Bo E Nilsson är ett bekant namn i travsporten för många, men vem personen verkligen är desto mer dunkelt för de flesta. Det räcker med man hör Nilsson prata så listar man snabbt ut att han inte har sitt ursprung från ”Örebroregionen”.
– Nej, det stämmer. Jag är från Vaxholm och har ingen travbakgrund sedan unga år utan mitt hästägande tog fart efter en V5-vinst på Solvalla i slutet av 1970-talet. Vi var ett gäng som köpte en häst, men jag ville inte ens gå in i stallet till en början. Jag var rädd för hästar i det skedet, men det dröjde inte så hemskt länge innan jag själv satte ute på Solvallas bana och körde, säger Nilsson som minns tillbaka till en rolig tid:
– Vi hade hästen hos Ingemar Åhl i Stall 43 på Solvallas stallbacke. Jag bodde på Essingen och svängde inte sällan förbi Solvalla på väg till jobbet och körde några hästar.
”Aldrig haft ett arbete”
Jobbet har i alla år varit i marinbranschen. En period även som tävlingsförare i Belgien!
– Jag har vunnit några större båttävlingar, bland annat SM, NM och EM så jag var ganska framgångsrik. År 1976 slutade jag med båttävlandet och sedan har det varit tävling med hästar som gällt till och från. Jag brukar dock säga att jag aldrig haft ett arbete i hela mitt liv. Jag har gjort vad som fallit mig på.
I början av 80-talet flyttades hästarna från Åhl till Rydboholm. Där började Nilsson trimma själv, men initialt med begränsad lycka.
– Den första hästen jag hade varit bedrövligt dålig, en riktig nit. Det är väl tur att man fortsatt så man fått uppleva så mycket roligt som man har gjort, men starten var verkligen inte bra.
Mellan varven säger han sig dock haft uppehåll. Arbetet i marinbranschen har tagit tid, men även gjort att han fått uppleva roligheter med travet utomlands.
– Jag var i Florida och jobbade under flera år och körde en del träningsjobb på Pompano Park. Jim Oscarssons bror Kenneth jobbade hos Billy Haughton vid det skedet så där sprang jag en del, men även hos Jan ”F:et” Johnson och Sören Nordin.
Efter hemkomsten till Sverige köptes ett hotell i Karlsborg och senare även en bondgård i Tived där Nilsson idag huserar.
– Jag hade tänkt ligga lågt med travet, men köpte ett sto vid namn Magic Newton av en hotellgäst! Hon var jätteduktig och sprang in över 800.000 kronor för flera olika tränare, däribland Åke Svanstedt.
”Jämförde med Prakas”
Stoets framfart gav Nilsson blodad tand. Buvetier d’Aunou-stoet Dreaming Again inhandlades och spåddes en lysande framtid.
– Per K Eriksson hade henne i träning en period och jämförde henne med självaste Prakas! Hon var perfekt, men sedan började det strula med benen och hon fick behandlas regelbundet. Då tyckte jag inte det fanns anledning att tävla med henne utan då betäckte vi istället.
TRÄNARSTATISTIK
2018
6 starter: 2–0–2, 181.000 kr
2017
10 starter: 1–0–1, 15.750 kr
2016
7 starter: 0–0–0, 4.100 kr
2015
19 starter: 3–2–4, 169.000 kr
2014
34 starter: 4–3–4, 311.500 kr
Det är han tacksam för idag. Fyra av fem avkommor i startbar ålder har vunnit lopp och i Bo C. tycker han sig nu ha fått fram något extra.
– Hans äldre syster Miss Bo var talangfull, men det här känns som en bättre häst. Han har lagt på sig enormt med muskler från december fram till nu och är så mycket mer häst. Jag tror det här är den bästa häst jag haft, men det har inte varit spikrakt. Han har haft problem med sin mun och det tog tid innan vi kom rätt på det, men nu verkar allt bra.
Efter några år där han själv tycker sig tränat hästarna för tufft har han nu backat bandet och gått tillbaka till mer ”basic” träning.
– Bo C. har skrittats fruktansvärt mycket. Jag blir nästan överraskad själv över att jag haft ett sådant tålamod. Han går i en brant backe, upp och ner. Sedan beger vi oss till Örebrotravet när vi ska köra lite fortare, vi har 50 minuter dit från Tived.
Nu är det bara hästarna att tänka på
Idag lever han ett pensionärsliv med hästarna. Marinbranschen är historia, liksom livet som hotellägare.
– Det tog sin tid att få sålt det där hotellet, men till slut gick det så nu är det bara hästarna att tänka på.
Hur högt skulle en V75-seger på hemmaplan slå?
– Jag fick ju vinna V75 på Färjestad under påskhelgen och man känner att det är stort. Jag tycker mig ha vunnit mycket, men på V75 är det något annat. De bästa hästarna som finns i klassen just nu ska ut och mötas och kan man då ha en häst som räcker till seger… ja, det är en fantastisk känsla. Jag har i alla fall inget att klaga på inför morgondagen, allt verkar bara bra med hästen, avslutar Nilsson.
En seger skulle göra hästen klar för Klass II-finalen på Solvalla under Elitloppshelgen och på sätt vis skulle cirkeln åter bli sluten.
Det var ju trots allt på ”Valla” som Nilssons travintresse tog fart.
Ska vi gissa att en starthäst på den gamla hemmabanan under just Elitloppshelgen skulle slå högre än den där inprickade V5:an med kamratgänget!?