Fokustema
Nedräkning mot Elitloppet
Läs senare

Minnen från 55 raka Elitlopp

Lars Wilhelmsson ser på söndag sitt 56:e Elitlopp i rad. 1963 var debuten. Efter det är han notorisk och obotlig slav under Elitloppsdrogen; fantastiska travhästar framför fantastisk publik. Under veckan förgyller Lars Wilhemsson Sulkysport.se:s läsare med vad han samlat på sig under 55 raka Elitloppsår.
Av
Lars Wilhelmsson

Elitloppsveckan är här igen, startfältet är klart och spekulationerna är många. Denna underbara tid på året för en sann traventusiast. Jag har onekligen haft möjlighet att samla på mig en hel del minnen av mina 55 Elitlopp jag upplevt på plats genom åren. Inte minst det första när jag som sexårig travfantast var där med min pappa 1963.

Fakta

Lars Wilhelmsson

61 år.
Bor i Kista, uppväxt i Hässelby Strand.
Arbetar som journalist, mestadels på Sveriges Radio genom åren
Intressen sport, kultur, musik och stand up comedy.
Travintresserad sedan barnsben och i synnerhet av Elitloppet.

Expandera

Förhandssnacket handlade mycket om duellen mellan den nioårige fuxen Adept med Torsten Jonsson i sulkyn, samt Sören Nordins nya stjärna, femåriga Julienne.

Jag hade sett de bägge mötas två gånger innan Elitloppet på vårkanten. Sören hade lyckats sätta Juliennes nos först båda gångerna till min stora besvikelse. Adept var min första stora travfavorit, ni vet en sån där häst som man önskar så innerligt ska vinna utan att man behöver ha ett spelkvitto i plånboken.

Söndagen den 26 maj satt jag på den numera rivna stallkurvsläktaren med stora förväntningar. Nu skulle Adept ta revansch och vinna Elitloppet.

Men då kom det ut en häst på banan vars like mina barnaögon aldrig skådat förut. Ett femårigt mörkbrunt franskt sto med huva och svansen lindad som en batong. Hennes namn var Ozo och hon dansade fram över Solvallaovalen och vann överlägset.

Adept lyckades kontra ut Julienne i kampen om andraplatsen, vilket ändå var det viktigaste för mig. Vedafuxen hade ändå fått sin revansch, åt fenomenet Ozo var ingenting att göra. Det var då som min kärlek till Elitloppet föddes.

1978 hade jag trätt in i vuxenlivet och kunde obehindrat röra mig på Solvalla, och även besöka totoluckorna utan lösskägg. Då kunde man fortfarande få en plats på E-läktaren framåt tiotiden på förmiddagen.

Min favorithäst då var femårige Pershing med Berndt Lindstedt i vagnen. En USA-import som redan som fyraåring hade tampats med den yppersta världseliten. Men motståndet var stenhårt detta år. Många kände sig kallade och till slut var det 17 hästar som blev inbjudna. Ingen kunde anses vara en utfyllnadshäst, sällan eller aldrig har Eliten uppvisat en sådan bredd.

Solvalla fick fixa till startbilen så att nio hästar skulle få plats i bredd bakom vingarna. En händelse som inte inträffat varken förr eller senare i Elitloppshistorien.

Jag skulle få uppleva en riktig fartfest tillsammans med 20.000 åskådare i ett underbart högsommarväder. Pershing vann sitt försöksheat på den då smått osannolika tiden 1.13,2 och många kippade efter andan. Tiderna förändras kan man säga.

Det gäller också spårlottningen inför finalen. Försöksvinnarna skulle utan prut tilldelas de två innersta spåren. ”Osten” suckade när Pershing fick det för honom förhatliga innerspåret, vilket ändade i en startgalopp.

Finalen blev dock en riktig envig som fortfarande sitter gjuten på näthinnan. Ett kompakt fält stormade in på upploppet, och när krutröken skingrats stod franske Hadol du Vivier som segrare före landsmannen Eleazar och Duke Iran med Stig H Johansson. Pershing skulle dock få sin revansch året efter, då Berndt Lindstedt fick välja spår tre för sin stjärna.

Det var en fokusering som inte stod Björn Borg efter under en Wimbledonfinal

2000-talets första Elitlopp skulle på förhand handla om ett trekejsarslag. Den nye italienske nationalidolen Varenne, den franske fantomen General du Pommeau och Sveriges stora hopp, min favorithäst Victory Tilly som nu stod för sitt elddop i världeliten.

Jag jobbade då för Radiosporten och var tillbaka på platsen för mitt första Elitlopp, nämligen vid stallkurvssvängen. Fast den här gången från innerplan. Min uppgift var att referera fältet genom kurvan.

En fascinerande upplevelse att beskåda hästarna forsa fram på så nära håll, och mäktigt värre att se Victory Tilly forcera till ledningen från sitt besvärliga sjundespår i försöket. Det var ju där han trivdes som bäst.

I finalen fick Stig H välja bricka ett och jag studerade hans fighting face när han kom ut från stallbacken. Det var en fokusering som inte stod Björn Borg efter under en Wimbledonfinal.

Vi vet ju alla att det slutade lyckligt. Jag minns att jag sa något i etern om att ”Stig H sitter på leken” i mitt upphetsade tillstånd när fältet svängde in på upploppet. Publikvrålet blev som en tryckvåg rakt emot en på den position jag hade. Jag uppfattade också det förväntansfulla sorlet före loppet på ett lite annorlunda sätt från innerplan. Ett sorl som bara kan skapas under denna unika travhelg.

Fokustema
Stosprintern
Läs senare

Finalfältet klart

Nu står finalfältet till Stosprintern 2019 som körs den 6 juli klart och de två treorna som gick vidare blev Fast Moving Cash och Aleppo Pine.
Av
Cecilia Kristoffersson

Stosprintern 2019

Förstapris 800.000 kronor, 1.609 meter autostart

Häst – Tränare

  1. Miss Golden Wine – Tommy Karlstedt
  2. Zeta Wise As – Fredrik Linder
  3. Maggie Cash – Jerry Riordan
  4. No Matter – Svante Båth
  5. Dallas As – Robert Bergh
  6. Fanny Chenal – Björn Goop
  7. Fast Moving Cash – Daniel Redén
  8. Aleppo Pine – Roger Walmann
  9. Global Well Off – Daniel Wäjersten
  10. Felicity Shagwell – André Eklundh

Så här kördes kvalen

Fokustema
Norge
Läs senare

1.09,9 av Hillary B.R.!

Hillary B.R. tog mycket riktigt sin tolfte raka seger i uttagningsloppet till Jarlsberg Grand Prixs stoavdelning och är fortsatt obesegrad, men det blev inte utan kamp.
Thankful gav henne en sådan match att Gundersen-familjens häst tvingades ner till 1.09,9a/1.609 meter för att avgå med segern!
Av
Emil Persson

Att det fyraåriga toppstoet Hillary B.R. (e. Muscle Hill) är en talang av sällan skådat slag har de flesta varit överens om länge, men likväl var det en och annan som lyfte på ögonbrynen efter måndagskvällens mäktiga triumf.

Hillary B.R. vann på 1.09,9. Foto: RIkstoto Direkte

Från spår åtta bakom bilen slank körande Magnus Teien Gundersen ner dugligt och hamnade efter hand som förstahäst i andraspår samtidigt som Öystein Tjomslands Thankful (e. Muscle Hill) drog iväg med 1.08,3 första 500 meterna.
Hon lugnade aldrig ner sig på allvar utan Magnus Teien Gundersen fick krypa ner bakom en period från 800 meter före mål tills ingång av slutkurvan. Då lyfte han åter ut stoet för attack, men Thankful lade likaledes i nästa växel och tog striden.

Sista 50 meterna var Hillary B.R. den starkare och det efter att avslutat sista halvvarvet på 1.08,2!
Segertiden 1.09,9a/1.609 meter var en putsning med 1,1 sekunder av Normandie Royals gamla norska rekord för fyraåriga ston satt på Solvalla den den 9 oktober i fjol.
– Vilken enorm häst HIllary B.R. är! Jag vågar inte att tänka på hur fort vi körde genom slutkurvan och då körde jag i andraspår. Hon fick jobba för det i kväll, men är rå, sade Magnus Teien Gundersen efter loppet enligt TGN.no.

Samma segerkusk vann det andra uttagningsloppet, likaledes med en häst tränad av Geir Vegard Gundersen. Blueridge Sun (e. Revenue) som i fjol var tvåa bakom Hillary B.R. i Stokriteriet vann på mer beskedliga 1.12,2a/1.609 meter.

Finalen av görs lördag den 6 juli med 200.000 norska kronor till vinnaren.

Startlista finalen:
Hästnamn (pappa) / tränare

  1. Blueridge Sun (e. Revenue) – Geir Vegard Gundersen
  2. Hillary B.R. (e. Muscle Hill) – Geir Vegard Gundersen
  3. Thankful (e. Muscle Hill) – Öystein Tjomsland
  4. Nuclear Tile (e. Muscle Massive) – Trond Andersson
  5. Rebella Matters (e. Explosive Matter) – Frode Hamre
  6. I.D.Entity (e. Explosive Matter) – Bo Westergård
  7. Tiffany Yellow (e. Muscle Massive) – Frode Hamre
  8. L..A.’s Muscles Queen (e. Muscles Wiking B.R.) – Kenneth Handeland
  9. Catherine’s Chic (e. Love You) – Eirik Höitomt
  10. Delight Classic (e. Orlando Vici) – Trond Andersson
Fokustema
Stosprintern
Läs senare

Kvalkväll

Ikväll körs uttagningsloppen till Stosprintern och nedan kan ni löpande följa kvalen. Finalen körs lördagen den 6 juli med ett förstapris på 800.000 kronor. De två främsta i varje lopp går vidare och de två högst seedade treorna.
Av
Cecilia Kristoffersson
Miss Golden Wine vann det första uttagningsloppet till Stosprintern. Foto Lars B Persson
Miss Golden Wine vann det första uttagningsloppet till Stosprintern. Foto Lars B Persson

Uttagningslopp 1

Tommy Karlstedts Miss Golden Wine (e. Pastor Steophen) överraskade och tog hand om ledningen redan i första sväng och efter att ha fått varva på 1.14,2 blev hon svår att ta ned för de övriga.
– Hon kändes jättebra idag och vi hade laddat för tre uppgifter i år. I den första hade vi stolpe ut så det var skönt att gå till final nu. Det är första gången jag har haft en häst som kvalat in till en final så vi får se hur vi lägger upp det fram till dess. Jag har en plan i bakhuvudet,  men sambon får nog sköta det där. Hon kommer mycket bättre överens med hästen, sade en glad tränare och delägare i vinnarcirkeln.

Med till final från detta lopp gick även Svante Båths No Matter (e. Explosive Matter) som största delen av loppet suttit i tredje par utvändigt. Segertiden för Miss Golden Wine blev 1.12,6a/1.609 meter.

Uttagningslopp 2

André Eklundhs Felicity Shagwell (e. Maharajah) tog omgående hand om ledningen i det andra försöket och hon skuggades i rygg av Fredrik Linders Zeta Wise As (e. Maharajah som kördes av Kevin Oscarsson.

Första 500 meterna avverkades på 1.09,8 och det såg länge ut som att Felicity Shagwell skulle hålla hela vägen, men på upploppet kämpade sig Zeta Wise As förbi den sista biten.
– Det är otroligt roligt att köra hästar åt Linder då de alltid är väl förberedda och iordning. Hästens främsta egenskap är att hon är otroligt kvick de sista 200 meterna, sade kusken efter loppet och han valde att sitta kvar i sulkyn under segerintervjun.

Dessa två gick vidare till final och segertiden för Zeta Wise As blev 1.11,4a/1609 meter. Förstapriset i alla försök är 100.000 kronor.

Uttagningslopp 3

Daniel Wäjerstens Global Well Off (e. S.J.’s Caviar) fick Björn Goop i sulkyn för första gången och det bar hela vägen från start till mål. Segertiden blev 1.12,0a/1.609 meter och tvåa och klar för final blev även Robert Berghs Dallas As (e. Lucky Chucky ) som utmanade rejält över upploppet från ledarryggen.
– Jag hann inte bli så orolig för Berghs häst utan fokuserade mest på min egen. Jag fick hålla ungefär samma tempo hela vägen vilket passade henne. Det är kul att köra åt Daniel Wäjersten då vi började hänga ungefär samtidigt på Åby och det är en duktig och ambitiös kille som det kommer fortsätta att gå bra för. Det är kul med de yngre som kommer, sade Björn Goop i vinnarcirkeln.

Carl Johan Jepson ersatte Robert Bergh i sulkyn.

Uttagningslopp 4

Bay View (e. Yankee Glide) var den som tog hand om ledningen, men galopperade in i första sväng och istället tog Nicklas Westerholm hand om den positionen med Adi Gallia (e. Raja Mirchi) för att omgående släppa till Aleppo Pine (e. Maharajah) och Örjan Kihlström.

Björn Goops Fanny Chenal (e. Love You) fick den otacksamma positionen utvändigt om ledaren, medan Jerry Riordan-tränade Maggie Cash (e. Djali Boko) satt i tredje par utvändigt. Carl Johan Jepson påbörjade attacken via tredjespår runt sista sväng med Maggie Cash och det var henne det bet allra bäst för över upploppet.
– De höll bra tempo därframme, några galopperade och vi fick en vilsam resa. Jag har kört hästen tidigare utan att lyckas så bra, men idag fungerade det perfekt. Jag kände 400 kvar att jag hade mycket kvar att köra med och tänkte att vi tar oss till final i alla fall, men hon visade sig bäst och starkast idag, sade Jepson i vinnarcirkeln.

Segertiden för Maggie Cash blev 1.12,1a/1.609 meter och med sig till final fick hon Fanny Chenal.