Fokustema
Krönika
Läs senare

Låt någon annan än ATG ha hand om banspelet

ATG planerar att ta bort alla banspelsterminaler – totoluckor – från 2023. Det är totalt oförståeligt sett ur storloppsarrangörers och sommarbanornas synvinkel. Där bör man försöka utveckla banspelet istället för att avveckla det. Det finns dock en lösning: Låt någon annan än ATG sköta banspelet!
Av
Lars G Dahlgren
Upplåst för dig som är prenumerant

Att ATG inte vill ha totoluckor på banorna kommer inte som någon överraskning. ATG vill inte att det ska vara någon publik på banorna överhuvudtaget. I ATG:s ögon är banorna blott produktionsenheter. Fabriker för totospel som helst ska drivas med sovjetisk kolchos-struktur som förebild. Eftersom denna spelbolagsstyrning av hela sporten får fortgå, och trots omregleringen till licensmarknad för spelet till och med accelerera, under en ursvag ledning hos Svensk Travsport, som i sin tur har sitt ursprung i att banorna med dess travsällskap är ursvaga på att hävda sina egentliga (stadgemässigt reglerade) intressen, blir det till slut så här.

Att besöka en travbana är en skön kombination av sport och spel. ”Spela kan man nu göra i telefonen”, säger ATG. Visst. Men den som säger så har näppeligen upplevt att med egna ögon välja ut en fjortonoddsare efter en en fin provstart, gå till totoluckan, spela 50 kronor (med en fysisk 50-lapp), jobba in hästen till seger och sedan gå till samma lucka och hämta ut 700 – i en fysisk femhundralapp och två hundralappar. Mata ner dem i plånbokens sedelfack. Kanske till och med nöjt och lite småstolt notera ”vinst 650” i programmet.

Det är så man skapar och bygger intresse för hästar och travsport, som förhoppningsvis blir livslångt. Genom att ge de som befinner sig på travbanorna känslan av att vara vinnare, duktiga och lite bättre spelare än alla andra, när de – med egna ögon – väljer ut ”sin häst” minuterna före start.

För egen del fick jag en påminnelse om detta psykologiskt viktiga i mellandagarna, när jag träffade en barn- och ungdomskompis jag ofta åkte på trav med för 30 år sedan. Han har slutat med det sedan många år tillbaka men ända hängt med lite smått, och dessutom fortsatt – förstod jag – småspela lite i smyg. Fast inte med samma glädje och känslor som när vi var unga:

”Det här med legitimeringen och att man ska spela med konto är ju helt löjligt. Det som är roligast med travet är känslan att gå till luckan när hästen man räknat ut ska vinna vinner, och man får pengarna i handen”, sade han.

Det som är roligast med travet är känslan att gå till luckan

Det här har ATG:s nuvarande ledning noll och ingen förståelse för, och det är ju sorgligt, eftersom det är hästsportens egenägda spelbolag. Att det förhåller sig så dystert bevisades bland annat när ATG inte gjorde mer än på sin höjd halvhjärtade försök att utverka dispens för att Spelinspektionens införda obligatoriska legitimeringskrav inte skulle gälla för att till exempel spela 20-lappar på Ovikens midsommartrav. Nu tar man steget fullt ut. Totoluckorna på banorna ska bort 2023.

 

Just den unika känslan för (ban)spelare att vara vinnare borde vara en USP (Unique Selling Point) för alla travbanor. Men eftersom ATG vill något helt annat än ha publik på travbanorna drivs spiralen oundvikligt åt fel håll gällande banpubliken så länge banorna låter sig sitta fast i den stenhårt knutna tvångströja ATG:s monopol innebär.

När den politiska processen började för att få licensmarknad istället för statligt spelmonopol kallade ATG:s verkställande direktör Hasse Lord-Skarplöth monopolet för ”en tvångströja”. Banorna kan nu, med det förestående avskaffandet av banspelsterminaler, säga precis samma sak, med Lord-Skarplöth som adressat och cc till Svensk Travsport: ”ATG:s monopol är en tvångströja”.

Men det går som sagt att lösa. Om inte ATG vill ha banspelsterminaler när det är 25.000 människor på Elitloppet, 8.000 i tre dagar runt Axevalla Stochampionatshelgen, 10.000 på Halmstad Sprintermästarmeetinget, 10.000 på Bodens midnattstrav med Norrbottens Stora Pris, 12.000 i Årjäng på det Stora Sprinterloppet, och 2.000-3.000 glada semesterfirare i Rättvik på sommarmåndagar, Lyckseles och Hotings veckomeetings, Arvika, Oviken, Åmål och Karlshamn, så må det väl vara så. Det är ju ett dominerande spelbolags självständiga beslut fattat på egna affärsmässiga grunder. Hästspelsbolaget ATG vill bli Nordens största spelbolag genom att renodla att ha sina kunder någon annanstans än där hästar tävlar.

Hästspelsbolaget ATG vill bli Nordens största spelbolag genom att renodla att ha sina kunder någon annanstans än där hästar tävlar

Men då måste det finnas möjlighet för banorna att försöka hitta någon annan operatör för banspelet än ATG! Det finns tid att vinka på; Till 2023 behöver man ju ”vara framme” med ett sådant avtal och ha eventuella investeringar i behövlig hård- och mjukvara klar.

Fast det verkar finnas ett betydande grundproblem i det här: Det illustreras väl av till exempel Travrondens Niclas Anderssons ledare i ämnet i senaste utgåvan av den tidningen, och det är hur ”alla” sitter fast i monopoltänket. Att det som ATG är och gör är den enda möjliga, och den enda rätta, enda vägen framåt för svenska travbanor. Det är enligt den ATG-monopolvärldsbild Niclas Andersson gör sig till tolk för därför bara att tugga i sig och svälja att känslan av att vara en vinnare när man går till totoluckan är något obsolet och inget för moderna människor/spelare.

”Det är en generationsfråga” säger en del. Ja, det kanske det är, men i så fall kanske intressenivån för hela den svenska travsporten är en generationsfråga, och det menar jag i så fall i dess allra dystraste profetiaform.

 

För att nu sammanfatta hela resonemanget: Om ATG inte vill ha banspelsterminaler längre kanske det finns något annat spelbolag som kan tänka sig att kliva in i just den nischen. Som kan bli en bra och för sporten nyttig partner; inte enbart genom att ta tillvara möjligheter till spelintäkter utan minst lika mycket för att bevara och utveckla ”travkulturen” – kombinationen av upplevelsen av sport och spel på samma idrottsarena, och som i så fall hjälper till med att uppfylla travsällskapens fundamentparagraf: ”verka för ökat intresse för travsport”.

Men först måste de monopolspöken som hemsöker sportens beslutande rum rensas ut, och mentaliteten ändras i grunden. Banorna måste sluta gå med på avtal, ingå förbindelser, och acceptera saker som binder dem i ATG-tvångströjan. Istället behöver enskilda banor – förslagsvis de (sommarbanor) som har banpublik och därmed banspel som väsentliga och viktiga komponenter i sina tävlingar – aktivt leta partners som till exempel när det gäller banspelsfrågan kan komplettera ATG:s utbud med något ATG inte längre vill hålla på med: Att bidra med förutsättningar för en upplevelse av sport och spel. ”Att gå till luckan” är en komponent i den upplevelsen som inte ska underskattas.

Första steget: Att någon driftig entreprenör får förtroende av någon eller några banor att se igenom och bakom ATG-flaggorna på innerplan.

Lars G Dahlgren på twitter:

Stallkamraten, den heta segerkandidaten Face Time Bourbon, laddar mer i lugn och ro. pic.twitter.com/PQTGzTdFrg
@larsgdahlgren - 26 jan
Även om Bold Eagle inte är favorit när han startar i sitt femte Prix d’Amerique är det folksamling vid hans box. Ha… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 26 jan
Jag gillar inte detta nya i travprogrammen att det inte längre framgår vilka som har proffslicens och vilka som int… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 17 jan
Nog för att det är bra att gamla hjältar - i detta fall Zoogin - uppmärksammas med egna lopp, men detta ser ju fakt… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 2 jan
Greenshoe infriade favoritskapet i Kentucky Futurity, enkelt, på 1.09,1. pic.twitter.com/k0csUCIROl
@larsgdahlgren - 6 okt 2019
Fokustema
Krönika
Läs senare

ST:s ordförande borde svara på frågorna

Svensk Travsports ordförande Marjaana Alaviuhkola duckar för de brännande heta frågor ATG:s årsredovisning väcker och låter ATG:s ekonomichef Lotta Nilsson-Viitala svara på dem istället. Det är illa. Jag tror alla sportens utövare vill veta hur ST:s ledning tänker hantera framtiden bestående av att travförbundet nu har en skuld till sitt spelbolag ATG på monstruösa 734 miljoner kronor att hantera.
Av
Lars G Dahlgren
Upplåst för dig som är prenumerant
Marjaana Alaviuhkola. Foto: Jeannie Karlsson/Sulkysport
Marjaana Alaviuhkola. Foto: Jeannie Karlsson/Sulkysport

Det gäller inte minst de uppfödare som nu står med cirka 2.500 ettåringar som snart ska släppas på bete och sedan säljas/sättas igång. Det är ju de hästar som kommer att tävla under konsekvenserna av hur ATG:s årsredovisning ser ut. Den frågan gäller ju inte bara säljarna utan även de hästägare som ska köpa unghästarna…och de tränare som kanske funderar på att investera i anläggningar och personal för att träna hästarna. Och för uppfödarna kommer frågan dessutom i retur: ska jag betäcka mitt fölsto i år och i så fall med vilken hingst? Hur ser marknaden ut om två år för den nya häst som det förhoppningsvis resulterar i?

Att det skulle bli en ”skuld kvar” i det nya sättet att sköta ekonomin och strömma pengar mellan ATG och dess ägare Svensk Travsport och Svensk Galopp var väntat. Bilden har stått klar: Uppgörelsen om pokalåret då sporten under åren 2015-17 i princip avstod ökningar av medel från ATG för att ATG istället skulle kunna investera i att växa sig väldigt stort och starkt, med utlovade hela 300 miljoner kronor i tillskott 2018, har inte blivit något lyft för sportens ekonomi utan istället en blytung kvarnsten om halsen.

ATG har nämligen inte kommit upp i sådan fart, sådan ekonomisk utväxling, att pokalårsutfallet till sporten blivit finansierat av spelintäkterna. När travspelet dessutom backade stort under andra halvåret 2018 var farten in i 2019 så låg att inte ens den i och med spelomregleringen då halverade totoskatten – det handlar om 560 miljoner i sänkt totoskatt för ATG! – räckte för att finansiera pokalåret. Nu har man kört två år med högre utbetalningar till hästägare och banor än totointäkterna egentligen har tillåtit.

Samtidigt medförde omregleringen ett nytt sätt att flytta pengar på mellan ATG och hästsporternas förbund. Tre fjärdedelar av de två miljarderna trav- och galoppsporterna fördelar till banor och hästägare utgjordes av att ST och SG lånade av ATG, samtidigt som ATG bokföringsmässigt lade sina totointäkter på hög i resultaträkningen. När bokslutet fastställs är tanken att det hela ska kvittas. Det ATG tjänat in under året överförs – åtminstone är det den konstruktion som nu provas gentemot Skatteverket – med en kombination av koncernbidrag till ST och aktieutdelning till SG.

I den bästa av världar skulle detta bli ett nollsummespel. Kanske till och med ett överskott kvar för ATG att placera på sin egen kistbotten för framtida behov och investeringar. Men i själva verket är det tvärtom. Av det till ST förra året utgivna ATG-lånet på 1,5 miljarder kronor återförs nu ”endast” 934 miljoner som koncernbidrag.

 

ATG:s ekonomichef Lotta Nilsson-Viitala påpekar att det är ”min tolkning” att detta ska vara ett nollsummespel varje år. Det behöver det förstås heller inte vara. Vissa år kan man tillåta sig att det blir ett underskott, om det då samtidigt finns trovärdiga förhoppningar – eller kalkyler – om att detta vägs upp av kommande framtida överskott. Det är ju också på detta sätt ATG haft sin investeringsstrategi de senaste åren: tunga investeringskostnader en period som ska ge framtida överskott när resultatet av investeringarna är ”up and running”.

Men det är lika bra att hålla sig till klarspråk. Den redan hiskeliga skulden ST har till ATG kan omöjligt tillåtas öka ännu mer. Alltså behöver ATG:s resultat genomgå en metamorfos redan från och med i år, antingen i form av ökade intäkter, minskade kostnader, eller en kombination av de sakerna. Annars synes det svårt för travsporten att fortsätta leva i den ekonomiska kostym man nu befinner sig. Kraftiga strukturella ingrepp för att räta upp ekonomin – som nedläggning av banor och kraftig sänkning av prispengar – tycks hålla på att bli ett reellt hot, inte alltför långt borta i tid heller.

 

Ur den aspekten framstår de 57 första sidorna i den årsberättelse ATG idag publicerat som märkliga: Det som målande beskriver den egna förträffligheten på olika områden i spelbolaget står i djup kontrast till vad innebörden är i de kalla siffror som tar vid från och med förvaltningsberättelsen på sidan 58.

På sidan 13 avslutar Hasse Lord Skarplöth sitt vd-ord med en elegant graf som visar hur ATG:s resultat före transaktioner med ägarna utvecklas från 1.608 mkr 2013 till 2.126 mkr 2019. På sidan 82 kan man i kassaflödesanalysen samtidigt se att raden ”upptagning av lån” gått från att vara 501 mkr 2018, till att ökas på med 585 mkr förra året. På två år – pokalåren – har ATG:s upplåning gått från att vara till noll att att nu ha skulder till kreditinstitut på en miljard jämnt! Denna miljard är sedan till tre fjärdedelar – eller hälften beroende på hur man ser på skattereservationen på 200 miljoner – sedan vidarefört som ett lån till ST för utbetalning av prispengar och drift av banorna och de centrala funktionerna.

Detta framstår som inget annat än att sporten levt över de tillgångar spelbolaget ATG förmått generera de senaste åren. Pokalåret synes hålla på att bli en väldigt dyr historia att nu börja städa upp efter.

 

ST:s skuld till ATG: 734 miljoner!

 

”Lån på affärsmässiga villkor”

Lars G Dahlgren på twitter:

Stallkamraten, den heta segerkandidaten Face Time Bourbon, laddar mer i lugn och ro. pic.twitter.com/PQTGzTdFrg
@larsgdahlgren - 26 jan
Även om Bold Eagle inte är favorit när han startar i sitt femte Prix d’Amerique är det folksamling vid hans box. Ha… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 26 jan
Jag gillar inte detta nya i travprogrammen att det inte längre framgår vilka som har proffslicens och vilka som int… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 17 jan
Nog för att det är bra att gamla hjältar - i detta fall Zoogin - uppmärksammas med egna lopp, men detta ser ju fakt… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 2 jan
Greenshoe infriade favoritskapet i Kentucky Futurity, enkelt, på 1.09,1. pic.twitter.com/k0csUCIROl
@larsgdahlgren - 6 okt 2019
Fokustema
Krönika
Läs senare

Svenska sire stakes löser den heta frågan?

Temperaturen i debatten om vad som räknas som svenskfödda hästar blir allt högre. Kanske finns en elegant lösning på hela frågan i det avelsnummer från Sulkysport som denna vecka – om distributionen inte klickar i dessa coronatider – ska landa i brevlådorna hos tusentals travintresserade.
Av
Lars G Dahlgren
Upplåst för dig som är prenumerant
Ur Sulkysports avelsnummer 2020. Foto Simon Hagen/Sulkysport
Ur Sulkysports avelsnummer 2020. Foto Simon Hagen/Sulkysport

Det är den internationellt välbevandrade agenten Robert Lindström, som bland annat haft uppdrag för Avelsföreningens auktionsbolag Trottex, som kan sitta inne med vad som kan vara en mycket vacker kompromisslösning på denna svåra fråga. Svenskfödda hästar låter ju per definition som att de är födda och även uppvuxna i Sverige. I själva verket har alltfler svenskfödda travare i praktiken kommit att dimpa ner i främst fransk halm och på vårkanten, i april-maj, kunnat gå ute i försommarvarma hagar där det feta gräset växer så till den milda grad att man nästan med blotta ögat ser hur alla vitaminer och näringsämnen hoppar omkring i betena.

2019-betäckningsstatistiken visade att nästan 900 av de sammanlagt betäckta 4.500 stona befann sig på stuterier utomlands – alltså vart femte sto!

”Det här är inte rättvist mot de föl som verkligen föds och föds upp i Sverige”, ljuder argumenten allt högre och hårdare. Uppfödare med svenska gårdar känner att de får allt svårare att konkurrera med de allt mer utomlands uppfödda fölen. Situationen har nu kanaliserats via uppfödarföreningen ASVT sedan det vid årsstämman för ett per veckor sedan tillsattes en arbetsgrupp som på djupet ska penetrera ämnet hur man kan göra så att ”bara äkta svenskfött svenskfött är”.

 

Det som i grunden styr hela denna fråga är EU:s regler för fri rörlighet av varor och tjänster över nationsgränser. Dessa frihandelsregler motverkar just det ”äkta svenskfött- tillskyndarna” vill försöka skydda och gynna. Det går, anses det från Svensk Travsports sida, heller inte att ha olika regler för svenskregistrterade hästar beroende på om de är födda i Värmland eller Normandie. Det som styr rätten att registreras som svenskfött föl, med tillgång till svenskt unghästtävlingsprogram och svenska unghästpremier, är att fölets moder är inskriven i den svenska stamboken av sin ägare.

Poängen här är att det går sannolikt visst att skilja ”äkta svenskfödda” och ”svenskregistrerade” i två olika kategorier, utan att för den skull riva upp himmel och jord och ge sig långt in i snårig EU-juridik. Det gäller att man höjer blicken och tittar västerut, över Atlanten. Lösningen kan vara en svenskanpassad, europaanpassad, variant på det amerikanska sire stakes-systemet. Det är detta som Robert Lindström förklarar i det dessa dagar rykande färska avelsnumret från Sulkysport.

Sire stakes-systemet innebär exklusiva starträttigheter och prispengar i speciella lopp för hästar tillhöriga ”sin” delstat. Den delstat där hästen fötts och/eller där pappan står och där föl/fölsto vistats en viss fastställd tid under aktuellt år, erbjuder på sina banor exklusiva lopp för just ”sina” hästar. New York-hästar har speciella lopp i sin delstat, oerhört penningstinna dessutom, och detta därför upp priserna på avkommor till New York-baserade hingstar. Ohio-hästar har sitt eget sire-stakes-program. Och så vidare.

I det här fallet skulle alltså Sverige vara att betrakta som delstaten. Så här kan det göras: Alla avelshingstar som står uppstallade på svensk hingststation får avkommorna tillkomna med de högst 150 stona på den svenska språngrullan startberättigade i speciella svenska sire-stakes-lopp, som Svensk Travsport och banorna i så fall får skapa.

I det här fallet skulle alltså Sverige vara att betrakta som delstaten

Administrativt är det busenkelt: Det är bara att utgå från de ST-kontrollerade språngrullorna. De ston som står på svenskuppstallad hingsts till ST inlämnade språngrulla får sin avkomma startberättigad i ”sire-staken-loppen för ”äkta svenskfödda”.

 

Det handlar alltså i själva verket om att inrätta ett nytt eget tävlingsssystem inom nuvarande system, med öronmärka prispengar och uppfödarpremier, för hästar som är att betrakta som ”äkta svenskfödda”. Storleksordningen där just nu är enligt ST:s sffror 3.500 betäckta ston, Då behöver man inte göra om registreringsreglementets grundläggande innehåll. Hur mycket pengar och hur många lopp är en sådan där följdfråga som måste passas in i vad som dels är lämpligt och dels är ”frihandelsregelsmöjligt” i det ekonomiska EU-system som Sverige är med i.

Annat är ren tävlings- och propositionsteknik att lösa: till exempel för vilka åldrar dessa lopp ska köras. Och varifrån ska pengarna tas? Det rimliga utgångsläget är att man får omfördela av det som nu delas ut, innefattande att göra om befintliga lopp till ”sire stakes-lopp” (kanske går det att kapa ST:s Unghästserie rakt av för ändamålet?!).

Men hur blir det då med avkommorna till listhingstarna, de som verkar med fryst eller färsk importerad sperma med insemination på svenska mottagarstationer? Ja, det är en sådan där typisk gränsdragningsfråga som berörda parter – uppfödare, spermaimportörer, avelsstationer, ST, får försöka komma överens om.

 

Vad skulle man då vinna med detta? Jo, det skulle stärka det kommersiella intresset för det som vissa vill kalla ”äkta svenskfödda hästar”. Samtidigt blir de nu cirka 900 – av en kvalitet en bra bit över genomsnittet vågar jag påstå – aktiva svenskregistrerade avelsston som numera inte finns inom Sveriges gränser kvar i systemet som fortfarande väldigt attraktiva för hästköparna. De här ”utlandsfödda svenskfödda” är hästar svensk travsport fortfarande naturligtvis behöver både sett till volym och kvalitet.

I den bästa av världar betyder detta att de dyraste unghästarna kan ligga kvar på samma prisnivåer som de nu har, samtidigt som den inhemska hingsthållningen stimuleras och de stoägare som använder dessa hingstar kan få utsikten att få ett par tiotusenlappar mer när hästarna säljs som ettåringar. Om en Ready Cash-are betingar 750.000 eller 800.000 kronor har inte så stor betydelse för säljaren /uppfödaren som det har för den som får 75.000 istället för 50.000 för sin avkomma till en svenskuppstallad Ready Cash-son!

Den stjärnhäst som svepts in allra mest i blågula flaggor de senaste åren och stolt proklamerats som en produkt av svensk travsport och travuppfödning är Prix d’Amérique-vinnaren Readly Express. Det tål att påminna om att han tillverkades och föddes i Frankrike! Om ”äkta-svenskfött-ivrarna” fått bestämma fullt ut hade alltså sannolikt Readly Express istället förmodligen spridit sinn stjärnglans över dansk travsport som danskfödd…

Det tål att påminna om att han tillverkades och föddes i Frankrike

I den här knäckfrågan, som delar uppfödarna i två läger, ligger lösningen knappast i någon av ytterlighetspositionerna – antingen ”allt fritt som svenskfött så länge modern står i det svenska registret” eller å andra sidan ”endast äkta svenskfött svenskfött är” utan i någon smart lösning mitt emellan. Kanske är det Robert Lindströms sire stakes-tankar som är vägen att vandra. Då gör man om hela frågeställningen till att egentligen gälla tävlingsteknik – inte till att vara en registreringsregelfråga.

Lars G Dahlgren på twitter:

Stallkamraten, den heta segerkandidaten Face Time Bourbon, laddar mer i lugn och ro. pic.twitter.com/PQTGzTdFrg
@larsgdahlgren - 26 jan
Även om Bold Eagle inte är favorit när han startar i sitt femte Prix d’Amerique är det folksamling vid hans box. Ha… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 26 jan
Jag gillar inte detta nya i travprogrammen att det inte längre framgår vilka som har proffslicens och vilka som int… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 17 jan
Nog för att det är bra att gamla hjältar - i detta fall Zoogin - uppmärksammas med egna lopp, men detta ser ju fakt… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 2 jan
Greenshoe infriade favoritskapet i Kentucky Futurity, enkelt, på 1.09,1. pic.twitter.com/k0csUCIROl
@larsgdahlgren - 6 okt 2019
Fokustema
Krönika
Läs senare

”Blood Builder” bakom 1.07,7-världsrekordet?

De amerikanska travmyndigheterna – centralförbundet U.S.T.A. och de olika delstaternas kommissioner – framstår som ofattbart flata och overksamma. Att Chris Oakes, tränare till världsrekordhållaren Homicide Hunter, inte omedelbart blev av med sin tränarlicens efter vad som hittades i en razzia i hans stall i mitten på mars förra året utan lugnt kunde tävla vidare är häpnadsväckande.
Av
Lars G Dahlgren
Upplåst för dig som är prenumerant
Skärmavbild från artikel på nypost.om.
Skärmavbild från artikel på nypost.om.

För varje dag som går, ju mer snaskiga saker kan man läsa om vad den FBI-ledda utredningen av omfattande doping i trav- och galoppsporten har blottlagt i bevisningen mot de ännu så länge 27 åtalade tränarna, veterinärerna och medicindistributörer.

I skrivande stund verkar härvan mer växa åt travsporthållet än åt galoppsportditon, sedan det visat sig att en travtränare, Richard Banca med drygt 150 segrar och 3,4 miljoner dollar inkört förra året, i måndags blivit arresterad. Detta vid ett FBI-tillslag på den träningsanläggning i New York State som han har sitt stall på, och där ett par av de åtalade tränarna är verksamma. Bland annat sägs poliserna ha hittat skrivna lappar med instruktioner om hur vissa dopingmedel skulle administreras till hästarma.

Banca har åtta fällande domar på sig från travsportmyndigheterna gällande brott mot doping/medicineringsregler, men hans stall har alltså inte drabbats speciellt hårt utan det synes domarna till trots ha varit ”business as usual”.

 

Det kan alltså bli fler åtalade än de 27. Om Banca fogas dit återstår att se, men, som sagt, att dopinghärvan just nu expanderar i travsporten får ses som besvärande för de amerikanska delstatsracingkommissionerna, och naturligtvis även förbundet U.S.T.A.

Bilden som framträder just nu är att de galopptränare som är åtalade haft personer i travsporten som tillhandahållare av dopingmedel och vad vi kan kalla ”praktisk hjälp”. Oerhört graverande är den telefonavlyssning där travtränaren Nick Surick pratar om hur han hjälpt den åtalade galopptränaren Jorge Navarro att ”göra sig av med” (läs: ta hand om och avliva) sex av dopingen sannolikt förstörda hästar.

Detta är förstås upprörande så det räcker, men jag blir också extremt upprörd över vad som kommit fram gällande en razzia som gjordes i den åtalade Pennsylvania-baserade tränaren Chris Oakes stall den 14 mars 2019. ”Prestationshöjande dopingmedel beslagtogs”, har det summariskt gått att läsa sig till, men New York Post har gått steget längre.

I denna artikel publiceras en bild på en flaska med rödaktigt innehåll som någon skrivit ”Blood Builder” på. Flaskan ska ingå i det som beslagtogs i Oakes stall. Alltså den 14 mars 2019. Bara den flaskan tycker man, ryggmärgsreflexmässigt, borde varit tillräckligt för att Pennsylvanias Racing Commission skulle ryckt tränarlicensen från Oakes med omedelbar verkan och att varenda häst i stallet omedelbart fått startförbud. Detta inte minst mot bakgrund av att Oakes redan hade mellan tio och 20 fällningar på sig för ”grova” förseelser gällande dopingreglerna.

borde varit tillräckligt för att Pennsylvanias Racing Commission skulle ryckt tränarlicensen

Att det kunde vara ”business as usual” för en tränare i vars stall dopingutredare funnit en flaska märkt ”Blood Builder” är inget annat än ofattbart. Det avslöjar med isande tydlighet att de sportinterna myndigheter i USA som enligt U.S.T.A:s uttalande nedan ska se till att ”vår idrott bedrivs rättvist och med integritet” verkligen inte fungerar.

 

Från travförbundets U.S.T.A. sida har det varit anmärkningsvärt tyst sedan presskonferensen i New York i måndags då åklagare redogjorde för vad FBI i samarbete med New Yorks polisdepartement kommit fram till. Det enda som publicerats är ett kort uttalande från U.S.T.A:s president Russell Williams – just det Nuncios uppfödare – där han fäller följande extremt menlösa uttalande, som närmast tar de åtalade i försvar:

”Efter att ha arbetat i det straffrättsliga systemet är jag mycket medveten om att man betraktas som oskyldig till dom fallit. Samtidigt är det viktigt att alla med kunskap om eventuellt olaglig verksamhet samarbetar med brottsbekämpande myndigheter. Det är viktigt att vår idrott bedrivs rättvist och med integritet.”

I övrigt konstateras att man har inga mer kommentarer under ”pågående rättslig process”.

Det uttalandet gjordes några timmar efter att ovan nämnde New Jersey-baserade travtränaren Nick Surick väckts i sitt hem klockan 04:00 på morgonen av FBI och fängslats. På eftermiddagen offentliggjordes att Surick står inför åtalspunkter som sammanlagt kan ge 50 års fängelse.

 

Även om vissa väldigt bärande saker i åtalen och bevisningen – som till exempel telefonavlyssningarna – säkert endast varit känt av de utredande poliserna och någon åklagare, så är det oerhört anmärkningsvärt att fynd av dopingmedel gjorda vid razzior i stallen inte medfört omedelbara och långtgående åtgärder från berörda racingkommissioner gällande tränarnas möjligheter att fortsätta tävla. Att dessutom då överorganisationen U.S.T.A. när allt lagts i öppen dager inte ens säger att den förväntar sig att varje delstats racingkommission nu vidtar adekvata åtgärder mot de i åtalen berörda – just för att hålla sporten ren och juste – är ofattbart.

Att man inför en domstol är oskyldig till motsatsen bevisats borde hållas åtskilt från de här personernas vara eller inte vara som utövare av hästsport. Ut med dem från stallbackar, stall och banor helt enkelt. I staten New York har man också snabbt agerat på det sättet: de åtalade trav- och galopptränarna har med omedelbar verkan blivit avstängda på New York-banorna.

 

U.S.T.A.kan också, måhända symboliskt, men ändå på något sätt som en lämplig markering, börja med att stryka Chris Oakes-tränade Homicide Hunters världsrekord 1.07,7 satt i Lexington 2018. Ingen i hela världen kan längre tro att det tillkom utan att hästen den dagen hade saker i sin kropp från det några månader senare i Oakes stall hittade förrådet av prestationshöjande dopingmedel.

 

Insidertips satte FBI på spåret

Lars G Dahlgren på twitter:

Stallkamraten, den heta segerkandidaten Face Time Bourbon, laddar mer i lugn och ro. pic.twitter.com/PQTGzTdFrg
@larsgdahlgren - 26 jan
Även om Bold Eagle inte är favorit när han startar i sitt femte Prix d’Amerique är det folksamling vid hans box. Ha… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 26 jan
Jag gillar inte detta nya i travprogrammen att det inte längre framgår vilka som har proffslicens och vilka som int… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 17 jan
Nog för att det är bra att gamla hjältar - i detta fall Zoogin - uppmärksammas med egna lopp, men detta ser ju fakt… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 2 jan
Greenshoe infriade favoritskapet i Kentucky Futurity, enkelt, på 1.09,1. pic.twitter.com/k0csUCIROl
@larsgdahlgren - 6 okt 2019