Fokustema
Fokus: Prix d´Amérique
Läs senare

Bragden i Paris

Om Prix d'Amérique finns det mycket att säga. För blågul del har det blivit sju triumfer på den svarta kolstybben.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant

Många skulle säkert vilja ge bort några år av sitt liv för en seger i Prix d´Amérique. Mer tydligt än så går det knappast att uttrycka loppets storhet.

Orden är Sören Nordins! Han var den första svensk som fick stå som segrare i Europas mest välkända travlöpning. Året var 1950 och hästen amerikanske Scotch Fez.

– Mitt definitiva genombrott, konstaterade Sören Nordin efter triumfen.

Om Prix d’Amérique finns det mycket att säga. För blågul del har det blivit sju triumfer på den svarta kolstybben. Tre av de svensktränade vinnarna har vunnit på den gamla banan – lades om våren 1993 – och först ut var Scotch Fez. Han följdes av Dart Hanover 1973 och Queen L. 1993.

– Fem dagar innan Prix d’Amérique skulle avgöras såg jag Vincennes-banan för första gången i mitt liv och det blev verkligen en chock. Här fick jag se ett kolstybbestråk på två kilometer som gick backe upp och backe ned.

Sören Nordin – vetgirig som få – ville förstås ta reda på höjdskillnaderna på banan, men varken sekretariatet, banmästaren eller de franska tränarna kunde ge ett exakt besked. Sju år efter segern med Scotch Fez – när Smaragd skulle tävla på Vincennes – lyckades Sören Nordin få låna ett avvägningsinstrument.

Från högsta punkten till den lägsta sänker sig banan tolv meter och trettio centimeter! Upploppet sjunker två meter på drygt tvåhundra, och i den stora nerförsbacken skjuter siffrorna raskt i höjden. På femhundra meter sänker sig banan tio meter och trettio centimeter! Distansen i Prix d’Amérique är 2.600 meter med start på anloppsbanan och från denna punkt till banans högsta ställe är stigningen 7,5 meter.

– Det är kalla siffror, men vill ni ha ett bättre begrepp om vad en travare får uträtta i ett Prix d’Amérique så tänk er att han först skall rusa 2,5 trappa i ett modernt hyreshus, sedan fyra trappor ned och så fyra trappor upp igen för att avsluta med en dryg halv trappa ner igen, beskriver Sören Nordin i boken ”Spänn banden” om Vincennes dåtida bana.

Fakta

Scotch Fez:

Hingst född 1943 e. Scotland-High Noon e. Protector.
Ägare: Einar Engblad, Göteborg.
Uppfödare: Harkness Edwards, Kentucky.
Tränare i Sverige: Algot Scott och Sören Nordin.
Resultat: 52 st: 25-12-5.
Rekord: 1.17,6k.
Prissumma: 116.975 kr.
Större segrar: E.H. Harriman Challenge Trophy 1945, Färjestads Jubileumslopp 1947-1948, Internationellt heatlopp (Amager) 1948, Prix d’Amérique 1950, Skånelöpning, Åby Stora Pris 1949, Århus Jubileumslopp 1948.
Noterat: verkade som avelshingst både i Sverige och Holland. I Sverige registrerades 195 avkommor och i Holland – dit han exporterades 1960 – fick han 164 ättlingar.

Scotch Fez började sin karriär på andra sidan Atlanten. Han tävlade i den amerikanska unghästcirkusen och startade nästan uteslutande på 800-metersbanor. Han såldes till Sverige hösten 1946 via den danske hästsportmannen Henry Larsen – boende i New York – och köpare var tapetfabrikören Einar Engblad.

Vid samma tillfälle förvärvades också Whitney Hanover, vilken följde med som ”resesällskap” till Scotch Fez till Paris. Veckan efter Scotch Fez bragd slutade han tvåa i Prix de Belgique bakom Prix d’Amérique-trean Volontaire.

Scotch Fez började sin karriär i Sverige hos Algot Scott på Åby och tävlade med framgång, men på våren 1949 beslutade ägaren Einar Engblad att flytta sina hästar till Sören Nordin.

Bitvis hade Scotch Fez problem med sin aktion – något som Sören Nordin rättade till som den mästare han var – och framgångarna lät inte vänta på sig. Segern i Åby Stora Pris i juni 1949 följdes upp med seger i Amagers heatlopp, där han noterade 1.18,0, 1.18,8 och 1.18,9, vilket betydde europeiskt rekord alla kategorier för tre heats!

Scotch Fez fortsatte fira framgångar och efter segern i stayerprovet Skånelöpning i snöslask och regn, vilket förvandlade Jägersrobanan till rena lervällingen visade också Scotch Fez att han inte bara besatt en enastående snabbhet utan också en osedvanlig styrka.

Ägaren Einar Engblad hade länge burit på en dröm. En dröm som han släppte fram i ljuset. Han ville starta Scotch Fez i Prix d’Amérique.

– Först efteråt förstod jag vilket vågspel vi gav oss in på.

En gång tidigare hade en svensktränad travare provat Prix d’Amérique. Harper Hanover ansågs med blågula ögon kapabel till nästan vad som helst. I Prix d’Amérique 1939 blev det dock startgalopp.

Samma öde var nära att gå Scotch Fez och Sören Nordin till mötes. Han skriver själv om starten i Prix d’Amérique i sin första memoarbok:

”Jag hann precis vända upp i den obeskrivliga trängseln och sätta fart mot främre bandet då den tjocka, gula gummisnodden släpptes. Skotten var sprudlande pigg, alldeles vild av löpsugenhet och högg i för allt vad han var värd. Och högg i galopp!!! Ett halvt års arbete och tusentals kronor bortkastade på en tiondels sekund. Allt var förlorat. Skottens chanser borta, Gunnar Berndtsson ruinerad, risken att ägaren dog av hjärtslag… Den var det svartaste ögonblicket i mitt liv.”

Innan Sören Nordin själv visste ordet av hade Scotch Fez hittat rätt gångart.

”Det var ett under, så frisk som han var, och jag skulle vilja se den häst som gjort det i samma situation.”

Nu ordnade saken upp sig relativt hyggligt och Scotch Fez serverades en resa som trea på innerspår. Framför sig hade han Grand Parade, Sylvére, Sammy och Banco III, medan de två hästarna som Sören Nordin hade störst respekt för – Buck och Scotch Thistle – var längre ner i fältet efter dåliga starter.

”Endast niohundra meter återstår, och täthästarna verkar allt tröttare. Italienaren smackar och driver och jagar på Scotch Thistle. Då förvärras plötsligt situationen. Jag ser Buck komma rusande som ett expresståg utanför den klunga av konkurrenter jag har snett bakom mig. Nu är det kokta fläsket stekt!”

Sören Nordin inser faran, att Scotch Fez kan bli instängd.

”Skulle jag våga en utbrytning och riskera att bli diskad för trängning? Mina vänner hade satt sin sista skjorta på mig”

Sören Nordin valde inte att agera ”söndagsskolgosse” utan gled långsamt ut med Scotch Fez och skaffade sig det utrymme som krävdes för att få fritt spelrum.

Hellre fick dom kalla Sören Nordin för buse och knöl än han svek sina vänner. Sören Nordin

Vid ingången till sista sväng hade Scotch Fez övertagit ledningen och inne på upploppet möttes av 40.000-50.000 vrålande fransmän. Hemmafavoriten Buck hade nämligen hittat förnyade krafter och tog upp jakten på Scotch Fez.

”Jag hade tydligen gjort mig skyldig till en allvarlig underskattning av hans förmåga.”

Sören Nordin påminde Scotch Fez om stundens allvar:

”Han tände direkt och formligen vräkte sig framåt, men ändå märkte jag hur Buck närmade sig mer och mer. Hundra meter före mål var jag ganska säker på att slaget var förlorat. Men jag hade inte en tanke på att ge upp. Trots det hårda loppet, trots den rasande pressen visade inte heller Skotten någon ansats till att ge tappt. Han bet i som aldrig förr, lade ner hela sin energi i varje steg, tog ut vartenda uns av styrka i sina kraftiga muskler. En kort bit före mål skar det ihop sig alldeles, inte för Skotten men för Buck.”

Sören Nordin satt blickstilla i sulkyn när Scotch Fez tog de sista snabba stegen över mållinjen.

”Jag trodde inte själv att det var sant. Drömmen var verklighet. Scotch Fez hade vunnit Prix d’Amérique. Utan överdrift var det den lyckligaste stunden i mitt liv.”

Förstapriset uppgick till 2,5 miljoner francs, vilket motsvarade 37.500 kronor. Ägaren Einar Engblad och hans ”kompanjon” Gunnar Berndtsson kunde dessutom glädja sig åt oddset 7,51. De hade satsat 8.000 respektive 4.000 kronor vinnare på Scotch Fez.

Efter loppet fick Einar Engblad ett bud på 150.000 kronor, men Scotch Fez var inte till salu för något pris. Efter Prix d’Amérique skulle inte Scotch Fez starta mer. Han sattes i avel och skulle användas till ett begränsat antal ston (sex avkommor föddes 1951), men åtta månader senare togs karriären upp på nytt. Fyra ytterligare starter blev det innan tävlingsskorna lades på hyllan för alltid!

Fokustema
Fokus: Frances Bulwark
Läs senare

Rekordet som försvann

Frances Bulwarks europarekord på 1.16,7 från 1953 är välkänt för många. Mindre bekant är att hon travade en tiondel snabbare, men det rekordet blev aldrig officiellt godkänt av STC...
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Frances Bulwark och galoppören Niels Holger i rekordförsöket på Charlottenlund i juni 1954.
Frances Bulwark och galoppören Niels Holger i rekordförsöket på Charlottenlund i juni 1954.

I år är det 66 år sedan Sören Nordins stora stjärna och en av de bästa svenskfödda hästarna genom tiderna travade 1.16,6a över en engelsk mil i ett rekordförsök på Charlottenlunds travbana i Köpenhamn den 16 juni 1954.

Sören Nordin och Frances Bulwark (e. Bulwark) åkte till Lunden för att inte bara slå sitt eget europarekord på 1.16,7 – satt i Jarlsberg 1953 – utan också för att underskrida Muscletones 1.16,7 från Cesena 1935 med målsättningen att bli den snabbaste travaren någonsin på europeisk mark.

USA-födde Muscletone (e. Mr McElwyn) gjorde för övrigt om samma tid ett år senare i Milano och 1.16,7 travade också USA-födda Volomite-dottern Tara.

Den sista som besegrade självaste Greyhound

Om Tara kan också sägas, att hon var den sista travaren som besegrade självaste Greyhound i reguljär löpning. Över fyra heat på en 800-metersbana stod Greyhound utan chans och Tara satte dessutom världsrekord!

Hambletonian-tvåan Muscletone kom till Europa och blev snabbaste hingst med tiden 1.16,7.

1.16,7 var den snabbaste tiden i Europa, eller hur var det egentligen med den saken? Sovjetfödde Podarok (e. Alojsha) hade avverkat en engelsk mil ännu fortare – 1.15,9 – i ett rekordförsök i Odessa 1940, men den tiden tog övriga Trav-Europa med en stor nypa salt…och det var 1.16,7 och inget annat som gällde som rekord när Frances Bulwark och Sören Nordin åkte till Köpenhamn en sommardag 1954!

Rekordförsök var oerhört populärt i dessa dagar och drog som alltid storpublik.

Ett av de mest spektakulära rekordförsöken var när Walter Dears halvbror Sam Williams (e. Peter Scott) travade 1.14,3 över 1.000 meter på sedan länge nerlagda Ruhleben-banan i Berlin 1930.

Sam Williams vid sitt rekordförsök.

Sex år senare åkte Muscletone till Le Croisé-Laroche i Frankrike – den 11 oktober 1936 – och travade 1.13,2 över samma sträcka.

På Charlottenlund var det en engelsk mil som gällde och som pacemaker hade Frances Bulwark fått Hans Bechmanns galoppör Niels Holger, även om Sören Nordin mycket hellre hade föredragit en sparringpartner i sulky.

Loppet startades med bil, vilket vid den här tidpunkten i historien inte införts som startmetod i Sverige. Första gången en startbil såg dagens ljus på svensk mark var den 1 augusti 1958 på Jägersro – då utlånad från Charlottenlunds travbana. Drygt ett år senare hade Jägersro som första travbana i Sverige inhandlat en alldels egen startbil.

Någon officiell tidtagning för varje kvartsmil (402,25 meter) fanns inte att tillgå på Charlottenlund när Frances Bulwark skulle gå en match mot klockan. Tiderna för varje quarter handklockades av Otto Donatzky, travjournalist på tidningen Politiken i Köpenhamn åren 1937-1960.

Vinden drog ner några tiondelar

Sören Nordin och Frances Bulwark öppnade första 400 meterna på 1.17,1, passerade den andra quartern på 1.14,6, tredje kvartsmilen på 1.17,1 och sista 400 meterna avrundades på 1.15,8. Det betydde en sluttid på 1.16,6a/1.609 meter och nytt europarekord med en tiondel oavsett kön, ålder eller startmetod.

Rubriken dagen efter i danska dagstidningen Politiken efter rekordförsöket 1954.

Svenska Travsportens Centralförbund registrerade aldrig Frances Bulwarks 1.16,6 som en godkänd tid eftersom den noterats i ett rekordförsök och inte i reguljär löpning.

Frances Bulwark ochh galoppören Niels Holger i rekordförsöket på Charlottenlund i juni 1954.

Sören Nordin hade i det läget inga synpunkter efter loppet – i alla fall inga officiella uttalanden om centralförbundets agerande utan konstaterade:

– Vinden besvärade en del och drog ner tiden med några tiondelar. Det hade varit mycket intressant att se Frances Bulwark på en amerikansk milebana. Där skulle det bli en verklig rekordnotering. Hon är utan tvekan bäst i Europa.

Frances Bulwarks och Muscletones 1.16,7 blev  fortsatt orubbad och den tiden stod sig till 1955. Det året travade fransyskan Gèlinotte (e. Kairos) 1.16,6. Två år senare förbättrade Charlie Mills världsstjärna sitt rekord till 1.16,5.

Frances Bulwark, Sören Nordin, Charlie Mills och Gèlinotte.

Ska vi också lägga in tidigare nämnde ryske Podaroks 1.15,9 i time trial från 1940 så var det Jariolain (e. Carioca II) och Orlando Zamboni som knäckte det rekordet i Cagnes-sur-Mer när han vann den första upplagan av Grand Criterium de Vitesse den 9 mars 1958.

Idag är USA-födde Propulsion (e. Muscle Hill) den travare som innehar europarekordet med 1.08,1, satt på Jägersro 2017. Av stona är amerikanskan Delicious U.S. (e. Cantab Hall) snabbast med 1.08,6 i Bollnäs 2015 – båda hästarna tränade av Daniel Redén.

Av de hästar som fötts i Europa toppar Bold Eagle (e. Ready Cash) bland hingstarna och valackerna med 1.08,4 från Solvalla 2017, medan Uza Josselyn (e. Loe You) är snabbaste sto med 1.09,0 vid seger på Paris-banan Enghien 2018.

Fakta

Frances Bulwark

Mörkbrunt sto född 3 mars 1945
e. Bulwark-Frances Great e. Kaffir Axworthy
Rekord: 1.16,7k* (TT 1.16,6ak)
Prissumma: 591.420 kr
Resultat: 130 st: 80-21-12
Ägare: Väsby Stuteri
Uppfödare: Martin Eklund
Tränare/körsven: Sören Nordin
Rekord: ett europarekord, tio svenska rekord, fyra norska rekord och ett icke officiellt europarekord på TT 1.16,6ak. Frances Bulwark europarekord på 1.16,7 registrerades inte som svenskt rekord eftersom tiden hade travats på norsk mark.

Expandera
Fokustema
Fokus: Sprintermästaren 2020
Läs senare

Passar stammen en Sprintermästare?

Ska det bli en häst med passgångarstam som tar hem Sprintermästaren? Chansen finns och aldrig tidigare har det funnits passgångare i stamtavlan på såväl fader- som modersidan hos så många deltagare som i årets Sprintermästare.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Don Fanucci Zet kan bli den andra Grupp I-vinnaren i Sverige med en mor som passgångare om han vinner Sprintermästaren imorgon. Gisela Ås var först ut 2013 i Drottning Silvias Pokal på Åby. Foto: Adam Ström/stalltz.se
Don Fanucci Zet kan bli den andra Grupp I-vinnaren i Sverige med en mor som passgångare om han vinner Sprintermästaren imorgon. Gisela Ås var först ut 2013 i Drottning Silvias Pokal på Åby. Foto: Adam Ström/stalltz.se

Avelshingsten Googoo Gaagaa är redan välkänd hos den svenska travpubliken med en far – Cam’s Rocket – som passgångare. Med sin framgångsrika 2016-kull med Kriterievinnaren Power, delade Uppfödningsettan Bythebook och segermaskinen Hail Mary var Googoo Gaagaa fulltecknad innan 2020 års avelssäsong drog igång.

I Sprintermästaren startar Googoo Gaagaa-sönerna Bythebook och Usain Töll. Daniel Redéns nya stjärna Don Fanucci Zet är undan rena passgångarstoet Kissed By the West.

Kissed By the West med hennes stoföl efter Broadway Hall. Foto: Line Nörbak/LN Trotting

Kissed By the West (e. Western Terror-Kissed By A Fool) ropade Daniel Redén in för Stall Zet för 15.000 dollar på Lexington Selected Yearling Sale 2012 och året efter importerades hon till Sverige.

– Det var i Googoo Gaagaa-svängen och då tänkte jag – lite kaxigt som jag var och mycket yngre – att det är väl ingen konst att göra en pacer till en travare. Så jag köpte två ettåriga passgångarston i Lexington. Båda var billiga och eftersom det brukar vara dyrt i Lexington är det ganska svårt att hitta hästar i den lägre prisklassen. Det gick ju inte att bjuda på de ston som såg väldigt bra ut…jag fick helt enkelt gå på stam, säger Daniel Redén, som också ropade in den blivande Hambletonian-vinnaren Trixton på samma auktion.

Daniel (Redén) och Daniel (Parling) spanar in ettåringar i Lexington. Är det månne Kissed By the West som är i blickfånget? Foto: Adam Ström/stalltz.se

Daniel har tidigare berättat för Sulkysport, att han försökte få Kissed By the West trava men att det var ett hopplöst projekt:

– Det gick inte på något vis att få ner Kissed By the West till 1.30. Den andra – Machingbird – tog inte ett travsteg, men Kissed By the West fungerade perfekt ner till 1.30, men sedan var det helt omöjligt att köra fortare. Då insåg jag att det här går bara inte. Vi betäcker märrarna och hoppas att vi får ston och får ytterligare ett led. Jag trodde nämligen inte att det skulle fungera direkt…säger Daniel och fortsätter:

– Vi tog två föl, men Kiss of Judas kändes inte speciellt bra i träning och det gjorde inte Don Fanucci Zet heller. Jag sade till Johan (Arneng) att det här blir inget bra och vi får bara hingstar. Sälj var min rekommendation.

Med facit i hand slumpades Kissed By the West bort på en internetauktion, dräktig med Hard Livin.

– Vilket ohyggligt misstag det var så här i efterhand…nu är märren i Danmark.

Daniel Redén på Lexington Selected Sale 2012 när Kissed By the West köptes. Foto Adam Ström/stalltz.se

Det kan sägas i sammanhanget att Western Terror har fyra avkommor som provats i travlopp, men ingen av dem har tjänat en endaste dollar borta i Nordamerika…

Fyra år gammal fick Kissed By the West sin första avkomma. Kiss of Judas (e. Pastor Stephen), 1.13,9ak152.000 kr, kom först och därefter Don Fanucci Zet (e. Hard Livin), 1.11,5am/1.463.000 kr.

Sedan hon bjöds hon ut till försäljning på ASVT:s internetauktion i november 2016. Hans ”Global” Neléns bolag Lisa & Victor köpte Kissed By the West – dräktig med Hard Livin – för 55.000 kronor.

I nya regin har Kissed By the West fått fyra avkommor; Livi Percy H.M. (e. Hard Livin), Andwediditourway (e. Broadway Hall), Bet On (e. S.J.’s Caviar) och i år ett stoföl efter Broadway Hall. Ettåringen Bet On kommer att bjudas ut till försäljning på Åby Yearling & Mixed Sale 8-9 oktober.

Kissed By the Wests årsföl efter Broadway Hall. Foto: Line Nörbak/LN Trotting

Kissed By the West är en dotter till Western Terror (e. Western Hanover-Arterra), 1.07,5*/$1.164.174, vilken har 1.114 registrerade avkommor i Nordamerika. Vinstrikast är Western Silk med 1.679.349 dollar och det finns ytterligare tio dollarmiljonärer efter honom på andra sidan Atlanten.

Mormor Kissed By A Fool (e. Jeanna’s Beach Boy), 1.09,5/$207.523, startade 23 gånger (11-2-1) och blev också lyckosam i avelsboxen med Kissed By the Wests helbröder Kiss of Terror, 1.08,4*/$315.621, och No Kisses Knowmore, 1.08,6*/$131.777.

Kissed By A Fool är undan ostartade Im No Fool (e. Tyler B), och hon blev mor till 18 avkommor. Tillsammans har hennes döttrar och söner sprungit in 4.514.091 dollar. I Am A Fool ($1.392.293) toppar före Cam’s Fool ($852.081), Aint Nobodys Fool ($430.456), Everybodyplaysafool ($348.107), A Fool For Mark ($314.650), Spurred On ($308.738), Always A Fool ($256.833) och Im Fool Of It ($228.023).

Saxat ur worldwidepedigree.com

Men Don Fanucci Zets möderne handlar inte bara om passgångare…en travare dyker upp i åttonde ledet. Victory Song-dottern Morning Song, TT 1.15,1/$23.948, betäcktes uteslutande med passgångarehingstar och hon lämnade tre avkommor som tjänade mer än 100.000 dollar; Chief Maynard ($138.342), Carolyn Ruth ($125.745) och Kingston Minibar ($101.707).

Morning Song (u. Thistledown e. Guy Abbey) ingick i samma syskonskara som Scotch Thistle (e. Scotland) och Victory’s First (e. Victory Song), 1.16,6*/$12.392.

Victory’s Force.

Den senare importerades till Sverige 1956 som avelshingst och var den första hingsten i Europa efter världsrekordhållaren Victory Song. Hans stod uppstallad hos stadsveterinär Lars-Gustav Nordensson (Stall Saltvind) i Karlstad.

I Sverige registrerades 67 avkommor efter honom och endast en lyckades tjäna över 100.000 kronor. Vicky Day (u. Bess Day), 1.19,1ak/133.525 kr, vann 26 lopp på 147 starter. I Sprintermästar-sammanhang kan noteras att Victory’s First är morfar till Quick Label (u. Aspasia),1.16,6ak/166.670 kr, som slutade finaltrea 1976 efter Gay Frost och Windster.

USA-födde Hambletonian-femman Scotch Thistle (e. Scotland) blev en storstjärna som äldre efter sin ankomst till Italien. Först med Reno Miseroni som tränare och därefter Romolo Ossani.

Scotch Thistle var bäst i Europa under nästan två säsonger. Foto: Lars-Erik Lundqvist/stalltz.se

Vid flera tillfällen tävlade Scotch Thistle på svensk mark. Han vann Åby Stora Pris 1953 och året efter var han tvåa i båda heaten i Elitloppet bakom Frances Bulwark och Sören Nordin.

Innan dess hade han också slutat tvåa i Prix d’Amérique (1951) bakom Mighty Ned och 1952 segrade Scotch Thistle i Prix de Paris.

1951 räknades Scotch Thistle som Europas främsta travare och detta gällde även under andra halvan av 1952 tills han fick se sig besegrad av Permit och Frances Bulwark i Gladiatoren-Rennen i Hamburg.

Scotch Thistle blev också en framgångsrik avelshingst och ett championat erövrade han i Italien 1963. Han var också tvåa vid fem tillfällen i det italienska hingstchampionatet. Fyra gånger efter Oriolo och sista gången 1973 efter Nike Hanover.

Morning Song är också mormors mormors mor till passgångarstjärnorna Sweet Lou ($3.484.251) och Bettor Sweet ($2.816.687).

Morning Songs mödernelinje har lämnat stjärnor – både passgångare och travare – sedan mitten på 1940-talet och Don Fanucci Zet verkar inte vara något undantag. Imorgon har han chansen att vinna Sveriges Hambletonian.

Fotnot: En Grupp I-vinnare med en passgångare som mor finns det redan i Sverige. ACL Stuteris Golden Door Lindy (e. Cambest) lämnade Gisela Ås (e. Infinitif), 1.10,7ak/2.333.180 kr, som vann Drottning Silvias Pokal och slutade trea i Stosprintern.

Saxat från worldwidepedigree.com
Fokustema
Fokus: Historia
Läs senare

Från 900 dollar till seger i Elitloppet

Priset spelade ingen som helst roll så länge det inte översteg 1.000 dollar.
Inte om det var en pacer eller travare, eller hingst eller sto.
Klubban slogs på 900 dollar och det var början på en lång resa som skulle leda hela vägen till seger i Elitloppet.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
51 år har gått sedan Fresh Yankee och Joe O'Brien triumferade framför Solvallas närmast överfyllda läktare i Elitloppet 1969. Foto Lars-Erik Lundqvist/Stalltz.se
51 år har gått sedan Fresh Yankee och Joe O'Brien triumferade framför Solvallas närmast överfyllda läktare i Elitloppet 1969. Foto Lars-Erik Lundqvist/Stalltz.se

Harrisburg 1964. Auktion. När nummer 628 kom upp i ringen – ett sto efter Hickory Pride och Pert Yankee – hade Sanders ”The Preacher” Russell högsta budet.

Fresh Yankee när hon bjöds ut i Harrisburg 1964.

Sanders Russell hade fått i uppdrag av skotten och i Kanada boende timmermagnaten Duncan MacDonald att köpa en ettåring. Inte för att träna, utan enbart ett rent och skärt köpuppdrag.

Från början var det tänkt att Duncan MacDonald skulle träna Fresh Yankee på egen hand i Cape Breton i Nova Scotia, men han ändrade sig när han fick veta att transporten skulle gå på lika mycket som han betalt för stoet. Han frågade om inte Sanders Russell kunde ta hand om stoet istället:

– Om jag ska träna Fresh Yankee så vill jag att hon ska stå kvar i några stakes för ston. Hon kanske blir bra och det blev hon också!

En del journalister verkar tro att jag levt de senaste 200 åren

Sanders Russell var redan till åldern kommen – 64 år – när han fick Fresh Yankee i träning, eller som han själv uttryckte saken:

– Nej, jag körde inte Narragansett pacers för George Washington. En del journalister verkar tro att jag levt de senaste 200 åren, men jag har tagit hand om travare och pacers nästan en tredjedel av den tiden.

Under flera år arbetade Sanders Russell sida vid sida med Hanover Shoe Farms grundare och ägare Lawrence B. Sheppard. Deras första stjärna tillsammans var Farand Hanover och den sista Elitloppsvinnaren Dart Hanover! Russell körde också A.C.’s Viking till seger i Hambletonian Stakes 1962, vilken senare kom till Sverige som avelshingst.

Fresh Yankee och hennes första tränare Sanders Russell.

Dart Hanover köptes av Ulf ”Fläkten” Moberg för försäkringspengarna från Leahy Hanover, vilken omkom i en trafikolycka. Moberg betalade 500.000 kronor för Dart Hanover – den då högsta summa som en svensk köpt en travare för. Omgående skulle det visa sig vara väldigt välinvesterade slantar.

Håkan Wallner dammsög marknaden i USA i jakten på en ny travare för ”Fläktens” räkning och Dart Hanover fanns inte på radarn från början, men Wallner fick nys om hästen, åkte till Roosevelt Raceway, mutade Dart Hanovers skötare med 20 dollar och han spände för hingsten och det blev kärlek vid första ögonkastet.

Debuten för sin nya ägare slutade med seger i American-National och sedan blev det triumfer i en rad andra storlopp och däribland Elitloppet och Prix d’Amérique.

Fakta

Fresh Yankee

Sto e. Hickory Pride-Pert Yankee e. Titan Hanover
Född 8 maj 1963 – död 9 augusti 1991
Rekord: TT 1.12,8ak (4 år)
Prissumma: 1.294.252 dollar
Resultat: 191 st: 89-44-24
Uppfödare: Charles E. Keller
Ägare: Duncan MacDonald, Kanada
Titlar: Årets Sulkyhäst i USA 1970, Årets Travare 1970, Årets Sto 1969, 1970, 1971, 1972. Årets Sulkyhäst i Kanada 1969. Årets äldre travare 1968, 1969, 1970, 1971, 1972. Invald i Hall of Fame i Kanada 1976 och 1998 i USA. Vinstrikaste travare i USA 1970 och 1971.
Världsrekord: Fyra (TT 1.12,8 på milebanan Red Mile 1967 för fyraåriga ston, 1.14,2 respektive 1.13,9 på tusenmetersbanan Liberty Bell Park 1969-1970 för äldre ston, Hollywood Park 1.13,1 1971)

Expandera

Sanders Russell tackade för sig som tränare när Fresh Yankee var fyra år och istället blev det Joe O’Brien som fick ta över stoet. Han utvecklade henne till en världsstjärna, men trots att hon blev den första dollarmiljonärskan i USA knakade det i fogarna mellan ägaren Duncan MacDonald och Joe O’Brien flera gånger och efter Roosevelt International ($125.000) 1972 tog det rent hus i helsike.

VM-loppet fick ett ganska märkligt efterspel på flera olika plan. Fransmännen var inte nöjda med hur den amerikanska tullen behandlat Une de Mai när hon kom till USA. Hennes resehandlingar var inte i ordning när hon anlände till New York och det amerikanska jordbruksdepartementet gav henne 48 timmars extra karantän.

Fortsättningsvis ska jag köra mig egen häst och förhoppningsvis ännu bättre

Fresh Yankees ägare var å sin sida ursinnig på Joe O’Brien och det slutade med att VM-revanschen Challenge Cup bytte namn till Challenge Match.

Endast tre hästar ställde upp samtidigt som varje ägare plockade upp 25.000 dollar ur egen ficka, vilket betydde att Challenge Match ($150.000) fick högre prissumma än själva VM-loppet…

”Returmatchen” Challange Match med högre prissumma än VM-loppet – och ägaren Duncan MacDonald i sulkyn bakom Fresh Yankee.

Duncan MacDonald avsatte helt enkelt Joe O’Brien i sulkyn och valde att sparka honom eftersom han tyckte att O’Brien inte utnyttjat stoet startsnabbhet i VM-loppet, där stoet slutade trea efter Speedy Crown och Une de Mai.

– Fortsättningsvis ska jag köra mig egen häst och förhoppningsvis ännu bättre, deklarerade Duncan MacDonald, då 59 år.

Fresh Yankees ägare skällde ut Joe O’Brien efter noter i lobbyn på Island Inn Motel dagen efter VM-loppet och beskyllde O’Brien inte bara för att han inte utnyttjat stoets kvaliteter, inte kört henne för bästa möjliga placering, utan också för att en av hans andra hästägare i stallet ägde en liten del i Speedy Crown och att O’Brien tänkt mer på den ägaren än Duncan MacDonald.

Det blev för mycket för Joe O’Brien att någon ifrågasatte hans integritet. Han bad helt enkelt Duncan MacDonald att dra åt helvete:

– Duncan MacDonald var heltokig. Jag sade till honom att det var hans sto och att han kunde behålla henne.

Fakta

Fresh Yankees stora segrar

1965: Nancy Hanks
1966: Hanover Filly Stakes, Bloomsburg Fair Stakes, Horseman & Fair World Trot, Fred Egan Trot
1969: Elitloppet, Grosser Preis von Bayern, Civic Holiday Trot, Columbian Trot, American Classic, Challenge Cup, Gotham Trot,
1970: International Trot, Civic Holiday Trot, American Classic, Challenge Cup, United Nations Trot, Roquepine Trot, Volo Van Trot, Campbeville Trot, Star’s Pride Trot
1971: Titan Cup,  Pacific Trot, Volmite Trot, Goldsmith Maid Trot, Leaside Trot
1972: Fort George Trot, Woolley Memorial Trot
Urval andraplatser: Elitloppet 1971, VM 1967, 1971, 1972
Urval tredjeplatser: VM 1968, 1969

Expandera

Ledningen för Roosevelt Raceway var väl medvetna om den dramatiska uppkomna situationen och banans pressavdelning – travhistoriens vassaste med 25 anställda! – utnyttjade situationen till fullo och låg bakom idén med Challenge Match.

Alan Levitt, då talesman för den nyligen syndikerade Speedy Crowns ägargrupp, föreslog att varje ägare skulle putta in 25.000 dollar och alla tre enades om kompromissen.

Samma eftermiddag som Challenge Match skulle avgöras började Duncan MacDonald vekna. Han var beredd att göra avbön och ”förlåta” Joe O’Brien, men ångrade sig och det blev alltså han själv som skulle sköta tömmarna bakom Fresh Yankee.

– Vi får se ikväll om jag har rätt eller fel.

Howard Beissinger och Jean-René Gougeon kommer att äta honom levande

Nu var det inte så att Duncan MacDonald kom in direkt från gatan utan han hade kört och tränat hästar i mer än 25 års tid, men aldrig tävlat på den här höga nivån.

– Howard Beissinger och Jean-René Gougeon kommer att äta honom levande och jag förstår inte hur någon kan ifrågasätta O’Briens integritet. Om det är någon som står för ärlighet i den här sporten är det Joe. Han skulle slå sin egen mormor i ett lopp om han fick chansen, kommenterade stortränaren George Sholty händelsen.

Alla sympatier låg hos Joe O’Brien och även hos Speedy Crowns körsven och tränare Howard Beissinger:

– Vem som än ifrågasätter Joe O’Briens integritet är helt enkelt galen. Joe O’Brien är den sista mannen i världen du någonsin skulle anklaga för någon form av fusk.

Fresh Yankee flög till ledningen när bilen släppte iväg hästarna och fick Une de Mai på utsidan. Duncan MacDonald hade bestämt sig för att köra i spets, men en pressande Une de Mai på utsidan var knappast något önskescenario för någon häst i världen vid den här tidpunkten i travhistorien.

Jag kunde lika gärna låtit min tolvårige son Orin suttit i sulkyn

I sista sväng började Fresh Yankee falla tillbaka och Une de Mai hade inte orken att stå emot Speedy Crown sista biten. Han vann med en längd, medan Fresh Yankee var akterseglad med 14 längder. Segertiden 1.15,6/2.011 meter var bara två tiondelar från gällande världsrekord över distansen på 800-metersbana.

– Det här var det enklaste storlopp jag någonsin vunnit och jag kunde lika gärna låtit min tolvårige son Orin suttit i sulkyn, sade Howard Beissinger.

Ett stort ögonblick! Fresh Yankee och Joe O’Brien vinner VM-loppet före Tidalium Pelo inför över 39.000 åskådare på Roosevelt i juli 1970.

Ett nytt revanschmöte skulle det bli efter Challenge Match på Greenwood Raceway i Toronto och Maple Leaf Trot, men utan Fresh Yankee på startlinjen. Une de Mai (trea) och Speedy Crown (tvåa) åkte till Kanada, men fick stryk av Flower Child och Joe O’Brien. Samma Flower Child som senare kom till Solvalla och fick se sig besegrad av Ego Boy.

Fresh Yankee stannade kvar i New York och debuterade för sin nya tränare George Phalen på Yonkers Raceway. Hon inkom sexa, men flyttades ner som åtta och sist efter ha stört en konkurrent i första kurvan. Placeringen blev Fresh Yankees sämsta genom tiderna.

Därmed hade stoet gjort sitt allra bästa på banan, men Fresh Yankee hade tidigare lagt hela travvärlden under sina hovar.

Den svenska travpubliken fick stifta bekantskap med henne i Elitloppet 1969. För första gången i Elitloppets historia dök två helamerikanska ekipage upp på Solvalla. Förutom Fresh Yankee och Joe O’Brien deltog även Delvin Miller med Larengo Hanover.

Försöket vann Fresh Yankee efter en resa i vinnarhålet och i finalen fick hon stenhård press av utvändige Toscan för att inte kunna spara sin världsberömda speed. Fresh Yankee hade inte bara en ettrig spurt utan ett hjärta av renaste guld. I finishen kunde hon sträcka på sig till seger.

Svenske fotografen Einar Andersson och hans fru Inga överlämnar en segerpokal till Fresh Yankees ägare Duncan MacDonald efter en seger med Joe O’Brien på Roosevelt 1970.

Efter Elitloppet 1969 var Fresh Yankee travvärldens drottning sedan Roquepine – då världens vinstrikaste travare – fått ge vika för Une de Mai.

– På tisdagen efter segern i Elitloppet reste hon till USA, fick stå 48 timmar i karantän i New York efter flygresan utan sin skötare, flögs till Chicago och på lördagen vann hon Colombian Trot ($25.200) på 1.16,0 på Sportsman’s Park. Ingenting tycktes henne omöjligt. Säg den häst som klarar av något sådant på sex dagar, säger Joe O’Brien i boken ”The Horseman from Alberton.”

Fresh Yankee kom tillbaka till Elitloppet året efter också, vann sitt försök men i finalen kunde hon inte stå emot Eileen Eden och Johannes Frömming.

Mannen bakom Yankeeland Farm och uppfödare till Fresh Yankee var Charles E. Keller. Fyra gånger vann han World Series i baseboll med New York Yankees. Foto Yankeeland

När Fresh Yankee lade tävlingsskorna på hyllan var hon den vinstrikaste amerikanskfödda travaren någonsin med 1.294.252 dollar. Redan den 21 augusti 1971 – och efter andraplatsen bakom Une de Mai i International Trot – hade hon nått den gränsen. En överkvinna hade hon i världen – Une de Mai med 1.834.274 dollar.

Även om Joe O’Brien och Duncan MacDonalds vägar skiljdes åt efter VM-loppet så ändrade O’Brien aldrig uppfattning om Fresh Yankee:

– I stallet var hon som en kattunge och på tävlingsbanan hade jag aldrig någonsin en häst med sådan vilja att vara först. Jag har alltid sagt att Scott Frost är den bästa travaren jag har haft, men Fresh Yankee är huvudet högre än alla mina ston med det eventuella undantaget för Armbro Flight som gick till avel och aldrig nådde den potential som fanns inombords.

När Fresh Yankee avslutade sin karriär tackades stoet av i Halifax och det blev ett känslomässigt farväl. Hennes första tränare Sanders Russell höll i tömmarna när hon travade den engelska milen på 1.16,6 och när hennes skor plockades av i Sackville Downs vinnarcirkel innan hon flyttade till sin nya bostad på Armstrong Brothers.

En hyllning till Fresh Yankee på Joe O’Briens museum på banan Charlottetown Driving Park.

Joe O’Brien missade Fresh Yankees avskedsföreställning, men det berodde inte på någon ovilja mot stoets ägare, utan helt enkelt att O’Brien låg till sängs och på sin läkares inrådan inte fick flyga.

Däremot skickade O’Brien ett telegram från sin bostad i Kalifornien:

”I am under doctor’s order and cannot travel, otherwise I would be with you today to honour Fresh Yankee in person.”

Att Fresh Yankee låg Joe O’Brien varmt om hjärtat in i det sista behövde ingen ifrågasätta.

Fakta

Fresh Yankees karriär

Ålder – År – Resultat – Segerrekord/Dollar
2 år: 1965 – 12 st: 4-3-0 – TT1.16,3/7.440
3 år: 1966 – 20 st: 11-2-4 – 1.15,0/46.700
4 år: 1967 – 20 st: 1-8-3 – TT1.12,8/69.450
5 år: 1968 – 26 st: 8-6-5– 1.13,4/118.700
6 år: 1969 – 27 st: 15-3-6 – 1.13,0/255.288
7 år: 1970 – 31 st: 20-11-0 – 1.13,1/359.002
8 år: 1971 – 30 st: 18-8-3 – 1.13,1/293.950
9 år: 1972 – 25 st: 12-3-3 – 1.14,2/143.415
Totalt: 191 st: 89-44-24 – 1.294.252 dollar

Expandera

***

Ett fyndköp för 900 dollar trots att Fresh Yankee kommer från ett av travsportens gyllene möderne. Mormors mormor är självaste Margaret Arion.

Margaret Arion.

Margaret Arion (e. Guy Axworthy) – född 1923 – med rekordet 1.21,1 i timetrial gick hon till avelsboxen och blev en pyramidal succé. Hon var det första stoet att producera två Hambletonian-vinnare och tre segrare i Kentucky Futurity.

The Marchioness (e. Peter Volo), 1.14,1*/$55.721, vann både Hambletonian Stakes och Kentucky Futurity 1932. The Ambassador (e. Scotland), TT 1.15,8/$21.014, tog hem Hambletonian 1942. Vidare segrade Protector (e. Peter Volo), 1.14,1*/$34.319, och Princess Peg (e. Volomite), 1.15,0*/$12.350, i Kentucky Futurity 1931 respektive 1934.

Margaret Arion dog 1946 på Walnut Hall Farm och hennes största bedrift leder till Valley Victory via dottern Princess Peg.

Vägen till Fresh Yankee går via ostartade Princess Margret (e. Peter Volo), vars dotter Royal Mary (e. Darnley), 1.24,2*/$1.135, tog sitt rekord i passgång. Fresh Yankees mor Pert Yankee (e. Titan Hanover) kom däremot aldrig ut på tävlingsbanan.

Fresh Yankees karriär innehållande 89 vinster på 191 starter och fyra världsrekord. Det första sattes i time trial som fyraåring på Red Mile 1967 med tiden TT 1.12,8.

Två år senare var det dags för ett nytt världsrekord på 1.14,2 på Liberty Bell Parks tusenmetersbana och i det loppet besegrade hon självaste Nevele Pride i hans näst sista framträdande på tävlingsbanan. Ett år senare – på samma bana – förbättrade hon tiden med tre tiondelar till 1.13,9.

George Phalen satt i sulkyn vid segern i Rossevelt Open Trot 1970 före Ulysse Mab.

Fresh Yankee sattes i avel 1973. Hennes förstfödda Grand Mira Belle (e. Speedy Scot) kom aldrig ut på tävlingsbanan, medan hennes andra – Mac Breton (e. Speedy Scot) – skulle bli Fresh Yankees överlägset bästa av hennes sju avkommor. Han tog vinnarrekordet 1.13,6 och sprang in 224.601 dollar.

Senare skulle Fresh Yankee bli mormor till Irish Texan (e. Texas-Grand Mira Belle), 1.14,0*/$110.055, och mormors mor till Canadian Trotting Classic-vinnaren Trustworthy (e. Worthy Bowl u. Tulip One), 1.11,7*/$336.692, men det var aldrig någon av Fresh Yankees ättlingar som kom i närheten av hennes höga kapacitet och prestanda.

Fresh Yankee dog på Hempt Farms i Mechanicsburg i Pennsylvania den 9 augusti 1991 och blev 28 år gammal.

Här är alla tiofaldiga miljonärskor