Fokustema
Krönika
Läs senare

Langli: ”Och nästa år – sky is the limit”

Morten Langli debuterade som krönikör hos oss förra veckan och han skriver om sina intryck om Norges bästa (?) varmblod genom tiderna: Det gick i 1.22-tempo, men sista 500 fick hon sträcka ut i 1.16-fart. Och det var intrycket som var våldsamt. Sättet hon rörde sig på. Spänsten i steget.
Av
Morten Langli
Kan Hillary B.R. vara tidernas bästa norska varmblod? Fortfarande vet hon inte hur det känns att förlora. Foto Lars B Persson
Kan Hillary B.R. vara tidernas bästa norska varmblod? Fortfarande vet hon inte hur det känns att förlora. Foto Lars B Persson

Hillary Clinton förlorade överraskande valet till Donald Trump 2016. Då jag kröp i säng klockan 02:30 valnatten tydde allt på att hon skulle bli USA:s första kvinnliga president, men Trump kontrade under morgontimmarna och kunde inta det ovala rummet som USA:s 45:e president.

Travhästen Hillary B.R. vet emellertid inte hur det är att förlora. Och sällan är det någon som följer henne ända till mållinjen. 15 starter har gett 15 segrar. Endast en gång har hon varit i trubbel. I debuten på Biri i april som treåring galopperade hon från fjärdespår i volten och tappade över 100 meter. En normal häst hade aldrig kunnat vinna, men Geir Vegard Gundersen körde bakom fältet med sin elva-för-tio-favorit. På upploppet släppte han av och Hillary var först över mål efter en slutrunda i 1.13-fart. Standarden var satt.

Historien om Hillary B.R. startar långt tidigare. Modern Fiery Chip (e. Pine Chip) har visat sig vara en ”gullhoppe” för Norges ledande uppfödare Björn Rishaug från Ler i Tröndelag (B.R. är hans initialer – och alla hästar heter det i efternamn). Hillary B.R. är helsyster till Derbyvinnaren El Diablo B.R. och i samma syskonskara finns också miljonärerna Angelina B.R. och Ghazi B.R. samt Beverly B.R. som vann nio av tolv lopp innan en skada stoppade karriären.

Fakta

Morten Langli

Ålder: 45 år

Bor: Oslo – uppvuxen 400 meter från Bjerkes travbana.

Gör: Driver egen firma. Jobbar som konsult/tipsexpert för Unibet. Fotbollskommentator/studioexpert för Viasats Champions League-sändningar. Spelare, hästägare och uppfödare.

Första egna häst: Jills Knut – ett kallbod jag ägde medan jag fortfarande gick i skolan. Därför smeknamnet ”Skolemorten” (mitt twitternick). Jills Knut vann åtta lopp 1993 medan jag gick sista året på videregående (motsvarande gymnasiet i Sverige).

Bästa häst: Delägare i Greenshoe (tio procent). Helägde Stokriterievinnaren Thai Goodwill.

Bästa travminne: Jag älskar dueller. Copiad mot Pine Chip i Elitloppet 1994, Readly Express mot Bold Eagle i Prix d’Amérique 2018.

Intressen förutom trav: Fotboll och goda matupplevelser.

Expandera

Geir Vegard Gundersen plockade ut Hillary B.R. redan som föl. Året efter lade Toten-männen Arne Sandbäk (ägare till Support Justice) och Erland Åslund (delägare i El Diablo B.R.) upp 450.000 kronor för Hillary B.R. En god investering skulle det visa sig.

I oktober som tvååring var Hillary B.R. för första gången på bana. Från mitt kontor på Bjerke fick jag se GV köra lugnt mitt i banan i en speedcart. Det gick i 1.22-tempo, men sista 500 fick hon sträcka ut i 1.16-fart. Inga exceptionella tider om man tänker på unghästtävlande i USA eller Sverige, men för den konservative GV var det snabbt vid den tiden på året. Och det var intrycket som var våldsamt. Sättet hon rörde sig på. Spänsten i steget. För att citera Stefan Hultman i ATG Live efter att han hade sett Hillary B.R. vinna på 1.10,4 i Jarlsbergs Grand Prixs stoavdelning: ”Kolla djupet, kolla bröstet, kolla modellen – vilken j-a märr”.

Efter samma lopp tog också Geir Vegard Gundersen fram stora ord: ”Hon är helt enorm. Jag har två fyraåriga hingstar som travar 1.11-tider, men Hillary är minst 20 meter bättre. Det känner jag hemma i träningen. Jag hoppas och tror att detta är en häst för de allra största loppen.”

I så fall kommer Hillary B.R. att följa i hovspåren av en rad norskuppfödda hästar som hävdat sig i världseliten de senaste åren. Import av goda fölston och användning av topphingstar med fryst sperma har kraftigt utvecklat norsk travsport.

Från 2007 till 2017 har födelsetalen legat mellan 866 toppåret 2008 till bottennoteringen 496 år 2015. I dessa små årgångar har man mäktat med att få fram världsstjärnor som Support Justice, Papagayo E, Lionel och Looking Superb. Plus en bredd i de enskilda årgångarna som är enorm. 2013-kullen kommer att bli omtalad som tidernas årgång – med rätta – även om Papagayo E. och Lionel (födda 2010) är lika gamla.

Looking Superb var ”bara” bland topp-tio innan han flyttade till Jean-Michel Bazire. Kullen dominerades av hästar som Ferrari B.R, Born In the USA, Evil Enok M.E, Phantasm Soa, Shocking Superman, Cokstile, Moni Viking, Shotproof och Chief Orlando.

Utöver bra avelsmaterial tror jag att det norska unghästprogrammet bidrar till att producera hållbara hästar som kan utvecklas till att bli världsstjärnor. Tvååringslopp finns inte. De flesta väntar med debuten till april-maj som treåringar. Det finns inga årgångslopp för treåringar över sprinterdistans. De flesta debuterar över 1.600 meter först i juli som fyraåringar, i samband med Jarlsberg Grand Prix (norska Sprintermästaren). Det betyder att de norska topphästarna inte behöver känna på 1.10-1.11-tider förrän långt in på fyraåringssäsongen. Det tror jag är förnuftigt med tanke på att kunna hävda sig som äldre.

Hillary B.R:s rekord är 1.09,9 som hon travade i kvalificeringen till 1.10.4-loppet på Jarlsberg. Endast en gång har hon startat utanför Norge, i Breeders Crown-försök på Halmstadtravet i maj. Där lekte hon med svenska medsystrar på 1.12,7a/2.140. Men snart är det slut på leken för den fyra år gamla Hillary. I höst väntar svenska Breeders Crown eller kanske till och med möte med hingstarna i U.E.T.-Derbyt? Och nästa år – sky is the limit.

Geir Vegard Gunderson har visat att han inte är rädd för att matcha sina femåringar mot världseliten. Support Justice blev tvåa bakom Univers de Pan i Oslo Grand Prix 2014. I år blev Gretzky B.R. fyra i samma lopp. Hillary är i min bok flera klasser bättre än Gretzky. Jag tror hon är tidernas norskfödda travare. De närmaste åren visar om jag får rätt.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Vad gör vi nu lille du?”

Klaus Koch var årets sista krönikör i Sulkysport och han ställer sig frågan om den ständigt pågående centraliseringen lever upp till ändamålsparagrafen? Han påstår nej!
Av
Cecilia Kristoffersson
Klaus Koch skriver om hur travsporten ska leva upp till ändamålsparagrafen. Foto Stalltz.se
Klaus Koch skriver om hur travsporten ska leva upp till ändamålsparagrafen. Foto Stalltz.se

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerade i Sulkysport nummer 52 2019:

Det är dystra rubriker att läsa för hästsportsfolket i dagarna före julen 2019. Senast kom Svensk Galopp ut med besparingar på 50 miljoner kronor, vilket leder till att prispengarna minskar med hela 17 procent. Travet, som dock är avsevärt större, ska spara 80 miljoner. Vad är det som har hänt?

Så här i jultider bör man vara positiv och snäll och det ska jag försöka att vara även om rubriken ovan tyder på annat. Det är djupa domedagstoner som ljuder just nu.

Kraftiga besparingar kommer ju till följd av något. Är det den svikande publiken? Det går knappast en onsdag utan att facebook fylls med mobilupptagningar av Solvallas tomma publikplats. Är det ATG:s påstådda stora kostym, eller är det efterdyningarna av den så kallade separationen mellan sporterna och spelbolaget?

Det finns inte något entydigt svar, och ändå, för det hör ihop alltsammans. Hästsporten styrs enligt definition av föreningar som i sin tur har förenat sig under en central instans, i vårt fall Svensk Travsport (ST) och Svensk Galopp (SG). Jag tror att filmen knäcker redan vid ändamålsparagrafen, som rimligtvis bör omfatta alla föreningar inklusive centralförbunden.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 62 år
Bor: Vid Solvalla
Gör: Driver bolaget On Track World- wide AB, konsult inom internationell travsport. Numera vd på Charlottenlund.
Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.
Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.
Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Ändamålsparagrafen må ha olika formuleringar från förening till förening, men kontentan borde vara exakt den samma: Att verka för att sporten (trav och/eller galopp) vårdas på ett sätt så att all verksamhet kommer den till glädje. Sagt på ren svenska: det gäller om att tjäna så mycket pengar som möjligt med syftet att sporten ska frodas och öka.

”Ja, men det är ju det vi gör,” skulle många travpersoner omedelbart svara. En del väl valda exempel skulle i all välmening framföras, men jag vill komma med exempel på motsatsen:

Lever den ständigt pågående centraliseringen upp till ändamålsparagrafen? Jag påstår nej!

Jag är nämligen helt övertygad om att en sport som är helt avhängig av en konkurrenssituation (tävlingarna) må byggas på en sådan. Det vill helt enkelt säga att banorna MÅSTE konkurrera. Det är klart att risken för att det kommer att finnas ”offer” (läs: stängda banor) finns. Det handlar om att leva eller dö. Risken kan reduceras genom viss social verksamhet från centralt håll, men det får inte börja där.

Vi har över 30 banor i Sverige och det är bra att de alla lever upp till minimikraven för att bedriva hästkapplöpningar. Det har vi ST/SG till. Dessa ska också understödja sporten med all form för ”centralförbundsjobb” såsom fölregistreringar och diverse certifikat. Men driften ska ligga på lokalt plan. Pengarna ska först och främst tjänas där banorna ligger.  Planekonomin dog med Berlinmurens fall och den har inget i en konkurrensbaserad verksamhet att göra.

Alla föreningar har medlemmarna som bestämmande ”ägare”. Ständigt väljs nya medlemmar in i föreningarna. När dessa söker om medlemskap tänker de då på ändamålsparagrafen? Jag vågar påstå att de flesta inte gör det.

Den stående anekdoten med att närvaron på stämmorna begränsas kraftigt om det inte serveras mat i samband med arrangemanget är dessvärre inte helt osann. Jag ser dagligen ageranden från olika hästsportmänniskor som tydligt bär prägel av att de inte alls tänker på varför de har valt att vara aktiva på olika sätt inom sporten.

Lever ATG upp till ändamålsparagrafen? Jag skulle vilja svara ja på frågan eftersom de åtminstone försöker att leva upp till sin uppgift att tjäna pengar till sina ägare. Vägen till ett överskott att fördela diskuteras dock livligt. Praktiska saker som nödvändigheten av ett stort antal programvärdar och pampiga studios ifrågasätts.

Det är klart att det kostar pengar att tjäna pengar och skulle jag ge ett råd till ATG vore det att vara mera transparanta med sin verksamhet. Av den simpla orsaken att alla de ovannämnda sällskapsmedlemmarna med viss rätt känner sig som ”ägare” och önskar att bli informerade.

Men jag måste ändå svara nej på frågan. I sin strävan efter att optimera sin verksamhet kommer ATG i en situation där man urholkar produktionsapparaten. Underförstått att ATG vill ha sina kunder sittandes framför tv eller dator. Detta har lett till den monumentala avfolkning av våra kapplöpningsbanor, men det är inte ATG:s ansvar, det är banornas/sällskapens. De har missat att attrahera ny publik. Först och främst genom att använda samma lockmedel som ATG – nämligen spelet – som tyngsta marknadsföringsverktyg.

Därför upprepar jag nu mig själv ännu en gång: Ny publik skapas inte bland människor som är intresserade av hästar och spel. De är redan där!

Vi ska söka efter människor som vill ha en speciell och spännande upplevelse och den går inte via ett stort V75-system.

Den går via personens nyfikenhet på omgivningen, i vårt fall trav- eller galoppbanan. Hitta verktygen till att väcka denna nyfikenhet. Nu!

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Så skyddar du din häst”

Anne Haglund om att vissa individers immunförsvar tyvärr misslyckas mot spolmasken och de blir lätt infekterade livet igenom. Detta fenomen verkar vanligast på travhästar.
Av
Cecilia Kristoffersson

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 50 2019:

När tävlandet gått in i lågsäsong tär det tid att avmaska och vaccinera hästarna. Det handlar om att hålla hästarna friska.

Vi måste leva med att hästar har parasiter. Målet är att hålla parasiterna på en rimlig nivå så att de inte orsakar nedsatt hälsa eller sjukdom. Undantaget är den stora blodmasken som man vill få bort helt.

Det finns mycket att göra för att hålla parasiterna i schack. Det viktigaste är förmodligen att se till att känsligheten bibehålls för de avmaskningsmedel som finns idag.

Det är många år sedan någon ny verksam substans kom på marknaden och sannolikt får vi hållas med de som är tillgängliga en bra bit in i framtiden.

Det innebär att man ska avmaska med förstånd och inte i onödan. Ta gärna hjälp av din veterinär för att lägga upp parasitstrategi.

Alla avmaskningsmedel är receptbelagda och veterinärer har krav på sig att vara restriktiva med utskrivningen.

Det här är de viktigaste parasiterna att hålla koll på:

Lilla blodmasken: En rödaktig parasit 5-20 mm lång. Den vanligaste parasit hästen får i sig genom att äta larver som krupit upp på grässtrån. Larven kapslar in sig i grovtarmens vägg där den utvecklas vidare. En del tar sig ut i tarmen igen och bildar färdiga äggläggande maskar och en del stannar kvar i ett vilostadie i slemhinnan där de kan ligga i flera år.

Maskarna som tagit sig ut i tarmen igen lägger ägg, som kläcks när de kommer ut med träcken. Larven kryper så småningom upp på ett grässtrå för att ätas upp av en häst igen. Larven är tålig för kyla och kan övervintra på betet för att infektera hästar nästa år.

Oftast visar en blodmaskinfekterad häst inga symtom på sjukdom men vid kraftiga angrepp kan man se nedsatta hästar, kolik och diarré.

Stora blodmasken: Parasiten är rödaktig och 20-30 mm lång. Kan orsaka allvarlig sjukdom eftersom den skadar blodkärlen i tarmväggen. Detta kan ge blodproppar i tarmen som kan orsaka allvarlig kolik och i sällsynta fall blodpropp i ett ben. Många hästar förblir dock symtomfria. Hästen blir som med lilla blodmasken smittad av larver på grässtrån.

I tarmen borrar sig larverna in i blodkärl, varifrån de kryper upp till krösroten, ett stort blodkärl som fördelar blod till tarmsystemet. Där utvecklas larverna. Därefter följer de blodflödet till grovtarmen där de tar sig ut i tarmen, suger blod och börjar producera ägg som följer med träcken ut igen.

I träckprov kan man inte skilja stora och lilla blodmaskens ägg åt. På våren bör man kontrollera om det är stora eller lilla blodmasken man har om det finns blodmaskägg hos hästen. Detta för att stora blodmasken har betydligt större möjlighet att verkligen orsaka skada hos hästen.

Spolmasken: Kallas för unghästens parasit, eftersom de flesta hästar utvecklar resistens mot masken med stigande ålder. En ”normal” häst har inte spolmask när den är över tre år. Tyvärr misslyckas vissa individers immunförsvar mot spolmasken och de blir lätt infekterade livet igenom. Detta fenomen verkar vanligast på travhästar.

Masken är lång (10-20 cm) och vit. Hästen får i sig äggen på betet men också via stallinredning, där äggen kan överleva många år. Äggen kläcks i tarmen, larven passerar tarmen till blodet där den följer med till levern och lungorna. Från lungorna hostar hästen upp larven som sväljs till tunntarmen där den utvecklas till vuxen äggläggande mask.

Symtom på spolmaskinfektion är avmagring, ruggig hårrem, minskad aptit och hosta. Mask-
en i tarmen suger åt sig näring och kan orsaka förstoppning.

Man ska inte avmaska före åtta veckors ålder för man tror att en viss smitta kan stimulera resistensutvecklingen mot parasiten.

Bandmasken: Suger sig fast mellan tunntarmen och blindtarmen, cirka tre-fyra cm lång och platt. Man har länge trott att den inte orsakar sjukdom, men senare studier har visat att det finns samband mellan kolik och bandmaskinfektion. Livscykeln är beroende av en mellanvärd, ett mosskvalster som först äter ägget. Hästen äter kvalstret som befinner sig på betet. Livscykeln tar fyra-sex månader.

Springmasken: Orsakar klåda i svansrot och anus och kan vara mycket besvärande för hästen. Ofta krävs ett intensivt avmaskningsprogram och daglig rengöring av anus med våtservett och rengöring av område på vilka hästen kliat sig. Parasiten lever i grovtarmen och äggen sprids genom att honan vispar ut äggen genom hästens anus. Parasitförekomst ses inte på vanligt träckprov men man kan se äggen genom att anbringa en genomskinlig tejpremsa mot anus och titta på det i mikroskop.

Det viktigaste att komma ihåg är att det säkraste preparatet mot spolmask är Axilur (bensimidazol) och det enda som tar bandmask är prazikvantel eller dubbel dos pyrantel. Både pyrantel, ivermektin och moxidektin tar blodmasken men det är bara ivermektin och moxidektin som dödar de vandrande larverna.

Så här skyddar Du din häst mot parasiter

>> Det går att minska parasitbördan så här:

Mocka hagar.

Sam- eller växelbeta med kor eller får. Dessa djur är inte känsliga för varandras parasiter och genom att äta upp hästens parasiter tillintetgör idisslarna dem. Kor och får äter också gräsområden runt spillningen där hästen inte äter. Detta ökar chansen att solen kommer åt och förstör larverna i träcken.

Rengör stallinredning.

Låt betet vila från hästar en sommar.

Ha särskilda vinter och sommarhagar.

Plöj upp och så om vall, putsa betena så att solen kommer åt träcken.

Avmaska alla nya hästar innan de släpps in på gårdens marker.

Ta träckprov vår och höst, kontroller för stora blodmasken på våren.

Föl och unghästar ska gå på de renaste betena.

Byt bete innan hästarna tvingas beta för nära träckhögarna.

På permanenta beten är det bra att släppa hästar först efter den 1 juli, eller ta en
höskörd först. Då hinner många övervintrade parasiter dö.

Fodra inte tillskott på marken.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”Ingen av oss är någonting utan hästen”

Maria Törnqvist om vad det är som gör att alla hästskötare, tränare, hovslagare, kuskar med flera orkar kliva upp på morgonen och fortsätta trots motgångar och trist väder? Att svaret skulle kunna ha varit pengar… men hon skulle vilja påstå att utan HÄSTEN så hade ingenting varit möjligt.
Av
Maria Törnqvist
Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Här kan ni lösa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 49 2019:

Den första decembersnön har precis lagt sig utanför dörren. Temperaturmätaren står på härliga minus fem. Jag kan nog tala för alla i branschen att det var efterlängtat efter att hela november bombat Sverige med tungt regn.

Vad är det då som gör att alla hästskötare, tränare, hovslagare, kuskar med flera orkar kliva upp på morgonen och fortsätta? Svaret skulle kunna ha varit pengar… men jag skulle vilja påstå att utan HÄSTEN så hade ingenting varit möjligt. Mitt i all debatt och osämja mellan tränare, kuskar och spelare angående barfotainformation, helstängt, bikar och utrustning så har själva hästen glömts bort.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Det är den som har huvudrollen. Och det är hästen som skall spela rollen i framtiden.

Vi får inte glömma det. För oavsett hur hårt vi tränar, hur hårt vi pressar dem till prestationer och vilken utrustning vi hänger på dem i lopp, så är ingen av oss någonting utan själva hästen. Kom ihåg det….

En kampanj som jag verkligen har får upp ögonen för och som jag verkligen tycker är en väldigt bra idé är ”Gilla Häst”. Jag tror att det är delvis personer på ATG som ligger bakom idén.

Tanken är att via sociala media sprida positiva budskap kring hästbranschen och lyfta precis allt det som är bra med just hästar.  Jag tycker att det är absolut fenomenalt att dom allra största profilerna och idolerna inom hästnäringen får sprida sin kärlek till djuret och skicka ut detta budskap absolut så långt det bara går.

Jag hoppas och tror att hästnäringen i framtiden kommer att jobba mera enat i framtiden.

Kommer att sno en idé från en god vän som jag talade med i förra veckan. Vi var enade om att det positiva inom svensk travsport måste spridas. Inte bara de som gnäller högst. De som gör bra ifrån sig och som faktiskt förhåller sig till reglerna och kör ”fair”.

Att på stora hästgalan inte bara prisa den skötare som vunnit flest antal segrar på V75 med sina passhästar. Utan att utvidga och ge pris till en eldsjäl inom travet. Någon som gör gott och sprider positiv energi och delar med sig av detta till andra. Någon som är en ambassadör och som kanske inte fått stå högst upp på prispallen ändå. Någon som kanske dag ut och dag in delar med sig av värdefulla kunskaper på en travskola eller en skötare som dag ut och dag in aldrig är sjuk utan sliter med sina hästar och ger dem sitt yttersta utan att få vinna på V75 varje lördag för att hästen inte är ”good enough”.

Även den kusk som kört mest ”fair” under året.

Att allt inte blir så förutsägbart. Givetvis ska också den som har bäst resultat och stått för makalösa prestationer prisas.

Sist men inte minst så måste jag bara säga att jag dock är oerhört besviken efter att ha läst domen som friade en tränare för sexuella trakasserier mot en ung tjej. Svensk Travsport har jobbat hårt med ”schysst stall” och me-too. Om det nu fanns minsta bevisning och inte bara anklagelser så är det skandal att kunna ”komma undan”. Det ska vara absolut nolltolerans om vi nu ska vara en trovärdig bransch när det snart är 2020. Det finns några som säger att detta inte existerar och att det är tomma anklagelser. Men tänk om det var er dotter som råkat ut för detta? Hade ni fortfarande sagt att det inte existerade?

Maria Törnqvist Foto Sidmakarn

Jag lider med tösen som tagit mod till sig, blottat sig och sina skuldkänslor.

Så får hon ett slag i ansiktet tillbaka ….. INTE OKEJ !

Skärpning eller avgå.

>> Om Gilla Häst:

Gilla Häst såg dagens ljus inför riksdagsvalet 2014 då ATG kraftsamlade med stöd av hästorganisationerna för att sprida och stärka hästens roll i samhället. Nu tas nästa steg och Gilla Häst kommer i huvudsak drivas via Hästnäringens Nationella Stiftelse.

Syftet är att ta vid där allt började; genom att dela med oss av goda exempel där hästar gjort skillnad, synliggöra initiativ med välgörande hästkrafter och lyfta projekt och satsningar som gjort det möjligt för fler att komma nära hästen, vill vi kort och gott få fler att prata häst – och få fler att gilla häst.

Källa: gillahast.se

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund.