Joseph Pierre Ollers innovation var inte okontroversiell på något sätt. Några år senare – 1874 – förklarade den franska staten att ”pari-mutuel-spelet” skulle jämställas med lotterier samtidigt som Oller dömdes till 15 dagars fängelse och böter för olagligt spel.
Ganska snabbt ledde statens klåfingrighet till stora protester från det franska hästspelande folket, men först 1891 gav staten grönt ljus för totalisatorspelets återkomst, men då under fransk statlig styrning.
Statens tjänstemän kunde förstås också räkna och insåg finessen med att grunda utdelningen på ett vinnande spel som ett matematiskt förhållande mellan insatsen på varje häst ställd i proportion till den totala insatsen på samtliga tävlande i ett lopp. Genom att införa ett totalisatoravdrag kunde både stat och sport dra ekonomisk nytta.
I det läget hade Oller redan lämnat spelets värld och engagerat sig i underhållningsbranschen. En bransch som väckte hans intresse när han under några år var bosatt i London i början av 1870-talet. Flera olika nöjespalats öppnade Oller i den franska huvudstaden och det mest berömda – Moulin Rouge – slog upp portarna 1889 och är fortfarande igång.
I Sverige hölls de första travtävlingarna med totalisator på Limhamnsfältet 1896 i samband med Malmö-utställningen. Jägersros och den moderna travsportens grundare i Sverige – Christian Lauritz Müller – var tillsammans med landshövdingen Robert Dickson de drivande krafterna bakom att det hölls travtävlingar med totalisator den 3 och 6 juli 1896 i Malmö.
Vinnaren av Utställningslöpning – Oxford – kammade hem 550 kronor, medan omsättningen på spelet uppgick till närmare 50.000 kronor. Båda ansenliga summor med den tidens mått…
Det kan tilläggas att galoppen vara före travet med totalisator och det skedde i Helsingborg den 30 juli 1893.
Någon långvarig totalisatorlycka blev det inte för travsportens del i Sverige. Genom ett riksdagsbeslut förbjöds offentlig totalisator via Kungl. Maj:et den 4 februari 1898.
Riksdagens ställningstagande att stoppa totalisatorn motiverades på samma sätt som i Frankrike, att det var att jämställas med lotterier, vilket också var förbjudet vid den här tidpunkten i Sverige.
Samtidigt hade totalisatorspelet varit föremål för flera olika instanser och till slut landat hos Högsta domstolen. Trots att Högsta domstolen genom ett utslag den 1 augusti 1895 fann att totalisatorspel inte kunde inrymmas under gällande bestämmelser för lotterier så valde riksdagen att runda Högsta domstolen och förbjuda offentlig totalisator.
Mer än ett kvarts sekel skulle det ta innan detta förbud upphävdes – den 4 maj 1923, alltså på dagen för 100 år sedan. Blott fyra dagar senare förelåg ett totalisatorreglemente hos den Kungliga Stuteriöverstyrelsen och procentavdraget fastställdes av riksdagen till 20 procent.
På den tiden var det långt bättre effektivitet bland travsportens högdjur mot vad det är idag. Men så handlade det också om sportens överlevnad.
Omsättningssiffrorna var under 1923 blygsamma. För travets del handlade det om 151.347 kronor, medan galoppen kom upp i 350.346 kronor i omsättning. När Solvalla klev in i bilden 1927 kunde inte galoppen haka på travet längre och blev snabbt akterseglad.
