Det var en grupp hingstägare på andra sidan Atlanten som låg bakom idén till Breeders Crown. Varje hingstägare betalade in en summa motsvarande en språngavgift för respektive hingst för att avkommorna skulle bli startberättigade i Breeders Crown.
Arkitekterna bakom svenska Breeders Crown var Håkan ”Lillis” Olsson och Bo ”Red Mile” Fransson, men det tog flera år innan travförbundet tände på idén och 1991 avgjordes de första Breeders Crown-finalerna på ”Lillis” dåvarande hemmabana Axevalla.
En av anledningarna till införandet av Breeders Crown var att få upp startprocenten för landets treåringar.
Första året, alltså 1991, Breeders Crown kördes i Sverige låg startprocenten på 31,60 procent – ifjol 49,42 procent.
Ur det perspektivet måste det anses vara lyckat även om det förstås inte är hela sanningen bakom den förbättrade startprocenten för landets treåringar.
Förstapriset i Breeders Crown-finalerna 1991 var 500.000 kronor. Senare höjdes det till 750.000 kronor och i år kan finalvinnarna hämta 1.600.000 kronor om hästarna är premiechansad. Annars är det 800.000 kronor i förstapris.
Premiechansen:
43 av 48 hästar kvarstår i premiechansen och möjlighet till dubbla prispengar. De fem som inte finns med är:
Treåriga hingstar/valacker:
- The Oak L.A. (e. The Bank) – Hanna Olofsson
Treåriga ston:
- Breeze (e. Broad Bahn) – Claes Sjöström
- Red Lady Express (e. Readly Express) – Christian Persson
Fyraåriga hingstar/valacker:
- Maesteraemon (e. Andover Hall) – Stefan Melander
Fyraåriga ston:
- Fifty Cent Piece (e. Muscle Hill) – Robert Bergh
Svensk Travsport gjorde inledningsvis ett snyggt jobb med Breeders Crown även om det var landets hingstägare och löpningens sponsorer som stod för den största delen av penningmedlen.
Men allt har inte varit guld och gröna skogar. Vi skriver 2003 och då fattades det plötsligt 21,3 miljoner i Breeders Crowns kassa. Pengar som var öronmärkta för svenska hästägare och uppfödare, men som överhuvudtaget inte bokfördes i travförbundets böcker…
Från början var målsättningen med Breeders Crown att skaffa fram nya friska pengar till sporten, men travförbundet stod inte fast vid det ursprungliga förslaget utan idén förfuskades i samma ögonblick som det blev avgifter för fyraåringar och banorna fick ta fram stora summor för att arrangera Breeders Crown.
För att rädda Breeders Crown kvar i sporten tvingades travförbundet att sänka förstapriset i finalerna 2003 från 750.000 till en halv miljon kronor. Som tur var reste sig Breeders Crown likt Fågel Fenix ur askan av elden och på söndag skrivs ett nytt kapitel på Sundbyholm.
