Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Inte bara hästarna behöver morötter”

Klaus Koch var förra veckan krönikör och han anser att om vi ska öka möjligheterna att få nya människor och nya intjäningsmöjligheter in i sporten, så måste banorna konkurrera med varandra.
Av
Klaus Koch
Upplåst för dig som är prenumerant
Låt banorna ta större del av intäkterna från banspelet. Det anser Sulkysports krönikör Klaus Koch, som varit chef på ett flertal travbanor runt om i Europa. Foto Jeannie Karlsson
Låt banorna ta större del av intäkterna från banspelet. Det anser Sulkysports krönikör Klaus Koch, som varit chef på ett flertal travbanor runt om i Europa. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 25:

Fördelningen av medel inom travsporten är av planekonomisk karaktär. Det är förödande på längre sikt. Det måste finnas möjligheter för banorna att tjäna ”egna” pengar och kunna få behålla åtminstone en väsentlig del av detta.

När jag 2002 blev direktör för travbanan i München fanns det i princip inga pengar i kassan. De pengar som fanns till förfogande fanns bokstavligen i kassaskrinet. Som daglig ledare blev det nödvändigt att prioritera utifrån de medel som fanns. Därmed uppstod ett både praktiskt och psykologiskt pussel.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 62 år
Bor: Vid Solvalla
Gör: Driver bolaget On Track World- wide AB, konsult inom internationell travsport. Numera vd på Charlottenlund.
Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.
Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.
Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

På den tiden skedde så gott som alla utbetalningar med check. Dessa skrevs så fort fordran uppstod och lades sedan i prioriteringsordning i en byrålåda. Gissa hur nöjda vi var varje gång den lådan var tom!

Pengarna tjänades huvudsakligen på andelen av banspelet, som var hela 26 procent. Omsattes det för 20.000 euro på banan en söndag, låg det fysiskt 5.200 euro i kassan måndag morgon. Detta gjorde det mycket lättare att motivera medarbeterna till att vara medvetna om att vi måste tjäna pengar på vår verksamhet.

I dagens läge i Sverige har möjligheterna för banorna att relatera (ban-)omsättning till en direkt intjäning försvunnit. Allt ingår numera i en central fördelningsnyckel. Banorna borde få tillbaka möjligheten för att få provision på banomsättningen då det är den bästa värdemätaren för fram- eller tillbakagång.

Att mäta banomsättningen har dock blivit besvärligt på grund av tillkommandet av spel via mobiltelefoner, iPads eller laptops. Här måste man hitta en väg. Tekniken sätter snart ingen gränser längre, så en lösning borde vara för handen.

Jag tror på att det behövs en överordnad kontrollinstans inom travsporten. En instans som bevakar banornas ekonomi

och deras förmåga att tjäna pengar. När det är sagt så är jag övertygad om att om vi ska öka möjligheterna att få nya människor och nya intjäningsmöjligheter in i sporten, så måste banorna konkurrera med varandra.

Ett fördelningssystem, där de som är satta till att förvalta inte har en aning om var pengarna kommer ifrån och har liten kunskap om var den nästa kronan skall komma ifrån, skapar inte så mycket initativ hos de berörda.

ST genomförde för några år sedan ett slags belöningssystem – där det låg jag tror 42 miljoner kronor – i en central pott. Dessa pengar skulle komma banor som ökade antal besökare och antal licensinnehavare till godo. Absolut en berömvärd morot, men fortfarande fattas möjligheten för att tjäna pengar direkt genom vår primära intäktskälla, spelet.

En sådan morot skulle definitivt smaka bättre och skulle leda till det jag efterlyser: en (sund) konkurrens banorna emellan. Belackare skulle kunna hävda att ett konkurrensbaserat system skulle komma de stora banorna (som ligger i storstäderna) till godo.

Det är säkert riktigt, men det är samtidigt volymbaserat och starkt påverkat av den lokala kostnadsnivån men vi måste bortse från kravet om att det inte får gå bra för de största banorna. Pengarna skall tjänas där de finns och av de mänskliga resurserna (läs: personal och travpolitiker) som finns på plats. Självklart skall det fortfarande finnas ett vad vi kan kalla socialt säkerhetsnät, men det ena uteslutar inte det andra.

Det händer att jag går ut på sociala media och uttrycker min glädje om att Solvallatränade hästar tar ett större antal finalplatser i ett stort unghästlopp.

Varför gör jag det? Jo, därför att jag har Solvalla i hjärtat och att jag känner mig delaktig. Jag jämför Solvalla med andra banor och jag hoppas att det betraktas som något positivt och att Solvalla får vara role model för andra banor.

För en mindre bana kan en enstaka storloppsfinalist anses vara en framgång. Använd detta! Det är min förhoppning att alla banor någon gång ibland kommer i en sådan situation.

När man har ökat sin banomsättning eller sina sponsorintäkter och får möjlighet att höja prispengar eller investera i publika faciliteter därför att det behövs som följd av ökat intresse i form av mera publik och flera aktiva.

Jag upprepar att en central ”övervakningsinstans” erfordras, men banorna måste bli mer ekonomiskt självständiga med egna pengar. Det borde göra det enklare att operera offensivare på det lokala planet med syfte på att få nya besökare och nya aktiva.

Skall detta fungera måste anpassningen till spelprodukterna och till de lokala förutsättningarna gå upp i en högre enhet. Inget lätt pussel men slutändamålet borde ju vara solklart: nämligen att följa travsportens ändamålsparagraf som syftar på att öka och vårda intresset för travsporten och travaveln i Sverige. Det jobbet görs enligt min uppfattning bäst lokalt och det måste stimuleras av ovan nämnda morötter.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Håkan ”Lillis” Olsson

Fokustema
Läs senare

Svensk Travsport gör rätt

Högre och högre hörs rösterna i både tidningar, poddar och sociala medier för att ST ska börja släppa in publik på travbanorna igen. Jag har själv legat sjuk i corona och undrar varför travet ska utmana ödet?
Av
Peter
Upplåst för dig som är prenumerant

Argumenten för att öppna publikplatserna igen är att olika köpcenter, som typ Ullared och IKEA, är fulla med folk. Även att folk samlas på stränder, restauranger och i parker och att travet därför kan öppna grindarna för en liten skara publik.

Nu är det väl så att alla de som nämnts ovan inte riktigt följer Folkhälsomyndighetens riktlinjer utan de tänjer på gränserna, allt för att tjäna pengar och för att folk har börjat strunta i riktlinjerna.

Däremot så kör fotbollen på med tomma läktare, varför?

Jo, för de är rädda att FHM ska säga stopp, ni får inte spela matcher längre, om de börjar släppa in publik. Och fotbollen har större anledning än travet att börja släppa in publik eftersom det är en stor inkomstkälla för klubbarna. Men de vågar inte, fast en fotbollsarena har stora ytor så man skulle kunna låta publiken sitta på var tredje stol, så vågar man inte bryta mot det som FHM säger.

Varför ska då travet utmana ödet? Vi har ju den stora fördelen att vi får inkomster till vår verksamhet utan publik på plats, så att då börja tänja på reglerna med risken att FHM säger stopp är väldigt onödigt, ja på gränsen till idiotiskt!

Då äventyras inte bara en massa människors levebröd, utan också alla de som äger häst kommer inte ha någon chans till några inkomster utan bara en massa utgifter, för hästarna måste ju fortfarande äta och tas om hand och dessa kostnader kommer aldrig staten att gå in och täcka upp för.

Tyvärr så läser man om hästägare som börjar tappa intresset för travet eftersom de inte får se sina hästar starta och funderar på att sluta. Det är beklagligt, men jag tror den övervägande delen av de som äger häst hellre ser den tävla på tv än inte alls, då den om tävlingsverksamheten stängs bara kommer kosta en massa pengar.

tror den övervägande delen av de som äger häst hellre ser den tävla på tv än inte alls

Vi vet ju att övriga länder som varit tvungna att ha tävliongsuppehåll avundsjukt har sett på våra tävlingar.

Jag kanske är lite (eller mycket) färgad, då jag precis återhämtat mig från Corona. Jag är väldigt tacksam över att ha varit relativt förskonad från de allvarliga konsekvenser både för mig och mina närmaste som denna pandemi orsakar i Sverige och övriga världen, för den skördar ju faktiskt liv.

Jag hoppas verkligen Svensk Travsport fortsätter att följa Folkhälsomyndighetens riktlinjer så vi inte riskerar att bli stoppade. Bättre i så fall att låta fotbollen som är mer desperata än oss prova att öppna för publik först, så kan vi sitta still i båten och se vad som händer.

 

Fokustema
Krönika
Läs senare

Alla människor förtjänar en professionell ledning

De senaste åren har präglats av återkommande kriser inom organisationen Svensk Travsport.
Det handlar om bristande struktur, en djup ekonomisk kris på flera plan men också om bristande kompetens när man handlägger ärenden som den myndighet man har att utföra.
Av
Andes Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Detta samtidigt som människorna i basen för såväl sporten som dotterbolagets spelverksamhet sliter dag ut och dag in många timmar per dygn och dåligt avlönat. De förtjänar alla en professionell ledning.

Svensk Travsport är inget företag utan en folkrörelseorganisation, men det finns likheter mellan olika typer av organisationer som befinner sig i kriser. Det kan tyckas förmätet att jag tar till orda, men jag har både en bred och djup erfarenhet av ledningsarbete på högsta verkställande nivå i såväl offentliga, politiskt styrda organisationer som i privata företag. Vilket innebär en mångårig erfarenhet att arbeta med styrelser av skiftande karaktär. Min förhoppning är att mina inlägg ska skapa en debatt och på det sättet ta travsporten ett litet steg framåt.

Har man tagit tillvara den möjligheten som detta innebär för en krisande organisation?

Svensk Travsport bytte verkställande ledning för snart ett år sedan. Men har man tagit tillvara den möjligheten som detta innebär för en krisande organisation? I vart fall inte utifrån betraktat.

Låt mig lyfta fram tre olika problem som kan utgöra hinder för ett framgångsrikt förändringsarbete:

1 Har Maria Croon ett tydligt uppdrag när det gäller att sanera ekonomin och komma till rätta med struktur och kompetensbristerna inom organisationen? Om inte har man verkligen missat en möjlighet. Om hon har det så är det mycket obekvämt att tvingas städa med överrocken på. Den under många år högste ansvarige, tillika tillförordnad vd innan hon tillträdde är utsedd till vice vd. Detta gör det exceptionellt svårt och måste göra även den skickligaste och mest erfarne nye vd bunden till händer och fötter.

(Marcus Storch berättade en gång att han fick två numrerade kuvert av sin företrädare. Nr 1 att öppna första gången det gick dåligt för AGA och nr 2 den andra gången. När han öppnade nr 1 så stod det: ”Skyll allt på mig!” undertecknat av företrädaren. Av ren nyfikenhet öppnade han nr 2: ”Skriv två nya lappar och lägg i kuvert till efterträdaren”.) Sensmoral: Man får bara en chans!

2 Man måste vid ett så svårt uppdrag ha okuvlig uppbackning av sin uppdragsgivare personifierat av styrelsens ordförande. Det måste visas upp internt, men när det gäller Svensk Travsport som folkrörelseorganisation även i offentliga och mediala sammanhang.

Som verkställande ledning måste man någon gång tillåtas att göra missbedömningar och felaktigheter så länge man håller sig på rätt kurs utifrån uppdraget. Gör man inga misstag har man förmodligen inte heller vidtagit tillräckligt drastiska och kraftfulla åtgärder. Men misstagen får inte skada strategin eller organisationen på ett allvarligt sätt.

Att ha uppdragsgivarens fulla förtroende är en nödvändighet och ju tuffare det blåser ju viktigare är det! Och som verkställande ledning har man förtroende ända tills man inte har det. Det finns inget mitt emellan.

3 Har vd fått hjälp med att fatta rätt strategiska beslut vid rätt tillfälle särskilt vid mediala stormar? Man kan inte alltid hålla huvudet kallt när man själv är mitt inne i turbulensen. Ett sådant stöd bör ju helst finnas internt inom organisationen eller externt.

I den bästa av världar kan styrelsen som helhet eller enskilda medlemmar i styrelsen erbjuda detta stöd. Men det tycks saknas på alla dessa plan.

De flesta – som inte är troll på sociala medier – såg ju att här begicks ett rättsövergrepp

I de två senaste ”affärerna” har det klickat rejält. I Gocciadoro-historien skulle man tagit den tid som krävdes för att inhämta den bevisning som Överdomstolen saknade. De flesta – som inte är troll på sociala medier – såg ju att här begicks ett rättsövergrepp.

Men Propulsion-härvan behöver man ju inte dra i en pinsam långbänk. Stäng den historien så fort som möjligt! Alla fakta finns ju på bordet och är offentliga. ST har ju helt och hållet skulden till att det blivit som det blivit. Att som ST:s vd peka ut det ”strikta tränaransvaret” i tv-sändning var förhoppningsvis naivt, men i värsta fall en medveten undanmanöver.

Nej, ta ansvar, hosta upp dryga 30 miljoner kronor eller vad det kan kosta, utkräv ansvar internt och gör denna pinsamhet till en lärdom för framtiden!

Jag hoppas dessa reflektioner – som görs med största omtanke om vår fina travsport – ska ge möjlighet till eftertanke hos ansvariga och beslutsfattare.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Bjud in NÄT!

Som medlem i Solvalla Hästägarförening är jag väldigt nöjd med att ”min” styrelse gör vad de kan för att samla många goda krafter för att utveckla den svenska travsporten i så god riktning som möjligt.
Av
Markus Gustafsson
Upplåst för dig som är prenumerant

Solvalla HF tog steget att lämna RST för att söka ny vägar för kraftfull och modern påverkan. Vägar som är en oundviklig konsekvens av hur Solvalla Hästägarförening fått sin röst hörd. Eller rättare sagt, inte fått sin röst hörd.

Och det gäller som sagt att samla många goda krafter för detta svåra uppdrag. Vi befinner oss på många sätt i en tid av både omfattande förändring och ökade krav. Samtidigt som ett minskande intresse för vår travsport tyvärr gör sig allt mer gällande.

Vi bör alla vara tacksamma för våra fantastiska uppfödare och för alla hästägare som fortfarande vill äga travhäst. I vissa fall enbart en andel. Men en andel som skapar både stor gemenskap och glädje samt kan vara porten in till ett nytt fantastiskt liv och kanske ett mer omfattande ägande. Och i andra fall ägare med både en och flera hästar. Från den mindre ägaren till de stora hästägarna.

Äger en tredjedel av aktiva starthästar

Jag har nåtts av den goda nyheten att Åby Hästägarförening nu har gjort gemensam sak med oss i Nationell samverkan för Ägande av Travhästar – NÄT. Ett Nät där redan, förutom Solvalla Hästägarförening, Mälardalens Hästägarförening och Östgöta Hästägarförening finns. Stora och viktiga hästägarföreningar.

Detta gör att NÄT nu kan räkna in hela en tredjedel av landets alla aktiva starthästar! Dessutom är det så att medlemmar i dessa hästägareföreningar också har hästar i träning hos tränare från Malmö i söder till Boden i norr.

För mig är därmed självklart och nödvändigt att ST nu – och framöver – bjuder in NÄT till överläggningar i de frågor som kan beröra oss hästägare. Exempelvis till Förtroenderådet hos Svensk Travsport. Eller till Strategiska Rådet.

Håller sporten vid liv

Sveriges hästägare är ju utan tvekan den grupp som håller hela sporten vid liv. Att ett så pass stort antal hästägare valt en helt ny påverkansform i den nya tiden kan väl aldrig vara ett hinder. Utan måste ses som en tillgång.

Det kan ju annars uppfattas som att ST aktivt väljer bort NÄT. I en tid av förändring – som ST allt som oftast påpekar – kan ju inte detta vara möjligt. Och var och en måste ju ha friheten att organisera sig efter eget val. Alla goda krafter behövs.

Markus Gustafsson,
medlem i Solvalla Hästägarförening