Keith Gisser, kolumnist på Drf Harness Digest, skrev nyligen om barfotatävlande i sin spalt ”Confessions” och resonerade runt det gamla talespråket ”Ingen hov, ingen häst.”

Enklaste sättet är förstås att skydda en hov med en hästsko. Men är det så enkelt? Keith Gisser skriver bland annat:

”Förr i tiden var tunga stålskor normen. Sedan övergick man till aluminum- och till och med plastskor. Tränarna balanserade sina hästar genom att lägga till tåvikter, grepp och annat. Ofta gjorde det faktiskt mer skada på hoven än vad det det skulle ha gjort om tränarna inte gjort något överhuvudtaget. Hovarna trimmades till onaturliga former och i olämpliga vinklar för att förbättra hästens gång. I takt med att hästarna blev bättre, blev skorna lättare. Och det finns inget lättare än att tävla barfota.”

Nyligen hölls den internationella hovvårdsmässan i Cincinnati och där deltog fem hovslagare och en veterinär. Där diskuterades bland annat barfota i hästhoppning. Många svenskar hoppade (ursäkta uttrycket) till när OS-guldmedaljören Peder Fredricsson nådde stora framgångar med barfotatävlande hästar.

”Eftersom det här var så nytt för mig var jag lite osäker på om de goda hälsoresultaten skulle hålla i sig, det gick ganska lång tid innan jag testade att ha även de andra hästarna barfota. Men nu går i stort sett alla utan skor och vi har haft mycket färre skador på ben och hovar, från armbågen och nedåt. Någon sa att det kunde bli fler hovbölder men det har vi inte märkt, jag tror inte att vi har haft en enda böld på de oskodda hästarna”, säger Peder Fredricsson i en intervju i Hippson.

Ron Burke, världens vinstrikaste tränare, har också sett fördelar med barfotatävlande:

”Om inte en häst har problem med hovarna, en spricka eller något annat, kommer de flesta av dem att fungera bättre barfota. De greppar banan bättre eftersom de landar på hela foten, inte bara på metallkanten.”

Equine Podiatry Association påpekar att ”hovens utveckling och bildning har forskare studerat i detalj och det har visat sig att hovfel sällan är vanliga eller medfödda. Hästar upplever sällan hovproblem i naturen, eftersom de har starka hovhorn, tjocka sulor och en extremt välutvecklad hovkudde.”

Och fortsätter:

”Hästar som tävlar barfota får mer flexion i hovarna. De slår ner på
marken på ett mer naturligt sätt, vilket minskar belastningen på hoven. Skor minskar blodflödet genom att hoven dras ihop, vilket gör hovproblem mer sannolika.”

Att fler och fler hästar tävlar barfota i travsporten är inte så konstigt eftersom det är allt mer vanligt att storlopp runt om i världen ser hästar utan skor på hovarna som vinnare.

Bra eller dåligt? Döm själva! Men alfa och omega i sammanhanget stavas ett skonsamt underlag och en tränare som har koll på att hästens hov klarar av att tävla barfota.