I förra veckan fick ST:s tidigare ordförande Marjaana Alaviuhkola
ytterligare två år som klubbförare i UET (hoppsan!) trots att hon lämnade den högsta posten i Svensk Travsports styrelse i våras.

Men det avverkades också några sportsliga frågor på mötet i Paris och där togs beslutet att lägga ner både Europeiskt Treårings- och Femåringschampionat, vilka körts sedan 1984 respektive 1965.

Båda loppen har haft svårt att hitta sin identitet (för låg prissumma?) och har inte fått det genomslag som man kanske kunde förväntat sig. Å andra sidan har inte heller Grand Prix de l’U.E.T. – Europaderbyt i folkmun – lyft till några högre höjder trots en totalprissumma på 400.000 euro.

Grand Prix de l’U.E.T. får till skillnad mot mästerskapen för tre- och femåringar en fortsättning även om det i mångt och mycket blivit mer av en landskamp mellan franska och svenska fyraåringar istället för ett europeiskt mästerskap.

Däremot beslutade delegaterna i UET att ge Master du Trot/Trotting Masters, ett nytt ansikte. Och vad är egentligen nytt? Ett nytt namn och en högre prissumma förstås – 500.000 euro i totalpott – men inte så mycket annat.

När UET valde att skrota ärofyllda Grand Circuit, den Europa-omspända tävlingen (utan final) som pågick mellan 1956 och 2011. Där fick den vinnande hästens ägare årligen i samband med Prix d’Amérique hämta utmärkelsen för Europas ”bästa” travare. Under de sista åren utgick också en ekonomisk bonus till de tre högst placerade hästarna i Grand Circuit.

Handen på hjärtat så sköttes Grand Circuit med vänster hand från UET:s sida, men blev det mycket bättre när löpningsserien med två namn – Master du Trot/UET Trotting Masters – instiftades 2012? Inte alls skulle jag vilja säga.

Trots att det lockades med en prispott i finalen på 400.000 euro och 200.000 euro till vinnaren, vilket var den summa Sebastian K. tjänade när han vann första upplagan 2012. Trots höga prispengar har finalen inte lockat de bästa travarna i Europa.

Att såväl långa som korta löpningsserier – med en inbakad final – inte leder någonstans är sedan länge ett välkänt faktum i europeisk travsport. Tanken är i grunden god, men det blir ytterst sällan den ”happening” som förväntas med topphästar.

Nu höjs prissumman till 500.000 euro nästa år i l’Elite UET Grand Prix och dessutom reduceras antalet kvalificeringslopp till 15-17 lopp. Var det 43 tidigare inkluderat sadellöpningar?

Sedan är det förstås en helt annan sak att det verkligen dräller av högt doterade löpningar för äldre travare som dessutom krockar med varandra titt som tätt. Nu ska Solvalla och Vincennes arrangera l’Elite UET Grand Prix vartannat år.

Jag hade mycket hellre sett att de båda banorna samarbetat med EM för ston och lyft upp det loppet till ett Europamästerskap utan kvalificeringsrundor. Det hade väl inte varit så dumt att arrangera världens rikaste löpning för ston med en halv miljon euro i prissumma – om än vartannat år?

Nu har UET kokat soppa på en spik med ett ”nytt” lopp som inte känns speciellt fräscht och man undrar: ”Va i helvete har dom för sej i UET?”

Bättre än så kan ni väl?