Ingen av de svenskfödda travarna har deltagit i Prix d’Amérique. Ytterligare fem debutanter syns förutom Aetos Kronos, Hail Mary och Joviality – Emeraude de Bais, Go On Boy, Hokkaido Jiel, Inmarosa och Izoard Vedaquais.
Deltagit tidigare i Prix d’Amérique har Delia du Pommereux (5), Vivid Wise As (4), Diable de Vauvert (2), Gu d’Heripre (2), Hohneck (2), Hooker Berry (1), Ampia Mede Sm (1), Hussard du Landret (1), Idao de Tillard (1) och Italiano Vero (1).
Förra året vann Hookery Berry före Ampia Mede Sm och Italiano Vero – samtliga finns med i årets upplaga. Även femman Hohneck och sjuan Hussard du Landret samt oplacerade Delia du Pommereux, Idao de Tillard och Vivid Wise As.
Här är startlistan:
Prix d’Amérique (€1.000.000)
4-11 år.
Priser: 450.000-250.000-140.000-80.000-50.000-20.000-10.000 euro.
2.700 meter.
Namn (far) – Körsven/tränare
- Inmarosa (e. Amiral Sacha) – Léo Abrivard/Laurent-Claude Abrivard
- Hokkaido Jiel (e. Brillantissime) – David Thomain/Jean-Luc Dersoir
- Emeraude de Bais (e. Repeat Love) – Jean-Philippe Monclin/Benjamin Goetz
- Hussard du Landret (e. Bird Parker) – Yoann Lebourgeois/Benoït Robin
- Izoard Vedaquais (e. Bird Parker) – Benjamin Rochard/Philippe Allaire
- Gu d’Heripre (e. Coktail Jet) – Francois Lagadeuc/Fabrice Souloy
- Go On Boy (e. Password) – Romain Derieux/Romain Derieux
- Italiano Vero (e. Ready Cash) – Mathieu Mottier/Philippe Allaire
- Diable de Vauvert (e. Prince d’Espace) – Bertrand Le Beller/Bertrand Le Beller
- Aetos Kronos (e. Bold Eagle) – Örjan Kihlström/Jerry Riordan
- Ampia Mede Sm (e. Ganymede) – Franck Nivard/Fabrice Souloy
- Idao de Tillard (e. Severino) – Clément Duvaldestin/Thierry Duvaldestin
- Hail Mary (e. Googoo Gaagaa) – Eric Raffin/Daniel Redén
- Hooker Berry (e. Booster Winner) – Nicolas Bazire/Jean-Michel Bazire
- Delia du Pommereux (e. Niky) – Pierre-Yves Verva/Sylvain Roger
- Hohneck (e. Royal Dream) – Gabriele Gelormini/Philippe Allaire
- Joviality (e. Chapter Seven) – Björn Goop/Sabine Kagebrant
- Vivid Wise As (e. Yankee Glide) – Matthieu Abrivard/Alessandro Gocciadoro
***
Den första upplagan av Prix d’Amérique kördes 1920 och den vanns av Jean Cabrol-tränade Pro Patria med Théo Monsieur i sulkyn på 1.31,4. Året efter vann också Bemecourt-sonen och då sänkte han rekordet till 1.28,0.
Frankrike har dominerat loppet genom tiderna, men fem gånger har svenskfödda travare segrat i Prix d’Amérique: Queen L. (Stig H Johansson) 1993, Ina Scot (Helen A Johansson/Kjell P Dahlström) 1995, Gigant Neo (Stefan Melander) 2006, Maharajah (Örjan Kihlström/Stefan Hultman) 2014 och Readly Express (Björn Goop/Timo Nurmos) 2018.
Ytterligare fem hästar med svensk tvåbent inblandning har vunnit Prix d’Amérique. USA-födda trion Scotch Fez (Sören Nordin) 1950, Dart Hanover (Berndt Lindstedt) 1973, Moni Maker (Jimmy Takter) 1999 och Face Time Bourbon (Björn Goop) 2020 och 2021.
***
Följande personer är uppfödare till de svenskfödda vinnarna i Prix d’Amérique; Tore Larsson, Stockholm (Queen L.), Carl Henrik Brandel, Tranås (Ina Scot), Nils-Erik Ohlsson, Cecilia & Mats Olsson (Gigant Neo), Menhammar Stuteri, Ekerö (Maharajah) och Olle Carlsson Ekonomi AB & AB Lavec (Readly Express)…
…och ägarna till vinnarna är Tore Larsson, Stockholm (Queen L.), Ina-Q AB & Kjell P Dahlström AB (Ina Scot), Stefan Melander HB med flera (Gigant Neo), Travkompaniets Stall AB (Maharajah) och Bro Byggnads AB, Stockholm (Readly Express).
***
Harper Hanover var den första svensktränade travaren som startade. Året var 1939, men någon framgång blev det däremot inte för byggmästare Wilhelm Billbergs USA-import. Italienaren Valentino Campovilla – stationerad i Paris – fick förtroendet att köra, men Harper Hanpver galopperade bort sig direkt.
Första svenskfödda travaren dröjde till 1953. Frances Bulwark slutade oplacerad, men kom tillbaka året efter och slutade tvåa. Ytterligare en Prix d’Amérique-start (femma) blev det för Frances Bulwark. Innan en svenskfödd travare nådde en bättre placering än Frances Buwark i Prix d’Amérique tog hela 39 år! 1993 vann Queen L. och Stig H Johansson.
***
Fem tränarsegrar har Alexander Finn, Henri Levesque och Jean-René Gougeon. Charlie Mills (4) och Sébastian Guarato (4). Fem vinnare har burit Henri Levesques färger. Därefter följer Orsi Mangelli (4), Maurice Macheret (4), Raoul Ostheimer (4), Freddy Vanackère (3) och Hervé Céran-Maillard (3).
Fyra segrar ståtar Ourasi med. Uranie, Roquepine och Bellino II har tre triumfer vardera. Fyra tränardubblar: Charlie Mills 1955 (Fortunato II/Gelinotte), Henri Levesque 1967 (Roquepine/Oscar RL), Pierre-Desire Allaire 1978 (Grandpre/Fakir du Vivier) och Jean-Michel Bazire 2019 (Belina Josselyn/Looking Superb).
Åtta kuskvinster har Jean-René Gougeon, följd av Alexander Finn (6), Jean-Michel Bazire (5), Franck Nivard (5) och Jos Verbeeck (4).
***
Sex hästar har deltagit sex gånger i Prix d´Amérique. Amazone B, Passeport, Pharaon, Timoko, Tony M och Une de Mai. Sin sjätte start gör Delia du Pommerux i år och hon har serien: 0-6-4-0-0.
Självaste Salvador Dali lånade Einar Anderssons bild på Une de Mai 1972 och gjorde en litografi av bilden. Senaste gången litografin låg ute till försäljning på artsy.net var prislappen 7.600 euro. Une de Mai lyckades aldrig vinna Prix d’Amérique, men hade en snygg serie: 2-0-3-0-4-4.
***
Sjutton hästar har startat fem gånger i Prix d´Amérique. Billie de Montfort, Bold Eagle, Fakir du Vivier, General du Pommeau, Hazleton, Ideal du Gazeau, Jag de Bellouet, Mon Tourbillon, Oscar R.L, Ouistiti, Ourasi, Ready Cash, Scotch Thistle, Tilly, Timoko, Tornese och Uranie.
Fyra svenskfödda hästar har gjort fyra starter i Prix d´Amérique: Gigant Neo, Maharajah, Queen L. och Super Light. De tre förstnämnda lyckades dessutom vinna Prix d’Amérique, medan Super Light slutade fyra som bäst.
Svenskfödda hästar i Prix d'Amérique:
År – Namn (far) – Resultat – Körsven/tränare
1953 – Frances Bulwark (e. Bulwark) – 0 – Sören Nordin/Sören Nordin
1954 – Frances Bulwark (e. Bulwark) – 2 – Sören Nordin/Sören Nordin
1955 – Frances Bulwark (e. Bulwark) – 5 – Sören Nordin/Sören Nordin
1956 – Gay Noon (e. Big Noon) – 0 – Gunnar Nordin/Gunnar Nordin
1956 – Tampiko (e. Peter Rutherford) – 0 – Gösta Nordin/Gösta Nordin
1957 – Tampiko (e. Peter Rutherford) – 4 – Gösta Nordin/Gösta Nordin
1958 – Smaragd (e. Locomotive) – 0 – Sören Nordin/Sören Nordin
1959 – Earl Bulwark (e. Bulwark) – 0 – Birger Widell/Uno Swed
1967 – Gavin (e. Gay Noon) – 0 – Birger Bengtsson/Birger Bengtsson
1973 – Lyon (e. Go) – 0 – 1973 – Olle Elfstrand/Olle Elfstrand
1974 – Desert Air (e. Scotch Victor) – 0 – Sören Nordin/Sören Nordin
1979 – Charme Asserdal (e. Train Bloc) – 0 – Heikki Korpi/Heikki Korpi
1979 – Grande Frances (e. Frances Nibs) – 0 – Ulf Thoresen/Bengt Arvidsson
1980 – Grande Frances (e. Frances Nibs) – 0 – Ulf Thoresen/Bengt Arvidsson
1981 – Mustard (e. Tibur) – 0 – Jan Nordin/Sören Nordin
1983 – Al Joe (e. Shatter Way) – 0 – Berth Johansson/Berth Johansson
1984 – Lass Quick (e. Quick Pay) – 0 – Olle Goop/Jean-Louis Peupion
1988 – Mack the Knife (e. Pershing) – 3 – Stig H Johansson/Stig H Johansson
1988 – Utah Bulwark (e. Utah IX) – 0 – Sven Berggren/Ivo Malmgren
1990 – Piper Cub (e. Tibur)) – 4 – Stig H Johansson/Stig H Johansson
1991 – Piper Cub (e. Tibur) – 4 – Stig H Johansson/Stig H Johansson
1992 – Queen L. (e. Crowntron) – 3 – Stig H Johansson/Stig H Johansson
1992 – The Big Apple (e. Zoot Suit) – 0 – Berndt Lindstedt/Stig H Johansson
1992 – Atas Fighter L. (e. Quick Pay) – 0 – Torbjörn Jansson/Torbjörn Jansson
1992 – Piper Cub (e. Tibur) – d – Stig Engberg/Stig H Johansson
1993 – Queen L. (e. Crowntron) – 1 – Stig H Johansson/Stig H Johansson
1994 – Queen L. (e. Crowntron) – 3 – Stig H Johansson/Stig H Johansson
1994 – Lucky Tilly (e. Chambon P.) – 0 – Torbjörn Jansson/Jacky Bethouart
1995 – Ina Scot (e. Allen Hanover) – 1 – Helen A Johansson/Kjell P Dahlström
1995 – Queen L. (e. Crowntron) – 0 – Stig H Johansson/Stig H Johansson
1996 – Ina Scot (e. Allen Hanover) – 4 – Helen A Johansson/Kjell P Dahlström
1996 – Activity (e. Active Bowler) – d – Anders Lindqvist
1997 – Storstadsbusen (e. Ata Star L.) – 0 – Stig H Johansson/Stig H Johansson
1997 – Huxtable Hornline (e. Sherwood)– 0 – Anders Lindqvist/Anders Lindqvist
1997 – His Majesty (e. Ideal du Gazeau) – 0 – Torbjörn Jansson/Annelie Henriksson
1997 – Lovely Godiva (e. Ideal du Gazeau) – d – Per-Olof Pettersson/Per-Olof Pettersson
1997 – Activity (e. Active Bowler) – d – Jean-Michel Bazire/Bengt Hansson
1998 – Zoogin (e. Zoot Suit) – 5 – Åke Svanstedt/Åke Svanstedt
1998 – Lovely Godiva (e. Ideal du Gazeau) – 0 – Per-Olof Pettersson/Per-Olof Pettersson
1998 – Paparazzy (e. Quito de Talonay) – 0 – Gilbert Martens/Gilbert Martens
1998 – Storstadsbusen (e. (e. Ata Star L.) – 0 – Stig H Johansson/Stig H Johansson
1998 – Huxtable Hornline (e. Sherwood) – d – Anders Lindqvist /Anders Lindqvist
1999 – Lovely Godiva (e. Ideal du Gazeau) – 2 – Per-Olof Pettersson/Per-Olof Pettersson
1999 – Mr Quickstep (e. Mr Drew) – 0 – Ulf Nordin/Ulf Nordin
1999 – David Ceda (e. Dansör Tilly) – 0 – Philippe Bekaert/Anders Lindqvist
1999 – Remington Crown (e. Lord of All) – d – Jos Verbeeck/Jan Kruithof
2000 – Remington Crown (e. Lord of All) – 4 – Jos Verbeeck/Jan Kruithof
2000 – Fridhems Ambra (e. Pale Amber) – 0 – Stefan Söderkvist/Ove Ousbäck
2000 – Krossed Out (e. Super Arnie) – 0 – Stig H Johansson/Stig H Johansson
2001 – Igor Brick (e. Super Arnie) – 5 – Örjan Kihlström/Stefan Melander
2001 – Remington Crown (e. Lord of All) – d – Jos Verbeeck/Jan Kruithof
2002 – Com Hector (e. Pythagoras) – 0 – Dominik Locqueneux/Catarina Lundström
2002 – Jackhammer (e. Demilo Hanover – Cullti) – 0 – Wim Paal/Ulf Nordin
2003 – Gigant Neo (e. Super Arnie) – 3 – Jean-Michel Bazire/Stefan Melander
2003 – Energetic (e. Flying Irishman) – 5 – Örjan Kihlström/Stefan Hultman
2003 – Hilda Zonett (e. Spotlite Lobell) – 0 – Robert Bergh/Robert Bergh
2003 – Revenue (e. Reve d’Udon) – 0 – Lutfi Kolgjini/Lutfi Kolgjini
2003 – Com Hector (e. Pythagoras) – 0 – Catarina Lundström/Catarina Lundström
2003 – Jackhammer (e. Demilo Hanover) – 0 – Wim Paal/Ulf Nordin
2004 – Naglo (e. Coktail Jet) – 4 – Örjan Kihlström/Stefan Hultman
2004 – Gigant Neo (e. Super Arnie) – 6 – Jean-Michel Bazire/Stefan Melander
2004 – Malabar Circle Ås (e. Malabar Man) – 0 – Torbjörn Jansson/Svante Båth
2004 – Energetic (e. Flying Irishman) – 0 – Örjan Kihlström/Stefan Hultman
2004 – Royal Gull (e. Alf Palema) – 0 – Pierre Levesque/Hennie Grift
2004 – Hilda Zonett (e. Spotlite Lobell) – 0 – Robert Bergh/Robert Bergh
2005 – Gigant Neo (e. Super Arnie) – 2 – Jean-Michel Bazire/Stefan Melander
2005 – Hilda Zonett (e. Spotlite Lobell) – 4 – Robert Bergh/Robert Bergh
2005 – Super Light (e. Super Arnie) – 6 – Jörgen Westholm/Jörgen Westholm
2005 – Naglo (e. Coktail Jet) – 0 – Örjan Kihlström/Stefan Melander
2005 – Energetic (e. Flying Irishman) – 0 – Pierre Vercruysse/Örjan Kihlström
2006 – Gigant Neo (e. Super Arnie) – 1 – Dominik Locqueneux/Stefan Melander
2006 – Super Light (e. Super Arnie) – 4 – Jörgen Westholm/Jörgen Westholm
2006 – Naglo (e. Coktail Jet) – 6 – Örjan Kihlström/Stefan Hultman
2006 – Malabar Circle Ås (e. Malabar Man) – 0 – Andrea Guzzinati/Svante Båth
2007 – Super Light (e. Super Arnie) – 6 – Jörgen Westholm/Jörgen Westholm
2007 – Malabar Circle Ås (e. Malabar Man) – 0 – Enrico Bellei/Hennie Grift
2007 – Conny Nobell (e. Pearsall Hanover) – d – Björn Goop/Olle Goop
2008 – Opal Viking (e. Turnpike Taylor) – 2 – Jorma Kontio/Nils Enqvist
2008 – Super Light (e. Super Arnie) – 0 – Jörgen Westholm/Jörgen Westholm
2009 – Opal Viking (e. Turnpike Taylor) – 5 – Jorma Kontio/Nils Enqvist
2009 – Triton Sund (e. Viking Kronos) – d – Örjan Kihlström/Stefan Hultman
2010 – Opal Viking (e. Turnpike Taylor) – 0 – Jorma Kontio/Nils Enqvist
2011 – Maharajah (e. Viking Kronos) – 2 – Örjan Kihlström/Stefan Hultman
2012 – Maharajah (e. Viking Kronos) – 4 – Örjan Kihlström/Stefan Hultman
2012 – Noras Bean (e. Super Arnie) – 0 – Stefan Söderkvist/Ulf Stenströmer
2012 – Iceland (e. Scarlet Knight) – 0 – Björn Goop/Stefan Melander
2013 – Raja Mirchi (e. Viking Kronos) – 0 – Lutfi Kolgjini/Lutfi Kolgjini
2013 – Maharajah (e. Viking Kronos) – 0 – Örjan Kihlström/Stefan Melander
2013 – Noras Bean (e. Super Arnie) – 0 – Stefan Söderkvist/Ulf Stenströmer
2013 – Quarcio du Chene (e. Capriccio) – 0 – Björn Goop/Björn Goop
2014 – Maharajah (e. Viking Kronos) – 1 – Örjan Kihlström/Stefan Hultman
2014 – Yarrah Boko (e. Coktail Jet) – 3 – Pierre Vercruysse/Trond Andersen
2015 – Mosaique Face (e. Classic Photo) – 0 – Lutfi Kolgjini/Lutfi Kolgjini
2015 – Kadett C.D. (e. Scarlet Knight) – d – Robert Bergh/Robert Bergh
2016 – Mosaique Face (e. Classic Photo) – 0 – Lutfi Kolgjini/Lutfi Kolgjini
2017 – Call Me Keeper (e. Pine Chip) – 6 – Pierre Vercruysse/Daniel Redén
2018 – Readly Express (e. Ready Cash) – 1 – Björn Goop/Timo Nurmos
2019 – Readly Express (e. Ready Cash) – 3 – Björn Goop/Timo Nurmos
2021 – Power (e. Googoo Gaagaa) – 0 – Robert Bergh/Robert Bergh
2022 – Power (e. Googoo Gaagaa) – 0 – Robert Bergh/Robert Bergh
***
Elva hästar har vunnit dubbeln Criterium des 5 ans & Prix d’Amérique: Fortunato II (1955) var först ut, och senast att klara av dubbeln var Face Time Bourbon 2020. I år har Idao de Tillard chansen att bli nummer tolv.
***
Fem vinnare har Ready Cash lämnat (Bold Eagle 2016-2017, Readly Express 2018, Face Time Bourbon 2020-2021), fyra segrar har Greyhound och han är far till Ourasi. Tre segrar vardera har Atus II (Roquepine), Boum III (Bellino II), Intermede (Uranie) och Passeport (Amazone B & Nebuleuse V).
Ready Cash är ensam om haft tre olika vinnande avkommor (Bold Eagle 2016-2017, Readly Express 2018, Face Time Bourbon 2020-2021). Tre fäder har lämnat två olika vinnande avkommor: Passeport (Amazone B 1930, 1933 och Nebuleuse V 1943) och Kerjacques (Toscan 1970 och Eleazar 1980) och Love You (Royal Dream 2013 och Belina Josselyn (2019).
I årets upplaga har Ready Cash sonen Italiano Vero till start och han är också morfar till Hohneck.
***
Blir Joviality nummer 25? Hittills har 24 ston vunnit Prix d’Amérique; först ut var Uranie 1926 och senast Belina Josselyn 2019.
Dubbelseger för ston har det blivit sju gånger: 1930 (Amazone B/Uranie), 1956 (Gelinotte/Hortansia VII), 1962 (Newstar/Masina), 1965 (Ozo/Elaine Rodney), 1966 (Roquepine/Elma), 1995 (Ina Scot/Vourasie), 1999 (Moni Maker/Lovely Godiva).
Tre år har det saknats ston i Prix d’Amérique: 1922, 1923 och 1925. Åtta ston tävlade 2011 och det är högsta antalet. En gång har det varit sju ston (1975) och vid tio tillfällen sex ston.
I år tar fem ston plats i Prix d’Amérique-fältet: Ampia Mede Sm, Delia du Pommereux, Emeraude de Bais, Inmarosa och Joviality.
***
Jerry Riordan gör sitt femte Prix d’Amérique som tränare och Aetos Kronos (e. Bold Eagle) ska försöka bättra på hans facit. En häst har lyckats ta sig in på prisbordet och det var Elitloppsvinnaren Ringostarr Treb.
År – Namn (far) – Kusk – Placering
- 2012 – Lisa America (e. Varenne) – Dominik Locqueneux – oplacerad
- 2017 – Treasure Kronos (e. Raja Mirchi – Christoffer Eriksson – oplacerad
- 2018 – Ringostarr Treb (e. Classic Photo) – Gabriele Gelormini – sexa
- 2020 – Ringostarr Treb (e. Classic Photo) – Jean-Philippe Monclin – oplacerad
***
Hail Mary är inte bara ”stekhet” på tävlingsbanan utan också som avelshingst. Tidigare i veckan erbjöd Googoo Gaagaa-sonens huvudägare Mehdi Yazdanpana halva priset för en levande fölavgift med Hail Mary om bokning sker innan Prix d’Amérique på söndag. Skulle Hail Mary vinna Prix d’Amérique så blir levande fölavgiften GRATIS!
– Hail Mary är i princip fullbokad och det finns någon ströplats kvar. Intresset är väldigt stort, säger Johan Arneng, avelsansvarig på Stall Zet och som sköter bokningarna.
Gissa om många stoägare kommer hålla en extra tumme för Hail Mary, Daniel Redén och Eric Raffin på söndag!
***
Alla vinnare i Prix d'Amérique
År – Vinnare/kön/ålder/far – Körsven – Tid/distans
1920 – Pro Patria h 5 e. Bémécourt – Théo Monsieur – 1.31,1/2.500 meter
1921 – Pro Patria h 6 e. Bémécourt – Théo Monsieur – 1.28,0/2.500 meter
1922 – Reynolds V h 5 e. Virois – Marcel Gougeon – 1.29,2/2.500 meter
1923 – Passeport h 8 e. Helder – Paul Viel – 1.26,4/2.500 meter
1924 – Passeport h 9 e. Helder – Alexander Finn – 1.26,3/2.500 meter
1925 – Re Mac Gregor h 8 e. Jacques – Cl Dessauze – 1.26,8/2.500 meter
1926 – Uranie s 6 e. Intermède – Valentino Capovilla – 1.28,2/2.500 meter
1927 – Uranie s 7 e. Intermède – Valentino Capovilla – 1.28,9/2.500 meter
1928 – Uranie s 8 e. Intermède – Valentino Capovilla – 1.25,5/2.500 meter
1929 – Templier h 10 e. Diable – Augusto Butti – 1.25,4/2.550 meter
1930 – Amazone B. s 6 e. Passeport – Theo Vanlandegehem – 1.26,1/2.600 meter
1931 – Hazleton h 8 e. Lu Princeton – Otto Dieffenbacher – 1.27,3/2.600 meter
1932 – Hazleton h 9 e. Lu Princeton – Otto Dieffenbacher – 1.27,1/2.600 meter
1933 – Amazone B. s 9 e. Passeport – Theo Vanlandegehem – 1.24,1/2.600 meter
1934 – Walter Dear h 8 e. The Laurel Hall – Charlie Mills – 1.26,3/2.600 meter
1935 – Muscletone h 4 e. Mr McElwyn – Alexander Finn – 1.23,8/2.600 meter
1936 – Javari h 5 e. Quo Vadis – Marcel Parlberg – 1.24,8/2.600 meter
1937 – Muscletone h 6 e. Mr McElwyn – Alexander Finn – 1.23,7/2.600 meter
1938 – De Sota h 4 e. Peter Volo – Alexander Finn – 1.25,9/2.600 meter
1939 – De Sota h 5 e. Peter Volo – Alexander Finn – 1.23,1/2.600 meter
1940 – Kördes ej på grund av andra världskriget.
1941 – Kördes ej på grund av andra världskriget.
1942 – Neulisse s 7 e. Cricri – Celestin Domergue – 1.32,4/2.600 meter
1943 – Nebuleuse V s 8 e. Passeport – Raoul Simonard – 1.25,4/2.600 meter
1944 – Profane h 7 e. Enfant de Troupe – Alfonse Sourroubille – 1.27,3/2.600 meter
1945 – Ovidius Naso h 9 e. Hellenvilliers – Roger Céran-Maillard – 1.23,7/2.800 meter
1946 – Ovidius Naso h 10 e. Hellenvilliers – Roger Céran-Maillard – 1.26,6/2.800 meter
1947 – Mistero h 7 e. Prince Hall – Romolo Ossani – 1.25,7/2.800 meter
1948 – Mighty Ned h 6 e. Volomite – Vincenzo Antonellini – 1.24,0/2.600 meter
1949 – Venutar h 6 e. Piorin – Francois Réaud – 1.24,6/2.600 meter
1950 – Scotch Fez h 7 e. Scotland – Sören Nordin – 1.22,8/2.600 meter
1951 – Mighty Ned h 9 e. Volomite – Alexander Finn – 1.22,7/2.600 meter
1952 – Cancannière s 6 e. Kankan II – Jonel Chyriacos – 1.23,1/2.600 meter
1953 – Permit h 8 e. Epilog – Walter Heitmann – 1.23,2/2.600 meter
1954 – Feu Follet X h 5 e. Ogaden – Maurice Riaud – 1.21,9/2.600 meter
1955 – Fortunato II h 6 e. Quito – Roger Céran-Maillard – 1.21,8/2.600 meter
1956 – Gélinotte s 6 e. Kairos – Charlie Mills – 1.22,2/2.600 meter
1957 – Gélinotte s 7 e. Kairos – Charlie Mills – 1.20,8/2.600 meter
1958 – Jamin h 5 e. Abner – Jean Riaud – 1.20,0/2.600 meter
1959 – Jamin h 6 e. Abner – Jean Riaud – 1.20,5/2.625
1960 – Hairos II h 9 e. Kairos – Wilem H. Geersen – 1.21,3/2.600 meter
1961 – Masina s 5 e. Quinio – Francois Brohier – 1.20,7/2.600 meter
1962 – Newstar s 5 e. Petit Jean III – Walter Baroncini – 1.20,3/2.600 meter
1963 – Ozo s 5 e. Vermont – Roger Massue – 1.20,1/2.600 meter
1964 – Nike Hanover h 7 e. Star’s Pride – Johannes Frömming – 1.18,9/2.600 meter
1965 – Ozo s 7 e. Vermont – Johannes Frömming – 1.20,5a/2.600 meter
1966 – Roquépine s 5 e. Atus II – Jean-Rene Gougeon – 1.18,6a/2.600 meter
1967 – Roquépine s 6 e. Atus II – Henri Levesque – 1.19,7a/2.600 meter
1968 – Roquépine s 7 e. Atus II – Jean-René Gougeon – 1.19,1a/2.600 meter
1969 – Upsalin h 5 e. Ecusson – Louis Sauvé – 1.17,6a/2.600 meter
1970 – Toscan h 7 e. Kerjacques – Michel-Marcel Gougeon – 1.18,3a/2.600 meter
1971 – Tidalium Pelo h 8 e. Jidalium – Jean Mary – 1.17,5a/2.600 meter
1972 – Tidalium Pelo h 9 e. Jidalium – Jean Mary – 1.17,1a/2.600 meter
1973 – Dart Hanover h 8 e. Hoot Mon – Berndt Lindstedt – 1.17,3a/2.600 meter
1974 – Delmonica Hanover s 5 e. Speedy Count – Johannes Frömming – 1.18,4a/2.600 meter
1975 – Bellino II h 8 e. Boum III – Jean-René Gougeon – 1.17,8a/2.600 meter
1976 – Bellino II h 9 e. Boum III – Jean-René Gougeon – 1.19,1/2.600 meter
1977 – Bellino II h 10 e. Boum III – Jean-René Gougeon – 1.17,9/2.600 meter
1978 – Grandpré h 6 e. Quouick JL – Pierre-Desire Allaire – 1.16,9/2.600 meter
1979 – High Echelon h 6 e. Patara – Jean-Pierre Dubois – 1.18,2/2.600 meter
1980 – Eleazar h 10 e. Kerjacques – Leopold Verroken – 1.18,2/2.600 meter
1981 – Ideal du Gazeau h 7 e. Alexis III – Eugène Lefèvre – 1.17,4/2.600 meter
1982 – Hymour h 9 e. Nonant le Pin – Jean-Pierre Dubois – 1.16,9/2.600 meter
1983 – Ideal du Gazeau h 9 e. Alexis III – Eugène Lefèvre – 1.18,7/2.600 meter
1984 – Lurabo h 7 e. Ura Quelle – Michel-Marcel Gougeon – 1.17,0/2.600 meter
1985 – Lutin d’Isigny h 8 e. Firstly – Jean-Paul André – 1.17,8/2.650 meter
1986 – Ourasi h 6 e. Greyhound – Jean-René Gougeon – 1.16,6/2.650 meter
1987 – Ourasi h 7 e. Greyhound – Jean-René Gougeon – 1.16,9/2.650 meter
1988 – Ourasi h 8 e. Greyhound – Jean-René Gougeon – 1.15,7/2.650 meter
1989 – Queila Gede s 7 e. Gazon – Roger Baudron – 1.15,5/2.650 meter
1990 – Ourasi h 10 e. Greyhound – Michel-Marcel Gougeon – 1.15,2/2.650 meter
1991 – Tenor de Baune h 6 e. Le Loir – Jean-Baptiste Bossuet – 1.15,5/2.650 meter
1992 – Verdict Gede h 5 e. Kagino – Jean-Claude Hallais – 1.16,6/2.650 meter
1993 – Queen L. s 7 e. Crowntron – Stig H Johansson – 1.15,8/2.600 meter
1994 – Sea Cove h 8 e. Bonefish – Jos Veerbeck – 1.15,0/2.700 meter
1995 – Ina Scot s 6 e. Allen Hanover – Helen A Johansson – 1.14,7/2.700 meter
1996 – Coktail Jet h 6 e. Quouky Williams – Jean-Etienne Dubois – 1.15,5/2.700 meter
1997 – Abo Volo h 9 e. Lurabo – Jos Verbeeck – 1.14,6/2.700 meter
1998 – Dryade des Bois s 7 e. Off Gy – Jos Verbeeck – 1.14,3/2.700 meter
1999 – Moni Maker s 6 e. Speedy Crown – Jean-Michel Bazire – 1.14,3/2.700 meter
2000 – General du Pommeau h 6 e. Sebrazac – Jules Lepennetier – 1.12,6/2.700 meter
2001 – Varenne h 6 e. Waikiki Beach – Giampaolo Minnucci – 1.13,7/2.700 meter
2002 – Varenne h 7 e. Waikiki Beach – Giampaolo Minnucci – 1.12,8/2.700 meter
2003 – Abano As h 6 e. Dylan Lobell – Jos Verbeeck – 1.15,1/2.700 meter
2004 – Kesaco Phedo h 6 e. Caballio In Blue – Jean-Michel Bazire – 1.12,2/2.700 meter
2005 – Jag de Bellouet h 8 e. Viking’s Way – Christophe Gallier – 1.12,6/2.700 meter
2006 – Gigant Neo h 8 e. Super Arnie – Dominik Locqueneux – 1.12,5/2.700 meter
Jag de Bellouet var först i mål, men fråntogs segern efter positivt dopingprov.
2007 – Offshore Dream h 5 e. Reve d’Udon – Pierre Levesque – 1.12,0/2.700 meter
2008 – Offshore Dream h 6 e. Reve d’Udon – Pierre Levesque – 1.12,0/2.700 meter
2009 – Meaulnes du Corta h 9 e. Voici du Niel – Franck Nivard – 1.12,5/2.700 meter
2010 – Oyonnax h 8 e. In Love With You – Sebastien Ernault – 1.12,4/2.700 meter
2011 – Ready Cash h 6 e. Indy de Vive – Franck Nivard – 1.12,1/2.700 meter
2012 – Ready Cash h 7 e. Indy de Vive – Franck Nivard – 1.12,0/2.700 meter
2013 – Royal Dream h 8 e. Love You – Jean-Philippe Dubois – 1.11,9/2.700 meter
2014 – Maharajah h 9 e. Viking Kronos – Örjan Kihlström – 1.13,3/2.700 meter
2015 – Up And Quick h 7 e. Buvetier d’Aunou – Jean-Michel Bazire – 1.12,2/2.700 meter
2016 – Bold Eagle h 5 e. Ready Cash – Franck Nivard – 1.11,4/2.700 meter
2017 – Bold Eagle h 6 e. Ready Cash – Franck Nivard – 1.11,2/2.700 meter
2018 – Readly Express h 6 e. Ready Cash – Björn Goop – 1.11,2/2.700 meter
2019 – Belina Josselyn s 8 e. Love You – Jean-Michel Bazire – 1.11,7/2.700 meter
2020 – Face Time Bourbon h 5 e. Ready Cash – Björn Goop – 1.11,5/2.700 meter
2021 – Face Time Bourbon h 6 e. Ready Cash – Björn Goop – 1.10,8/2.700 meter
2022 – Davidson du Pont h 9 e. Pacha du Pont – Nicolas Bazire – 1.11,3/2.700 meter
2023 – Hooker Berry h 6 e. Booster Winner – Jean-Michel Bazire – 1.11,7/2.700 meter