– Jag har ingen travbakgrund. Jag hade inte ens någon i familjen eller kring mig som spelade på trav när jag var ung.
Orden kommer från Katja Löthaders, 31, boendes och verkandes på Fagerberg utanför Värsås mellan Hjo och Skövde.
Att uppfödningen i Västergötland gått ner kraftigt på senare år slog Sulkysport fast i vårt avelsnummer i mitten av mars, men det finns onekligen undantag i regionen.
Löthaders är ett lysande sådant. En stadstjej från början med Eskilstuna som födelseort, men som idag lever långt ifrån stadsliv och grå betong.
– Ja, hur började detta… jo, men jag hade en kompis som jag följde med på trav första gången, då var det på Sundbyholm. På den vägen fick jag lite känning inom travet och jag har alltid pysslat med ridhästar, men travet kom in långt senare. Jag tog faktiskt ponnylicens som 24-åring, men där går ju gränsen för att få köra vid 25 så jag körde aldrig något lopp, säger Löthaders.
Några år senare inhandlades dock en travare, mer eller mindre av en slump. Sembs Ohatchee (e. Up Front Larry) blev ett objekt som Katja hakade på ihop med en kompis.
Tre starter blev det bara tal om på tävlingsbanan med ett andrapris som bästa resultat.
Katja däremot var sugen på att köpa ett avelssto och så blev också fallet.
Mellby Ocarina (e. Lindy’s Crown) förvärvades från Mellby Gård år 2012 och var startskottet till vad som idag vuxit till en större verksamhet.
Meriterade avelsston
Idag finns nämligen fyra fölston ämnade för travuppfödning på gården och det handlar om hästar som nådde mycket goda resultat på travbanorna.
Såväl Glory and Gold (e. Spotlite Lobell) som Countess Tomali (e. Speedy Tomali) vann Breeders Crown och blev miljonärer. Nämnda Mellby Ocarina och Frosts Octopussy (e. Mr Vic) vann båda V75-lopp och den sistnämnda har även lämnat Calamara Donna (e. PIne Chip) vilken vann Stochampionatet.
– Glory and Gold är dock till åren och har inte betäckts i år utan istället har jag lånat Vincennes helsyster Sri Lanka (e. Spotlite Lobell) vilken har betäckts med Quite Easy, säger Löthaders.
Vid Biologiska Yrkeshögskolan i Skara har hon utbildat sig till såväl Agrotekniker som Landsbygdsföretagare.
– På senare tid har jag jobbat på Svenska Hundfoder, men nu kommer jag sluta där och börja jobba inom den gröna näringen. Allt är inte helt klart ännu.
Alltjämt är hästarna en sidosyssla, men något som tas på största allvar.
– Absolut, jag driver det ur ett företagsmässigt perspektiv, men detta är ett långsiktigt projekt. När man inte har ett så stort eget kapital att stoppa in får man känna sig fram och lära sig under vägen. Fölungarna har hittills gått ihop i vilket fall.
Ston som har presterat bra på tävlingsbanan är ett givet val för henne.
– För mig som inte har ett etablerat namn på marknaden så finns inget annat val. Jag kan inte övertyga människor att lägga upp stora pengar för en avkomma till någon mer eller mindre omeriterad häst; det går inte.
”Stora visioner”
I valet av hingstar har hon bestämt sig för att helt utesluta hingstar som har förändringar på röntgen.
– Helt enkelt för att skapa bättre förutsättningar att få friska, hållbara hästar. Jag tror det finns en risk att det händer något på vägen annars och känner inte att det begränsar mig utan det finns många bra hingstar utan förändringar på plåtarna. Vissa tycker att jag är envis och borde göra något undantag, men jag vill gå min väg och göra det här på mitt sätt.
Sin egen väg går hon även när det kommer till hur hästarna säljs.
– Många väljer ju att sälja på auktion, men jag säljer mina hästar som fölungar. De går här ihop med mamman tills de är avvända. Dels så har jag inte så stort ställe så jag kan samla på mig att ha massa hästar här året runt, men sedan känner jag även att det här är ett upplägg som passar mig bra. Det har fungerat hittills och jag har fått mina hästar sålda.
Ifjol till en amatör från Boden och en lärling hos en Solvallatränare. Året innan det till Mattias Bergdahl, Örebroamatör som tränar V75-bekante Fux de Luxe (e. So Perfect).
– Glimra Guld (e. G.H.Nemo-Glory and Gold) heter den hästen och vi äger fortfarande tio procent i henne vilket känns väldigt roligt. Mattias är lite som oss; ny i detta, men väldigt intresserad och noggrann.
Är det i den här omfattningen verksamheten kommer bedrivas även framöver?
– Jag har stora visioner och drömmer om att utöka verksamheten på sikt. Skulle jag kunna livnära mig deltid på det här så vore det fantastiskt kul. Jag och min sambo har två barn och min sambo är inte jätteintresserad av travet så just nu är nog det här lagom nivå, men jag hoppas det kan utvecklas på sikt.
Vad drömmer du om?
– Jag tror kanske inte att jag är uppfödare till nästa Elitloppsvinnare, men tänk vad häftigt det vore att få se sin uppfödning i Stochampionatet.
Vad är grejen? Vad är det som har fångat dig för?
– Jag har alltid varit väldigt intresserad av avel rent generellt, även kring kor, men föder även upp ponnyhästar. Det är något speciellt att följa allt från början. Att planera och välja ut hingst, få se när de kommer till livet, få följa hur de utvecklas första tiden och följa dem tills de lämnar… Därefter är det rätt så skönt att ha det lugnt igen efter en intensiv tid, men därefter kommer suget igen. Man saknar fölen, man ser fram emot att livet på gården ska börja igen. Och nu ska man ju snart få börja följa hästarna på tävlingsbanan också…
Stadstjejen Katja Löthaders har fastnat.
För livet på landet.
För uppfödningen.
För travet.