Fokustema
Fokus: Långläsning
Läs senare

Matilda ser inga hinder

FÅGELMARA. Trots prövningar som hade fått många andra att ge upp har Matilda Persson fortsatt kämpa. Idag lever hon drömmen och jobbar som hästskötare hos Fredrik Persson. Med lite tur kan hon få hjälp att fortsätta förverkliga den utan att strida mot de största utmaningarna.
Av
Cecilia Kristoffersson
– En eldriven rullstol skulle underlätta mycket och en vagn med stabilare sits, konstaterar Matilda Persson efter en tids arbete som hästskötare i Fredrik Perssons stall. Foto Simon Hagen/Sulkysport
– En eldriven rullstol skulle underlätta mycket och en vagn med stabilare sits, konstaterar Matilda Persson efter en tids arbete som hästskötare i Fredrik Perssons stall. Foto Simon Hagen/Sulkysport

Matilda Persson var en av tre finalister i ATG:s Drömfond och nu står det klart att det var hon som vann. Med anledning av det bjuder vi på extra läsning till helgen. Det här uppmärksammade reportaget publicerades i Sulkysport nr15 2019. Trevlig läsning!

 

Matilda Persson sökte jobb i alla stall hon kunde komma på, även de som inte sysslade med travhästar, och Fredrik Persson var den första som nappade. Sedan november jobbar hon nu heltid hos honom – trots att hon så sent som i november 2017 amputerade bort sitt högerben.

Då Sulkysport glider in på gården genom de trolska Blekingeskogarna där stenmurarna utgör en del av staketen i hagarna är morgonsysslorna redan avklarade i Stall Persson – trots efternamnet har Matilda och Fredrik inget som helst släktskap – och en gemensam frukost intas i fikarummet ovanför stallet. Stämningen är god och då det sista kaffet är svalt är det dags att kicka igång dagen.

Matilda släpper loss Kosmopolit du Gull från kättingarna och ger sig ut mot naturreservatet Högasand, en bit ifrån Fredriks gård, för att motionera den sjuårige valacken medan två andra ekipage tar sikte mot rakbanan för intervaller och ytterligare två hästar ridtränas i djupsandvolten. Grönskan börjar slå sitt grepp om naturen och det doftar friskt av tallbarr medan fåglarna kvittrar i trädtopparna. Detta verkar vara paradiset för häst och människa att mysa runt i och underlaget är så naturligt dämpat att hovtrampen inte hörs då Kosmopolit och Matilda ger sig djupare in i skogen.

Matilda Persson blev den som folket röstade fram som vinnare av ATG:s Drömfond. Foto Simon Hagen/Sulkysport

Redan då Matilda var sju år gammal började hon rida på ridskola, men 2006 började hon uppvisa symptom på att något inte stod rätt till.

– Det hela började med att jag fick ont i en hälsena, men då jag samtidigt red, höll på med friidrott och judo behandlades det först som en idrottsskada och det blev fel. Smärtan spred sig och blev bara värre och värre medan benet krampade sig upp mot överkroppen, berättar hon.

Året efter fick hon sin diagnos, CRPS, på Karolinska sjukhuset och började behandlas för det istället. Det finns inte så mycket behandling att ge förutom smärtlindring och redan sex månader efter att diagnosen kom hamnade Matilda i rullstol.

Fakta

Matilda Persson

Ålder: 22 år 

Familj: Mamma Berit, pappa Mats, tvillingbror Johan och lillasyster Emma

Intressen: Trav och foto är de två stora intressena och så gillar jag att skriva lite

Om fem år: Svår fråga, men i framtiden vill jag satsa mer på mina egna hästar och en tränarrörelse. Om det sedan blir om fem år eller mer vet jag inte.

Om löpkörningen: Den vill jag återuppta så fort jag hittar en lämplig häst att köra. Det kallblodet jag har är alldeles för het för att jag ska vilja köra henne i lopp, men jag letar lite smått efter en till häst. 

Expandera

– Från början var det mest skönt att få veta vad det var, men senare blev det att man tänkte mer på det… Att ta beslutet om amputation tillsammans med min läkare var ändå en lättnad, men det gick väldigt fort. Han sa att så här kan vi ju inte ha det och det hade han ju rätt i. Från det att vi bestämt oss för att amputation var bästa alternativet för att öka min livskvalitet och ge mig möjligheten att kunna jobba med hästar på heltid tog det bara tre veckor, berättar hon medan hon väntar på att nästa häst hon ska köra får skorna på sig efter att ha startat.

Svårigheterna med högerbenet var att det krampat ihop sig väldigt tight och gjorde det svårt att hålla rent, vilket ledde till infektioner som utmynnade i att hela benet blev inflammerat och gjorde väldigt ont.

Travet fanns inte i den närmaste familjen, men Matildas farfar hade haft travhästar och hennes pappa hade hjälpt till på Hagmyren så lite fanns det där ändå. Hon körde sitt gotlandsruss Linnson på skogsvägarna hemma och då hon ville utveckla sin körteknik ytterligare tog hon kontakt med Travskolan.

– Jag behövde inte börja på nybörjarnivå då jag redan kunde lite och 2011 tog jag min körlicens. Det blev att jag körde över 100
ponnylopp och jag vet inte om jag kan säga att vi tog någon större seger tillsammans jag och Linnson, men jag har ändå haft hästen sedan han var tre år, kvalat honom och fått Linnson till start.

I samband med att hon tog körlicens startade hon bloggen skogsrusset.se där hon fortfarande bloggar om livet med hästarna och sedan i somras bloggar hon även hos Travstugan.

– Jag skottar, selar och kör ut själv med de flesta hästarna, berättar hon medan hon selar på en av hästarna. Foto Simon Hagen/Sulkysport

Efter amputationen väntade två månaders sjukhusvistelse och rehabiltering och första gången Matilda fick komma hem var över jul. Kort därefter skulle L.H.Adventure starta på Bergsåker.

– Vårdpersonalen på Sandviken körde mig till Hudiksvall där mamma jobbar och så åkte vi tillsammans till Sundsvall. Jag hade så ont under kvällen att jag mest låg ner och var så blek att min bror frågade om jag skulle svimma. Tror du inte att ”hästjäkeln” sedan gick och vann och ordnade min första tränarseger! Det var så kul att jag kunde vara med i vinnarcirkeln.

Sedan november har nu Matilda alltså jobbat som hästskötare hos Fredrik på heltid och har hand om sex passhästar.

– Det är klart att många saker tar mycket längre tid för mig att göra, men det är i stort sett bara att ta in hästar från leriga hagar jag inte klarar av. Jag skottar, selar och kör ut själv med de flesta hästarna, berättar hon medan hon selar på Hurricane Silas som var ute och var tvåa på Mantorp förra veckan. Han böjer ner huvudet för att möta henne halvvägs och lutar örat mot hennes håll då hon ska sätta i bomullen. Man ser verkligen hur hästen gör sitt bästa för att hjälpa Matilda och står blickstilla då huvan ska på.

– Det är som att hästarna förstår min situation och hjälper mig så gott de bara kan, även om alla såklart beter sig olika.

Matilda gör allt med ett leende och känslan är att hon hittat rätt i Blekinges skogar. Hon bor i en stuga tio minuter från stallet och hälsar på familjen hemma i Hudiksvall så ofta det hinns med.

– Min tvillingbror Johan tar hand om hästarna hemma nu och det är så kul då han tidigare inte var travintresserad alls. Det var bara hockey som gällde för honom och det var först då jag fick hem min första stora häst, L.H. Adventure, som han började visa lite intresse. För två år sedan var han på Kriterieauktionen och köpte sin första egna häst – Ess Daffodil – som nu är tre år och han är på väg att själv ta både tränar- och körlicens.

Hur hon hittade L.H.Adventure är en historia i sig.

– Jag la ut på facebook att jag letade en lämplig stor häst och genom Linda Hedström hittade jag Adventure. Hon gjordes till andelshäst och det var 100 ägare som fick vara med på vår resa mot licens och när vi började tävla. Hon räckte inte till på slutet och vi tog beslutet att betäcka henne istället så nu ska hon få föl efter Tobin Kronos, vilket blir riktigt spännande.

Gården där Fredrik Persson varit sedan 2011 är inspirerad av Anders Bredbergs system på Tystberga med utfodringsrännor mellan boxraderna. Här rullas höet ut så att alla har fri tillgång till hö och där de kan slafsa med krafftfoder och vatten utan att söla ner inne i boxarna.

– Det är klart att jag funderade ett extra varv innan jag anställde Matilda, men det är inget jag ångrat. Det fungerar kanonbra. Hon är en super-
tjej. Det stora intresse hon har för hästarna är ovärderligt och det absolut viktigaste inom den här sporten, säger arbetsgivare Fredrik Persson.

Fakta

Fakta CRPS

Komplext regionalt smärtsyndrom (Complex Regional Pain Syndrome, CRPS) kan utvecklas efter en skada eller operation, ibland också utan påtaglig skada. De centrala patofysiologiska mekanismerna är neurogen inflammation, autonom dysfunktion och maladaptiv neuroplasticitet.

Det bästa sättet att behandla CRPS-patienter är genom multiprofessionellt samarbete, där det vid sidan av smärtbehandlingen är viktigt att förbättra extremitetens rörlighet och muskelstyrka. Till den farmakologiska behandlingen av CRPS hör läkemedels-
behandling mot smärta på samma sätt som vid övrig neuropatisk smärta (antidepressiva, antiepileptika, eventuellt också opioider). Det finns också vissa belägg för att kortikosteroider, NMDA-antagonister samt stimulering av ryggmärgens bakhorn har smärtlindrande effekt. Ju snabbare posttraumatiskt CRPS upptäcks och patienten hänvisas till adekvat behandling, desto bättre kan man förhindra att symtomen blir kroniska.

Symtomen är i början ospecifika, vilket gör att diagnosen kan fördröjas. Sjukdomsförloppet kan vara mycket växlande; vanligt är svaghet i den drabbade kroppsdelen. Det innebär en kraftigt ökad känslighet för smärta orsakad av mekaniska stimuli. Även allodyni förekommer, dvs smärta i samband med stimuli som normalt inte alls ger smärta (till exempel när man stryker över huden med en bomullstuss). I många fall förekommer också vilosmärta. 

Oftast har man i inledningsskedet rodnad, svullnad och värme i huden som tecken på inflammation, och i en del fall ökad svett.

Källa: Tarja Heiskanen specialist i anestesiologi vid HUCS Smärtklinik.

Expandera

Intresse för fotografering har Matilda alltid haft och hon har haft uppdrag både åt tidningen Travet då den fanns och åt olika tidningar i Hälsingland.

– Jag gick en kurs i fotografering och redigering under ett år på folkhögskola och sommarjobbade förra året på en tidning med att både skriva och fota reportage. Det var en kul kombination med hästarna och fotandet, men jag kände att det var hästarna jag ville satsa på då det är dem jag brinner allra mest för.

Nu har Matilda chansen att få 100.000 kronor genom ATG:s Drömfond.

– Jag hade tänkt att söka redan förra året, men visste inte vad mitt projekt då skulle bestå av. Nu när jag provat på arbetet i ett större stall står det mer klart vad jag behöver och jag skojar inte om jag säger att jag skickade in ansökan två minuter innan tiden gick ut, säger hon med ett skratt och erkänner att hon hade lite påbackningar av folk innan hon räknar upp olika saker som skulle underlätta arbetet för henne:

– En eldriven rullstol skulle underlätta mycket och en vagn med stabilare sits. Nu vill jag köra i en vagn med ett skydd framför mig och så använder jag mig av ett grimskaft som stöd istället för högerbenet. Sedan finns det även eldrivna skottkärror nu, men sådant är inget det går att söka vanliga bidrag för… Sedan är handikappanpassningen inte i framkant på travbanorna och det är ofta trappor till inskrivningen och omklädningsrummen.

Matilda Persson kommer hur som helst att jobba vidare hos Fredrik Persson för att fortsätta ha den nära vardagliga kontakten med de älskade hästarna – med eller utan hjälp.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Amelie har återfunnit travglädjen

Från att ha tagit ett steg ut ur travbubblan, men återkommit för fyra år sen så upplever nu 26-åriga Amelie Nilsson sitt livs roligaste period inom travet.
Tillsammans med Dannerokollegan Håkan Norman når hon fina framgångar med Husnäs-hästarna och ser fram emot söndagens utflykt till Östersund.
– Vad man än gör med Husnäs Elving så har man aldrig tråkigt, säger Amelie Nilsson.
Av
Emil Persson
Husnäs Elving med Amelie Nilsson. Foto Micke Gustafsson/ALN
Husnäs Elving med Amelie Nilsson. Foto Micke Gustafsson/ALN

Det var den 7 september som Husnäs Elving (e. Månprinsen A.M.) presenterade sig för den breda massan på allvar. Då vann han Säterbest Minne på Solänget i Örnsköldsvik i lag med Erik Adielsson, men de som gjort det stora jobbet stod vid sidan av.

Den 72-årige Håkan Norman står som tränare, ägare och uppfödare till sjuåringen och han har en framgångsrik kompanjon i Amelie Nilsson.
– Håkan ringde mig för… ja, tre-fyra år sen och frågade om jag ville hjälpa till med hans hästar. Där och då levde jag ett väldigt ”icke-travarliv” och tänkte att jag åtminstone kunde åka dit och titta på hästarna, säger Amelie Nilsson.

Där blev hon fast och var därmed tillbaka i travvärlden, om än i mindre omfattning. Tidigare hade hon gått tre år på travgymnasiet i Wången, arbetat ett år hos Svante Båth och 1,5 år hos Mathias Andersson, men därefter tog hon ett uppehåll.
– Ja, jag höll inte på alls med hästarna och vore det inte för Håkans samtal så kanske jag inte alls hade sysslat med trav idag heller.

”Aldrig känt botten”

Det skiljer 46 år mellan Norman och Nilsson och man kan lätt tänka sig att åldersskillnaden och erfarenheten skulle kunna ligga till grund för att duon tänker annorlunda.
– Vi har en del olika tankar, men inte så att det resulterar i att det blir negativt. Vi bollar idéer med varandra, Håkan med sin erfarenhet och jag med lite ungdomlig entusiasm. Vi fungerar bra ihop, lyssnar på varandra och det känns kul att ha hittat tillbaka till kallbloden. Jag var faktiskt på praktik under Wångenperioden hos Jan-Olov Persson och tränade även ett kallblod en kort period åt vänner till vår familj och jag är inte utan erfarenhet av kallblod.

Husnäs Elving har haft en stark säsong på tävlingsbanan med tre segrar på 15 starter och 311.800 kronor intjänat.
– Jag förstod redan första gången jag körde honom att detta var något speciellt. Han sprang bara och lekte och hade en uppsyn som sade ”hej, här kommer jag!” och de hästarna brukar det ofta bli något bra utav.

Amelie Nilsson segerdefilerar med Husnäs Elving efter segern i Säterbests Minne i höstas. Foto Girlpower/ALN

Tror du att han börjar ”slå i taket” eller finns det mer utveckling kvar i hästen?
– Jag har aldrig känt botten i honom. Hästen är så klok att han bara skiter i det om han hamnat långt bak och fattar att han inte kommer kunna komma ikapp och tar tvärtom om i precis lika mycket och kämpar allt han kan om han känner motsatsen, att han kommer kunna ro på dem.

Lillasyster avlade maiden

I fredags var det dags för Husnäs Elvings fyraåriga lillasyster Husnäs Tilja (e. Månprinsen A.M.) att få avlägga maiden.
– Medan Husnäs Elving tränas i Pullert-vagn så har den här hästen alltjämt tränats lugnare. Det har varit en ganska lång väg till vinnarcirkeln då vi kom igång med henne lite sent och av tidsbrist har hon fått stå tillbaka. Jag har faktiskt fått halva hästen av Håkan vilket är fantastiskt roligt, det värmer ju extra mycket när man har varit med hela vägen och hjälpt till och forma hästen.

På söndag är det dags igen för Amelie Nilsson att svinga sig upp i sulkyn då Husnäs Elving ska starta i ett Dubbelcupen-försök i Östersund. Denna gång från ett lömskt sjundespår bakom bilen.
– Nu har det blivit lite långt mellan starterna och han har inte kunnat tränas så mycket. Faktum är att han har öppnat som allra bäst när han haft något av de tre yttersta spåren bakom bilen så det är inte omöjligt att han hamnar bra till direkt, men man vet aldrig med den här hästen. Han kan lika gärna agera motsatt och bara strunta i det.

Vi tar verkligen en start i taget och läser av hästens signaler

En bra insats på söndag kan göra att säsongen förlängs ytterligare och att en ny V75-start stundar.
– Jag tror att han är inkvalad till Dubbelcupens final i Gävle den 30 november så verkar allt bra på söndag kan det bli så att han startar där, men vi tar verkligen en start i taget och läser av hästens signaler.

Det där med att läsa av signaler har även Håkan Norman fått lära sig. Amelie Nilsson säger nämligen själv att hennes nervositet när hon själv ska köra loppen är monumental.
– Det börjar redan kvällen innan, men det ska sägas att det har faktiskt varit värre. Det fanns en tid då jag blev nervös bara av att se mitt namn på anmälningslistan!

Glädjen över att vara tillbaka kring hästarna och travet är påtaglig och något som genomsyrar samtalet med Amelie Nilsson.
– Jag är jättenöjd med hur jag har det just nu och har ingen ambition att ha fler hästar. Jag arbetar på ett ålderdomshem här i Helgum och känner att glädjen finns i travet. Det måste väl vara det viktigaste, annars finns det väl ingen anledning att hålla på?

”Köpa en häst innan jag blev för gammal”

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Den perfekta födelsedagspresenten”

Stall Kolgjini har en spännande helg framför sig med fyra Breeders Crown-hästar och flera bra V75-chanser.
Den stora överraskningen på förhand är att Dante Kolgjini sitter bakom en BC-finalist.
– Jag fyller 20 år på måndag och det skulle vara den perfekta födelsedagspresenten att vinna med Smokin Joe, säger lärlingen.
Av
Pär Gustafsson
Dante Kolgjini gör på söndag debut i storloppssammanhang. Foto Simon Hagen/Sulkysport
Dante Kolgjini gör på söndag debut i storloppssammanhang. Foto Simon Hagen/Sulkysport

Jägersroproffset Adrian Kolgjinis fyra finalister på söndag är Ultion Face och Ubiquarian Face bland de treåriga hingstarna och valackerna samt fyraåringarna Tae Kwon Deo och Smokin Joe. Den sistnämnde körs för första gången i tävling av Adrians lillebror Dante Kolgjini.

Smokin Joe. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

– Jag snackade med pappa efter försöket och sade att jag ville köra. Han velade lite, men tyckte att jag kunde få chansen i finalen och förra lördagen kom Adrian och meddelande att det blir jag som sitter bakom Smokin Joe. Det ska bli väldigt skoj, berättar Dante.

Lavec Kronos-hingsten har hittills gjort 25 starter (4-4-5), han var finalist i Derbyt tidigare i höstas och har bara några ynka tusenlappar kvar innan han blir miljonär.
– Det blir definitivt det största loppet jag kört. Jag har ägarna i ryggen och känner ingen press utan är väldigt taggad och ser fram emot finalen med Smokin Joe.

För första gången har den snart 20-årige lärlingen kört fler än 20 lopp under ett år. Dante har hittills haft 87 styrningar (14-6-7) och kört in 889.500 kronor.
– Jag tycker att det har gått lite trögt andra halvan av året. I våras gick det sjukt bra, men nu kör jag allt jag får och då blir det inte lika vassa hästar hela tiden. När jag tävlar mer blir det också fler förluster. Min förhoppning är göra en bra avslutning på året. Målet inför säsongen var att vinna 20 lopp och kör in en miljon kronor, vilket jag borde kunna slå. Nu är min förhoppning att ladda på drygt 1,3-1,4 miljoner.

Min chans att bli sedd är i tävling och jag kör så mycket jag kan

Och just loppkörningen är någon Jägersrokusken satsar på.
– Om man vill bli egen tränare i framtiden måste man ha meriter och synas. Min chans att bli sedd är i tävling och jag kör så mycket jag kan.

I Kolgjini-stallet har det varit en generationsväxling, där Adrian tagit över huvudansvaret från pappa Lutfi. Dante satsade en tid på fotboll och var uppe på division 2-nivå, men efter studenten föll valet på travsporten och idag jobbar han med unghästar.
– Jag har hand om tvååringarna. Tillsammans med pappa styr vi upplägget och det fungerar bra. I drygt tio månader har jag arbetat med unghästarna och jag känner att jag utvecklas.

Travintresserad fotbollstränare

Men han har inte lagt fotbollsskorna helt på hyllan och hans klubb numera är Veberöds AIF.
– Det är min moderklubb och i år gick vi upp i division 3. Tränaren är travintresserad och jag får träna när jag har möjlighet. Fotboll är en kul hobby och bra för att koppla bort från travsporten lite.

Men i helgen är det fullt fokus på travsporten. Stall Kolgjini har två V75-hästar i Eskilstuna på lördag och fem på söndag.

Smokin Joe och Adrian Kolgjini slutade trea i Breeders Crown-semifinalen och på söndag körs fyraåringen av lillebror Dante. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Dante Kolgjini om stallets V75-chanser

Kennedy (V75-1, lördag) höll godkänt i spets senast. Styrkan och kapaciteten duger för att vara med och segerstrida och det är väl inte riktigt lika bra hästar emot den här gången som de han hade att försöka hålla undan för senast, säger Dante Kolgjini i Adrian Kolgjinis stall.

Eclipse Am (V75-5, lördag) backades först och kördes sedan fram i dödens senast och det blev lite för tufft, han höll godkänt som fyra. Dessutom var det Giant Shadow som satt i ledningen, och han har ju visat att han varit lite för bra för den här klassen. Efter två tuffa lopp i följd hoppas vi den här gången att Eclipse kan trycka sig till ledningen när han nu har ett bra läge. Balansen blir fortsatt barfota bak men den här gången kan det bli jänkarvagn. Han ska räknas med segerchans, säger Dante Kolgjini.

Ubiquarian Face (V75-2, söndag) var mycket bra i försöket och där visade han att formen är fortsatt fin. Hästen kan öppna rätt så snabbt och med högt tempo blir han segerfarlig. Han gick jobb under torsdagen och både Ubiquarian Face och Ultion Face (V75-2, söndag) var grymt fina. Adrian kvävde Ultion i sista sväng i försöket, vilket är lätt hänt när hästen pullar och man ska hålla inne konkurrenter. När hästen skulle accelerera hade hästen inget syre i musklerna. Han håller sjukt bra kapacitet, men inte fått visa det fullt ut. Jag tycker inte att det är många i kullen som är bättre och med klaff blir Ultion livsfarlig. Hästarna går med ordinarie balans.

Adrian var lyrisk efter ett jobb i veckan och han sade att Terminator Face är tillbaka

Terminator Face (V75-5, söndag) gjorde två starter i september efter uppehåll, men fick det inte att stämma och vi har haft bekymmer att få honom fräsch. Jag hade tänkt ligga lågt, men Adrian var lyrisk efter ett jobb i veckan och han sade att Terminator Face är tillbaka. Om hästen är det ska han helt klart räknas och han går åter barfota bak.

6–10 nov: Dubbla V75 med Breeders-finaler

– Jag körde Smokin Joe (V75-7, söndag) i torsdagens jobb och Adrian Tae Kwon Deo (V75-7, söndag) och jag har aldrig känt Smokin Joe finare. Hästen pullade i rygg och det lyser av form kring honom. Tae Kwon Deo och Inti Boko ska vara favoriter, men övriga finalister är inte bättre än min styrning. Jag siktar på en topp fyra-placering. Adrian vässade Tae Kwon Deo i torsdagens pass och på söndag ska han trycka av hästen från start. Vi har inte testat det fullt ut innan och jag tror att han öppna snabbt. Hästen är inte beroende av ledningen utan han har styrka och hårdhet att gå utvändigt utan rygg också. Vi behåller öppet huvudlag på Tae Kwon Deo och planen är att hästarna ska gå barfota runt om igen.

Finalklart

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Engwerda spänner bågen

Nederländaren Jeroen Engwerda har tagit för sig rejält på svensk mark med hästar som Gina Schermer, Velten Versailles och Ike Schermer.
Idag tävlar han söderöver då då den tyska Derbyvinnaren Velten Von Flevo (e. Ganymede) får karriärens elddop i klassiska Gran Premio Orsi Mangelli (€363.000).
– Det är ett tufft lopp, men det var väntat när det är stora pengar på spel, säger Jeroen Engwerda.
Av
Emil Persson
Holländaren Jeroen Engwerda har svenska hästar i stallet – som V75-finalvinnaren Ike Schermer. Idag är det tyske Derbyvinnaren Velten von Flevo som gäller i italienska storloppet Orsi Mangelli. Foto Jörgen Tufvesson/ALN
Holländaren Jeroen Engwerda har svenska hästar i stallet – som V75-finalvinnaren Ike Schermer. Idag är det tyske Derbyvinnaren Velten von Flevo som gäller i italienska storloppet Orsi Mangelli. Foto Jörgen Tufvesson/ALN

Velten Von Flevo är allt annat än känd på svensk mark. Den tyskfödda Ganymede-sonen började karriären lysande med seger i Winterfavoriten (€20.000) som tvååring, felade förvisso i debuten som treåring, men därefter har det mesta gått som på räls.
Till Orsi Mangelli kommer han till start med fyra raka segrar i bagaget och bland triumferna syns segern i Deutsches Traber-Derby (€188.325) på Mariendorf-banan i Berlin.
Den dagen (se loppet nedan) kom hästen till tät i lag med Rick Ebbinge och höll undan med knapp marginal på 1.12,9a/1.900 meter, före Juan Bros (e. Muscle Mass) som startar i det första uttagningsloppet.
– Den här hästen har varit jättebra hela tiden. Nu vann han i Hamburg för tre veckor sen, men har lite sjuk efter den starten. Han hade slem i halsen, men det är bra igen och jag hoppas att han kommer prestera på en högre nivå denna gång. Vi är dock sent på säsongen och man vet aldrig hur det påverkar hästarna under den här perioden, det har varit en lång säsong, säger Jeroen Engwerda.

Derbytvåa

Resan startades i tisdagskväll och Velton von Flevo och hans stallkamrat Jonah Vredebest (e. Muscle Mass) har fått två nätter på Marco Smorgons gård inför fredagens stora slag på Vinovobanan i Turin.
– Det är ett tufft lopp, men det var väntat när det är stor pengar på spel. Det känns naturligt att testa här då Velten Von Flevo är mer av den tidiga sorten och lite svårt att säga hur han kommer utvecklas framöver. Femtespår kan bli svårt att komma till ifrån i det här loppet med bra hästar på insidan. Skulle han få gå utvändigt ledaren så kommer det bli tufft. Dessutom vet jag inte hur han kommer reagera om han går vidare till finalen, då blir det ju två heat samma dag, säger Jeroen Engwerda.

I Holland är hon det bästa treåriga stoet

Jeroen Engwerda om Jonah Vredebest.

Skulle Velten Von Flevo misslyckas med den saken har Engwerda en chans till i Turin. Nämnda Jonah Vredebest kommer från seger på Vincennes och var dessförinnan tvåa i det holländska Derbyt. Hon ska starta i Orsi Mangelli Filly (€88.000) från ett innerspår bakom bilen i vad som ser ut att vara ett jämnt och vidöppet lopp.
– Det är omöjligen att säga vad hon har för chanser här, jag kan inte alls motståndarna. I Holland är hon det bästa treåriga stoet, men vi har ju inte alls samma bredd som andra länder på våra hästar så det säger inte så mycket. När vi åkte med henne till Vincennes vann hon på bra vis och då tävlade hon ändå med skor den dagen på grund av reglerna som gäller i Frankrike med barfotaförbud på treåringar. I Derbyfinalen tävlade hon utan framskor och så ska vi köra henne nu också är tanken, säger Engwerda vars sto alltså fått innerspår bakom bilen:
– Hästen är stor, men öppnar bra och jag tycker distansen passar henne.

Satsat italienskt

I Italien har han inte tävlat på 15 år. Innan det var det Passing Renka (e. Tagliabue) som tävlade framgångsrikt från hans stall i Italien, men då under Arnold Mollemas flagg.

Jeroen Engwerda-tränade Gina Schermer, med Rick Ebbinge i vagnen, har firat fina framgångar på svensk mark de senaste åren. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

– Men jag har varit mycket i Italien och köpt unghästar på senare år. De har fantastiska hästar och vi har satsat hårt, men ännu inte åkt och testat med någon i deras Derby. Dels är det lite speciella regler för att starta i Derbykvalen och har man inte någon av de allra bästa så är det inte värt att göra resan. Jag har inte heller något emot att vänta lite längre med mina hästar och inte ta allt ur dem som unghästar. Nu hoppas vi i alla fall att det kan komma något bra från den här resan.

Och resor till Sverige, har du några sådana inplanerade?
– Nej, inte i nuläget. Gina Schermer vilar och är inte aktuell för start och jag planerar inte heller att åka med någon annan till Sverige i nuläget, avslutar Jeroen Engwerda.

Dagens tävlingar i Turin sänds i ATG Live med start kl. 15:00. Björn Goop är på plats med egentränade Aramis Bar och i samma heat tävlar Acciaio som körs av Örjan Kihlström.
De fyra främsta från respektive uttagningslopp till Gran Premio Orsi Mangelli tar sig vidare till finalen som är beräknad att köras kl. 17:30.

Sport