Men när allt var i hamn var Jerry Riordan stolt. Hans tränarjobb med Ringostarr Treb är magnifikt. Den lille, spänstige Classic Photo-sonen har flyttat fram sina positioner från att vara en i mängden topphästar till att vara bäst.
Och jag har kört en Elitloppsvinnare.
Jag var i Halmstad ifjol för serien ”träna med proffsen”. Andra turen stod han där på gången. Med kraftfull man, en superkropp och kloka ögon.
”Du kör Ringostarr, han är fin”, sade Riordan.
Tre minuter senare stod Ringostarr Treb på bakbenen, jag hade ränder i kalsongerna och Riordan ställde en lugn fråga till fotografen:
”Did You catch Ola’s cat-like reflexes?”
Ringostarr Treb tog en kort galopp när han accelererade från start i jobbet, men var sedan som en bil. Om det kändes som en Elitloppsvinnare? Jag måste erkänna att jag är alldeles för dålig på att köra häst för att göra den bedömningen, men självklart gav Ringostarr den där fräcka känslan att jag satt bakom en bra häst.
Jag har hört många kuskar säga att ”efter ett par hundra meter insåg jag att det här var en kanon”. Fast oftast berättar dom den storyn efter de har vunnit ett storlopp – jag kan inte ens säga det om en häst som vunnit Elitloppet…
Wim Paal gjorde allt rätt, kanske inte allt reglementsenligt, men allt rätt. Halvspårskörningen var han inte ensam om och med hjälp av ytterligare ett gäng spårvinglande kuskar så fick Örjan Kihlström och Propulsion hopplöst långt fram.
En grym häst, fantatisk tränare och en prickfri styrning av Wim Paal.
Låt glömma materialfel, omstarter och trilskande franska favoriter. Och istället hylla en fantastisk trio. Där Ringostarr Treb är den verkliga stjärnan.
