För några veckor sedan avslöjade Sulkysport att Svensk Travsport haft tillgång till filmklipp där en tränare injicerar hästar inför start, men inte agerat utan tränaren kan glatt fortsätta starta sina hästar.
Det är förstås helt orimligt att Svensk Travsport inte agerar med full kraft och ingen av sportens utövare vill väl att sådana här omständigheter råder?
I sammanhanget erinrar undertecknad den passus i den statliga utredning som ledde till bildandet av ATG 1973 och startandet av rikstoton 1974: det talades öppet om förtroendet hos allmänheten för travsporten bevarades genom en ”överhård attityd” vid kontrollen av sportens funktioner.
Men som så mycket annat i samhället idag har det blivit en slapphet och där reaktioner mestadels uteblir. För en tid sedan läste jag en artikel i Nerikes Allehanda om en person som tävlar i världscupen i skidalpinism och som tidigare varit dubbel världsmästare i orientering.
Där berättade personen ifråga – Jerker Lysell – att han överdoserat bikarbonat. Någon större uppmärksamhet blev det inte om själva tillvägagångssättet för att bli en ”bättre idrottare” utan det verkade mest synd om Lysell som fått springa mellan sängen och toaletten under hela natten…
Och travsporten har också sina problem…enligt Trav-og Galopp-Nytt i Norge finns det nu fyra fall som ännu inte är avklarad i travets domstolar i vårt västra grannland trots att det har gått lång tid sedan brotten inträffade:
- Birk Lila – positiv för DMSO 22 oktober 2023
- Tor – karenstidsbrott 12 mars 2024
- Flamboro Downs – karenstidsbrott 21 juni 2024
- King Okay – karenstidsbrott januari 2024
I Sverige har vi också några segdragna historier som inte avklarats i travets domstolar:
- Jerry Riordan – vaccinationsbrott 8 juni 2023
- Magnus Dahlén – Vivienne Tif positiv för Oxitetracyklin 11 mars 2024
- Tomas Malmqvist – överträdelse av karenstidsregler 15 april 2024
Ovanstående är några exempel, men det lär säkert finnas fler saker som ”tuggar” sakta framåt hos juridiken på travförbundet och det är oroväckande när frågor rörande doping och medicineringsbrott inte har allra högsta prioritet och flyttas fram skyndsamt i travets rättsväsende.
Djurskydd tycks numera var ett tänjbart begrepp i vårt land och dopingbegreppet likaså. Håller respekten för djuren att luckras upp? Tyvärr har vi sett tendenser till detta och inte minst från Svensk Travsports sida.
Hur länge ska detta fortgå?