För 30 år sedan blev Åke Larsson hästägare för första gången. Detta då en före detta kollega ägde Franceska Star (e. Tibur) och hon skulle få ett halvsyskon.
– Vi köpte For Heavens Sake (e. Ideal du Gazeau) redan när han låg i magen på mamman och satte honom då det var dags i träning hos Karl Halvarsson. Min kollega var från Östersund och därav valet av tränare från start. Tommy Zackrisson är även han från Östersund och efter ett tag flyttade vi ner For Heavens Sake dit.
Kollegorna bestämde sig för att köpa ännu en häst och tillsammans med en annan kollega fick man nys om Armbro Hinter (e. Dream of Glory). Ett sto som köptes in på hösten då hon var två år och redan hade sprungit in två miljoner i USA och Kanada.
– Hon tävlade vidare i USA hela treåringssäsongen för oss och tjänade nästan två miljoner till. Vi tog sedan hem henne och skickade henne till Belgien där hon hade ett passande program, men vad vi inte visste var att hon ådrog sig en kraftig korsförlamning och efter det blev hon aldrig riktigt häst igen.
Åke Larsson
Ålder: 67 år
Bor i: Limmared
Familj: Frun Inga, sonen Lars med frun Sonja och barnbarnen Holger, Carl-Henrik och Erik.
Arbete: Byggföretag som drivs tillsammans med sonen.
Fritidssysselsättning: Hästarna, de är min avkoppling och drivkraft i vardagen.
Armbro Hinter kom tillbaka till Sverige och sattes i träning hos Zackrisson.
– Han tyckte det var märkligt att hon inte fungerade då han märkte att hon verkligen ville springa. Han tog kontakt med den belgiske tränaren och det var först då vi fick veta att hon haft en korsförlamning. ”Zacke” rådde oss att ta henne till aveln då han såg att hon mådde dåligt. Det var ett hårt slag, men jag köpte ut mina kollegor och det var på den vägen jag kom in på uppfödarbiten.
”Inte helt normalt funtad”
Armbro Hinter gick till avel och hennes andra avkomma, Wingait Ås (e. Mack Lobell) ”tillverkades” i samarbete med John-Erik Magnusson på Blädingeås Stuteri och hon lämnade i sin tur sedan bland andra Improve Ås (e. Tagliabue).
– Armbro Hinters tredje, fjärde och femte avkomma satte jag i träning hos Zackrisson också. Den femte, Wingait Geforce (e. Super Arnie) var inte helt normalt funtad och skadade sig hela tiden genom att springa rakt in i väggen med huvudet före och ”Zacke” sa att vi var tvungna att hitta på något annat med honom.
Vid detta tillfälle hade Stefan och Linda Persson precis startat sin rörelse i Halmstad och Åke blev rekommenderad att prova sätta Wingait Geforce där.
– Hästen sprang in nästan 350.000 kronor hos Stefan och sedan dess har det blivit att jag haft kvar mina hästar där.
En av de hästar Åke lämnade i Stefans träning var Wingait Inga (e. Juliano Star) och även om hon kanske inte var den bästa häst han ägt har hon verkligen säkrat återväxten i Wingaitstallet.
– Wingait Inga är döpt efter min fru och hennes avkommor är i sin tur döpta efter släkt och vänner.
Stall Bring Me
2006 var Stefan Persson på auktion i USA och hittade tre hästar han ville köpa in och sälja i ett paket. Stefan hade tre köpare klara och tog kontakt med Åke för att höra om han kunde tänka sig att ta 25 procent. Hästarna Stefan sett ut var Bring Me Back (e. S.J.’s Caviar), Bring Me Cash (e. S.J.’s Caviar) och Bring Me Luck (e. Kadabra).
– Det var så Stall Bring Me startades och hästarna kom till Sverige och Stefans stall i december som ettåringar. Från det att de tre började starta så tog de 17 raka segrar tillsammans. Där kan vi snacka om att bygga staket, säger Åke med ett skratt och fortsätter:
Bring Me Luck U.S.
Född 2005
e. Kadabra – Polyester Hanover e. Lindy Lane
Uppfödare: P, J & P Spears, USA
Ägare: Snogarps Gård
Intjänat: 2.453.405 kronor
Starter: 57 st, 22-8-8
Rekord: 1.11,2ak
Avkommor: Luck Is Back e. Scarlet Knight, Bring Me Love e. S.J.’s Caviar, Bring Me Happy e. Bring Me Back, Bring Me Money e. Bring Me Back.
– Ett av de segerloppen med Bring Me Luck som etsat sig fast mest var när hon vann Lovely Godivas lopp på Åby. Hon stod i över 64 gånger pengarna och så mycket hade hon inte gett i odds tillsammans i de starter hon gjort tidigare. Hon var helt bortglömd. En annan sak som gjorde den segern extra trevlig var att en anställd lämnat in en V75:a med henne som spik för 54 kronor. Dagen efter när det var en som frågade honom om han gratulerat mig till segern, blev han själv överlycklig. Han hade tydligen även spelat 50 kronor vinnare och plats på henne och sade att han var tvungen att kolla resultatet på V75. Det visade sig att han vann 5,4 miljoner på den också. En annan seger som minnet fortfarande brinner starkt för är när vi åkte till Kanada och fick se Armbro Hinter vinna en Sire Stakes-final.
Redan innan de tre Bring Me-hästarna kommit till start var det en av delägarna som hoppade av och då de alla avslutat sina tävlingskarriärer klev även den tredje av. I dagsläget är det Åke Larsson och Peter Thulingsson som står bakom ägarpseudonymen.
Nästa generation på banan
Bring Me Luck är nu tagen till aveln även hon och hennes första avkomma Luck is Back (e. Scarlet Knight) har visat stort kunnande även hon och siktas nu mot kvalen till Drottning Silvias Pokal den 28 april på Åbytravet.
– Till Bring Me Lucks första avkomma ville vi ha med ordet Luck och därför är hon den enda av våra hästar som inte heter Bring Me. Nu är även Bring Me Happy (e. Bring Me Back) hos Stefan Persson och hon ser jättefin ut än så länge.
När Åke Larsson var 24 år gammal ramlade han under en semester ner från en balkong sex våningar upp. Han svävade mellan liv och död och har idag en förlamningsskada i benen.
– Jag var uppe i himlen och hälsade på, men de släppte inte in mig och jag har levt ett bra liv efter dess. Min gode far sa ”Så länge det finns liv finns det hopp” och den devisen har jag levt efter, även om det är en klyscha.
Så länge det finns liv finns det hopp
Detta har hjälpt Åke att ta svåra beslut många gånger och ett av dessa fattades en Derbyhelg på restaurangen på Jägersro.
– Jag fick ett samtal från kliniken i Helsingborg att Bring Me Love var nära döden och även om de buköppnade henne var det ingen garanti för att hon skulle klara sig. Jag skulle bli skyldig att betala operationen vad utgången än blev. Jag sade åt dem att göra vad de kunde för henne och idag är hon jättefin. Jag är glad att jag tog det beslutet.
– Sedan har jag en rolig anekdot om Wingait Holger. När det började närma sig Kriteriekval sa jag till Stefan att nu startar du väl honom där? Det är ju så dyrt svarade Stefan och frågade om jag verkligen hade råd med det varpå jag sa att om jag har råd att äga häst, har jag väl råd att starta dem! Sagt och gjort. Vi startade och han kom fyra i finalen. Det var en fantastisk upplevelse, men vi har tyvärr fått ta bort honom nu då hans gaffelband inte höll.
Efter att hela släktens namn nu redan är upptagna finns det ändå ingen risk att det blir torka på namn i framtiden.
– Jag har över 60 anställda vars namn jag kan döpa fölen till, men det får inte komma så många fler ston då det inte är så många kvinnor som jobbar på byggföretaget, avslutar Åke Larsson.