Fokustema
Nedräkning mot Elitloppet
Läs senare

Minnen från 55 raka Elitlopp

Lars Wilhelmsson ser på söndag sitt 56:e Elitlopp i rad. 1963 var debuten. Efter det är han notorisk och obotlig slav under Elitloppsdrogen; fantastiska travhästar framför fantastisk publik. Under veckan förgyller Lars Wilhemsson Sulkysport.se:s läsare med vad han samlat på sig under 55 raka Elitloppsår.
Av
Lars Wilhelmsson

Elitloppsveckan är här igen, startfältet är klart och spekulationerna är många. Denna underbara tid på året för en sann traventusiast. Jag har onekligen haft möjlighet att samla på mig en hel del minnen av mina 55 Elitlopp jag upplevt på plats genom åren. Inte minst det första när jag som sexårig travfantast var där med min pappa 1963.

Fakta

Lars Wilhelmsson

61 år.
Bor i Kista, uppväxt i Hässelby Strand.
Arbetar som journalist, mestadels på Sveriges Radio genom åren
Intressen sport, kultur, musik och stand up comedy.
Travintresserad sedan barnsben och i synnerhet av Elitloppet.

Expandera

Förhandssnacket handlade mycket om duellen mellan den nioårige fuxen Adept med Torsten Jonsson i sulkyn, samt Sören Nordins nya stjärna, femåriga Julienne.

Jag hade sett de bägge mötas två gånger innan Elitloppet på vårkanten. Sören hade lyckats sätta Juliennes nos först båda gångerna till min stora besvikelse. Adept var min första stora travfavorit, ni vet en sån där häst som man önskar så innerligt ska vinna utan att man behöver ha ett spelkvitto i plånboken.

Söndagen den 26 maj satt jag på den numera rivna stallkurvsläktaren med stora förväntningar. Nu skulle Adept ta revansch och vinna Elitloppet.

Men då kom det ut en häst på banan vars like mina barnaögon aldrig skådat förut. Ett femårigt mörkbrunt franskt sto med huva och svansen lindad som en batong. Hennes namn var Ozo och hon dansade fram över Solvallaovalen och vann överlägset.

Adept lyckades kontra ut Julienne i kampen om andraplatsen, vilket ändå var det viktigaste för mig. Vedafuxen hade ändå fått sin revansch, åt fenomenet Ozo var ingenting att göra. Det var då som min kärlek till Elitloppet föddes.

1978 hade jag trätt in i vuxenlivet och kunde obehindrat röra mig på Solvalla, och även besöka totoluckorna utan lösskägg. Då kunde man fortfarande få en plats på E-läktaren framåt tiotiden på förmiddagen.

Min favorithäst då var femårige Pershing med Berndt Lindstedt i vagnen. En USA-import som redan som fyraåring hade tampats med den yppersta världseliten. Men motståndet var stenhårt detta år. Många kände sig kallade och till slut var det 17 hästar som blev inbjudna. Ingen kunde anses vara en utfyllnadshäst, sällan eller aldrig har Eliten uppvisat en sådan bredd.

Solvalla fick fixa till startbilen så att nio hästar skulle få plats i bredd bakom vingarna. En händelse som inte inträffat varken förr eller senare i Elitloppshistorien.

Jag skulle få uppleva en riktig fartfest tillsammans med 20.000 åskådare i ett underbart högsommarväder. Pershing vann sitt försöksheat på den då smått osannolika tiden 1.13,2 och många kippade efter andan. Tiderna förändras kan man säga.

Det gäller också spårlottningen inför finalen. Försöksvinnarna skulle utan prut tilldelas de två innersta spåren. ”Osten” suckade när Pershing fick det för honom förhatliga innerspåret, vilket ändade i en startgalopp.

Finalen blev dock en riktig envig som fortfarande sitter gjuten på näthinnan. Ett kompakt fält stormade in på upploppet, och när krutröken skingrats stod franske Hadol du Vivier som segrare före landsmannen Eleazar och Duke Iran med Stig H Johansson. Pershing skulle dock få sin revansch året efter, då Berndt Lindstedt fick välja spår tre för sin stjärna.

Det var en fokusering som inte stod Björn Borg efter under en Wimbledonfinal

2000-talets första Elitlopp skulle på förhand handla om ett trekejsarslag. Den nye italienske nationalidolen Varenne, den franske fantomen General du Pommeau och Sveriges stora hopp, min favorithäst Victory Tilly som nu stod för sitt elddop i världeliten.

Jag jobbade då för Radiosporten och var tillbaka på platsen för mitt första Elitlopp, nämligen vid stallkurvssvängen. Fast den här gången från innerplan. Min uppgift var att referera fältet genom kurvan.

En fascinerande upplevelse att beskåda hästarna forsa fram på så nära håll, och mäktigt värre att se Victory Tilly forcera till ledningen från sitt besvärliga sjundespår i försöket. Det var ju där han trivdes som bäst.

I finalen fick Stig H välja bricka ett och jag studerade hans fighting face när han kom ut från stallbacken. Det var en fokusering som inte stod Björn Borg efter under en Wimbledonfinal.

Vi vet ju alla att det slutade lyckligt. Jag minns att jag sa något i etern om att ”Stig H sitter på leken” i mitt upphetsade tillstånd när fältet svängde in på upploppet. Publikvrålet blev som en tryckvåg rakt emot en på den position jag hade. Jag uppfattade också det förväntansfulla sorlet före loppet på ett lite annorlunda sätt från innerplan. Ett sorl som bara kan skapas under denna unika travhelg.

Fokustema
International Trot
Läs senare

Svanstedt bakom danskt i VM

För andra året i rad blir Slide So Easy dansk representant i VM-loppet på Yonkers Raceway och när tränaren Flemming Jensen väljer att stanna hemma blir det Åke Svanstedt som tar hand om tömmarna.
Av
Claes Freidenvall
Slide So Easy och Flemming Jensen vid segern i Kalmarsundspokalen tidigare i år. Foto: Jörgen Tufvesson/ALN
Slide So Easy och Flemming Jensen vid segern i Kalmarsundspokalen tidigare i år. Foto: Jörgen Tufvesson/ALN

Slide So Easy (e. Quite Easy-Elegante Frökjaer), 1.10,2ak*/2.578.968 dkr, ståtar med fyra raka segrar och vann senast Rex the Greats lopp på Charlottenlund.

Förra året representerade också Bo Jondahls uppfödning Danmark i International Trot ($1.000.000) på Yonkers Raceway, det så kallade VM-loppet, som vanns av Marcus Melanders Cruzado Dela Noche.

I dagsläget är titelförsvararen Cruzado Dela Noche (Sverige), Slide So Easy (Danmark), Uza Josselyn (Schweiz) och italienske Zacon Gio klara för VM-loppet den 12 oktober på Yonkers Raceway med ståtliga förstapriset 500.000 dollar.

Fokustema
Chester
Läs senare

Ågrens bank avlade maiden

Marcus Melanders italienare Bank Wise As – ägd av Lennart Ågren – tog sin första seger idag på amerikansk mark när hon vann på Harrah's Philadelphia i Chester.
Av
Claes Freidenvall
Lennart Ågren hade en vinnare i USA idag. Foto Mia Törnberg
Lennart Ågren hade en vinnare i USA idag. Foto Mia Törnberg

Tim Tetrick släppte ledningen med Bank Wise As (e. Muscle Hill-In Wise As) vid ingången till första sväng till Queso Fresco och liftade med i rygg. Inne på upploppet använde sig Tim Tetrick av open stretch och Joe Bongiorno hade inget svar med Lucas Wallins häst.

Bank Wise As invändigt med Tim Tetrick.

Bank Wise As gick ifrån med en dryg längd på 1.13,9/1.609 meter, medan Queso Fresco (e. Father Patrick) noterade 1.14,0 som tvåa. Segern var värd 6.500 dollar och det var Bank Wise As första seger på fem försök (1-1-2).

Köptes i Italien

Reijo Liljendahl ropade in Bank Wise As för Lennart ”Srf Stable” Ågrens räkning på ITS Yearling Sale ifjol för 80.000 euro.

Modern In Wise As (e. S.J.’s Caviar), 1.12,3/€221.288, tävlade framgångsrikt med segrar i stoavdelningarna i Criterium Partenopeo, Premio Beatrice, Premio Carlo Marangoni och en andraplats i Gran Criterium.

In Wise As ingår i samma syskonskara som Mind Wise As (e. Lemon Dra), 1.13,4/€321.922, Swan Wise As (e. Varenne), 1.11,4*/€140.118, och UET Wise As (e. Daguet Rapide), 1.12,3*/€130.124.

Fokustema
Gävle
Läs senare

1.10,7 av Missle Hill

USA-importen Missle Hill vann Fyraåringseliten i maj.
Ikväll tog hästen hem sin näst största framgång hos Daniel Redén när han hemförde Fyraåringsstjärnan i Gävle.
Av
Pär Gustafsson

Solvalla-tränaren Daniel Redén körde själv Hill Street, som snabbstartade till ledningen i underkant av 1.09 första 500 meterna. Efter drygt 700 meter släppte han till stallkamraten Missle Hill (e. Muscle Hill) och Örjan Kihlström som passerade 1.000 meter efter 1.10,5. Över upploppet var det spel mot ett mål och Missle Hill länsade undan utan bekymmer på 1.10,7a/1.640 meter.

– En jättefin häst som är tacksam att köra. Han är både startsnabb och rejäl, berömde Örjan Kihlström efter fjärde segern i Fyraåringsstjärnan.
Förra året vann han med Perfect Spirit, som också tränas av Daniel Redén och han har även satt dit Roger Walmanns duo Magic Tonight och Rune U.S.

Missle Hill kammade hem förstapriset på 150.000 kronor med krafter i behåll och i svensk regi har fyraåringen tre segrar på sex försök. Totalt i karriären har han startat 34 gånger (6-3-6) och tjänat nästan 2,1 miljoner kronor.

Roger Walmann-tränade Forfantone Am spurtade starkt som tvåa i händerna på Kenneth Haugstad och trea slutade nämnde Hill Street efter att ha släppt ledningen.

SM-vinnaren bäst igen

Annelie Lagergren-tränade Björs Frej (e. Järvsöfaks) följde segern i Svenskt Mästerskap med en ny fullträff. Hingsten fick göra jobbet själv i tredjespår från fjärde ytter och avgjorde i en tät slutstrid. Kallblodet noterade 1.24,3a/2.140 meter och förstapriset i det här försöket i Dubbelcupen uppgick till 50.000 kronor.
– Hästen vill vinna, berömde Jorma Kontio, som även körde vid SM-segern på Bergsåker i slutet av augusti.

Autokort e-tidning
89 kronor i månaden
Enkelt och smidigt
Varje onsdag på din dator, surfplatta och smartphone
Beställ
Sport