Att Rikard N Skoglund tar steget har varit en förborgad hemlighet under en ganska lång tid och faktum är att han löste sin USTA-licens redan i augusti i år. Nu ska han jobba för Per Engblom, vilket förbundstidningen Travronden kunde berätta om igår, men också prova sina färdigheter i sulkyn mot den amerikanska kuskeliten.

Håkan Wallner var pionjären framför alla andra travtränare och som sålde in USA mer än någon annan person har lyckats med. Han lockade med sin vapendragare Berndt Lindstedt – en av världens främsta kuskar genom tiderna – till USA och sedan har många följt efter. Utvandrare som Sören och Jan Nordin, Per Eriksson, Anette Lorentzon, Jonas Czernyson, Jimmy Takter, Jan Johnson, Marcus Melander, Lucas Wallin och Åke Svanstedt har också firat stora framgångar ”over there.”

Men jag vill gärna lyfta fram direktör Johan ”Presidenten” Nilsson i sammanhanget. Hans gärningar för den ”moderna” svenska travsporten gav aldrig några medaljer eller utmärkelser och det kanske inte var så konstigt. Han var hästhandlare och det är inte populärt i alla kretsar…

Johan Nilsson gjorde sin första tripp till USA 1936 och från den resan över Atlanten hade han med sig totalt 17 hästar. Åtta dräktiga ston med föl vid sidan och ett femårigt sto avsett för att tävla. I den skaran ingick Ellie Spencer och hennes dotter Golden Wedding, vinnare av Svenskt Travderby 1940. I samma paket fanns också Homefolks och Columbia, vilka slutade tvåa respektive trea i samma upplaga av det ”blå bandet” i Sverige.

Men det sto som skulle bli det mest värdefulla vid den resan var Duchess och hon skulle skapa Sveriges förnämsta mödernelinje jämte Lemomite och senare Glenna H.

Lemomite köptes dräktig med Guy Abbey två år senare av ”Presidenten” och det skulle utmynna i Lime Abbey, vinnare av Svenskt Travkriterium, Svenskt Travderby, C.Th. Ericssons Memorial, Walter Lundbergs Memorial, dubbla SM och Skandinaviskt Mästerskap.

Duchess och Lemomite var sprungen ur självaste Nancy Hanks möderne. Nancy Hanks var den första travaren i världen under 2:05 (1.17,6) och klockades till 1.17,1 i Terre Haute i staten Indiana den 29 september 1892.

Från Nancy Hanks linje kommer åtta vinnare av Svenskt Travderby; Lime Abbey 1943, Lola Will 1952, Galint 1969, Cal Min 1976, Spinoon 1978, Jolly Rocket 1998, Beau Mec 2011 och Poochai 2014.

Den legendariske danske travjournalisten Edvin Koch skrev en gång i tiden, att Johan Nilsson var en målmedveten marknadsförare av travhästar och den största bidragsgivaren till det svenska ”travundret” när han kommenterade den lavinartade importen av förstklassiga travare under åren närmast före andra världskriget.

Johan ”Presidenten” Nilsson såg till att Sverige växte till en stormakt inom travsporten. Han föddes i Kvärrestad på Österlen och var en person med hårda nypor och inte någon lätt figur att leka med i hästaffärer, men så hade han en kompetens som ingen – eller få – av den tidens hästkarlar kunde mäta sig med.

Ingen annan person kunde marknadsföra sina produkter som Johan Nilsson. Pressens representanter bjöds in till ”föreläsningar” och både fack- och dagstidningar gav utrymme åt hästarnas stamtavlor och prestationer. Idag får man nästan leta med ett förstoringsglas för att hitta en notis om SPORTEN trav i våra stora dagstidningar.

Men allt hade sin baksida. ”Presidenten” var en aktiv och belevad herre med många resor och ofta ett mycket hektiskt uteliv och det satte sina djupa spår. Han avled den 7 december 1947 i en ålder av 59 år. Hösten året innan gjorde han sin sista resa till USA med tränarsonen Owe och resultatet av detta blev trion Court Day, Locomotive och The Ambassador.

Även om Johan Nilsson handlade med hästar ska hans insats för svensk travsport inte underskattas på något sätt. Var det ”Presidenten” som lade grunden till att så många svenskar sökte sig till USA? En omöjlig fråga att svara på förstås, men viss inverkan har han säkert haft på framtidens tvåbenta.

Att Rikard N Skoglund nu tar chansen och åker över till USA vid 34 års ålder är ett sundhetstecken och inget annat. Jag gillar personer som spänner bågen och ser möjligheter. Han är säkert synas en del på Yonkers Raceway och erfarenhet av halvmilebanor har Rikard sedan tidigare. Sex av hans nio banchampionat i Sverige har tagits på 800-metersovaler. Tre vardera i Hoting och Oviken.

Varför skulle inte Skoglund lyckas i travsportens förlovade land och där det till skillnad mot Sverige ser ut att vara en ljusnande framtid.