Fokustema
Krönika
Läs senare

I en annorlunda tid

Hur tänker opinionen i travsporten idag? Ta en titt på sociala medier.
I veckans gästkrönika på Sulkysport skriver Klaus Koch bland annat om "facebook-tribunalen".
Av
Klaus Koch
Upplåst för dig som är prenumerant
Charlottenlunds travbana på Facebook.
Charlottenlunds travbana på Facebook.

Klaus Koch – idag verkställande direktör på Charlottenlund – har skrivit i Sulkysport under tre års tid och få personer har större kunskap om internationell travsport än Koch. Fortsättningsvis kommer Klaus Koch att skriva om både svensk och utländsk travsport i Sulkysports digitala satsning.

***

Vanligtvis brukar jag inte ha problem med att få till ett vettigt alster när jag sätter mig vid tangentbordet, men just denna gång känns det svårare. Jovisst, det händer mycket i travsporten men det rör sig om händelser som inte passar in i min ”tycka-till-stil” så jag kom på att titta lite på hur opinionen – den som ger sig till kännedom på de sociala medierna – tänker istället.

Travsporten och resten av världen har under senare år fått ett helt nytt verktyg i händerna: de sociala medierna med främst Facebook, Instagram och Twitter. Själv har jag varit på Facebook sedan julafton 2011. Jag har provat Twitter, men det tilltalar inte riktigt mig.

Det senare skulle jag egentligen hemskt gärna vilja, då jag egentligen är en mycket debattglad person

Facebook använder jag, men inte fullt ut. Jag ser först och ”Fejan” som ett medium där jag kan socialisera. Lägga upp roliga bilder och historier, som vi alla kan skratta åt, läsa intressanta artiklar som andra delat, lyssna på musik etcetera.

Två typiska Facebook-aktiviteter undviker jag dock: att posta inlägg om familj och barn och att delta i debatter. Det senare skulle jag egentligen hemskt gärna vilja, då jag egentligen är en mycket debattglad person. Längre nere i krönikan förklarar jag varför jag inte debatterar på Facebook.

Först vill jag dock konstatera att jag efter att ha tillträtt som vd för Charlottenlund Travbana för drygt ett år sedan har jag fått upp ögonen för Facebooks positiva kvaliteter. Att bedriva en FB-sida för ett företag som en travbana är har visat sig vara en mycket lågt hängande frukt.

Ett aktivt och kontinuerligt arbete mot den konsumentgruppen som förväntas använda Facebook som informationsportal är mycket resultatgivande. Travsporten har under de senaste 30 åren letat efter kanaler genom vilka den kan attrahera ny publik. Lösningen finns på Facebook och förmodligen också på andra sociala medier som jag har mindre insikt i.

Genom att lägga upp material som brukaren själv kan förhålla sig till i den mån det passar banar vi för en lätt och okomplicerad väg in i vår sport. ”Spela V75” eller ”Gå med i travskolan nu” kan icke-insatta inte förhålla sig till.

Det kan de däremot till (nästan) kommentarslösa stämningsbilder och erbjudanden som inte erfordrar någon som helst kompetens för att kunna njuta av. I Charlottenlund kör vi nästan dagligen med sådana inslag och att döma efter antalet visningar är vi på helt rätt väg.

Men Facebook har tyvärr också negativa ”kvaliteter”. På den senaste tiden har dessa varit påtagliga. Jag (och andra) kallar det för ”Facebooktribunalen”. Att delta i en diskussionstråd kan vara mycket givande när den är saklig och korrekt, men allt för ofta förstörs den positiva diskussionen nästan omedelbart av personer som känner sig manade att vräka ur sig vidrigheter och osakligheter av sällan skådat slag.

Oavsett om det förekommer inom andra branscher också så är det bara inte okej. Jag förstår inte vad som får folk till att agera på det sättet. Känner de inte till ”rule number one” om att internet aldrig glömmer?

Vad vill man uppnå? Mår man bra av att läsa sitt eget skit?

Vad är syftet med att bedriva en total urskillningslöshet som ofta förstör en annars bra debatt och sårar anständiga och positiva människor? Vad vill man uppnå? Mår man bra av att läsa sitt eget skit?

Utan minsta fog döms andra människor. Även när det finnas fog för kritik måste man väl ändå kunna använda sig av en anständig retorik. Många sätter sig i situationer som är direkt förolämpande och tyvärr sker det som oftast ostraffad.

Klaus Koch. Foto: Mia Törnberg

Frågan är hur stark Facebooktribunalen är? Kan den med sin urskillningslösa retorik ”skrämma” bestämmande instanser till att ta förhastade beslut? Jag tror inte det. Som tur är finns det alltid vettiga människor som förmår att lägga en sordin på de värsta vidrigheterna genom saklig och förnuftig argumentation.

Jag tillåter mig att sälla mig själv till den sortens människor, men jag deltar ändå inte i debatten beroende på att jag aldrig representerar enbart mig själv.

Anses man att representera ett företag eller en institution bör man enligt min uppfattning hålla sig från emotionellt laddade diskussioner och enbart kommunicera fakta på informationsvägar man kan kontrollera.

En Facebooktråd är tyvärr inte en sådan, vilket är synd då det i den bästa av världar är något av det mest ideella sättet att få ut sitt budskap på.

Fokustema
Debatt
Läs senare

Jägersro sämst i klassen

Efter att ha läst Pegasus kvartalsrapporter, kan man återigen konstatera att Jägersro toppar listan över banor som sämst lyckas fylla utskrivna propositioner med startande hästar.
Av
Per Uvgård, b-tränare
Upplåst för dig som är prenumerant

Detta är ingen engångshändelse, utan Jägersro har negativa siffror i detta hänseende kvartal efter kvartal. Antingen skriver man ut felaktiga propositioner som inte lyckas träffa rätt, när det gäller att fylla loppen med startklara hästar, eller så saknas viljan eller kompetensen hos ansvarig propostionsutskrivande tjänsteman att möta de aktivas behov att få startmöjligheter till sina hästar.

Det verkar vara viktigare för ansvarig tjänsteman att hålla förstapriset i Hugo Åbergs Memorial på en ofattbar hög nivå i dessa coronatider, än att dela travlopp i två lopp, när så är möjligt.

Om man nu inte har kapital att dela en proposition när så är möjligt, så tycks det vara oproblematiskt för Jägersro att hålla förstapriset på 1.609.000 kronor i Hugo Åbergs Memorial – i motsats till andra banor som har sänkt priserna i storloppen.

På detta sättet skapar man inte någon bredd i sporten. Istället göder man ett fåtal kapitalstarka personer.

Fokustema
Debatt
Läs senare

Tystnaden

Det som utspelar sig och har utspelat sig under många år på ST har likheter men Ingmar Bergmans tragiska och svårtolkade långfilmer.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Svensk travsport är en folkrörelse. Svensk Travsport (ST) – organisationen – är verkligen en folkrörelseorganisation som bärs upp av många tusenden där ute i stallar och på tävlingsbanor där de flesta för en liten slant jobbar långt mer än fyrtiotimmarsveckor.

Nästan obegripligt mot bakgrund av att det pekuniära utbytet är minimalt. Drivkraften är kärlek till hästen och sporten. Genom olika organ väljs sedan på en årlig stämma Svensk Travsports styrelse. Det måste vara en riktig ära och förknippat med stolthet av få ett sådant förtroende. Men det förpliktar också. Att representera alla dessa hårt arbetande som bär upp både själva sporten och möjliggör ATG:s spelobjekt.

Det säger sig självt att dessa 6-8 förtroendevalda inte kan göra allt jobb själva utan behöver tjänstemän som gör det administrativa jobbet efter styrelsens riktlinjer. Förutom att ta beslut, utfärda riktlinjer och se till att finanserna sköts har styrelsen kanske den viktigaste uppgiften att tillse att tjänstemännen arbetar i enlighet med styrelsens ambitioner. Det vill säga att utkräva ansvar av i första hand den högsta tjänstemannen: Svensk Travsports VD.

Ytterligare en skandal har lagts till handlingarna denna vecka. Nåja först ska väl Maria Croon högtidligen be Gocciadore om ursäkt och överlämna minst 100.000 kronor (ytterligare skadestånd är tydligen att vänta) som plåster på såren.

Minst sagt anmärkningsvärt när Croons kommentar är att hon respekterar Överdomstolens beslut. Vad är alternativet? Om en inte alltför lång framtid väntar nästa skandal: Propulsion-härvan som med stor säkerhet – om allt går rätt till – innebär att ST ska ut med ytterligare 30 miljoner kronor. Husorganet Travronden skriver: ”Krisen total hos Svensk Travsport”.

I denna stund bör man som förtroendevald – om man tar uppgiften på allvar – inte låta mer eller mindre inkompetenta tjänstemän härja vidare. Man bör som ordförande och styrelseledamöter kliva fram och utkräva ansvar. Att ta vara på förtroendet man fått och agera och kommunicera.

Det gäller att rädda Svensk Travsports anseende både inom landet och inte minst i utlandet (särskilt då Svensk Travsports ordförande tillika är ordförande i U.E.T.). Istället råder en öronbedövande tystnad från Svensk Travsports styrelse och dess ordförande. Det håller inte att slicka såren internt i denna stund.

För det kan väl inte vara så illa – hemska tanke – att styrelsen är nöjd med sina tjänstemäns arbete?

Fokustema
Debatt
Läs senare

Har styrelsen redan abdikerat?

Vi är många som länge har vetat att kompetens inte är något utmärkande drag hos Svensk Travsport. Något som man också upptäckt på andra sidan Atlanten (Sulkysport 5/6, Harness Racing Updates chefredaktör Dave Briggs). Den verkar inte ha ökat i någon väsentlig grad med Maria Croons intåg. I vart fall inte att döma av veckans tv-intervju.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Hon som högsta ansvarig myndighetsperson hänvisade till att en utredning pågår för att sedan i nästa andetag föregripa den och peka ut tränaren som ansvarig. Eller är det som det gamla knepet när tjuven ropar ”Ta fast tjuven” för att vilseleda polisen?

Jag ska villigt erkänna att jag först gick på den finten och tittade åt fel håll. Tänkte: ”det oinskränkta tränaransvaret”.

Men sedan krävdes bara knappt tio minuters läsning och eftertanke för en lekman som jag för att lösa ansvarsfrågan. Så det är kanske bra med en utredning, men behövs den egentligen? Är det inte tämligen enkelt? Allt material finns ju på bordet.

Att det sedan är pinsamt för alla hårt arbetande människor inom Trav-Sverige att tvingas erkänna att Svensk Travsport som myndighet inte kan utföra sitt arbete på ett professionellt och korrekt sätt.

Propulsion och ansvarig tränare har vid flertalet tillfällen fått klartecken av myndigheten Svensk Travsport och tränaren bör inte haft någon anledning att ifrågasätta detta.

Första gången 2015 när hästpasset efter exportdeklarationen utfärdades och man fick klartecken att tävla med Propulsion på svensk mark.

Självklart måste man då förutsätta att ST kollat upp med de amerikanska myndigheterna att allt var OK. Det finns ju ingen anledning att den som myndigheten ska kontrollera (tränaren) ska behöva kontrollera myndigheten? Sedan 2016 när Propulsion avelsgodkändes och ett avelsgodkännande är väl inget man slarvar över?

Och nu senast 2019 när Svensk Travsport ville kolla upp ”några rykten”. De fick enligt uppgift alla möjligheter att undersöka allt de ville. Men det var uppenbarligen inget tal om att pappren inte var i sin ordning utan man hänvisade uppenbarligen till just bara rykten. I och med den ”undersökningen” fick Propulsion fortsatt klartecken att tävla vidare och tränaren hade ju återigen ingen anledning att tro något annat.

Det kanske trots allt är bra med en utredning, men någon Einstein behövs inte för att klara ut ansvarsfrågan. Den är tydlig för alla som kan och vill se. Men den kanske behövs när det gäller påföljder och framför allt att det sker ett ansvarsutkrävande denna gång inom myndigheten.

Det finns ju ett viktigt organ som dagligdags och utan utredningar ska utkräva ansvar av sina tjänstemän: den förtroendevalda styrelsen med dess ordförande i spetsen.

Har de redan abdikerat?

Sport