Horsy Dreams mormor Elite d’Atout, 1.15,1m/€114.718, är en dotter till USA-födde Sugarcane Hanover och Kaline Atout (e. Ura), 1.17,3am*/€91.530. Elite d’Atout föddes sista året under utbytet mellan länderna och Sugarcane Hanover nyttjades till tre franska ston.
Förutom Elite d’Atouts mormor Kaline Atout (e. Workaholic), 1.16,7/€37.350, blev också Targa du Chalagne (e. Jorky), 1.20,1m*/€24.811,och Slodessa (e. Quioco), 1.19,0m/€27.791, mor till ostartade Sugarcane Hanover-döttrarna Darcana du Rocher och Cloda Josselyn.
Darcana du Rocher lämnade 13 avkommor och på tävlingsbanan lyckades Pistol Winner (e. Himo Josselyn), 1.13,0/€388.720, Indian Prince (e. Ulf d’Ombree), 1.14,1/€242.285, och Team Winner (e. Ganymede), 1.15,3/€134.080, allra bäst. Tillsammans sprang Darcana du Rochers avkommor in 944.921 euro.
Noteras kan också att Darcana du Rocher är mormor till Darquana du Nord (€176.250) och ytterligare fyra barnbarn som tjänat över 50.000 euro.
Lika framgångsrik blev inte Cloda Josselyn och av hennes tio avkommor nådde tre tävlingsbanan med Plo Josselyn (e. Himo Josselyn), 1.15,5/€67.450, som toppnummer.
Som mormor och mormors mor har Cloda Josselyn gjort betydligt bättre ifrån sig. Mormor är hon till Enzo Slipper (€164.970), Sloda Josselyn (€92.130), Talisker Flash (€84.050) och mormors mor är hon till Joyner Sport (€401.418), Atman de Ba (€141.760) och Hiro Magis (€95.290).
Vad Elite d’Atout uträttat i aveln kan ni läsa om här.
Sedan 1993 har den franska travstamboken varit stängd för utländskt blod och innan 20-20-överenskommelsen öppnades stamboken på glänt vid några tillfällen, vilket har fått ett enormt genomslag för fransk avel.
Ett sådant tillfälle var när franska travförbundet köpte den statslöse avelshingsten Florestan (e. Star’s Pride-Roquepine) 1977 och senare Florestans halvbror Granit (e. Ayres) och till betäckningssäsongen 1978 tilläts franska ston att betäckas i USA och behålla sin inländarrätt. Det året gavs grönt ljus för Songcan, Speedy Crown, Speedy Scot, Super Bowl, men också för Kimberland, Mickey Viking och Workaholic.
Ur Elitloppets synvinkel är det inte första gången franco-amerikanarna gör sig gällande. 1996 års Elitloppsvinnare Coktail Jet var en frukt av det fransk-amerikanska utbytet. Jean-Etienne Dubois köpte ostartade Super Bowl-dottern Armbro Glamour och lät betäcka henne med Quouky Williams och det resulterade i Coktail Jet.
Coktail Jet är också farfars far till 2023 års Elitloppsvinnare Hohneck. Morfar är han både till Dijon och Cokstile, som vann Elitloppet 2019 respektive 2020. Farfar är också Coktail Jet till svenskfödde Nahar, Elitloppsvinnare 2013.
Fortsättningsvis kan noteras att Mickey Viking är farfars far till dubble Elitloppsvinnaren Timoko (2014, 2017) och farfars farfar till Etonnant (2022). Farfar är Buvetier d’Aunou – också en frukt av det fransk-amerikanska utbytet – till Elitloppsvinnaren Commander Crowe. Även L’Amiral Mauzun som vann Elitloppet 2007 har Workaholic som morfar.
Alltså samtliga franska Elitloppsvinnare sedan Coktail Jet vann 1996 har dragit nytta av 20-20-överenskommelsen och vi svenskar också vid två tillfällen – Commander Crowe och Nahar – men även Norge genom Cokstile.
Någon uttryckte sig någon gång att skillnaden mellan Le Trot (S.E.C.F.) och ST är att det franska travförbundet är ett förbund för sporthästar, medan ST är en intresseorganisation. Den sportsliga aktiviteten är inte speciellt stor hos Svensk Travsport och det kanske är dags att börja tänka i nya banor.
Om vi nu vill hänga med fransmännen i svängarna i framtiden…?
***
Fotnot: 20-20 överenskommelsen varade i fem säsonger (1988-1992), men inte ett enda år fylldes kvoten på maximala 20 ston. Utbytet blev ensidigt och nyttjades bara från franskt håll.
