Little Brown Jug. Ett event jag bara hört talas om på avstånd och aldrig trott skulle bli verklighet att besöka. Äntligen var det dags efter ett halvårs uppladdning! Folk utbrister att det är det häftigaste de varit på och att vi kommer få vårt livs upplevelse. Förväntningarna var således skyhöga och jag gick nästan dit med en känsla av rädsla att bli besviken efter allt detta uppsnack.

Gårdagen spenderades på banan för att studera hur vi bäst skulle ta oss an denna dag. Upplägget var enkelt. Antingen köper man sittplatsbiljetter eller så hänger man på publikplats eller stallbacke. Stallbacken låg för övrigt tio meter från bankanten och där var det folk parkerade i campingstolar i rader som lämnade just så pass mycket plats att hästarna kunde passera på väg till banan, inga pass dit krävdes utan det räckte att du betalat entré till ”marknadsområdet”.

Folket kommer otroligt nära hästen här och detta verkar uppskattas av alla. Det blir en helt annan känsla då man först fått vara och klappa om sin favorit för att sedan lägga sitt lir. En helt annan grej än att peka på ett namn i ett program efter att sett dem på avstånd på banan.

Magiskt kan beskriva det på ett bra sätt

Närheten till djuren ska aldrig förringas för att väcka intresse för sporten… Att bjuda in för att få folk att bjuda tillbaka verkar vara ett vinnande koncept här. Utan att vara det minsta insatt i hur själva eventet fungerar så är känslan att man med små medel och lokalbefolkning ror hem detta med bravur.

Tivoli, en hel gata med matstånd där frityrdoften ligger som en tät dimma i luften (you name it – allt finns att få friterat här, från snickers till chokladdragérad bacon, jag provade båda och kan dock inte rekommendera någon), alla de djur du kan tänka dig hör hemma på en marknad och mitt bland alla husbilar som legat här hela veckan ligger en 800 meter lång travbana omgärdad av publik i campingstolar. Detta känns som den naturliga samlingspunkten och de folk man träffar på har utsmyckat sina vagnar och tält med flaggan för ”The Jug”. En gul flagga med ett brunt lerkrus man vanligtvis dricker whiskey ur. Det är dock inte detta loppet fått sitt namn från, men detta får ni läsa mer om framöver.

Dock är inte frågan om det blir väl intensivt

Till vardags står det runt 300 hästar permanent uppstallade här och nu är även eliten på plats för deras korta meeting. Denna vecka är de enda tävlingsdagar som körs på banan i Ohio och igår var avslutningen på detta meeting med hela 22 lopp. Fyra var tillägnade travare och resterande lopp var reserverade för passgångare. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av just passgångare, men så häftig upplevelse! Magiskt kan beskriva det på ett bra sätt.

Det gick så fort att kuskarna nästan låg ner i kurvorna som speedwayförare och finalen vanns på 1.08,2 av Courtly Choice som slog på en galopp i starten i sitt försök. Tränaren sade till kusken innan loppet att detta vinner du – så länge du inte du ramlar ur. Courtly Choice var för övrigt den ende som i efterhand betalat 45.000 dollar för att vara med i finalen. Det betalade sig väl…

Dock är inte frågan om det blir väl intensivt med 42 lopp på två dagar även för den mest inbitna? Jag såg alla lopp med glädje, men det blev ändå en sex timmars tävlingsdag i förrgår och en åttatimmars igår där man väntade med huvudloppet som avslutande crescendo. Det började tunna ut med folk redan innan finalen av Little Brown Jug kördes och strax efter det var det folktomt på området.

I’ll be back

Med 46.126 besökare på plats trodde jag att det skulle kännas fullt, att köerna skulle ringla sig långa och priserna skjuta i höjden från gårdagens tävlingar. Så var inte fallet. En County Fair med matstånd så långt ögat kunde nå och ett system med betalningar på plats gjorde att allt flöt smidigt som det smör man kunnat steka på marken efter att termometern för andra dagen visat på över 30 grader och luftfuktigheten var något utöver det vanliga tack vare stormen Florences framfart i de östra delarna av landet.

Har ni chansen, åk hit, ät Funnel Cake, ta en Bud Light och kolla på fantastiska tävlingar i en gemytlig miljö med supertrevliga likasinnade.

Little Brown Jug – I’ll be back.