Fokustema
Krönika
Läs senare

P d’A: Den franska rasen

Elva av 17 hästar gör sin första start i Prix d’Amérique på söndag, men dessa dagar handlar inte bara om Frankrikes största löpning utan också om att UET-delegaterna samlas i Paris för att slå sina kloka huvuden ihop.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
USA-födde Mickey Viking – här med Stig H Johansson i sulkyn – verkade i Frankrike som avelshingst och är upphov till många topptravare. Foto Stefan Melander/Stalltz.se
USA-födde Mickey Viking – här med Stig H Johansson i sulkyn – verkade i Frankrike som avelshingst och är upphov till många topptravare. Foto Stefan Melander/Stalltz.se
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Inför varje generalförsamling i UET hoppas jag att någon ledamot ska lyfta frågan om att fransk travsport stänger närmare 85 procent av sina prispengar för hästar födda i Europa.

En gång i tiden – året var 1993 – bestämdes det i EG och Efta att en viss procentsats – då 20 procent – av prispengarna skulle avsättas för att värna och förbättra ett lands inhemska uppfödning. Resten av priskakan skulle hästar födda i Europa få tävla om, oavsett vilket land loppen arrangerades i.

Två länder – Frankrike och Italien – åberopade undantag eftersom de ansåg sig ha ”en egen ras”. Vid den här tidsperioden var cirka fem procent av prispengarna i Frankrike öppna för utländska hästar och Italien var motsvarande siffra 22 procent. Italien gav ganska snabbt upp kampen om en egen ras, men det har inte Frankrike gjort.

Men fransmännen kunde – vid den här tiden – tänka sig att öppna upp ytterligare fem procent av sina prispengar, men procentsatsen förhandlades senare om till 16 procent (från 1996) för Frankrikes räkning eftersom trikolorens företrädare ansåg sig – och gör det fortfarande – ha en egen ras.

Därför är fortsatt närmare 85 procent av prispengarna stängda för utlandsfödda travare, medan Sverige och flera andra länder har ett motsatt förhållande till prismedel.

Några siffror från 2022 har jag inte sett, men sedan 1996 har Frankrike levt upp till sitt avtal om 16 procent vid endast fem tillfällen. Några högljudda protester från några andra medlemsländer i UET? Glöm det! Fransmännen har fått härja fritt utan att någon lyft ett enda finger. Hellre bugar man sig för Europas största travland än ta strid…

Att det inte en gång för alla slås fast att det finns ingen ”fransk ras” är inget annat än patetiskt. Det som är sanning i Frankrike borde vara ett skämt i alla andra EU-länder, men så är det tyvärr inte.

Fransmännen stödjer sig – så har den officiella hållningen varit länge – på att den franska stamboken har varit stängd sedan 1937 och att endast föl vars båda föräldrar är franska får registreras i ”Stud Book du Trotteur Francais”.

Franska stamboken.

En stängd stambok innebär också att det finns personer som försöker kringgå regler med olika metoder och dessa är inte alltid rumsrena.

Ett sådant exempel är hingsten Gaël, vilken i själva verket var amerikanske Calumet Delco. Ryktena hade florerat under många år att hästen var falskskyltad, men inte förrän hingsthållaren René Veslard strax före sin död (1995) skriftligen meddelade vad som föregick på hans stuteri fick det franska travförbundet att krypa till korset.

Calumet Delco.

Men det franska travförbundet har inte heller varit precis bokstavstroget när det gäller det franska travblodet. Vissa undantag har tillåtits. Bland annat när den statliga stuteribyrån – Haras Nationaux – köpte in helamerikanske Workaholic (e. Speedy Crown-Ah So), men även Roquepine-sönerna Florestan (e. Star’s Pride) och Granit (e. Ayres) plus ett antal andra hingstar och inte minst köpet av USA-födde Mickey Viking (e. Bonefish-Misty Sister).

Utan Mickey Viking, ingen Jag de Bellouet, inte heller någon Ready Cash, Bold Eagle eller Face Time Bourbon…

Inte sedan 1995 har det varit helfranskt blod i topp i championligan för avelshingstar i trikolorens land och på franska auktioner är de bäst betalda unghästarna resultat av blandäktenskap.

Givetvis borde allt detta tala sitt tydliga språk och att fransmännen fortsatt kan hävda att de har en egen ras talar mer om deras egen förträfflighet än om övriga UET-länders delegater. Någon person borde väl inse det självklara och driva frågan, inte bara i UET:s generalförsamling utan också i EU?

Arton hästar i Prix d’Amérique blev 17 sedan Etonnant ströks igår åtta timmar efter att han definitivanmälts till loppet. Ett sent blodprov – som det enligt uppgift kom svar på efter anmälningstiden gått ut till Prix d’Amérique – visade att Etonnant drabbats av borrelia.

Den som blev lidande av strykningen var championtränaren Jean-Michel Bazire, vars Zarenne Fas stod som förstareserv till att starta i Prix d’Amérique. Nu blir det förstås intressant och höra vad han säger om Richard Westerinks agerade. Jean-Michel Bazire var inte nådig i sin kritik mot Timo Nurmos sedan han plockat bort Calgary Games från Prix de Belgique.

”Man visste om problemen redan innan loppet”, skrev Bazire i sin krönika i Paris-Turf.

För Calgary Games handlade det om ”halsinfektion” och för Etonnant om ”borrelia”, men ingen av hästarna såg speciellt bra ut i sina respektive senaste löpningar. Det kanske också spelade en viss roll i sammanhanget…

Årets Prix d’Amérique är en helt öppen historia på papperet och av de 17 hästar som återstår gör elva sina första starter och till den skaran räknas Daniel Redéns duo Don Fanucci Zet och Honey Mearas.

Kan någon ur denna duo mäta sig med den ”franska rasen” på söndag på Vincennes?

Fokustema
Krönika
Läs senare

Sätter demokratin ur spel

Det öppna brev som ATG:s ordförande Peter Norman och bolagets verkställande direktör Hasse Lord Skarplöth skickade till galoppen och travet i Skåne i fredags var ingen vacker läsning.
Det gav inte bara uttryck för översitteri utan visar också hur de höga herrarna svävar helt i det blå.
Av
Claes Freidenvall
Antikens Grekland anses vara dem västerländska demokratins vagga. Foto: Joao Marcelo Martins
Antikens Grekland anses vara dem västerländska demokratins vagga. Foto: Joao Marcelo Martins

Huvudet på spiken slog Lutfi Kolgjini i sitt svar till Norman och Lord Skarplöth och kallade det för ”härskarteknik på hög nivå.”

Håkan Birger, ordförande i Skånska Fältrittklubben, är inte heller speciellt imponerad av Peter Norman Hasse Lord Skarplöths tankar och inte minst ”att representanter för ett spelföretag som ägs av travet och galoppen och således indirekt av Skånska Fältrittklubben ska tillrättavisa och läxa upp sina ägare.” En anmärkningsvärd ordning och attityd, skriver Håkan Birger i ett svar.

Vad handlar då frågan om?  

Jo, Skånska Travsällskapets medlemmar har på styrelsens förslag fattat demokratiskt beslut om hur ”Nya Jägersro” skall utformas.

Dotterbolaget ATG:s ordförande och vd skriver att medlemmarna i Skånska Travsällskapet låter känslomässiga argument stå i vägen för rationellt tänkande och uppmanar till att sätta ett demokratiskt fattat beslut ur spel.

Alltså anser Norman och Lord Skarplöth att Skånska Travsällskapets medlemmar saknar förmåga och kompetens till att fatta rationella, faktabaserade beslut.

Ett häpnadsväckande övergrepp i sportens föreningsdemokrati och underkännande av sina ägare.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Galoppens framtid hotad

Galoppens framtid på Jägersro är fortsatt en öppen fråga – men hur ser egentligen framtidsutsikterna ut för fullblodssporten i Sverige och i Norge?
Och då tjänar ändå en galoppör i Sverige i snitt 17.141 kronor per start. En svensk travare drar in 11.419 kronor...
Av
Claes Freidenvall
Galoppen har stora bekymmer både i Sverige och Norge och framtiden ser allt annat än ljus ut... Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Galoppen har stora bekymmer både i Sverige och Norge och framtiden ser allt annat än ljus ut... Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Igår berättade Trav- og Galopp-Nytt i Norge att Övrevoll Galopp har stora problem och att samtliga anställda på banan är permitterade i olika grad. Övrevoll har ställt in årets sista tävlingsdag av ekonomiska skäl. Två tjänster har dragits in och samtliga anställda – inklusive banans vd – permitteras från 50 till 100 procent.

– Break-even budgeterades för 2024, men prognosen pekar på en betydande rörelseförlust. Vi avvaktar med att gå ut med siffror tills efter att årsbokslutet är klart, säger vd Bente Rosenberg till Trav-og Galopp-Nytt.

Svensk Galopps framtidsutsikter är inte heller speciellt ljus. För dagen är det störst fokus på Skåne. Kommer galoppen gå tillsammans med travet med en ny bana på Jägersro, eller bygger galoppen en egen oval? Eller blir det ingenting alls? Frågorna är många och fortsatt obesvarade. Men det finns också annat som oroar…

Antalet betäckta ston i galoppen och födda föl har minskat i Sverige och mer än halverats sedan 2010. Nästa år föds färre än 100 hästar och fortsätter trenden kommer populationen vara alldeles för liten för att bedriva tävlingar på nuvarande nivå. Årets tävlingskalender i Svensk Galopp innehåller 61 tävlingsdagar, fördelade 28 på Bro Park, 22 på Jägersro och nio i Göteborg.

Med mer än halverad population finns inte underlag för hålla uppe antalet tävlingsdagar och redan idag – eller rättare sagt 2023 – låg antalet startande på 7,78 hästar/lopp.

Skulle galoppen i Skåne kunna erbjuda tio tävlingsdagar om året är det knappast underlag för att bedriva en professionell sport i södra delarna av Sverige? Är det då värt att investera tiotals miljoner på en galoppbana på Jägersro? Medlemmarna i Skånska Travsällskapet har lite att fundera på när frågan ska diskuteras i närtid…

Galoppen omsatte ifjol mindre än en procent (ja, Ni läste rätt!) av spelet på hästar i Sverige och det ger ett netto på cirka 25 miljoner, driftkostnader oräknade. För det får galoppen ut 160 miljoner kronor från
ATG-systemet. En galopphäst tjänade 17.141 kronor/start under 2023. Motsvarande belopp för en travare låg på 11.419 kronor.

När ATG bildades 1973 låg omsättningen på svenska galopptävlingar strax under fem procent av det totala spelet på hästar i Sverige. Då erhöll galoppen ett ägarskap på tio procent och travet 90 procent i ATG.

Är det idag rimligt att det ekonomiska utfallet ser ut som det gör med tanke på vad som omsätts på trav respektive galopp idag och inte minst med tanke på den pressade ekonomiska situation som travets aktiva är i?

Fokustema
Krönika
Läs senare

Är alla lika inför ST och ATG?

Det är bra att Svensk Travsport har satt drivningsfrågan högt på agendan – och ATG har hakat på i vissa avseenden – men det finns ändå saker som skaver i sammanhanget.
Varför är ST så enögda och kastar sig över italienska kuskar, men blundar för fransmännen?
Av
Claes Freidenvall
Från upploppet i lopp 1 på Vincennes igår.
Från upploppet i lopp 1 på Vincennes igår.

UET:s ordförande Marjaana Alaviuhkola (f.d. ordförande ST) har vid flera tillfällen – med all rätt! – reagerat över drivningar i italiensk travsport, men jag har inte alls sett samma aktivitet när det gäller Frankrike. Dagligen får vi som följer fransk travsport se drivningar – eller maningar som det numera kallas på svenskt travspråk – som med svenska mått mätt inte är okej.

Men då är det alldeles tyst. I alla fall utåt sett…

Det är förstås lätt att klanka på italienare, men det tycks vara lika svårt att reagera på franska kuskar och deras agerande med körspöet.

Ni kan ju tittat på upploppet från lopp 1 på Vincennes igår och bilda er egen uppfattning.

ATG har slutat att ta spel på sulkytävlingar i Australien från den 1 november i år på grund av sättet att driva hästar. Och även Yonkers Raceway i New York har tidigare fått sin släng av sleven av ATG.

Frågan är hur spelbolaget och ST agerar mot Frankrike? Eller får det stora travlandet leva sitt eget liv?