Bythebook heter kompisen (e. GooGoo GaaGaa). Han var några timmar när jag såg honom på Skråmsta första gången. Uppfödd av mina vänner ”Kepsen” och ”Gudda”. Jag var redan med och ägde storebror Holdyourhorses, en av mina favoriter hittills som hästägare, men tyvärr med invärtes problem och ”HYH” blev aldrig det vi drömde om.
Men lillebror…som jag ville döpa till GooGoo Gudda skulle plötsligt säljas på Elitauktionen. Mina attacker om att få köpa in mig rann ut i sanden, namnet bestämdes istället till Bythebook och när katalogen kom var hästen med.
”Tyvärr” gjorde sig Boken illa inför auktionen med följd att Kepsen och Gudda fick stryka. Ny attack. Nytt nej. Boken skulle inte säljas i andelar. Men när väl halva hästen såldes så gled jag in ”från vänster” och roffade åt mig min sköna femtedel.
Bythebook avslöjade väl inte så mycket i träning. Förutom då att pulsen var så låg att han, efter något rakbanejobb jag körde själv, snudd på hade dödförklarats om han kollats av veterinär.
Det är inte ofta man lyckas sitta fast när det bara är fyra hästar kvar i loppet
Men han gjorde allt rätt och i försomras sa tränare Båth plötsligt: ”Boken ska gå fort på banan i sulky för första gången, jag tycker du ska åka och titta”.
Precis som jag hade missat speciellt många jobb…men Solvalla var stängt och ”Boken” fick åka en vardag till Gävle för att slipa på rutinen. Ytterligare några intressanta Båth-hästar skulle gå och i Gävle slöt bland annat Håkan ”Lillis” Olsson upp – från Örebro – för att se sin Capitol Hill.
Bythebook joggade 18/1.600 den dagen och Lillis ringde – och fick nobben på sina bud – 14 gånger på hemvägen. Han ringde efter tävlingarna igår också.
”Jag var väl ändå först att upptäcka och buda på honom”, skrattade Lillis.
Sedan dess har det – nästan – gått bythebook. Skötaren Jonna Träskvik har gjort ett fantastiskt jobb, kuskarna Ohlsson, Linderoth, Adielsson och Kihlström har byggt hästen för framtiden och tränare Båth har vänligen men bestämt hyvlat av topparna på mina mest vildsinta matchningsplaner.
I Svampen hade hästen inte turen på sin sida. Hur jag än vände och vred på det taktiska så hittade jag inget sätt Örjan Kihlström kunde löst den uppgiften. Svårt att tjura även om det är en halv miljon i förstapris, hästen klättrar i ryggar i mål som fyra, Örjan lämnar över tömmarna och säger:
”Det är inte ofta man lyckas sitta fast när det bara är fyra hästar kvar i loppet”.
Igår såg Örjan läskigt nöjd ut. Före en ”man-hug” i vinnarcirkeln tittade han finurligt och utbrast:
”Han var ju inte så dålig som du sa innan…”
Av många grattis-SMS under gårdagen – tack alla! – var Per Skoglund först. ”Wow” kom det i telefonen. Och några minuter senare; ”Notera att SMS:et skickades 500 kvar…”
Örjan Kihlström har aldrig vunnit Svensk Uppfödningslöpning. En av synnerligen få saker ”ÖK” och jag har gemensamt som aktiva inom travet. Han har ju vunnit allt annat. Jag har inte vunnit något. Men nu är vi i alla fall med i loppet.
