Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: Nu måste säkerheten höjas!

Anne Haglund krönikerar om att alla banor måste ta sitt ansvar och efter sina speciella förutsättningar upprätta tydliga handlingsplaner.
Av
Anne Haglund
Delvinator. Foto Micke Gustafsson/ALN
Delvinator. Foto Micke Gustafsson/ALN

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 21:

Jag och min sambo Mats Rånlund har på smärtsamt sätt blivit medvetna om säkerhetsbrister vid travtävlingar.

Vid E3-uttagningarna på Romme den 16 juni 2015 kom vår fina treåring Delvinator lös och skenade runt i bakvarv utan kusk strax före start. Några av de andra kuskarna som tillhör elitskiktet begärde av grindvakten att få komma ut på stallbacken. Grindvakten gav med sig, trots att Romme har en innerbana för ekipagen att styra in på och började släppa ut ekipagen. Alla hann inte ut innan vår häst närmade sig, han var cirka 80 meter bort när sista ekipage släpptes ut.

För mig följde några veckor i akut chocktillstånd

Eftersom hästar är flockdjur tog Delvinator sikte på grindöppningen i full galopp. Det var inte längre en tillräcklig öppning då grindvakten och hennes medhjälpare fått igen grinden till en del. Hästen sprang med full fart ut och spetsade sig så illa att han förblödde med ett hål stort som en handboll i bringan. Vår underbart fina, personliga, vackra och supertalangfulla treåring med hela tävlingskarriären framför sig var plötsligt död.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

För mig följde några veckor i akut chocktillstånd med sömnlöshet, hopplöshetskänslor och sorg följda av månader med dagliga obehagskänslor så snart jag såg något med hål i eller med perforationer. Nu tre år senare har det ersatts av vanliga vemodskänslor när jag ser på bilder av denna underbara häst.

Vi tyckte att travsällskapets funktionärer hanterat situationen felaktigt och på så sätt orsakat hästens död. Vi läste på i travsportsdokumentet ”Säkra Banor 2014” (SÄBA) och insåg vi hade rätt. I dokumentet poängteras flera gånger att målet när en häst är lös är att den ska förbli inom den inhägnad den är, tills den kan fångas in. Följaktligen står det i dokumentet att grinden ska vara stängd vid lös häst på banan (SÄBA nr 123). I det dokumentet står också att vid onormala händelser som till exempel en tävlingsolycka ska varje bana ha en dokumenterad plan för hantering av händelsen. En krisplan med åtgärdsrutiner ska finnas nedtecknad och vara inövad av funktionärerna (SÄBA nr 161, 162) på travsällskapets ansvar.

Att grindarna inte hölls stängda såg vi med egna ögon. Att det inte fanns en inövad åtgärdsplan förstod vi när vi gick igenom händelseförloppet. Med detta som grund kontaktade vi Dalarnas travsällskap för att begära skadestånd för hästen. Kai Närhinen, sportchef på Romme, ansåg dock att det var vår hästs eget fel.

Nu måste säkerheten höjas!

Dåvarande säkerhetschef på ST, Michael Halvarsson, gjorde en utredning utan att ha varit på plats och utan att vare sig pratat med mig eller tränaren, utan bara lyssnat på travsällskapets version.

Travsällskapets försäkringsbolag If vägrade då att betala ut skadestånd. Fallet gick till tingsrätten i Falun och vi förlorade. Vi överklagade och Svea Hovrätt fann att funktionärerna inte agerat aktsamt nog, att det inte fanns något bevis för att grinden inte gick att stänga och att bevisbördan för detta låg hos travsällskapet, inte hos oss. Vi fick rätt.

Det är tyvärr inte ovanligt att travhästar kommer lös på tävlingsbanan. Det är ett olyckstillbud alla banor måste ha en inövad och nedskriven åtgärdsplan för (SÄBA nr 161). Våra värsta farhågor besannades vid vittnesförhöret med Rommes stallgrindsvakt. Hon bekräftade att hon jobbat som grindvakt i elva år och inte sett några nedskriva åtgärdsrutiner för lös häst på bana. Hon hade heller inte varit med på praktiska övningar, vilket krävs enligt SÄBA.

Vid vittnesförhöret med Svensk Travsports jurist Göran Wahlman framkom att det inte heller centralt finns nedskrivna bestämmelser kring lös häst på bana. Han hävdade också att regeln att man inte får öppna grinden kan man bortse ifrån, för att släppa ut andra ekipage, då ska det ske säkert och enligt funktionärens ”sunda förnuft”. På frågan vad som menas med mer säkert svarade han övertygat att det är när den lösa hästen befinner sig utom synhåll (till exempel på andra långsidan). I detta fall släpptes det fortfarande ut hästar när Delvinator i fullt sken befann sig cirka 80 meter från grinden. Grindvakterna hann inte stänga grinden helt, utan var tvungna att avsluta stängningen för att rädda sina egna liv.

Dessa rättsprocesser har varit hemska att gå igenom och det har varit tre jobbiga år men jag kan ändå känna att hästens död nu ändå fått någon mening.

Troligtvis är Rommetravet inte ensamt om att inte ha en handlingsplan för lös häst på bana eftersom det framkom i vittnesförhören med ansvariga på Svensk Travsport att de inte har kontroll på att banorna följer dokumentet SÄBA där detta krävs.

Nu måste säkerheten höjas! Alla banor måste ta sitt ansvar och efter sina speciella förutsättningar upprätta tydliga handlingsplaner för tänkbara olyckstillbud, varav lös häst på bana torde vara det vanligaste.

Detta är en fråga inte bara för hästarnas och kuskarnas säkerhet utan också för funktionärerna. Jag är ingen jurist men jag har läst på i arbetarskyddslagen som borde vara tillämplig för funktionärer anställda på travsällskap. I §44 står det att personal ska ges tillräcklig undervisning och anvisning om hur möjliga olyckor ska hanteras och vid behov ska också övningar genomföras. Det handlar inte bara om funktionärernas fysiska hälsa utan de har med sitt handlande ansvar över hästars och människors liv och har då rätt att få tillräckliga anvisningar och övning från sin arbetsgivare.

*** 

Fotnot: Denna veckas krönikör är Klaus Koch och han vill se en comeback i Elitloppsprogrammet.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Olsson: ”Bike, är inte det en cykel?”

Håkan "Lillis" Olsson var förra veckans krönikör och han funderar över varför vi ibland uttrycker oss så konstigt inom travet?
Av
Håkan Olsson
Dött lopp eller kanske delad seger?
Dött lopp eller kanske delad seger?

Här kan ni läsa förra veckans krönika signerad Håkan ”Lillis” Olsson:

Varför heter det exempelvis dött lopp? Den frågan ställde vi oss efter Svensk Uppfödningslöpning på Jägersro 2018 då vi inte kunde sära på Belker och Bythebook ens med hjälp av ett förstorat målfoto.

Och apropå det. Varför Svensk Uppfödningslöpning? Löpning i bestämd form. Inte Svenskt Uppfödningslopp?

Det går ju att hänga upp sig på det mesta. När det gäller namn på lopp finns det mycket att välja på.

I Frankrike och Italien har alla lopp rubrik

Minne, Memorial används i lite mera högtidliga sammanhang när någon skall hedras. Hugo Åberg, Walter Lundberg, Johan Jacobsson, Arvid Stjernswärd, Th Egnell, Gösta Bergengren, K.G. Bertmark, L.C. Peterson-Brodda är några exempel på en del personer som satt avtryck i sporten. K.G. Holgersson det senaste exemplet.

Fakta

Håkan "Lillis" Olsson

Bor: Örebro.
Första egna hästen: Una Roy som Kaj Widell och jag hittade på Gotland med Bengt Molins hjälp, 21 segrar, flertalet rikstotosegrar.
Bästa häst: Avelshingsten Crowntron som stod i svensk avel två år och lämnade Derbyvinnare i båda kullarna; 1990 Queen L och 1991 Sans Rival.
Bästa travminnet: När delägde Elgin Almahurst var tvåa i Peter Haughton Memorial 1985 och tjänade 250.000 dollar. Express Ride vann.
Intressen förutom trav: Ishockey.

Expandera

När propositionsskrivaren blivit lite trött framåt kvällen drar man gärna till med Junipokalen eller något liknande som har med aktuell månad att göra. Grand Prix kan man ju använda också, men det blir lite fattigt om inte förstapriset hängt med.

I Frankrike och Italien har alla lopp rubrik.

Mantorps serie Sikta mot Stjärnorna för treåringar tycker jag är en pärla i den djungeln. Solvalla har följt upp med Morgondagens Stjärna för tvååringar.

Sedan finns det lokala uttryck av olika slag. I södra Sverige får man åka till vinnarCIRKELEN. Dagens Dubbel blir också gärna Dubbelen.

Norrut har man inte någon stallbacke utan där kallas motsvarande område för volt av någon anledning. Forskade lite i detta under min tid på Bergsåker och fick en förklaring att på stallbacken hade man ett blomsterarrangemang man voltade runt innan man åkte ut till defilering. Stallfiket på Bergsåker heter kanske därför just Voltcaféet.

Att inte göra sitt bästa är faktiskt bedrägeri

På Örebro kallar vi fiket för 700 kvar och på Bergsåker finns en restaurangdel nämnd 200 kvar. Jag får väl erkänna att jag är pappa till båda namnen. Inte så dumt, tycker jag själv. Man hittar dit.

Andra lokala uttryck som fastnat i mitt minne är från Åby, förr alltid Åbyfältet. Speakern kallade till parad, vilken skedde framför tribunen, Inte defilering, sedan var kommandot Sträck Banden. Övriga Sverige använde Spänn Banden, vilket Sören Nordins bok fick heta. Förklaringen är nog att Åby på den tiden också var galoppbana. Det var på den tiden vi hade startband av gummi. Numera är det fotoceller. Inget kommando har riktigt hängt med här. Tänd upp fotocellerna har jag inte hört ännu. Däremot ofta tekniskt fel, men det är en annan sak. Springband säger vi fortfarande faktiskt. Springspår också.

När det gäller trav kontra galopp är det ju så att Jägersro har Derbyt, i varje fall heter det så när det handlar om travderbyt, medan galoppen gärna uttalar sitt största och viktigaste lopp DAARBYT.

Banor har numera också blivit arenor. Fint ska det vara.

Preparé är ett hemskt ord

Bike, är inte det en cykel? Sulky, vagn, bike (tänker omedelbart på cykel), jänkarvagn, den behöver inte vara tillverkad i USA kan lika gärna vara Finland eller Sundsvall men ändå heta jänkarvagn.

Inte lätt att hänga med alla gånger.

”På lördag rycker vi skorna och sätter på ett norskt.”

Murphybländaren lär vara uppfunnen av någon med namnet Murphy.

Murphys lag är ett modernt tänkespråk som formuleras ungefär ”Om något kan gå fel kommer det förr eller senare att göra det.” Allt enligt Wikipedia.

Norsk gas är ett annat förunderligt uttryck för ett speciellt huvudlag. Tejpade knän är ett nytt mode, snart som önskemål att det måste med i programmet.

Tejpade öron (Svanstedt och Torvald Palema) gäller inte längre.

Preparé är ett hemskt ord som kommit in i sporten de senaste åren. Kommit via tyska autobahn och Öresundsbron. En etablerad och tillåten företeelse i Frankrike. Fruktansvärt tycker jag. Att inte göra sitt bästa är faktiskt bedrägeri.

Sola i Karlstad heter ett damlopp på Färjestad. Många tror att solen skiner oftare i Karlstad än någon annanstans, men så är inte fallet. Sola i Karlstad hette egentligen Eva Lisa Holtz, och gjorde sig namnet Sola för sitt strålande humör. Eva levde mellan 1 januari 1739 och 24 september 1818 och var omtyckt på sin arbetsplats där hon jobbade som servitris.

I Örebro har vi döpt vårt stora tvååringslopp till Svampen efter stadens berömda vattentorn, som snart skall rivas. Döpt så av flera skäl, ett för att kommunen skulle vakna till och kanske kunna tänka sig att sponsra evenemanget som väl gör en del reklam för stan. Men icke sa nicke. De har inte hänt ännu. Orebro Intn’l har heller inte gett någon större effekt i den vägen.

E3 är kanske inte det bästa namnet på en serie travlopp, men är i varje fall en av de kortaste rubrikerna och berättar vad de handlar om. Europafödda treåringar.

Kunglig glans finns också över vissa lopp och då är det stort, speciellt om kungligheten själv har möjlighet att närvara.

Berömda hästar har också fått namnge lopp. Vem vill inte vinna Harper Hanovers lopp? Låter betydligt bättre än Stayerlunken, eller hur?

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Kristian Borell som har botaniserat bland franska gangsters.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Definiera vad en travamatör är”

Klaus Koch tycker att vi ska göra som våra södra grannländer gjorde en gång i tiden. Återskapa de rena amatörerna och vårda dem.
Av
Klaus Koch
Antalet amatörer i travsporten har minskat drastiskt och det måste tas krafttag för att öka gruppen igen, anser krönikören, som vill att amatörer ska vara just amatörer med ”vanligt” jobb vid sidan.
Foto Jeannie Karlsson
Antalet amatörer i travsporten har minskat drastiskt och det måste tas krafttag för att öka gruppen igen, anser krönikören, som vill att amatörer ska vara just amatörer med ”vanligt” jobb vid sidan. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 4:

Svensk travsport är superprofessionell och på många punkter ledande. Men som alla andra sporter och underhållningsområden är den kraftigt avhängig av nyrekrytering och här spelar bland annat amatörerna en viktig roll. Utvecklingen i just denna grupp av sportutövare är mycket alarmerande och något måste göras nu.

När jag började som sportchef på Solvalla hösten 1991 var något av det första jag tog upp det relativt klena utbudet för amatörlicensinnehavarna. Där jag kom ifrån, Charlottenlund travbana i Köpenhamn, kördes minst ett amatörlopp per tävlingsdag. Även stordagar som Derbydagen och Copenhagen Cup. Det sista var jag inte speciellt förtjust i eftersom att jag var av uppfattningen att amatörlopp inte hör(de) hemma på internationella stordagar, men jag fick massivt politiskt mothugg, och som sportchef får man hålla sig till styrelsens direktiv.

Årgångsloppshästar lämnade de fullständigt åt sina tränare

Men jag har vuxit upp med ett fast lopp för amatörerna varje tävlingsdag och fann detta naturligt. I Tyskland var det ännu ”värre”. På den tiden var tysk travsport otroligt stark. Nästan alla banor körde två gånger per vecka och vanligtvis 12-14 lopp varje gång. Det var inte ovanligt att så många som fyra av loppen var rena amatörlopp. Deltagarna i dessa amatörlopp körde aldrig proffslopp men de var ofta hästägare som ständigt var på jakt efter nya hästar som de kunde köra amatörlopp med. Årgångsloppshästar lämnade de fullständigt åt sina tränare.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 61 år

Bor: Vid Solvalla

Gör: Driver bolaget On Track Worldwide AB, konsult inom i internationell travsport.

Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.

Bästa häst: Femårige Gogo di Quattro (hoppas jag)

Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.

Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

På Solvalla kördes det på 1990-talet 85 årliga tävlingsdagar ett 20-tal amatörlopp och det är fortfarande samma förhållande nu med 90 tävlingsdagar. Dock har breddloppsdagarna bättrat på den statistiken något.

1991 mötte mitt förslag om att förbättra amatörernas möjligheter att köra lopp kraftigt motstånd. Dels behövdes allt tänkbart utrymme för den mycket starka professionella sporten och dels fanns det en rädsla för omsättningsförluster i totalisatorn.

Resultatet av den inställningen ser vi nu. Antalet rena amatörer sjunker dramatiskt och gränserna mellan licenskategorierna suddas ut. Det måste göras något och jag har några förslag.

Det säger sig själv att man inte har tid med att träna mer än en-två hästar

För det första måste Svensk Travsport (ST) ta tag i att definiera vad en travamatör är, både vad angår löpkörning och träning. En travamatör är enligt min uppfattning en person som sysslar med travsporten som hobby. Amatören är en person som har ett heltidsyrke utanför travet. Travsporten ägnar man ledig tid till. Det säger sig själv att man inte har tid med att träna mer än en-två hästar under den tiden även med hjälp av släkt och vänner.

En amatör har heller inte tid till att starta över 200 gånger per år på ett stort antal olika banor i övervägande professionella lopp. Då är man själv proffs och bör inte få tävla på lika villkor med ”rena” amatörer.

Är man proffs ska man ta betalt för sina tjänster, alltså behöver man en F-skattsedel och att ha redovisningsansvar. Man ska ha genomgått en av ST sanktionerad utbildning och fakturera sina tjänster via Svensk Travsports TDS.

Alla amatörer, lärlingar och före detta proffstränare ska ta ut samma körprovision som proffsen. Eftersom de inte har F-skattsedel (för just denna verksamhet) bör ST fakturera provisionen och de medel som kommer in kan sedan användas till exempelvis ungdomsverksamhet eller nya prispengar.

När väl ST har tagit fram tydligare riktlinjer för licenskategorierna måste man ta tag i den renodlade amatörsporten. Gör som våra södra grannländer gjorde en gång i tiden. Återskapa de rena amatörerna och vårda dem sedan. Enda kravet på dessa körsvenner är att de ska ha fullföljt en av ST/travbanorna arrangerad utbildning. Erbjud dem sedan ett passande antal över hela landet fördelade lopp som bidrar till att hålla intresset uppe och till att locka nya licensinnehavare.

Vem hittar på en bra beteckning på svenska?

Missförstå mig inte. Jag vill inte åt B-tränarna, absolut inte. Men att träna hästar åt andra eller att träna ett större antal egna hästar måste uppfattas som varande yrkesverksamhet. En sådan kräver utbildning.

Enligt min uppfattning är en B-tränarlicens ämnad för att en person ska kunna träna sin(a) egna häst(ar) på ledig tid men gränserna mellan professionell verksamhet och hobbyverksamhet är enligt min uppfattning alldeles för suddiga i dagens läge.

Till slut ännu en käpphäst: Dela upp licensbeteckningen ”Lärling”, nu! En lärling är en person som förkovrar sig. Sven-Erik Landin, snart 79 bast, var proffstränare i många år och har sedan några år tillbaka kört lopp som lärling.

Jag frågar mig: Vad är det han håller på att utbilda sig till nu? I Tyskland har man en licenskategori som kallas för ”Berufsfahrer”, professionell kusk. En sådan är färdigutbildad och lever på att jobba med travhästar och köra lopp, men han driver inte egen tränarrörelse. Vem hittar på en bra beteckning på svenska?

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Håkan ”Lillis” Olsson som skriver om uttryck i travet.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Rykten fungerar moraliskt nedbrytande”

Anne Haglund var förra veckans krönikör och hon hoppas verkligen att det nya dopingreglementet inte har några kryphål.
Av
Anne Haglund
Foto Mia Törnberg
Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 3:

I år kommer ett uppgraderat och förhoppningsvis vasst dopingreglemente. Det skulle trätt i kraft vid årsskiftet och var redan beslutat, men togs tillbaka av Svensk Travsports styrelse för att gås igenom en gång till innan det kan börja användas.

Rykten fungerar dessutom moraliskt nedbrytande för alla i sporten

Det är tydligen juristerna inom ST som i sista stund påverkat styrelsen att stoppa ikraftträdandet. Enligt media (Travronden) skulle det bero på att de inte anser att sporten kan ha strängare regler än Svensk Lag. Varför inte? Alla sporter har väl regler som är strängare och mer specificerade än den allmänna lagstiftningen och måste följas för att man ska få delta. Förutsättningen för att få licens är att du lovar att följa reglementet. Kraven på frihet från doping borde dessutom vara mycket strängare i vår sport än i andra sporter eftersom det är djur, som inte kan säga ifrån själva, det handlar om.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Tyvärr förekommer det rykten om att hästar dopas, detta är mycket tråkigt. Om det är sant är det fruktansvärt, djuren överutnyttjas och sportens grundidé om att den bästa prestationen ska segra sätts ur spel. Om det är falska rykten är det hemskt för de som misstänks. Rykten fungerar dessutom moraliskt nedbrytande för alla i sporten.

Jag uppmanar alla som hör rykten om doping eller känner till att det förekommer att direkt kontakta hästvälfärdsavdelningen på Svensk Travsport för att låta dem kontrollera sanningshalten istället för att sprida ryktena vidare. Det är inte skvaller, det är att ta ansvar för vår sports framtid. Ryktesspridning utan att ta ansvar och rapportera är däremot skvaller. En sport där doping förekommer förlorar snabbt i förtroende hos utövare och allmänhet.

varför har det blivit vanligt med italienska veterinärer i svenska travstallar?

Om man lyssnar på ryktena som florerar i travsporten kan man höra att mycket verkar hämtat från humanidrottens uthållighetsgrenar som till exempel cykelsporten. Nu kanske jag sticker ut hakan, men varför har det blivit vanligt med italienska veterinärer i svenska travstallar? Jag hoppas verkligen det beror på att dessa veterinärer är överlägsna att utreda hältor och hitta övriga orsaker till sjukdomar.

Det reglemente som ska ersättas var tydligen juridiskt tandlöst. Det har förekommit att av Svensk Travsport utsända kontrollanter hittat utrustning och preparat som uppenbarligen använts eller skulle användas. Men eftersom man inte lyckats ta förövaren på bar gärning har påföljden blivit ingen eller löjligt låg. Jag hoppas verkligen att det nya reglementet inte har några kryphål för sporten har inte råd med att fuskare lyckas.

Påföljderna graderas efter om dopingen är avsiktlig, följd av grov oaktsamhet eller följd av oaktsamhet

Det nya reglementet (som förhoppningsvis snart träder ikraft) har en vidare omfattning än sina föregångare. Man förbjuder substanser som kan ha inverkan på hästens prestation, man namnger dem inte alla, utan själva målet att under tävling påverka hästen med substanser som gör den bättre är förbjudet. Det är en strålande idé eftersom man historiskt sett vet att dopare alltid hittar substanser att använda innan sporten har förstått det. Sedan gäller det att laboratorierna är tillräckligt vassa för att påvisa substanserna i dopingproverna.

Det har länge varit så att alla mediciner som finns hos tränaren ska vara utskrivna till namngiven häst. Nytt är däremot att tränaren inte får inneha veterinärmedicinsk utrustning som enbart får utnyttjas av behörig person. Det betyder att det till exempel inte får finnas en nässvalgssond i stallet, eftersom det enbart är veterinär som får nässvalgsondera en häst. Tränaren får heller inte inneha förbjudna substanser, ämnen eller läkemedel. Det betyder att om det finns till exempel bikarbonat eller hormoner i stallet så hjälper det inte om tränaren hävdar att han inte använt dem.

Om brottet upprepas dubblas bötesbeloppet

Tränaren har också ansvar för vad alla andra anlitade och anställda personer gör i stallet. Om hästen inte finns på någon träningslista ansvarar ägaren inför detta reglemente.

Det finns för många substanser så kallade rapporteringsnivåer. Det betyder att en viss mängd, som med säkerhet inte kan påverka hästen, tillåts. Tidigare gällde nolltolerans. Det är mycket bra då laboratorierna idag kan spåra mycket små mängder av preparat och hästar kan ha stor skillnad i utsöndringshastighet.

Påföljderna graderas efter om dopingen är avsiktlig, följd av grov oaktsamhet eller följd av oaktsamhet. Det är mycket viktigt, det måste vara stor skillnad på påföljd om du missat någon dag på karenstiden för en antibiotikakur eller om du dopat avsiktligt för att förhöja prestationen.

Om dopingen är avsiktlig utdöms beträdandeförbud och licensen dras in på minst två år till för alltid. Är det förbjuden substans som hittats är det minst fyra års licensindragning och tillträdesförbud. Det tillkommer också böter på högst en miljon kronor.

Om dopingen är ett resultat av grov oaktsamhet blir det licensindragning och tillträdesförbud på sex månader till fem år samt böter på högst en miljon. Om brottet är en följd av enbart oaktsamhet är normalpåföljden böter (10.000-1.000.000 kr) och räknas på, vid förstagångstillfället två procent av årsgenomsnittet av prispengar i träningsverksamheten plus tio procent av förstapriset i aktuellt lopp. Om brottet upprepas dubblas bötesbeloppet.

Innehav av mediciner, sprutor och kanyler som ej är utskriven till namngiven häst under ordinerad behandlingstid, underlåtenhet att föra eller lämna ut behandlingjournal eller om receptlagd medicin inte är inlåst, kan ge kännbara straff, upp till 100.000 kronor i böter och rid/körförbud, anmälningsförbud eller tillträdesförbud i upp till sex månader.

Det är också ett krav att föra behandlingsjournal på allt som tillförs hästarna. Kravet finns sedan tidigare men nu kommer det att bestraffas om det inte sköts på korrekt sätt av tränaren.

Vi bedriver en sport med djur inblandade. Det är bra med höga krav, det är viktigt att regler är strikta och att de efterlevs. Vi är beroende av att ha högt förtroende bland djurrättsaktivister, spelare och allmänhet.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Klaus Koch.