Fokustema
Återblick matchrace
Läs senare

Tvättäkta dueller i historien

Kanske lite överraskande förkastade Philippe Allaire det generösa erbjudandet från Antonio Somma om ett matchrace mellan de båda italienska treåringstopparna Ginostrabliggi och Golden Gio med orden:
”Min häst är en tävlingshäst och ingen cirkushäst.”
Här minns vi tvättäkta matchrace i historien – och de som inte blev av.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Dannero bjöd på ett riktigt matchrace i augusti 2015 mellan Månprinsen A.M. och Lannem Silje. Foto Micke Gustafsson/ALN
Dannero bjöd på ett riktigt matchrace i augusti 2015 mellan Månprinsen A.M. och Lannem Silje. Foto Micke Gustafsson/ALN
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Ändå kittlar den här typen av lopp. Antonio Somna (Scuderia Bivans) lät dessutom meddela att den i sex starter obesegrade Ginostrabliggi och dessutom den snabbaste tvååringen i Europa genom tiderna skulle få 50 meters försprång på Golden Gio i ett lopp över distansen 2.850 meter på Vincennes.

500.000 euro var skulle det läggas i potten. För undertecknad lät det som ett erbjudande som det inte gick att tacka nej till…

Nu för tiden är det sällsynt med ”matchrace” förutom om det blir skiljeheat i ett lopp som exempelvis Campionato Europeo, men det går förstås inte att jämföra rakt av.

I ett matchrace är det två hästar som ska tävla mot varandra i ett lopp. Inom galoppen var den här typen av tävlingar något mer vanliga. Den 31 maj 1851 i England tävlade två vinnare av Epsom Derby – Flying Dutchman (1849) och Voltigeur (1850) – mot varandra i York. Och 1.000 sovereign-guldmynt låg i potten.

The Dutchman vinner med en längd. Foto: National Horseracing Museum

Mellan 100.000 och 150.000 personer uppskattades publiken till, vilket fortfarande är rekord för galopptävlingar i York. The Dutchman vann med en längd och pensionerades omedelbart efteråt. Som avelshingst såldes The Dutchman så småningom till Napoleon III:s National Stuteri. Där stod han uppstallad fram till sin död 1870. Under sin karriär vann The Dutchman 14 av sina 15 lopp och han anses vara en av århundradets största brittiska tävlingshästar.

Under 1900-talet anordnades flera matchrace i Nordamerika och den 12 oktober 1920 möttes Man O’War och Sir Barton på Kenilworth Park i Windsor i Kanada mitt under den stora depressionen. Det skulle egentligen varit en tredje deltagare, men Exterminators ägare ville inte tävla över tio furlongs (2.011 meter) utan längre distanser.

Man O’War vid sin seger.

Totalt låg det 75.000 dollar i potten och mer än 25.000 personer betalade 5 dollar i inträde för att se matchen mellan de båda hästarna och segrande ur striden gick Man O’War.

1938 säger legenden att president Franklin D. Roosevelt tog en paus under sitt kabinettsmöte för att ta del av en världsomspännande radiopublik som uppskattades till 40 miljoner och som hängde på varje ord i en sändning av mötet mellan War Admiral och Seabiscuit – mästare på USA:s östkust respektive västkust. Seabiscuit vann med fyra längder.

Slutligen – fortfarande på galoppsporten – ägde en sista stor match rum på Belmont Park den 6 juli 1975 mellan obesegrade stoet Ruffian och Kentucky Derby-vinnaren Foolish Pleasure med 400.000 dollar till vinnaren. Året innan hade det dittills högst doterade matchracet avgjorts på Hollywood Park med 350.000 dollar och Chris Evert besegrade Miss Muset.

Tyvärr slutade loppet i en tragedi. Inför en publik på 50.764 personer bröt Ruffian båda sesambenen i höger framben och hon kunde inte räddas. Dagen efter loppet begravdes hon på Belmont Park och därmed var det slut med matchrace i USA.

I travsporten har det mest handlat om ”inställda” matchrace. I augusti 1937 undertecknades ett avtal i USA mellan Greyhounds ägare E.J. Baker och Muscletones dito Giovanni Maiani om två matchrace mellan de båda stortravarna över 1,5 engelsk mil och där insatsen var 10.000 dollar vardera per lopp. Det första mötet skulle äga rum i Indianapolis alternativt Springfield mellan den 5 och 15 oktober 1937 och returmötet skulle ske i december samma år i Italien.

Muscletones ägare Giovanni Maiani (mitten) skakar näve med Greyhounds ägare E.J. Baker (t.v.) och tränare Sep Palin (t.h.) om två matchrace mellan Greyhound och Muscletone. Foto: Hoof Beats

Nu blev det aldrig något möte mellan de båda travarna. I samband med att avtalet skrevs under såg Muscletones ägare Greyhound i en löpning och förstos att han tagit vatten över huvudet. Italienarna skyllde på att Muscletone var i så dåligt skick att han inte hade kondition för att åka båt till USA och hans veterinär ordinerade flera veckors vila.

Istället gick Muscletone en duell mot en annan amerikaimport, Tara, som vid den tidpunkten var det bästa stoet som tagits till Europa. Förvisso lyckades hon tidigare under säsongen inte hålla undan 25 meter för Muscletone i Prix d’Amérique, men Tara vann den tidens största lopp – Matadoren-Rennen – jämte Prix d’Amérique och dessutom var hon den sista travaren som besegrade Greyhound i en reguljär löpning.

Tara i USA. Foto: The Horseman

Det första av två möten hölls på Agnano-banan i Neapel den 31 oktober och sedan Muscletone galopperat kort från innerspår kunde Tara och Ugo Bottoni gå till täten och vinna på 1.19,4/1.600 meter. Belöningen var 30.000 lire. Lika stor var segerchecken när hon en vecka senare besegrade Muscletone i Neapel och tiderna var 1.18,7 respektive 1.18,8.

I februari 2018 slog Solvalla på stort och gick ut och meddelade att det skulle bli ett nytt storlopp – The Showdown – under Jubileumspokalkvällen samma år över distansen 1.640 meter autostart där två icke namngivna hästar skulle ställas mot varandra.

– Vi vill bredda med ytterligare publik. Ett mästarbälte helt enkelt, sade Solvallas dåvarande sportchef Anders Malmrot.

Anders Malmrot lanserade ett matchrace på Solvalla, men travförbundet backade ur…

Furstliga två miljoner kronor skulle det delas ut i förstapris, medan tvåan belönades 500.000 kronor i tröstpris. Någon lopp blev det aldrig…

– Det är bara att erkänna att vi gjorde en felbedömning med The Showdown, och borde ha förankrat idén bredare innan vi lanserade den. Våra ambitioner med The Showdown var stora, kanske för stora. Vi underskattade projektets komplexitet, sade ST:s dåvarande sportchef Petter Johansson.

Däremot blev det ett matchrace i kallblodssporten. Dannero lyckades locka ett möte mellan Månprinsen A.M. och Lannem Silje och där vinnaren erhöll 125.000 kronor och tvåan 75.000 kronor. Gunnar Melander och Månprinsen A.M. gick segrande ur den historiska duellen på Dannero den 8 augusti 2015.

Och apropå Philippe Allaire och Antonio Somma har duon haft samarbete tidigare, bland annat med toppstoet Ilaria Jet. Paris-Turf berättar att en person lyssnade på en ordväxling mellan Allaire och Somma vid ett senare tillfälle och där Philippe fick frågan om han kunde ta några av hans hästar i träning och svaret kom direkt:

”När du har gått igenom hela alfabetet med dina tränare och är tillbaka på A för Allaire, då kanske…”