Det bör till att börja med poängteras att det som nu så att säga är ”i processen” är ett utkast från Skatteverket. Hästnäringen får chansen att yttra sig och komma med synpunkter på det Skatteverket vill införa, så formellt sett finns chansen att så att säga få till något – för hästägarna – bättre än vad Skatteverket föreslår.
Men går det i praktiken? Det är den stora och svåra frågan.
När man läser sakligt hur Skatteverket argumenterar så finns det en logik i det som är svårt att komma runt: Ska de som ställer sina hästar till förfogande för tävling ett fåtal (något tiotal) gånger per år, och får garanterad ersättning 500 kronor för det varje gång, vara beskattningsbar person? Det är där Skatteverket riktat in sin bazooka.
Efter några stycken med motiveringar kommer den dräpande meningen i Skatteverkets utkast:
Skatteverket anser (därför) att en hästägares verksamhet som endast består i att ställa upp i tävlingar mot en (sådan) startpeng inte är en ekonomisk verksamhet
Startpeng, det är de 500 kronorna alla hästar i ett lopp får och som infördes för att parera följderna av den så kallade Bastova-domen från Tjeckien som blev EU-norm. Det är den domen som är huvudorsak till att problemen runt momsningen av travhästägande blivit en så stor fråga. Bastova-domen säger att prispengar (i någon sport) inte ska momsas och därmed faller en grundsten för att travhästägande bolag är ”beskattningsbara”.
Svensk Travsports styrelseledamot och skatteexpert Mats Norberg retar sig på att Skatteverket använder begreppet ”startpeng”.
– Det slogs i en viktig prejudicerande dom förra året fast att det handlar om en garanterad prispeng och att denna garanterade prispeng ska momsas. Så det är vad det bör kallas, säger Norberg,
Skatteverket förlorade det där målet. Verket ville underkänna den ”garanterade prispengen” som, i klartext, ett försök till avancerat skattedribbel från Svensk Travsports sida gällande Bastova-domen. ST:s ”dribbling” höll dock i Högsta Förvaltningsdomstolen. Nu försöker Skatteverket stoppa dribblandet genom att glidtackla den där ”femhundringen” och ST ut över sidlinjen med hjälp av att omdefiniera begreppet ”beskattningsbar person”.
Skatteverket vill ha det till att ett fåtal starter i lopp per år som vardera ger 500 kronor som en ”momsad försäljning” inte är tillräckligt för att hästägare ska betraktas som beskattningsbar person. Då ryker som en konsekvens momsavdragen för alla kostnader.
De senaste åren har politikerna jobbat för att förvandla vad som varit betydande ”svarta näringar” till vita. Därför finns nu ROT och RUT. Resultatet av de skatteinnovationerna anses gott. Nu görs uppenbarligen fler hantverkarjobb, och tjänster i hem, ”vitt” än tidigare. Vilket både människor och staten tjänar på, i form av att människor har ”vita jobb och löner” istället för ”svarta” och samhället får skatteintäkter från den omsättning runt tjänster och företag som tidigare sköttes kontant och utan kvitto.
Travsporten genomgick sin ”ROT och RUT-process” redan för 30 år sedan. Med skattereformen som gjorde att travhästar – alltid när hästen är i proffsträning – definierades som ”beskattningsbar person” med rätt att registrera sig för moms. Så när tränaren månadsfakturerar 10.000 kronor plus moms 25 procent (sammanlagt 12.500 kr) till hästägaren får hästägaren tillbaka de 2.500 kronorna i moms som tränaren redovisar till Skatteverket. Det blir en rundgång av pengar.
Det här fungerade länge bra. Det var inte längre lika stor vits som tidigare att köpa varor och tjänster (och arbetskraft i stallen!) svart. Bättre att ”köra vitt”. Men så kom någon på Skatteverket på att här finns ju en herrans massa tusen travhästägarbolag som alla går back och samtidigt tar tillbaka hundratals miljoner i moms. År efter år. Då är det ju inget sunt företagande i dessa företag, och det är ju inte meningen att en hel branschs nästan alla företag ska subventioneras av att utnyttja skattesystemet.
Något finns det ju i den pudelkärnan. Att äga travhäst är sällan en bra affär ekonomiskt, och ännu sämre har den blivit för varje år som går, med ökande kostnader men inte alls lika ökande intäkter. I skattehänseendet är det dock SYFTET med verksamheten som räknas, och alla travhästägarbolag kan hävdas syfta till att de ska gå med vinst. Den dag de får fatt i rätt häst ”händer det”.
Dock blir bilden av travhästägandets ekonomiska system sned om man endast tittar på den hästägande delen. För i andra rör och kanaler där pengarna går finns företag som går plus för att hästägarbolaget går back: Alla som säljer (vita) tjänster till hästägarföretagen. Om travhästägandet återbördas – som det var fram till runt 1990-91 – till att anses vara privat verksamhet kommer branschen och sporten också rätt säkert att börja glida mot svartekonomi. I så fall gör Skatteverket bara sig självt en otjänst med dessa försök att omdefiniera vilka som ska vara ”beskattningsbara personer”.
En annan sida av saken. Jag vågar förutspå att det blir en segregering av sporten som slår mot ”de små och svaga”. De som föder upp och/eller tävlar med typ tio eller fler hästar per år torde slinka igenom direkt och behålla nuvarande regler för (moms)beskattningen. Där är det solklart näringsverksamhet där syftet med att tävla dels är att få intäkter från själva tävlingsbiten, och samtidigt också tävla hästarna för att jobba upp det kommersiella (försäljings)värdet på hästen och dess nära släktingar, som sannolikt också finns i (stor)hästägarens verksamhet.
Men de som har en ”vanlig brun häst” som i bästa fall tuffar på hyggligt, det är de som hamnar på den sida av gränsdragningslinjalen där momsavdraget sopas bort. Med 25 procents kostnadshöjning för den ”genomsnittlige” travhästägaren kan man vara rätt säker på att hästägandet får sig en ordentlig knäck. Det kommer att drabba, generaliserat uttryckt, småföretagande på landsbygden. Fast det är ju inte Skatteverkets (och dess tjänstemäns) huvudvärk; det är istället en het potatis att bolla upp för politiker som vill ”värna en levande landsbygd”
kommer att drabba, generaliserat uttryckt, småföretagande på landsbygden
Som en konsekvens av artiklarna som publicerades på sulkysport.se igår om det som är på gång i momsfrågan hörde en person som pappersmässigt sköter några travhästar av sig med en minst sagt relevant kommentar:
– Redan nu får jag ont i magen när jag måste skicka fakturor till delägarna när hästen sprungit in 25.000 kronor den månaden och det inte räckt för att täcka vad hästen kostat. Visst, vi vet att momsen på allt runt tävlandet, träningsavgift, resor, och inte minst momsen på provisionen på de där 25.000 kronorna till tränare och kusk, kommer tillbaka nästa gång vi momsredovisar. Om möjligheten att få tillbaka momsen försvinner kommer det att bli klart tyngre att vara hästägare. Inte bara ekonomiskt, utan även mentalt. Det blir en jobbig känsla när hästen tävlar så bra att den springer in 25.000 kronor en månad och som delägare veta att man behöver slanta in ändå.
Ja, kalkylen för att äga tävlande travhästar förändras drastiskt om Skatteverket slutar betrakta bolag (i majoritetsfallen) som hästarna är ägda i som ”beskattningsbar person” utan jämställer det med privat ägande. Det är en kalkyl som borde få fler än de som sköter hästägarbolag att få ont i magen. Då börjar vi nog på allvar, och snabbt, gå mot nerläggningar av banor och hästföretag (åtminstone som ”vita” verksamheter) och en ytterligare knäck för volymen travhästar och travsportsutövare i Sverige.
