Fokustema
Krönika
Läs senare

Heja Gunnar, heja Sverige!

Månlykke A.M. är världens bästa kallblod.
Svårare än så är det inte - under lördagen blev det fastställt.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Månlykke A.M. och Gunnar Melander jagar årets första seger tillsammans när Bergsåker tävlar under kvällen. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Månlykke A.M. och Gunnar Melander jagar årets första seger tillsammans när Bergsåker tävlar under kvällen. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Odd Herakles kom till start med 20 raka segrar, fick ledningen och såg perfekt ut. Det fanns ingenting att anmärka på över huvudtaget kring elvaåringens rörelsemönster.
Odd Herakles gjorde ett bra lopp, det var ingen snack om den saken, men han förlorade mot en för bra häst.

Gunnar Melanders underbare Månlykke A.M. (e. Månprinsen A.M.) åt upp honom. Från utsidan; som om det vore en självklarhet.

– Det är så otroligt att få vara med om sådant här. Sådan hjärta och själ som de har hästarna… Det fanns inget annat än att göra på det här viset från ett grisspår, men… vi gjorde det. Vi gjorde det. Hästen är riktigt bra nu, sade Anna-Maria Öberg och fortsatte:
– Nu har vi haft tre ganska täta starter så vi får se hur vi gör nu.

Hela trav-Sverige hoppas att kretsen ska välja att gå för Elitkampen, men jag är skeptisk till om Gunnar Melander väljer att göra det.
Tidigare har inte tongångarna varit särskilt positiva kring ett sådant framträdande och frågan är om Månlykke A.M. har tillräckligt mycket fart i benen ännu för att kunna utmana Odd Herakles över korta häcken?

Oavsett vilket beslut Gunnar Melander kommer att ta så är jag övertygad om att det kommer vara det rätta.
Få har nämligen en sådan känsla och klarhet i vad hästarna är förmögna att prestera och ställas inför för utmaningar som hästkarlen Gunnar Melander.

Bättre i år?

Pasi Aikios Who’s Who (e. Maharajah) hade inga problem att vinna den andra deltävlingen av Paralympiatravet. Nu stämde det bra under vägen ska sägas även om han fick jobba utan rygg sista 600 meterna från tredje utvändigt, men tempot var hyggligt och Disco Volante (e. Scarlet Knight) såg ut att ligga på lite för tufft framme i tät.

Segern blev väldigt säker på 1.11,9a/2.140 meter och det känns verkligen som att Who’s Who tagit ett kliv till under vintern för intrycket i årets två segrar har varit hundraprocentigt.
– Det såg ut som Örjan bara väntade på upploppet. Det är ren glädje att all vinterträning som är gjord ger utdelning. Sakteliga närmar vi oss maxformen, sade Pasi Aikio.

Very Kronos (e. Ready Cash) spurtade ungefär som förväntat i sin comeback som tvåa och hör tveklöst hemma i Paralympiatravet han också.
– Valet jag hade idag var att antingen köra galopp eller fortsätta framåt. Idag hade han mer energi, men samtidigt är det fyra månader sedan han startade. Jag tycker uppförandet var femstjärnigt, men sen att han var lite väl framåt är inget som får mig att tappa nattsömn, sade Erik Adielsson.

Solvallaamatören Kevin Gondet hade en häftig eftermiddag med en dubbel. Den franskfödde, elvaårige valacken Accord Marjacq (e. Odeisis de Vandel) stod för en hejdundrande debut på svensk mark då han vann montéloppet i lag med Jonathan Carre på 1.12,1a/1.640 meter.

En tidsnotering som elithästarna ska kunna gå, men det noterbara här var att Accord Marjacq avslutade 1.09,8 sista 800 meterna och gick med bra fart över mål. Här har Kevin Gondet en riktigt kul häst även för de mer penningstinna sadelloppen under våren och sommaren.

Kul har han även med schweiziskan Fighter Lady (e. Origano Lap) som löste klass I-försöket från dödens i lag med Rikard N Skoglund på strålande 1.11,4a/1.640 meter! Kan hon rentav vara den snabbaste hästen född i Schweiz någonsin på den noteringen? Låt oss återkomma i ärendet!

Tre höjdpunkter i övrigt:

1 Men på den ovan nämnda tidsnoteringen var Fighter Lady ”bara” näst snabbast under tävlingsdagen. Cab Lane (e. Muscle Hill) löper nämligen upp till det han lovade som unghästhäst och Timo Nurmos häst vann silverförsöket på 1.10,8a/1.640 meter i lag med Per Lennartsson.

För att nå ikapp storebror Cyber Lane vad det gäller intjänade prispengar kvarstår drygt elva miljoner, men att Cab Lane ska kunna ta sig upp och bli en bra gulddivisionare känns i alla fall rimligt.

2 När Lars-Göran Söderberg tog sin första V75-seger på fyra år så togs den ”ordentligt”. Otroligosåfin (e. Pojke Kronos) dundrade hem bronsförsöket på 1.12,3a/2.140 meter trots att han varvade på underkant 1.11.
Söderberg övervägde inte för en sekund att göra livet enkelt för favoriten Moses (e. Pastor Stephen) och hade all täckning för sitt taktiska val.

Fuxen har inlett 2021 med fyra raka segrar och som han såg ut så han ingen enkel häst att besegra i finalen under Elitloppshelgen heller om han får spetsläge för Otroligosåfin har lyft flera klasser med några månaders extra träning innanför västen.

3 Mika Haapakangas har en råtalang i Gogobet Sisu (e. Googoo Gaagaa). Femåringen kunde kosta på sig en galopp i första kurvan av klass II-försöket, men ändå runda fältet och det trots att han fick tillbringa hela slutvarvet i tredjespår.
– Om vi tagit Special Promise och Mr Golden Quick upp till Guld så ska väl den här kunna gå till Platina, sade tränarsonen Veikko Haapakangas.

Ja, att detta är ett bättre grundämne råder ingen som helst tvivel om!

Fokustema
Krönika
Läs senare

Bröd och skådespel

Colosseum är utbytt mot Solvalla, men de exotiska djuren är alltjämt hämtade från när och fjärran.
Slaget kan börja i svensk travsports egna Gladiatorspel där bara den starkaste kommer att överleva.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Missförstå mig rätt nu. Det är ingen häst som kommer att dö av att starta i det gladiatorspel som tilldelats lopptiteln Harper Hanovers lopp sedan Big Lama gick segrande ur dess första upplaga år 1968.

Sedan dess har loppet bara vuxit och vuxit i status. Solvallas medvetna val att ge loppet ett rejält ansiktslyft sedan tre år tillbaka varpå det uppgraderats till ett Grupp I-lopp har gett resultat.

Solvallas sportchef Anders Malmrot åker land, rike och framförallt utrikes för att hitta de bästa och mest exotiska djuren att visa upp för den publik som vill ha bröd (läs: hamburgare och starköl i plastglas) och skådespel (läs: så svåranalyserat lopp att triosystemet blev rekorddyrt).

I år är de mest blodtörstiga djuren hämtade från Frankrike. Där har kejsare Malmrot funnit två lejon etablerade på den största amfiteater som går att finna. Den tuffaste av dem – Izoard Vedaquias – beskrivs av tränare Philippe Allaire som en häst med två hjärtan och fyra lungor. Hur tröttar man ut ett sådant tvåhövdat monster? För inte räcker det väl att gillra en ”innerspårsfälla” för att dräpa den störste krigaren av dem alla?

Malmrot har kunnat luta sig tillbaka och låtit de andra 13 tävla om sina platser.
Och det har de gjort. Somliga har vunnit sina slag i Danmark, Norge eller Finland. Andra har banat väg för sin start via USA, Italien eller genom att utmärka sig på de inhemska scenerna.

Jaga eller bli jagad

Så nu står vi här inför det spektakel som är så mycket mer än ett travlopp med en miljon kronor i segerpremie.

Vi står inför ett slag som jag fortsatt vidhåller går att jämställa med ett gladiatorspel från forna Romarriket.

Utöver de exotiska djuren som skickas ut för allmän beskådning så ska de tyglas av gladiatorer vars sinne måste vara så skarpt under närmare fyra minuter att de driver sitt djur rakt mot en säker (mjölksyre)död vid minsta snedsteg.
Gladiatorernas enda skydd är en hjälm, en säkerhetsväst och ett kosmetiskt körspö som inte får användas i strid. Det är inte mycket till rustning de bär.

De som startar från främre volten blir jagade. De som står längst bak ska jaga. Och de stackarna som står i mitten får ikläda sig rollen att såväl jaga som att bli jagade. Den sistnämnda fållan har ofta omnämnts som ”slaktfållan”, men statistiken under 2000-talet säger att de har lika stor chans som djuren som inleder från grunddistansen.

Ingen återvändo

Kanske blir de lejonmat allihop. Utöver de franska lejonen och dess framgångstörstande gladiatorer utgör även den mest rutinerade gladiatorn av dem alla dess startgrupp.

Jorma Kontio har tagit så många strider att du utan omsvep hade kunnat lura i mig att han stred under Finska Vinterkriget och jag hade köpt det med hull och hår.

Han har visat sig kunna tämja sitt djur namngiven High On Pepper till att konstant trava i rätt gångart och i så pass hög fart att ingen vill möta hans blick på utsidan.

Klockan 18.05 idag stängs grindarna. Djuren och gladiatorerna får klara sig själva. Det finns inte längre någon återvändo.
Fem minuter senare slås startkommandona på och slaget kan börja.

Här har ni ert bröd. Här har ni ert skådespel.

Are you not entertained?

Fokustema
Krönika
Läs senare

Kan vinna Elitloppet – om han startar

Jag har en kittlande tanke om vem som vinner årets Elitlopp.
Så till vida att hästen kommer till start, men jag tycker att allt mer talar för den saken...
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Någon skrattmatch lär det inte bli för Hooker Berry om han kommer till start i Elitloppet, men krönikör Emil Persson tror i vilket fall att hästen har alla möjligheter att göra upp om segern vid deltagande. Foto: Adam Ström/stalltz.se
Någon skrattmatch lär det inte bli för Hooker Berry om han kommer till start i Elitloppet, men krönikör Emil Persson tror i vilket fall att hästen har alla möjligheter att göra upp om segern vid deltagande. Foto: Adam Ström/stalltz.se
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Att Solvallas sportchef tillika Elitloppsgeneral Anders Malmrot fått maximal utdelning såhär långt kring sina Elitloppsinbjudningar är alla överens om.

Efter Prix d’Amerique-vinnaren Idao de Tillard, ”jag-kan-inte-förlora-travlopp” Francesco Zet, Årets häst Joviality, titelförsvararen Hohneck samt folkets häst A Fair Day presenterats så blir det svårt att finna fler deltagare som framkallar samma wow-känsla.

Men det finns undantag och jag tycker mig ha funnit ett sådant och som därtill skulle kunna vinna loppet om han kommer till start.

Spekulerar jag rätt så kan nämligen årets Elitlopp fyllas med ytterligare en Prix d’Amerique-vinnare i form av 2023 års dito Hooker Berry.

Hooker Berry vid segern i Prix d’Amérique ifjol. Foto: Scoopdyga

Den så fartfyllde, bildsköne fuxen har inte haft samma utdelning under det gångna vintermeetinget, men det finns inget som säger att hästen är kraftigt på retur.

I Prix d’Amerique fick Booster Winner-sonen lägga speeden för tidigt och var knappt slagen om strid om fjärdeplatsen, i Prix de Paris var hästen blott slagen med huvud i kampen om andraplatsen och i såväl Prix de Paris som Criterium de Vitesse har han haft oturen att hamna som förstahäst i andraspår i överljudsfart.

Rosa biljett till röd häst

I lördagens Prix Kerjacques på Vincennes stod hästen för en strålande avslutning som trea och sprang snabbast av alla sista 500 meterna med 1.06,8.

Då tillbaka på Franck Leblancs träningslista precis som han var under våren år 2022 (jag gissar att tränarbytet beror på parallell avelstjänstgöring) då han fick tävla på efter vintermeetinget.

Då blev det två segrar på lika många försök i semi classique-sammanhang och hästen såg ut att stortrivas i solskenet.

Det faktum att Hooker Berry över huvud taget tävlat vidare efter vintermeetinget i Paris styrker därtill min tes om att ”något kan vara på gång”.

Jean-Michel Bazire är måhända ingen stor vän av svensk travsport, men Franck Leblanc har gjort regelbundna gästspel norröver och jag inbillar mig att kusken Nicolas Bazire gärna skulle bli varm i kläderna och testa på tävling i nordiska Grupp I-sammanhang. Han har därtill hyllat hästens senaste prestationer i franska facktidningen Paris-Turf på ett sätt som får mig att haja till. Det känns… påslaget.

Det finns inget som säger att Hooker Berry med sin hiskeliga speed ska vara mindre framgångsrik på tusenmetersbana än jämngamle Hohneck som tagit Solvalla i sin famn.

En rosa biljett till en röd häst vars kusk tävlar i en rosa dress.
Det är min beställning till Anders Malmrot innan jag måste avsluta den här krönikan.
Ett vinnarspel hos ATG till 45 gånger pengarna kan jag nämligen inte låta stå orört utan behöver ta grepp om innan det är för sent.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Är det såhär vi säljer sporten?

När en av Sveriges bästa och mest kända travhästar gör efterlängtad comeback placeras loppet i ”P 21-position”.
Hur har svensk travsport kunnat bli så överdrivet spelorienterad att vi gick vilse på det här viset?
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Önas Prince och Per Nordström. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Önas Prince och Per Nordström. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Jo då, jag vet. Det är liret som får hjulen att snurra i den här branschen och vi är alla väldigt måna om att de inte ska slå av på takten.

Men det finns faktiskt gränser för hur spelorienterat det får bli utan att man gör avkall på att sälja travsporten.
Sporten.

I morgon travar Önas Prince ut på Åby. Det sker i det tionde och sista loppet med beräknad starttid 22.01.

Att den tvåfaldige Elitloppsfinalisten – fyra ifjol – inte startar inom V86-spelet när fältet blott är sex hästar stort har jag full förståelse för. Det är inget konstigt med det och i synnerhet inte när han ser ut att stå inför en straffspark.

Däremot är det beklagligt och taktlöst att lägga loppet efter V86-spelet. Önas Prince hade inte skadat V5-omsättningen om han sprungit i något av de inledande fem loppen på Åby. Kanske hade det rentav ökat just V5-omsättningen om flera spelare känt att de hade haft ett bekant objekt att luta sig emot?

Nu går man miste om chansen att i onsdagskvällens V86 Direkt-sändning på Sportkanalen promota en av Sveriges största travstjärnor. Den möjlighet man kunnat ha att visa bilder från Önas Prince comeback mellan någon av V86-avdelningar, sända en intervju med Per Nordström om intrycket och kommande matchningsplan går om intet.

Istället kommer programledaren få avsluta med frasen ”och för dig som vill se en av Sveriges största travstjärnor Önas Prince så får vi hänvisa till ATG.se där du kan se loppet alldeles, alldeles strax. Tack för ikväll”.

Jag är totalt ointresserad av att veta om det är Svensk Travsports beslut att lägga loppet som just lopp tio eller om det är ett önskemål från Åby. Oavsett vilket så är det helt upp åt väggarna galet och något som borde ha avstyrts av en ansvarsfull person som klarar av att se till helheten.

Men såhär bygger vi alltså intresset för travsporten – sporten – i Sverige.
Jag tror inte jag är ensam om att inte var särskilt imponerad.