Rekordår vad det gäller segrar och rekordår vad det gäller prispengar. Med 154 fullträffar på svenska travbanor under 2021 och 14.879.471 kronor i inkörda slantar är det som utomstående betraktare lätt att tro att catchdriverlivet leker för Stefan Persson.
– Det är ingen ekonomi i det. Och om jag inte kan ta ut en vettig lön och än mindre sätta av pengar till min pension är jag inte beredd att jobba så hårt som jag gör nu.
Orden kommer från catchdriver Stefan Persson i Bengt Adielssons fredagskrönika i Expressen varpå Sulkysport nu ber honom utveckla resonemanget.
– Jag avslutade med min egna tränarverksamhet för en något lugnare tillvaro hos Hanna Lähdekorpi istället och varva ner. Jag hade mina åtta hästar där och jobbade på, men blev uppsatt på mer och mer hästar i loppen. Till sist blev det så mycket att jag kände att jag inte kunde göra ett bra jobb hos Hanna längre. Jag sade till min fru Linda att ”jag tar sommarlov” och kör travlopp helt utan krav eller med hänsyn till ekonomin under tre månader. Jag levde på pengarna som blev över efter stallet såldes och… ja, nu är sommarlovet slut sedan längesen.

”Också en risk”

Dagsjobbet har bytts ut till ett liv i kappsäck med tävling fem-sex dagar i veckan. Stundtals på två banor samma dag och inte sällan kan det bli löpkörning dussinet dagar i följd.
– Det är arbete på kvällar och helger. Som det är nu så är det flera gånger man åker hem, räknar i huvudet och inser att man har fått betala för att arbeta. Det är inte jätteofta det händer, men likväl så händer det och det är dyrt att hålla sig med bil och diesel.

Du säger i Expressen att det inte är någon ekonomi i det. Kan du utveckla det resonemanget? Du vinner trots allt mycket lopp och ser ut att köra in mycket prispengar.
– Jag har tar ut en lön; det är inte det. Jag svälter inte ihjäl och jag kör en bra bil, men det är ett måste när jag ligger runt 11.000 mil om året ute på vägarna. Det är en säkerhetsfråga. Idag spenderar jag väldigt mycket tid ute på vägarna med de risker det medför och jag sitter och kör hästar regelbundet som jag inte känner vilket också är en risk, säger Persson och fortsätter:
– Jag har kommit till insikten att ska jag lägga den här tiden och jobba på det här viset så vill jag gärna få någon krona över. Jag vet att även tränarna har de väldigt tufft för jag har ju levt det livet själv så det är inte så att jag tror att den är en glassig tillvaro. Jag vill inte gå plus minus noll vilket min revisor nyligen klargjorde för mig att jag gjort i bolaget de sista sex månaderna. Då är det bättre jag gör något och tar en anställning istället.

Kontentan av Perssons ord är att han nu bestämt sig för att ta en uppsittningsavgift på 500 kronor för såväl proffs- som amatörtränade hästar.
– I nuläget är dealen sådan att på proffstränade hästar jag har fem procent inkört, men ingen uppsittningsavgift. På amatörtränade hästar jag har en uppsittningsavgift på 300 kronor och tio procent inkört. Jag står inför det här valet och har bestämt mig. Jag behöver framförallt täcka mina resekostnader och kunna stoppa undan lite pengar till pension. Är det så att det här utmynnar i att jag inte längre får några uppdrag som catchdriver så får det helt enkelt bli så.

Kollegor följer efter?

Vem tänker du ska betala uppsittningsavgiften på proffstränade hästar? Tränaren eller ägaren?
– Jag tycker att det är ägaren som ska göra det, men det är upp varje enskild tränare att hantera den frågan. Inom galoppen har man både uppsittningsavgift och reseersättning och i Norge samt Finland ska kuskarna enligt uppgift ha uppsittningsavgift, även på proffstränade hästar. Jag vet att det är likadant i Frankrike. Egentligen är det oväsentligt för det här rör mig och mitt beslut, men det finns åtminstone en kultur i andra länder att detta är en norm.

Har du pratat med andra catchdriverkollegor om den här saken?
– Ja, jag har ventilerat detta med några av mina kollegor och det är många som känner likadant som jag. De får göra som de vill, men jag har kommit till insikten att det är antingen eller. Antingen får jag betalt för det jag gör eller så försörjer jag mig för på något annat.

Har du lyft frågan med några tränare som du brukar köra åt?
– Ja, jag har lyft det med ett antal av de som jag kör regelbundet åt och det har inte varit några negativa reaktioner såhär långt i alla fall. En tränare som jag kör mycket åt sade att han tyckte det var konstigt att jag inte gjort såhär tidigare. Ta lärlingar som ett annat exempel. Hur ofta är det inte de ger sig iväg och kör kanske en häst 25 mil bort, kör egen bil och så ska de äta mat också. Ja, och för att inte tala om montéryttarna; som de far och flänger för ett eller två lopp en kväll.

I kväll kör Stefan Persson fem lopp i Kalmar. I morgon det dubbla på Åby under deras V75-dag.
– Jag tycker att det är jättekul att köra travlopp, hade jag tyckt något annat hade jag ju bara lagt ner rakt av, då hade jag ju inte ens brytt mig om att ta det här beslutet som jag nu tagit för att ge det här en chans. I morgon till exempel kör jag åt åtta olika tränare. Det är smickrande, men hur kul jag än tycker att det är så måste jag fortfarande tjäna pengar. Jag vill gärna få lite över sett till vad jag lägger för tid och kraft. Mångas bild av catchdrivers är att det är lite flashigt. Man åker runt och tjänar massa pengar, men återigen så är det är inte på det viset, avslutar Stefan Persson.

FOTNOT: På Stefan Perssons 100 senaste körda lopp som kusk har 85 hästar kommit från proffsstall och 15 från amatörtränare.