Vi ägnar faktiskt större delen av veckans nummer att belysa vintermeetinget. Jag har haft förmånen att tillbringa åtskilliga tävlingsdagar på Vincennes och bevaka, berätta samt uppleva hästar som bitvis är en annan ras än den vi är vana vid.
Från 31 oktober till 2 mars körs 89 tävlingsdagar innehållande 750 lopp. En halv miljard delas ut i prispengar på Vincennes och i de 121 lopp öppna för europeiska hästar kommer det dyka upp åtskilliga lycksökare från Sverige.
Redan dag ett dyker flera potentiella Prix d’Amérique-hästar upp i Prix des Cevennes och de allra flesta loppen sänds dessutom i ATG-live. Men inget gott kommer utan problem. Trots att jag suttit i skolbänken med allt från ”Ou est mon chat” till ”Allez Hop!” så har språket aldrig fastnat. Jag får dessutom slita mer för varje år och inte en enda stavelse kommer gratis.
Vad jag har mest ångest för inför vintern? Här kommer de
Erminig d’Oliverie
Alltså. Finns det något rätt med den här hästens namn? Alltid två slagningar på letrot.com för att hästen ska hittas (eftersom jag skriver fel) och sedan måste jag skriva in exakt som det står – ändå är jag osäker om jag skrivit rätt.
Erminig är tydligen namnet på maskoten för fotbollsklubben Stade Rennais.
Ermenig d’Oliverie (e. Scipion du Goutier) är dessutom så vass hos Franck Leblanc att hon dyker upp i de flesta sammanhang i vinter. Tyvärr hjälper det inte, jag kommer stava fel åtskilliga gånger till.
du, des, de
Prepositionerna de le eller de les slås ihop och bildar du eller des. Lägg till ”de” och d’Amérique så är det en härlig röra där den enda fasta punkten är att kontrollera en extra gång. Att få en magkänsla är hopplöst. Värst är att hålla isär de Bretagne, du Bourbonnais och de Cornulier…
Grav och akut accent samt cirkumflex
Prix d’Amérique känns väl inte så svårflirtat, eller Sébastien Guarato. Men när det kastas in accenter grava och/eller akuta, samt det berömda taket över vokalerna, cirkumflex, då ställer det till sig rejält. Min första tanke var förstås – vem bryr sig om taket är på plats när man skriver till exempel extrême i något hästnamn?
Så kändes det ända fram tills jag ifjol intervjuades av Paris Turf. Den publicerades i deras största nummer för året, i samband med Prix d’Amérique, och plötsligt insåg jag att det här med prickar, accenter och lite annat smått och gott i ett främmande språk är viktigt.
Jag har nämligen med jämna mellanrum blivit kallad Öla sedan dess.
