Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Vad gör vi nu lille du?”

Klaus Koch var årets sista krönikör i Sulkysport och han ställer sig frågan om den ständigt pågående centraliseringen lever upp till ändamålsparagrafen? Han påstår nej!
Av
Cecilia Kristoffersson
Upplåst för dig som är prenumerant
Klaus Koch skriver om hur travsporten ska leva upp till ändamålsparagrafen. Foto Stalltz.se
Klaus Koch skriver om hur travsporten ska leva upp till ändamålsparagrafen. Foto Stalltz.se

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerade i Sulkysport nummer 52 2019:

Det är dystra rubriker att läsa för hästsportsfolket i dagarna före julen 2019. Senast kom Svensk Galopp ut med besparingar på 50 miljoner kronor, vilket leder till att prispengarna minskar med hela 17 procent. Travet, som dock är avsevärt större, ska spara 80 miljoner. Vad är det som har hänt?

Så här i jultider bör man vara positiv och snäll och det ska jag försöka att vara även om rubriken ovan tyder på annat. Det är djupa domedagstoner som ljuder just nu.

Kraftiga besparingar kommer ju till följd av något. Är det den svikande publiken? Det går knappast en onsdag utan att facebook fylls med mobilupptagningar av Solvallas tomma publikplats. Är det ATG:s påstådda stora kostym, eller är det efterdyningarna av den så kallade separationen mellan sporterna och spelbolaget?

Det finns inte något entydigt svar, och ändå, för det hör ihop alltsammans. Hästsporten styrs enligt definition av föreningar som i sin tur har förenat sig under en central instans, i vårt fall Svensk Travsport (ST) och Svensk Galopp (SG). Jag tror att filmen knäcker redan vid ändamålsparagrafen, som rimligtvis bör omfatta alla föreningar inklusive centralförbunden.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 62 år
Bor: Vid Solvalla
Gör: Driver bolaget On Track World- wide AB, konsult inom internationell travsport. Numera vd på Charlottenlund.
Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.
Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.
Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Ändamålsparagrafen må ha olika formuleringar från förening till förening, men kontentan borde vara exakt den samma: Att verka för att sporten (trav och/eller galopp) vårdas på ett sätt så att all verksamhet kommer den till glädje. Sagt på ren svenska: det gäller om att tjäna så mycket pengar som möjligt med syftet att sporten ska frodas och öka.

”Ja, men det är ju det vi gör,” skulle många travpersoner omedelbart svara. En del väl valda exempel skulle i all välmening framföras, men jag vill komma med exempel på motsatsen:

Lever den ständigt pågående centraliseringen upp till ändamålsparagrafen? Jag påstår nej!

Jag är nämligen helt övertygad om att en sport som är helt avhängig av en konkurrenssituation (tävlingarna) må byggas på en sådan. Det vill helt enkelt säga att banorna MÅSTE konkurrera. Det är klart att risken för att det kommer att finnas ”offer” (läs: stängda banor) finns. Det handlar om att leva eller dö. Risken kan reduceras genom viss social verksamhet från centralt håll, men det får inte börja där.

Vi har över 30 banor i Sverige och det är bra att de alla lever upp till minimikraven för att bedriva hästkapplöpningar. Det har vi ST/SG till. Dessa ska också understödja sporten med all form för ”centralförbundsjobb” såsom fölregistreringar och diverse certifikat. Men driften ska ligga på lokalt plan. Pengarna ska först och främst tjänas där banorna ligger.  Planekonomin dog med Berlinmurens fall och den har inget i en konkurrensbaserad verksamhet att göra.

Alla föreningar har medlemmarna som bestämmande ”ägare”. Ständigt väljs nya medlemmar in i föreningarna. När dessa söker om medlemskap tänker de då på ändamålsparagrafen? Jag vågar påstå att de flesta inte gör det.

Den stående anekdoten med att närvaron på stämmorna begränsas kraftigt om det inte serveras mat i samband med arrangemanget är dessvärre inte helt osann. Jag ser dagligen ageranden från olika hästsportmänniskor som tydligt bär prägel av att de inte alls tänker på varför de har valt att vara aktiva på olika sätt inom sporten.

Lever ATG upp till ändamålsparagrafen? Jag skulle vilja svara ja på frågan eftersom de åtminstone försöker att leva upp till sin uppgift att tjäna pengar till sina ägare. Vägen till ett överskott att fördela diskuteras dock livligt. Praktiska saker som nödvändigheten av ett stort antal programvärdar och pampiga studios ifrågasätts.

Det är klart att det kostar pengar att tjäna pengar och skulle jag ge ett råd till ATG vore det att vara mera transparanta med sin verksamhet. Av den simpla orsaken att alla de ovannämnda sällskapsmedlemmarna med viss rätt känner sig som ”ägare” och önskar att bli informerade.

Men jag måste ändå svara nej på frågan. I sin strävan efter att optimera sin verksamhet kommer ATG i en situation där man urholkar produktionsapparaten. Underförstått att ATG vill ha sina kunder sittandes framför tv eller dator. Detta har lett till den monumentala avfolkning av våra kapplöpningsbanor, men det är inte ATG:s ansvar, det är banornas/sällskapens. De har missat att attrahera ny publik. Först och främst genom att använda samma lockmedel som ATG – nämligen spelet – som tyngsta marknadsföringsverktyg.

Därför upprepar jag nu mig själv ännu en gång: Ny publik skapas inte bland människor som är intresserade av hästar och spel. De är redan där!

Vi ska söka efter människor som vill ha en speciell och spännande upplevelse och den går inte via ett stort V75-system.

Den går via personens nyfikenhet på omgivningen, i vårt fall trav- eller galoppbanan. Hitta verktygen till att väcka denna nyfikenhet. Nu!

Fokustema
Debatt
Läs senare

Jägersro sämst i klassen

Efter att ha läst Pegasus kvartalsrapporter, kan man återigen konstatera att Jägersro toppar listan över banor som sämst lyckas fylla utskrivna propositioner med startande hästar.
Av
Per Uvgård, b-tränare
Upplåst för dig som är prenumerant

Detta är ingen engångshändelse, utan Jägersro har negativa siffror i detta hänseende kvartal efter kvartal. Antingen skriver man ut felaktiga propositioner som inte lyckas träffa rätt, när det gäller att fylla loppen med startklara hästar, eller så saknas viljan eller kompetensen hos ansvarig propostionsutskrivande tjänsteman att möta de aktivas behov att få startmöjligheter till sina hästar.

Det verkar vara viktigare för ansvarig tjänsteman att hålla förstapriset i Hugo Åbergs Memorial på en ofattbar hög nivå i dessa coronatider, än att dela travlopp i två lopp, när så är möjligt.

Om man nu inte har kapital att dela en proposition när så är möjligt, så tycks det vara oproblematiskt för Jägersro att hålla förstapriset på 1.609.000 kronor i Hugo Åbergs Memorial – i motsats till andra banor som har sänkt priserna i storloppen.

På detta sättet skapar man inte någon bredd i sporten. Istället göder man ett fåtal kapitalstarka personer.

Fokustema
Debatt
Läs senare

Tystnaden

Det som utspelar sig och har utspelat sig under många år på ST har likheter men Ingmar Bergmans tragiska och svårtolkade långfilmer.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Svensk travsport är en folkrörelse. Svensk Travsport (ST) – organisationen – är verkligen en folkrörelseorganisation som bärs upp av många tusenden där ute i stallar och på tävlingsbanor där de flesta för en liten slant jobbar långt mer än fyrtiotimmarsveckor.

Nästan obegripligt mot bakgrund av att det pekuniära utbytet är minimalt. Drivkraften är kärlek till hästen och sporten. Genom olika organ väljs sedan på en årlig stämma Svensk Travsports styrelse. Det måste vara en riktig ära och förknippat med stolthet av få ett sådant förtroende. Men det förpliktar också. Att representera alla dessa hårt arbetande som bär upp både själva sporten och möjliggör ATG:s spelobjekt.

Det säger sig självt att dessa 6-8 förtroendevalda inte kan göra allt jobb själva utan behöver tjänstemän som gör det administrativa jobbet efter styrelsens riktlinjer. Förutom att ta beslut, utfärda riktlinjer och se till att finanserna sköts har styrelsen kanske den viktigaste uppgiften att tillse att tjänstemännen arbetar i enlighet med styrelsens ambitioner. Det vill säga att utkräva ansvar av i första hand den högsta tjänstemannen: Svensk Travsports VD.

Ytterligare en skandal har lagts till handlingarna denna vecka. Nåja först ska väl Maria Croon högtidligen be Gocciadore om ursäkt och överlämna minst 100.000 kronor (ytterligare skadestånd är tydligen att vänta) som plåster på såren.

Minst sagt anmärkningsvärt när Croons kommentar är att hon respekterar Överdomstolens beslut. Vad är alternativet? Om en inte alltför lång framtid väntar nästa skandal: Propulsion-härvan som med stor säkerhet – om allt går rätt till – innebär att ST ska ut med ytterligare 30 miljoner kronor. Husorganet Travronden skriver: ”Krisen total hos Svensk Travsport”.

I denna stund bör man som förtroendevald – om man tar uppgiften på allvar – inte låta mer eller mindre inkompetenta tjänstemän härja vidare. Man bör som ordförande och styrelseledamöter kliva fram och utkräva ansvar. Att ta vara på förtroendet man fått och agera och kommunicera.

Det gäller att rädda Svensk Travsports anseende både inom landet och inte minst i utlandet (särskilt då Svensk Travsports ordförande tillika är ordförande i U.E.T.). Istället råder en öronbedövande tystnad från Svensk Travsports styrelse och dess ordförande. Det håller inte att slicka såren internt i denna stund.

För det kan väl inte vara så illa – hemska tanke – att styrelsen är nöjd med sina tjänstemäns arbete?

Fokustema
Debatt
Läs senare

Har styrelsen redan abdikerat?

Vi är många som länge har vetat att kompetens inte är något utmärkande drag hos Svensk Travsport. Något som man också upptäckt på andra sidan Atlanten (Sulkysport 5/6, Harness Racing Updates chefredaktör Dave Briggs). Den verkar inte ha ökat i någon väsentlig grad med Maria Croons intåg. I vart fall inte att döma av veckans tv-intervju.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Hon som högsta ansvarig myndighetsperson hänvisade till att en utredning pågår för att sedan i nästa andetag föregripa den och peka ut tränaren som ansvarig. Eller är det som det gamla knepet när tjuven ropar ”Ta fast tjuven” för att vilseleda polisen?

Jag ska villigt erkänna att jag först gick på den finten och tittade åt fel håll. Tänkte: ”det oinskränkta tränaransvaret”.

Men sedan krävdes bara knappt tio minuters läsning och eftertanke för en lekman som jag för att lösa ansvarsfrågan. Så det är kanske bra med en utredning, men behövs den egentligen? Är det inte tämligen enkelt? Allt material finns ju på bordet.

Att det sedan är pinsamt för alla hårt arbetande människor inom Trav-Sverige att tvingas erkänna att Svensk Travsport som myndighet inte kan utföra sitt arbete på ett professionellt och korrekt sätt.

Propulsion och ansvarig tränare har vid flertalet tillfällen fått klartecken av myndigheten Svensk Travsport och tränaren bör inte haft någon anledning att ifrågasätta detta.

Första gången 2015 när hästpasset efter exportdeklarationen utfärdades och man fick klartecken att tävla med Propulsion på svensk mark.

Självklart måste man då förutsätta att ST kollat upp med de amerikanska myndigheterna att allt var OK. Det finns ju ingen anledning att den som myndigheten ska kontrollera (tränaren) ska behöva kontrollera myndigheten? Sedan 2016 när Propulsion avelsgodkändes och ett avelsgodkännande är väl inget man slarvar över?

Och nu senast 2019 när Svensk Travsport ville kolla upp ”några rykten”. De fick enligt uppgift alla möjligheter att undersöka allt de ville. Men det var uppenbarligen inget tal om att pappren inte var i sin ordning utan man hänvisade uppenbarligen till just bara rykten. I och med den ”undersökningen” fick Propulsion fortsatt klartecken att tävla vidare och tränaren hade ju återigen ingen anledning att tro något annat.

Det kanske trots allt är bra med en utredning, men någon Einstein behövs inte för att klara ut ansvarsfrågan. Den är tydlig för alla som kan och vill se. Men den kanske behövs när det gäller påföljder och framför allt att det sker ett ansvarsutkrävande denna gång inom myndigheten.

Det finns ju ett viktigt organ som dagligdags och utan utredningar ska utkräva ansvar av sina tjänstemän: den förtroendevalda styrelsen med dess ordförande i spetsen.

Har de redan abdikerat?