Inför varje generalförsamling i UET hoppas jag att någon ledamot ska lyfta frågan om att fransk travsport stänger närmare 85 procent av sina prispengar för hästar födda i Europa.

En gång i tiden – året var 1993 – bestämdes det i EG och Efta att en viss procentsats – då 20 procent – av prispengarna skulle avsättas för att värna och förbättra ett lands inhemska uppfödning. Resten av priskakan skulle hästar födda i Europa få tävla om, oavsett vilket land loppen arrangerades i.

Två länder – Frankrike och Italien – åberopade undantag eftersom de ansåg sig ha ”en egen ras”. Vid den här tidsperioden var cirka fem procent av prispengarna i Frankrike öppna för utländska hästar och Italien var motsvarande siffra 22 procent. Italien gav ganska snabbt upp kampen om en egen ras, men det har inte Frankrike gjort.

Men fransmännen kunde – vid den här tiden – tänka sig att öppna upp ytterligare fem procent av sina prispengar, men procentsatsen förhandlades senare om till 16 procent (från 1996) för Frankrikes räkning eftersom trikolorens företrädare ansåg sig – och gör det fortfarande – ha en egen ras.

Därför är fortsatt närmare 85 procent av prispengarna stängda för utlandsfödda travare, medan Sverige och flera andra länder har ett motsatt förhållande till prismedel.

Några siffror från 2022 har jag inte sett, men sedan 1996 har Frankrike levt upp till sitt avtal om 16 procent vid endast fem tillfällen. Några högljudda protester från några andra medlemsländer i UET? Glöm det! Fransmännen har fått härja fritt utan att någon lyft ett enda finger. Hellre bugar man sig för Europas största travland än ta strid…

Att det inte en gång för alla slås fast att det finns ingen ”fransk ras” är inget annat än patetiskt. Det som är sanning i Frankrike borde vara ett skämt i alla andra EU-länder, men så är det tyvärr inte.

Fransmännen stödjer sig – så har den officiella hållningen varit länge – på att den franska stamboken har varit stängd sedan 1937 och att endast föl vars båda föräldrar är franska får registreras i ”Stud Book du Trotteur Francais”.

En stängd stambok innebär också att det finns personer som försöker kringgå regler med olika metoder och dessa är inte alltid rumsrena.

Ett sådant exempel är hingsten Gaël, vilken i själva verket var amerikanske Calumet Delco. Ryktena hade florerat under många år att hästen var falskskyltad, men inte förrän hingsthållaren René Veslard strax före sin död (1995) skriftligen meddelade vad som föregick på hans stuteri fick det franska travförbundet att krypa till korset.

Men det franska travförbundet har inte heller varit precis bokstavstroget när det gäller det franska travblodet. Vissa undantag har tillåtits. Bland annat när den statliga stuteribyrån – Haras Nationaux – köpte in helamerikanske Workaholic (e. Speedy Crown-Ah So), men även Roquepine-sönerna Florestan (e. Star’s Pride) och Granit (e. Ayres) plus ett antal andra hingstar och inte minst köpet av USA-födde Mickey Viking (e. Bonefish-Misty Sister).

Utan Mickey Viking, ingen Jag de Bellouet, inte heller någon Ready Cash, Bold Eagle eller Face Time Bourbon…

Inte sedan 1995 har det varit helfranskt blod i topp i championligan för avelshingstar i trikolorens land och på franska auktioner är de bäst betalda unghästarna resultat av blandäktenskap.

Givetvis borde allt detta tala sitt tydliga språk och att fransmännen fortsatt kan hävda att de har en egen ras talar mer om deras egen förträfflighet än om övriga UET-länders delegater. Någon person borde väl inse det självklara och driva frågan, inte bara i UET:s generalförsamling utan också i EU?

Arton hästar i Prix d’Amérique blev 17 sedan Etonnant ströks igår åtta timmar efter att han definitivanmälts till loppet. Ett sent blodprov – som det enligt uppgift kom svar på efter anmälningstiden gått ut till Prix d’Amérique – visade att Etonnant drabbats av borrelia.

Den som blev lidande av strykningen var championtränaren Jean-Michel Bazire, vars Zarenne Fas stod som förstareserv till att starta i Prix d’Amérique. Nu blir det förstås intressant och höra vad han säger om Richard Westerinks agerade. Jean-Michel Bazire var inte nådig i sin kritik mot Timo Nurmos sedan han plockat bort Calgary Games från Prix de Belgique.

”Man visste om problemen redan innan loppet”, skrev Bazire i sin krönika i Paris-Turf.

För Calgary Games handlade det om ”halsinfektion” och för Etonnant om ”borrelia”, men ingen av hästarna såg speciellt bra ut i sina respektive senaste löpningar. Det kanske också spelade en viss roll i sammanhanget…

Årets Prix d’Amérique är en helt öppen historia på papperet och av de 17 hästar som återstår gör elva sina första starter och till den skaran räknas Daniel Redéns duo Don Fanucci Zet och Honey Mearas.

Kan någon ur denna duo mäta sig med den ”franska rasen” på söndag på Vincennes?