Fokustema
Krönika
Läs senare

Rekordpris för svenskfött fölsto!

Nu är det definitivt klart! Klockan 06.00 i morse svensk tid gick budgivningen ut och D'One, 1.09,1*, har bytt ägare. Prislappen landade på 3,3 miljoner.
Av
Claes Freidenvall
D'One och David Miller. På Lexington Selected Yearling Sale säljs hennes första avkomma. Foto: Adam Ström/stalltz.se
D'One och David Miller. På Lexington Selected Yearling Sale säljs hennes första avkomma. Foto: Adam Ström/stalltz.se

Mycket pengar förstås, men det finns betydligt dyrare hästar som klubbats bort i hennes familj! Faktum kvarstår dock: D’One är den dyraste svenskfödda travare som sålts som fölsto genom tiderna i en officiell budgivning!

Prix d’Amérique-vinnaren Ina Scot och hennes förstfödda föl köptes också för dyra pengar. Affären var privat och enligt rykten betalade Michael Schröer (Stall November) runt två miljoner kronor. Schröer lade också beslag på Prix de France-segrarinnan Lovely Godiva och prislappen för henne var – om jag minns rätt – i samma kategori som Ina Scot.

Köpare är John ”Boko Stable” Bootsman och Steve Stewart på Hunterton Farm.

– D’One betäcks med Ready Cash nästa år och hon kommer stallas upp på mitt stuteri i Holland. Året därpå går D’One till Steve Stewart och där blir Muscle Hill hennes partner. Avkomman efter Ready Cash blir svenskfödd, säger John Bootsman.

D’One är svenskfödd. Hennes blod är däremot rent amerikanskt. Fadern Donato Hanover (e. Andover Hall) är precis som D’Ones mor Giant Diablo (e. Supergill) världsrekordhållare.

Båda två noterade tiden 1.08,5/1.609 meter på Red Mile den 6 oktober 2007 vid sina respektive segrar. Giant Diablo var först ut och tiden var då den snabbaste – oavsett kön – som en travare någonsin noterat! Idag är en annan svenskfödd travare – Sebastian K. – rekordhållare med 1.07,7.

Giant Diablos far Supergill (e. Super Bowl) var också en dyring. Han kostade rekordhöga 500.000 dollar som ettåring på Tattersalls-auktionen i Lexington i oktober 1986.

Hans mor Winky’s Gill – dräktig med Super Bowl – skulle upp några dagar senare i auktionsringen på Tattersalls. Hon ägdes av Fred Van Lennep och New Bond Street Stable, ett amerikanskt bolag som drevs av Ulf ”Fläkten” Moberg och Hanley Dawson Jr.

Norrmannen Helmer Strömbo – senare ägare till Sugarcane Hanover – hade näst högsta budet, men när Fred van Lennep höjde från 750.000 till 800.000 dollar var saken klar!

Bengt ”Flips” Persson skötte budgivningen för Helmer Strömsbos räkning, men norrmannen ville inte ge upp. ”Flips” lyckades få Helmer Strömbo på ”bättre” tankar:

 

Men han blev väldigt sur för att det inte blev något köp.

Nu kanske det inte spelade så stor roll. Fred van Lennep hade en betydligt tjockare plånbok än Helmer Strömbo, men Castleton Farms general manager John Cashman Jr. fick aldrig reda på hur långt Fred van Lennep var beredd att gå:

– Förmodligen fanns det ingen övre gräns, men det är bara en gissning från min sida, har framlidne John Cashman Jr. tidigare berättat för artikelförfattaren.

Winky's Gill i auktionsringen 1986.   Foto: Stefan Melander/Stalltz.se
Winky’s Gill i auktionsringen 1986. Foto Stefan Melander/Stalltz.se

Priset 800.000 dollar var dubbelt så högt som det tidigare rekordpriset för ett fölsto. Någon halvtimme innan hade Lars Thulin (Stall Superbus) köpt Classical Way – också hon dräktig med Super Bowl – för 400.000 dollar.

Lars Thulin är trots det höga beloppet inte den svensk som köpt det dyraste fölstoet. Duon Peter Eriksson och Mikael Fröjdholm betalade hela 675.000 dollar för Act of Grace i Harrisburg 1997 efter hård kamp mot Karl-Erik Bender.

Winky’s Gills 800.000 dollar står sig fortfarande – mer än 30 år senare – som det dyraste fölsto som någonsin sålts på auktion. D’Ones 3,3 miljoner räcker inte för att komma in på topp-tio-listan över de dyraste fölston som sålts publikt i världen.

Så här ser listan ut! Notera att den bara innehåller amerikanskfödda travare:

  • Winky’s Gill (e. Bonefish), $800.000
  • Continentalvictory (e. Valley Victory), $760.000
  • Act of Grace (e. Valley Victory), $675.000
  • Rae (e. Speedy Crown), $600.000
  • Windylane Hanover (e. Lindy Lane), $600.000
  • Graceful Touch (e. Pine Chip), $560.000
  • Lifelong Victory (e. Valley Victory), $450.000
  • Continentalvictory (e. Valley Victory), $450.000
  • Classical Way (e. Speedy Scot), $400.000
  • Fancy Donut (e. Noble Victory), $375.000

Jag ska väl också nämna i sammanhanget att D’Ones farfar Andover Hall kostade 482.000 dollar som ettåring på Kentucky Standardbred 2000. Priset för D’Ones far Donato Hanover var 95.000 i Harrisburg 2005.

Vidare såldes Giant Diablo för 210.000 kronor på Elitauktionen 2001. D’One köpte Kenny Thörnblom (Kennys Andelshästar) privat från uppfödaren Thomas Persson Finans AB, Stockholm. Sedan sålde han ut henne i 60 andelar á 29.000 kronor, eller 1.740.000 kronor.

D’One har blivit en bra affär för alla inblandade parter. Förutom de pengar – 8.886.287 kronor – hon sprang in på tävlingsbanan kan ägarna glädja sig åt ytterligare 3,3 miljoner när D’One avyttrades!

Fotnot: det dyraste sto som sålts på auktion är Cameron Hall (e. Garland Lobell), 1.10,2/$2.138.787. Hon var två år gammal när hon gick upp i ringen på Tattersalls 2001 och klubbades bort för 1,1 miljoner dollar. Stoet ropades in av finländaren Erkki Laakonen, vilken redan ägde hälften i Cameron Hall. Samme Laakonen lade ett år tidigare högsta budet – 482.000 dollar – på Andover Hall på Kentucky Standardbred.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Sätter demokratin ur spel

Det öppna brev som ATG:s ordförande Peter Norman och bolagets verkställande direktör Hasse Lord Skarplöth skickade till galoppen och travet i Skåne i fredags var ingen vacker läsning.
Det gav inte bara uttryck för översitteri utan visar också hur de höga herrarna svävar helt i det blå.
Av
Claes Freidenvall
Antikens Grekland anses vara dem västerländska demokratins vagga. Foto: Joao Marcelo Martins
Antikens Grekland anses vara dem västerländska demokratins vagga. Foto: Joao Marcelo Martins

Huvudet på spiken slog Lutfi Kolgjini i sitt svar till Norman och Lord Skarplöth och kallade det för ”härskarteknik på hög nivå.”

Håkan Birger, ordförande i Skånska Fältrittklubben, är inte heller speciellt imponerad av Peter Norman Hasse Lord Skarplöths tankar och inte minst ”att representanter för ett spelföretag som ägs av travet och galoppen och således indirekt av Skånska Fältrittklubben ska tillrättavisa och läxa upp sina ägare.” En anmärkningsvärd ordning och attityd, skriver Håkan Birger i ett svar.

Vad handlar då frågan om?  

Jo, Skånska Travsällskapets medlemmar har på styrelsens förslag fattat demokratiskt beslut om hur ”Nya Jägersro” skall utformas.

Dotterbolaget ATG:s ordförande och vd skriver att medlemmarna i Skånska Travsällskapet låter känslomässiga argument stå i vägen för rationellt tänkande och uppmanar till att sätta ett demokratiskt fattat beslut ur spel.

Alltså anser Norman och Lord Skarplöth att Skånska Travsällskapets medlemmar saknar förmåga och kompetens till att fatta rationella, faktabaserade beslut.

Ett häpnadsväckande övergrepp i sportens föreningsdemokrati och underkännande av sina ägare.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Galoppens framtid hotad

Galoppens framtid på Jägersro är fortsatt en öppen fråga – men hur ser egentligen framtidsutsikterna ut för fullblodssporten i Sverige och i Norge?
Och då tjänar ändå en galoppör i Sverige i snitt 17.141 kronor per start. En svensk travare drar in 11.419 kronor...
Av
Claes Freidenvall
Galoppen har stora bekymmer både i Sverige och Norge och framtiden ser allt annat än ljus ut... Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Galoppen har stora bekymmer både i Sverige och Norge och framtiden ser allt annat än ljus ut... Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Igår berättade Trav- og Galopp-Nytt i Norge att Övrevoll Galopp har stora problem och att samtliga anställda på banan är permitterade i olika grad. Övrevoll har ställt in årets sista tävlingsdag av ekonomiska skäl. Två tjänster har dragits in och samtliga anställda – inklusive banans vd – permitteras från 50 till 100 procent.

– Break-even budgeterades för 2024, men prognosen pekar på en betydande rörelseförlust. Vi avvaktar med att gå ut med siffror tills efter att årsbokslutet är klart, säger vd Bente Rosenberg till Trav-og Galopp-Nytt.

Svensk Galopps framtidsutsikter är inte heller speciellt ljus. För dagen är det störst fokus på Skåne. Kommer galoppen gå tillsammans med travet med en ny bana på Jägersro, eller bygger galoppen en egen oval? Eller blir det ingenting alls? Frågorna är många och fortsatt obesvarade. Men det finns också annat som oroar…

Antalet betäckta ston i galoppen och födda föl har minskat i Sverige och mer än halverats sedan 2010. Nästa år föds färre än 100 hästar och fortsätter trenden kommer populationen vara alldeles för liten för att bedriva tävlingar på nuvarande nivå. Årets tävlingskalender i Svensk Galopp innehåller 61 tävlingsdagar, fördelade 28 på Bro Park, 22 på Jägersro och nio i Göteborg.

Med mer än halverad population finns inte underlag för hålla uppe antalet tävlingsdagar och redan idag – eller rättare sagt 2023 – låg antalet startande på 7,78 hästar/lopp.

Skulle galoppen i Skåne kunna erbjuda tio tävlingsdagar om året är det knappast underlag för att bedriva en professionell sport i södra delarna av Sverige? Är det då värt att investera tiotals miljoner på en galoppbana på Jägersro? Medlemmarna i Skånska Travsällskapet har lite att fundera på när frågan ska diskuteras i närtid…

Galoppen omsatte ifjol mindre än en procent (ja, Ni läste rätt!) av spelet på hästar i Sverige och det ger ett netto på cirka 25 miljoner, driftkostnader oräknade. För det får galoppen ut 160 miljoner kronor från
ATG-systemet. En galopphäst tjänade 17.141 kronor/start under 2023. Motsvarande belopp för en travare låg på 11.419 kronor.

När ATG bildades 1973 låg omsättningen på svenska galopptävlingar strax under fem procent av det totala spelet på hästar i Sverige. Då erhöll galoppen ett ägarskap på tio procent och travet 90 procent i ATG.

Är det idag rimligt att det ekonomiska utfallet ser ut som det gör med tanke på vad som omsätts på trav respektive galopp idag och inte minst med tanke på den pressade ekonomiska situation som travets aktiva är i?

Fokustema
Krönika
Läs senare

Är alla lika inför ST och ATG?

Det är bra att Svensk Travsport har satt drivningsfrågan högt på agendan – och ATG har hakat på i vissa avseenden – men det finns ändå saker som skaver i sammanhanget.
Varför är ST så enögda och kastar sig över italienska kuskar, men blundar för fransmännen?
Av
Claes Freidenvall
Från upploppet i lopp 1 på Vincennes igår.
Från upploppet i lopp 1 på Vincennes igår.

UET:s ordförande Marjaana Alaviuhkola (f.d. ordförande ST) har vid flera tillfällen – med all rätt! – reagerat över drivningar i italiensk travsport, men jag har inte alls sett samma aktivitet när det gäller Frankrike. Dagligen får vi som följer fransk travsport se drivningar – eller maningar som det numera kallas på svenskt travspråk – som med svenska mått mätt inte är okej.

Men då är det alldeles tyst. I alla fall utåt sett…

Det är förstås lätt att klanka på italienare, men det tycks vara lika svårt att reagera på franska kuskar och deras agerande med körspöet.

Ni kan ju tittat på upploppet från lopp 1 på Vincennes igår och bilda er egen uppfattning.

ATG har slutat att ta spel på sulkytävlingar i Australien från den 1 november i år på grund av sättet att driva hästar. Och även Yonkers Raceway i New York har tidigare fått sin släng av sleven av ATG.

Frågan är hur spelbolaget och ST agerar mot Frankrike? Eller får det stora travlandet leva sitt eget liv?