Den franska travtränaren stängdes av i tio år för uppsåtligt dopat trion Timone Ek, Un Mec d’Heripre och Your Highness Oslo Grand Prix-helgen 2016. Hästarna hade extremt höga mängder av det förbjudna medlet kobolt och Fabrice Souloy dömdes till kör-, anmälnings- och totalt tillträdesförbud. Beslutet gällde alla länder knutna till den europeiska travunionen.
Egentligen skulle Souloy varit en fri man först 2027, men han fick tillbaka sin tränarlicens i april i år. Långt tidigare hade han fått vandra fritt på travbanor både i sitt hemland Frankrike och Italien.
Och sin verksamhet som proffstränare har han kunnat fortsätta som ingenting hade hänt under svågern Philippe Billards flagg, även innan det franska inrikesministeriet upphävde domen mot honom i april i år.
Vilken annan sport än travet i världen hade godtagit ett sådant frikännande? Att agera så undfallande som UET och franska travförbundet Le Trot gjort inför det franska inrikesministeriet när det ytterst gäller att bevara hästarnas hälsa och travets anseende ger inget annat än en unken stank.
Och det verkar också som Fabrice Souloys kollegor – såväl kuskar som tränare – tycker det är skönt att han är tillbaka i selen igen. Här har det knappast hörts ett pip från hans konkurrenter och det är väl egentligen bara Lutfi Kolgjini som officiellt ställt sig på hästarnas sida av tränare och kuskar i Europa?
Travsporten borde självklart bygga på ett starkt djurskydd och att tävla på lika villkor. Den som nu blir ordförande i Svensk Travsport efter Marjaana Alaviuhkola – det mesta talar för att det blir Anders Källström – hoppas jag driver dopingfrågan med en helt annan än tyngd än vad Alaviuhkola lyckats göra som ordförande i UET.
Att inte Fabrice Souloy får tävla i de nordiska länderna är en klen tröst i sammanhanget, men det räcker förstås inte. Den här frågan skulle drivits till sin spets om UET och franska travförbundet velat sätta hästen i förarsätet och inte Fabrice Souloy.
