Vit, svart rutig, orange ärmar; orange. Färgbetäckningen på Stall Rallys hästägardress klingar bekant för den någorlunda travintresserade och är en dress som sticker ut.

Under ett par års tid har den dock lyst med sin frånvaro, men Staffan Bergdahl som är mannen bakom Stall Rally har inte varit ifrån travsporten såsom man lätt kan tro.
– Vi köpte en tysk märr förra våren vid namn La Vie en Rose som jag var delägare i. Hon var kapabel, men fick inte till det. Nu har vi sålt henne och jag pratade med Mattias Djuse som tränat och sade att han skulle hojta till om det dök upp någon spännande häst och det gjorde han också, berättar Staffan Bergdahl.

Att en häst i Maria Törnqvists stall vid namn Önas Spartacus (e. International Moni) kunde vara till salu hade nått Djuses vetskap och Bergdahl var på tårna. Samma dag, men på förmiddagen som Önas Spartacus skulle kvala till Konung Gustaf V:s Pokal på Åby blev affären klar.
– Det var ett oerhört spännande lopp. Det strulade 500 meter före mål, hästen blev dragen sist och jag tänkte att ”nu går det väl inte”. Han sköt dock till riktigt bra och var trea så det var en stark prestation.

”Många varit bra”

Tredjeplatsen gav som sagt finalbiljett, men också ett minst sagt utmanande utgångsläge i lördagens miljonlopp i bricka tolv.
– Jag har inga förhoppningar alls. Jag vet hur jämna de här loppen är och vad det ska till för att få med nånting. På Åby har man lite bättre chans att få med sig prispengar än på mnga andra banor, men jag har totalt sett inga förhoppningar alls.

Bergdahls grundtanke var att ”bara” köpa Önas Spartacus, men när han hade vägarna förbi Maria Törnqvist stall under en resa till Halmstad svängde han förbi stallet och fattade tycke för ytterligare en häst.
– Jag tyckte att hon hade så fina hästar och det var bra ordning på grejerna. Jag blev sugen på Önas Samir (e. S.J.’s Caviar) så det blev affär på den också.

Önas Spartacus går gå i träning till Mattias Djuse efter lördagens lopp medan Önas Samir blir kvar hos Törnqvist.
– Hon hade egentligen inte plats, men jag bad verkligen om att han skulle få vara kvar där. Jag gillar hennes upplägg, noggrannheten kring att hästara inte ska dra på sig mjölksyra i träningen och att hästarna ofta körts avvaktande från början. De har inte behövt pressas och gått sig stumma.

För de allra flesta är Stall Rally starkast förknippat ihop med den franskfödde, stentuffe fuxen Lugdunum (e. Achille) 1.11,8ak/1.726.714 kr, men det är sannerligen inte den enda stjärnan som Stall Rally haft i sin ägo.
– I Saw Molly hade jag också hos Åke Lindblom, Trailing Edge och senare även Comand i Robert Berghs stall. Hur mycket häst jag haft? Om 50 räcker? Nej, det tror jag inte, men många av dem har faktiskt varit bra. Jag hade även en period i mitten av 1990-talet då jag hade B-licens och tränade och körde en del lopp själv, men det var på hobbynivå. Att köra lopp var inte min grej; det var massa skrik och gap i loppen.

Rallyfantast

Ägarpseudonymen Stall Rally har sin naturliga förklaring. Staffan Bergdahl är rallyfantast och har så varit sedan år 1979.
– Och jag kör fortfarande. Många andra i min ålder har haft uppehåll och kommit tillbaka, men jag har faktiskt kört på hela tiden. Jag har åkt både stora SM och back-SM, men numera tävlar jag mycket i historiskt rally och inte lika intensivt som tidigare. Då kunde det bli tävling 20-30 dagar om året; nu är det verkligen inte så att man åker iväg varje helg utan jag väljer mina tillfällen.

Adrenalinkicken han får i travet upplever han även som hästägare, men att det nu skulle bli en så pass tydlig satsning som det blivit med inköp av dubbla hästar i proffsträning var inte givet.
– Travsporten har ett jätteproblem när det kommer till prispengarna. Jag kan ta upp ett program och titta hur det såg ut för 20 år sedan, konstatera att prispengarna i ett V75-lopp ligger på samma nivå eller kanske ökat med 10.000 kronor. Samtidigt har träningsavgifterna tredubblats och transportkostnaderna rentav ökat upp till fem gånger så mycket. Jag tycker inte att prisbilden för att ha en häst i proffsträning idag är orimlig med tanke på vilken tid som läggs ner och vilka kostnader tränarna har, men prispengarnas utveckling har inte alls följt med i utvecklingen sett till hur omsättningarna på V75 ökat. Det måste till en förändring.

Även om Bergdahl kan få fin ”avbetalning” redan under lördagen så tar han det hela med ro. Förhoppningarna är som tidigare nämnt lågt ställda.
– Det är klart att hästarna måste prestera framöver för att bära sig, så enkelt är det ju, men just denna gång är jag inte så optimistisk. Normalt sett brukar jag helst ta en kopp kaffe, käka en korv och följa tävlingarna från publikplats när jag går på trav, men nu har Maria Törnqvist ordnat för hästägarna i restaurangen så då ska jag sitta där. Jag är ingen större spelare utan det är sporten och tävlingsmomentet som intresserar mig med travsporten, avslutar Staffan Bergdahl.