Vad förväntas egentligen av en sportchef på en travbana år 2017? I en tid då allt fler sportsligt relaterade frågor hamnat centralt är det lätt att negligera betydelsen av en vaken sportchef, men rollen får under inga omständigheter underskattas.
Tvärtom har sportcheferna en viktigare roll idag än på mycket länge då det är direkt avgörande för verksamheten hur just sporten mår, det vill säga antalet proffstränare, amatörtränare och antalet hästar i regionen.
Det behövs en hungrig, arbetsam person som kan hantera såväl den stora tränare med 150 hästar i träning som den lilla amatören, förstå dess betydelse, eventuella problembild och förutsättningar.
Och en person som älskar trav. Som brinner för travet, som följer travet konsekvent och som åker på travtävlingar.
Där har René Jensen varit ett föredöme då han alltid synts på alla större tävlingsdagar från Stockholm och söderöver.
Två namn sticker ut
Jag har tagit helgen på mig och funderat på tänkbara kandidater till posten och finner två namn som jag tycker sticker ut.
Dels Kristofer Jakobsson (ja, den man som kallas för Fölet har faktiskt ett riktigt namn) som idag arbetar på Åbys sportavdelning.
Trots sin ringa ålder – ja, 26 år blir ungt i det här sammanhanget – har han redan hunnit samla på sig en hel del erfarenhet av ”sportjobbet” från sina år på Åby som uppskattningsvis bör blivit sju till antalet.
Jakobsson är en av relativt få människor jag träffat i travet som kan screena ut och intaga ett helikopterperspektiv.
Han är förmögen att förstå intressen, särintressen och alternativ tankesätt utan att för den skull göra avkall på sitt egna tänk.
Jakobsson kan hästen som sådan, har arbetat i stall, kommer från en familj som föder upp och äger travhästar.
Det är värden som väger tungt och ger respekt bland aktiva i den här världen.
Hans hunger och nyfikenhet talar likaledes till hans fördel. Kanske är nyskaparandan emellanåt lite väl stor. Jag vågar lova att både Åbys tidigare sportchef Ken Karlsson och varande sportchef Jon Walter Pedersen har fått bromsa upp honom både en och två gånger…
Men tankarna finns där och det gillar jag.
Frågan är bara om Hallands Travsällskap vågar satsa på en så pass ung sportchef?
Respekterad bland Halmstadtravets aktiva
På hemmaplan finns det alternativ som jag håller som favorit i nuläget. Halmstadtravets mångårige löpningsreferent Jan-Olof Molin är idag än mer känd för sitt arbete för ”trav-tv”, men för mig känns han väldigt, väldigt mycket Halmstad.
En person som i stora drag kan Halmstadtravets verksamhet ytterst väl, som känner alla man behöver känna för att kunna komma in i rollen relativt smärtfritt och som rent geografiskt inte behöver flytta en millimeter för att landa på den nya arbetsplatsen.
Under mitt dryga år på Kanal75 gjorde jag ett antal sändningar ihop med Jan-Olof Molin vilket var en fröjd varje gång.
Alltid påläst, alltid hungrig, alltid med en hög kravbild på sig själv och omgivningen.
Molin har ett brinnande intresse för travsporten i stort och jag uppfattar honom som respekterad bland Halmstadtravets aktiva.
Att vara omtyckt är en sak – respekterad är något helt annat och betydligt viktigare.
Det som skulle tala emot Molin är hans eventuella brister kring hästhållningen som sådan. Mig veterligen har Molin aldrig jobbat i stall och samlat på sig den nödvändiga erfarenheten, men jag kan ha fel.
Gör som Åby?
Det tredje alternativet skulle vara att antingen ”stjäla” en sportchef från någon annan bana, men söder om Stockholm hittar jag inget givet, glödhett alternativ.
Eller så gör Halmstadtravet en Åby, det vill säga söker ett namn inom den egna, befintliga proffstränarkåren som vill skola om sig och sätta sig vid skrivborden.
Åbys beslut att välja Jon Walter Pedersen ses (framförallt bland de aktiva i Västsverige) som en succé och är en tänkbar linje att följa även för Halmstadtravet.
