Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Självförtroende till tusen

Färsk tusenklubbsmedlem, dubbla Grupp I-segrar inom loppet av en månad och debutant i Elitloppet.
För Carl Johan Jepson leker livet som catchdriver.
– Jag har upplevt mycket på kort tid, men att köra Elitloppet ska verkligen bli häftigt, säger 42-åringen.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Carl Johan Jepson är laddad till tusen inför den stundande Elitloppshelgen. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Carl Johan Jepson är laddad till tusen inför den stundande Elitloppshelgen. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Det har gått fort uppåt för Carl Johan Jepson. I måndags klev han in i Tusenklubben och han gjorde det efter att de senaste fem åren gått i raketfart.
Hela 692 segrar står han noterad för sen starten av år 2015. Fjolåret blev ett rekordår med 216 segrar och i år har han likaså inlett starkt. I början av februari vann han V75 Champions på Solvalla, tre månader senare tog han hem Orebro I’ntnl bakom Mack Dragan och helgen därpå tog han hem dubbla Grupp I-lopp med Activated i Drottning Silvias Pokal och Handsome Brad i Copenhagen Cup.
Det där med tusenklubbsinträdet tycks han värdera högt.
– Jag fick vetskap om det när det var kanske 30 segrar kvar. Det har varit väldigt mycket trav, jag har kört mycket och inte direkt på det utan segrarna har trillat in rätt naturligt, säger Jepson.

När du tänker tillbaka på tusenklubbskuskar vilka tänker du på då? Backar vi bandet 20 år tillbaka i tiden var ju detta gigantiskt stort?
– Jag tänker främst på lokala förmågor här i Värmland som Erik Berglöf, Mikael J Andersson och Göran E Johansson. Jag jobbade faktiskt hos Mikael J Andersson när han tog sin tusende seger med en av mina passhästar. Det är många kompetenta kuskar som är med i den klubben och ja, nu märker man ju själv att man inte är junior längre.

Nej, den tiden är förbi. Numera är Jepson ordentligt i ropet för jämnan, men utifrån det perspektivet hajar man till när man ser att han enbart har fem styrningar under helgen som stundar.
– Jag hade kunnat köra under fredagen, men tackade nej till några ströstyrningar. Till V75-finalerna har jag helt enkelt inte kvalat in så många och i de loppen nyttjar ju tränarna sina ordinarie kuskar om de inte kör själva. Och ja, så är det ju mycket utländska hästar med i loppen också där de nyttjar sina kuskar så jag tycker inte att det är så konstigt faktiskt utan hade det på känn att det skulle se ut såhär. Men jag kör hellre fem bra hästar som jag kan ordentligt än lägger till ett par chanslösa ströhästar, nu kan jag fokusera fullt ut på mina lopp, säger Jepson.

Onsdag-lördagsfokus

Någon gigantisk, fast kund har inte Jepson, men han lider inte av det.
– Nej, för mig känns det bra. Jag har däremot en bred kundkrets och även om Ulf Stenströmer och Eric Martinsson är mina största, fasta kunder så har vi liksom inget avtal. De kan välja andra kuskar om de så önskar och ibland är det tvärtom så att jag väljer bort deras hästar för att köra åt någon annan. Vi ger och tar åt båda håll helt enkelt.

Även om Jepson steppat upp och börjat ta för sig rejält i Grupp I-loppen så menar han på att det finns andra sammanhang som är väl så viktiga eller rentav viktigare.
– Det viktigaste är att ta för sig på onsdagarna och lördagarna med de prispengarna som är då. Man kan inte räkna med att ta sig runt på vardagstravet och luncher utan det är onsdagar och lördagar man måste lyckas.

Jag uppfattar det som att du är oerhört påläst när du åker ut till lopp. Lägger du mycket tid och energi på att grotta ner dig i lopparkivet före tävlingarna?
– Faktiskt inte. Kör man så mycket som jag gör har man inte tiden och orken att göra det, men visst läser jag mig till relevant information och lägger extra tid ju större sammanhang det handlar om. I vardagstravet kan man hästarna bra och kör emot dem regelbundet.

”Mycket bättre än resultatraden”

En häst som Jepson kört emot flera gånger, men bara kört en gång själv är Elitloppsdeltagaren Sorbet. Den 3 april vann han med Daniel Redéns häst på Solvalla.
– Han var jättefin att köra, som en bil! En riktig topphäst verkligen. Nu har vi ju fått ett tråkigt utgångsläge och ja… här finns lite att tänka på. Och det har jag gjort, men jag vill hålla det för mig själv. Man behöver ha en plan A, B och C och vara flexibel. Jag sitter i alla fall bakom en häst sommar bra nog för att ta sig till final, men ska vi kunna uträtta något där så behöver han nog vara trea som sämst i försöket.

Hur ska det bli att köra Elitloppet?
– Häftigt! Det kommer verkligen bli bli speciellt, något helt annan än allt man upplevt tidigare. Jag vann Lärlingseliten med Gazza Frontline för 15 år sen och det var stort där och då, men det här blir givetvis något helt annat.

Vad har du att säga om övriga hästar du kör i helgen?
– Emmylou (lopp 6 lördag) står tufft inne och så har hon fått ett fjärdespår på sin volt ovanpå det. Hon har gått bra hela tiden, men var lite sämre senast. Det kan varit en motivationsgrej och nu ska hon tävla med norskt huvudlag så får vi se om det gör henne bättre, men jag tycker bara hon ska med vid bred gardering.

Handsome Brad och Carl Johan Jepson. Foto Mia Törnberg
Handsome Brad är Carl Johan Jepsons styrning i Harper Hanvoers lopp. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

– Handsome Brad (lopp 12 lördag) är med i ett väldigt jämnt och bra lopp. Han var riktigt fin senast i Köpenhamn och även om detta ska bli ett kul lopp att köra så är det ju svåranalyserat. Jag vet i vilket fall att jag sitter bakom en bra häst.
– Exit Angot (lopp 4 söndag) var inte klockren senast, men jag tror han är uppfräschad efter det. Det är en häst som utvecklats väldigt fint och distansen gillar han, men hästen är inte helt att lita på.
– Bechamel (lopp 9 söndag) galopperade i en trång situation när jag körde henne på Åby. Hon kändes jättefin efter galoppen som fastlåst och även om det här givetvis är ett bra lopp så vill jag ha sagt att hon är mycket bättre än resultatraden antyder, säger Carl Johan Jepson.

Fokustema
Fokus: Riina Rekilä
Läs senare

Hon kan bli historisk

Hon har redan tagit Trav-Sverige med storm!
På lördag har Riina Reiklä chansen att bli historisk.
Ingen kvinna har nämligen vunnit något av de tre klassiska loppen i Sverige i sulkyn.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Riina Reiklä har vunnit flera storlopp – här med E L Titan på Red Mile – och blir det en ny femetta på lördag? Foto: stalltz.se
Riina Reiklä har vunnit flera storlopp – här med E L Titan på Red Mile – och blir det en ny femetta på lördag? Foto: stalltz.se
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Tetrick Wania är en produkt av finskan Riina Reiklä. Hon är uppfödare, tränare, körsven och numera före detta ägare till storfavoriten i Svensk Uppfödningslöpning.

Förra veckan såldes Tetrick Wania till tyska storhästägaren Karin Walter-Mommert, men det är fortsatt Riina Reiklä som sköter allt runt Muscle Hill-sonen. Den nya ägaren ville inte ändra ett vinnande lag.

Fakta

Tetrick Wania

Brun hingst 2 år e. Muscle Hill-Random Destiny e. Ken Warkentin
Rekord: 1.15,7k* – 1.12,8ak*
Prissumma: 903.578 kr
Resultat: 6 st: 4-1-0
Ägare: Karin Walter-Mommert, Tyskland
Uppfödare: Riina Rekilä, Finland
Tränare: Riina Rekilä, Finland
Körsven: Riina Rekilä, Finland

Expandera

Och det är med blandade känslor som Riina Reiklä sålt sin guldklimp.

– Det är alltid svårt att sälja en sådan speciell häst, men jag vet att Tetrick Wania får ett bra hem, säger Riina Rekilä.

På söndag jagar hon femte raka segern tillsammans med Tetrick Wania, varav de tre senaste på svensk mark; Breeders Crown, Svampen och försök till Svensk Uppfödningslöpning.

– Det är en sådan otroligt fin häst och det har han varit hela tiden.

Tetrick Wania var uppe i 85.000 dollar, men sedan var det stopp. Foto: Adam Ström/stalltz.se

Egentligen skulle Riina sålt sin uppfödning förra året på Lexington Selected Yearling Sale, men hon ropade tillbaka Tetrick Wania för 85.000 dollar.

– Jag kommer inte ihåg vad jag hade satt för pris för att jag skulle släppa honom, men det kändes tråkigt i det läget att ta tillbaka Tetrick Wania. Möjligen var det kanske fel ägare och vi vet att många stora affärer görs upp innan auktioner med provisioner hit och dit. Några av mina kompisar sade, att var glad att du får hem en fin häst.

Och visst fick Riinas vänner rätt…

– Tetrick Wania har varit fin hela tiden och det tog inte lång tid innan jag förstod att det rörde sig om en talang. Kanske första gången jag körde honom – om jag minns rätt? Och efter ha kört Tetrick Wania tre-fyra gånger blev han rädd för något och rusade iväg i 1.20-fart och då kände jag att det fanns fart i honom.

Var inte den här snyggingen värd mer än 85.000 dollar? Foto: Adam Ström/stalltz.se

Men det är egentligen inget som överraskade Riina:

– Alla avkommor som jag tränat efter Tetrick Wanias mamma Random Destiny har varit snabba, haft jättebra fysik och ork. Samma gäller för Tetrick Wania.

Lite jobbigare att åka dit…

Riina Rekilä tränar sina hästar hemma på gården. Där har hon en rakbana på 900 meter och en slinga på 2,5 kilometer.

– Någon gång åker jag in till Teivo (Tammerfors) och kör Tetrick Wania, men det är lite jobbigare att åka dit även om det bara tar 20 minuter med bil. Normalt brukar jag träna Tetrick Wania hemma två gånger i veckan, varav en gång på rakbanan.

Efter vinsten i försöket till Svensk Uppfödningslöpning har Riina Rekilä stannat kvar i Malmö med Tetrick Wania.

– Vi står i ett ridstall tio minuter från Jägersro. Vi tränade honom i måndags och lite i torsdag och allting verkar bra. Jag gör inga förändringar.

Tetrick Wania vid sin vinst i försöket till Svensk Uppfödningslöpning. Foto: Mikael Rosenquist.

Och det behövs väl egentligen inte… Tetrick Wania har hittills varit 2019-kullens stora stjärna.

För Riina Rekilä är det första gången hon är med i ett klassiskt lopp i Sverige, men hon har stor rutin från tävlande på andra sidan Atlanten, både i Kanada och USA.

I Kanada tävlade hon framgångsrikt med Tetrick Wanias mor Random Destiny (e. Ken Warkentin), 1.10,6/$691.233, med segrar i flera storlopp som superfinalen i Ontario Sire Stakes Gold (C$300.000), försök i OSS Gold (C$130.000) plus finalen i S.B.O.A. Stakes (C$168.383). Som treåring – året var 2010 – utsågs Random Destiny till ”Årets Sto” och Riina Rekilä fick ta emot Joe O’Brien Award.

Random Destiny. Foto New Image Media

Random Destiny köpte Riina Rekilä och Esa Lahtinen för 22.000 kanadensiska dollar på Forest City Yearling Sale som ettåring och det har visat sig vara väl investerade slantar.

Efter den framgångsrika karriären på tävlingsbanan – Random Destiny inledde karriären som tvååring med fem segrar på elva starter – gick hon till avel efter fyraåringssäsongen med elva vinster på 28 starter.

Hennes första avkomma blev Elmo Blatch (e. Andover Hall), 1.10,2/$152.917, och sedan kom fenomenet Walner (e. Chapter Seven), 1.08,6*/$567.652, som vann nio av tio starter, men tävlingskarriären tog slut innan Hambletonian Stakes.

Walner är Random Destinys främsta avkomma hittills. Foto Lisa Photo

Walner hade en kort, men fantastisk tävlingskarriär i Nordamerika. I sin sista start, som var tänkt som ett genrep inför Hambletonian Stakes, vann Walner en division av Stanley Dancer Memorial ($159.000) på rekordtiden 1.08,6.

Som tvååring tog han hem finalerna i Breeders Crown ($600.000) och Kindergarten Classic ($200.600) plus att han satte världsrekord för tvååriga hingstar på milebana med tiden 1.09,3 över 1.609 meter.

I aveln har Walner fått en flygande start och hans äldsta avkommor är två i år och han är den ledande avelshingsten på andra sidan Atlanten. Av hans 93 tvååringar har 71 startat och tillsammans tjänat 4.289.203 dollar med toppnumret Venerable, 1.09,6*/$927.295. Tvåan i hingstligan Chapter Seven har fått ihop 2.748.769 dollar och trean Muscle Hill 2.189.250 dollar.

Muscle Hill var för dyr

Att det blev Chapter Seven som partner till Random Destiny var inget självklart val.

– Muscle Hill var för dyr och vi ville ha en förstaårshingst. Eftersom Random Destiny är ganska stor – mäter 165-166 centimeter – hade vi chansen att välja en liten hingst och då föll valet på Chapter Seven, har Reiklä berättat tidigare för Sulkysport.

Fakta

Random Destinys avkommor:

Född – Avkomma/kön/far – Rekord/intjänat

  • 2013: Elmo Blatch (v e. Andover Hall) – 1.10,2/$152.917
  • 2014: Walner (h e. Chapter Seven) – 1.08,6*/$567.652
  • 2016: Malibu (s e. Muscle Hill) – 1.13,5*/$8.460
  • 2017: Finland (s e. Andover Hall) – 1.13,7am*/454.519 kr
  • 2018: Zeron Wania (h e. Muscle Hill) – ostartad
  • 2019: Tetrick Wania (h e. Muscle Hill) – 1.12,8ak*/903.758 kr
  • 2020: Vegas Wania (h e. Father Patrick)
  • 2021: sto e. Muscle Hill
Expandera

Men Random Destiny skulle få chansen med Muscle Hill senare. För fem år sedan föddes Malibu (e. Muscle Hill), 1.13,5*/$8.460, som gjorde fem starter – två segrar – innan hon sattes i avel. I år har hon fått en dotter efter Chapter Seven i USA.

Den 6 maj 2019 fick Random Destiny en son efter Muscle Hill som döptes till Tetrick Wania.

Och därefter kom Tetrick Wania till världen. Ytterligare fyra avkommor har Random Destiny.

Fyraåriga Finland (e. Andover Hall), 1.13,7am*/454.519 kr, ostartade Zeron Wania (e. Muscle Hill), en ettårig hingst efter Father Patrick och ett årsföl (sto) efter Muscle Hill.

– I år betäckte vi Random Destiny med Maharajah, men hon tog sig inte. Nästa år går vi tillbaka till Muscle Hill.

Och valet av hingst var väl inte speciellt svårt med tanke på Tetrick Wanias framfart på tävlingsbanan?

Tetrick Wanias stamtavla. Källa: breedersbible.com
Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Jättenytta av Rikstravet”

För somliga blev andelskonceptet Rikstravet ett fiasko med begränsade resultat medan det för andra gett dem en väg in i hetluften med framgångar på V75.
Kristian Lindberg tillhör den senare skaran och ser lördagshästen Himalaya Sisu som en direkt effekt av Rikstravet.
– Vore det inte för Conrads Wilhelm så hade vi inte fått till ett så lyckat andelskoncept med Himalaya Sisu, säger Årjängstränaren.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Himalaya Sisu och kristian Lindberg. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Himalaya Sisu och kristian Lindberg. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Det var 2015 som Kristian Lindberg blev utsedd till att träna Dalsland/Värmlands representant i Rikstravet.
Konceptet med tusen andelar per häst blev populärt och Lindberg fick till en fullträff då han köpte den då fyraårige Conrads Wilhelm (e. Crazed) från Svante Båth.
– Det blev en riktig fullträff. Han vann ett Klass II-försök här hemma i Årjäng och det var folk precis överallt! Jag har verkligen haft jättenytta av Rikstravet. Där lärde jag känna mycket folk och när Conrads Wilhelm sedan såldes på auktion så var det hundra av de som hade andelar som hakade på när vi köpte loss honom. Hästen sprang in en miljon och utan honom tror jag inte vi hade fått till det här konceptet med Himalaya Sisu, säger Kristian Lindberg.

Conrads Wilhelm och Kristian Lindberg efter V75-seger hemma i Årjäng under Rikstravet 2015. Foto Urban Kihlman/ALN

Så nyligen som i förra veckan togs beslutet att Conrads Wilhelm skulle få gå i pension efter en karriär som innehöll 108 starter, 13 segrar och 1.083.660 kronor i insprungna prispengar.

Fakta

Himalaya Sisu

Fyraårigt mörkbrunt sto e. Explosive Matter–Mimosa Lindy e. Andover Hall

St: 20: 3–4–0, 1.11,4ak, 429.200 kr.

Ägare: Stall Himalaya Sisu.
Uppfödare: Sisyfos Breeders AB, Sigtuna.

Tränare: Kristian Lindberg, Årjäng.

Ropades in på Kriterieauktionen 2018 för 50.000 kronor.

– Hästen kunde starta mycket och det tror jag är är viktigt när man har en andelshäst. Vi hade mycket kul med Wilhelm, men nu när han blev halt och vi inte hittade felet trots att vi sökt ordentligt så var det läge att låta honom runda av tävlingskarriären och bli ridhäst istället.

Nya förmågor tar över och bland dem finns alltså lördagens V75-häst Himalaya Sisu (e. Explosive Matter).
– Jag köpte henne på auktion som ettåring, hade henne ett tag och sedan togs beslutet att göra andelshäst av henne. Det är flera som var med på Wilhelm som även är med på den här hästen. Det är 60 andelar och jag tror det är 52 olika ägare.

”Verkligen utvecklats”

Karriären inleddes aningen trevande och det var först i tolfte starten som första segern kom.
– Hon gjorde inte så mycket väsen av sig i loppen utan sprang mest med. I slutet av treåringssäsongen gjorde hon dock några riktigt bra lopp och jag fick upp förhoppningen att det kunde släppa ytterligare för henne som fyraåring, men jag får erkänna att hon har tagit ännu större steg än jag hade trott.

Himalaya Sisu och kristian Lindberg. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

När stoet väl vunnit lopp gick det fort. Två månader senare följde hon i Conrads Wilhelms hovspår och vann likaså Klass II-försöket under Årjängs V75-dag!
– Hon har verkligen utvecklats bra. Jag tycker att hon har varit strax under de bästa i kullen och haft lite otur när vi varit med i några av de tuffare sammanhangen samtidigt som hon har körts lite passivt. Hon satt till exempel fast i ett Breeders Crown-lopp i augusti.

När det inte blev någon semifinal på Solvalla eller final på Sundbyholm började Lindberg blicka mot lördagens lopp. I Axel Jensens Minneslopp för ston (V75-4) möter Himalaya Sisu några av Sveriges bästa fyraåriga ston och stora delar av den norska eliten.
– Det här loppet kändes givet att gå för. Vi har bara 13 mil till Bjerke och ska äntligen åka dit igen efter att inte tävlat där på ett par år. Jag tycker att loppet ser intressant ut.

Utrustningsändring

Det hörs mellan raderna på Lindberg att han har vissa förhoppningar i lördagens lopp utan att han för den skull säger att Himalaya Sisu kommer att vinna.
– Vi får se hur långt det räcker. Jag tycker att många tränare verkar ha lite negativ formkurva på sina hästar av snacket att döma. För mig känns det tvärtom då jag tycker att jag har en häst med som håller väl så bra form som tidigare.

I bakfickan har han därtill en utrustningsändring att nyttja för första gången på länge.

Fakta

Kristian Lindberg om verksamheten:

Jag har 26 hästar i träning varav tio är ett år gamla. Tre eller fyra av dem ska gå iväg till en annan tränare, men totalt sett tycker jag att det ser bra ut och är nöjd med materialet vi jobbar med. Av hästarna står 21 inne på travbanan här i Årjäng och de övriga står på min svärfars gård åtta kilometer härifrån”.

– Hon kan vara lite trög och även om hon alltid ger allt så kan avsaknaden av körspö göra henne lite loj. Det kan bli så att vi kör med urryckare för första gången på länge. Det har vi inte gjort sedan årets två första starter.

Efter tre raka miljonår vad gäller inkörda prispengar mellan 2017-2019 tog Lindbergs stall ett steg tillbaka i fjol. Av årets siffror att döma har den negativen trenden brutits illa kvickt.
– Fjolåret var en jättebesvikelse. Jag har inte haft så mycket starthästar i år, men de vi har tycker jag har gått bra. Treåringarna har inte riktigt levererat som jag önskat, men de känns på gång och vi har en positiv trend i stallet, avslutar Kristian Lindberg.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Ingen tvekan om bästa chansen”

Efter lördagens islossning på V75 laddar Stefan Persson om med fem chanser inom lördagens omgång på Jägersro.
Sulkysport tog ett snack med Halmstadkusken om catchdriverlivet, årets resultat och lördagens chanser.
– Det är ingen som helst tvivel om att Four Guys Dream är min hetaste segerchans, säger formkusken.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Stefan Persson skötte tömmarna bakom Powerbank. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Stefan Persson skötte tömmarna bakom Powerbank. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Det känns rätt att ge honom det epitetet. Förra veckan vann han dels två V75-lopp i Örebro med Moses samt Hipster Am och därtill vann han Breeders Course bonuslopp på Jägersro med Garden Leave, en seger som var värd 125.000 kronor.
Faktum var att Persson inte hade vunnit V75-lopp sedan i april innan lördagens fullträffar och man kan fråga sig om det är sådant som sätter sig på psyket.

Fakta

Stefan Perssons kuskstatistik:

År / körda lopp / segrar / inkörda prispengar

  • 2017: 236 – 30 – 3.733.484 kr
  • 2018: 393 – 37 – 4.960.643 kr
  • 2019: 472 – 39 – 4.696.259 kr
  • 2020: 1 084 – 113 – 14.853.550 kr
  • 2021: 1 111 – 125 – 12.390.325 kr

– Nej, det är inte så det har satt sig i huvudet, men man retar sig på det emellanåt. Jag skojade med Rikard N Skoglund i lördags om att vi var kalla kuskar enligt statistiken på V75, men att det är Chelsea-Arsenal samma helg som det är V75 Champions nästa år så vi får väl åka på det istället. Han håller på Chelsea och jag på Arsenal, men ja… vi får väl se hur det blir med den saken nu, säger Persson och fortsätter:
– Men det där med att vinna på V75 är svårt. Man måste köra bra hästar där för att lyckas och det är väl inte så ofta jag suttit bakom favoriterna.

I fjol vann Persson dubbla Grupp I-lopp och hade lite av ett ”breakout year” som catchdriver.
I år har han vunnit 125 lopp kontra 111 i fjol, men till jämförelsesiffrorna rörande inkörda prispengar har han alltjämt 2,5 miljoner kronor upp kontra 2020:s siffror.

Vad har varit bra i år och vad har varit mindre bra?
– Jag vinner fler lopp. Jag har två championat i år även om det är sommarbanor och är med i toppen på flera banor. Däremot är. jag inte nöjd med V75-resultaten som nämnt och jag har inte heller haft träff i stora årgångslopp likt jag hade i fjol eller kört i lika många. Det påverkar inkörda prispengar mycket.

Gick du in i året med någon specifik målsättning?
– Nej. Det är jättesvårt att göra det. Jag har nästan aldrig gjort det som tränare heller. Det är egentligen ingen vits. Man kämpar på och gör så bra man kan, det är så mycket saker som kan spela in och påverka.

Bättre påläst

När Sulkysport når Persson sitter han i bilen på väg upp till torsdagstävlingarna på Åby. Det var 2019 som han tog beslutet att lägga ner den egna verksamheten. Under en period var han privattränare, men i takt med ökat förtroende som kusk är Persson idag catchdriver.

Hur ser en dag ut i regel mitt i veckan om du kör lopp på kvällen?
– Idag har jag skott två hästar på förmiddagen. Jag var hemma sent från Solvalla natten innan, kom hem runt 03:30. Sen spelade vi in Halmstadpodden på eftermiddagen. Därefter har jag hämtat barn från skolan, hämtat referenten (sonen Alex som referar på Åby, red.anm.) och nu är vi på väg till Åby. Annars brukar ofta köra fort med Johan Untersteiner på måndagar inne på banan när de kommer in med sina hästar. Dessutom har ju jag och Linda sex egna hästar. De brukar jag hjälpa till och träna lite på veckan också. Sedan dyker det upp någon amatör ibland och vill ha körhjälp. Jag försöker springa en runda några gånger i veckan. Jag har inga problem att sysselsätta mig.

Stefan Persson körde Björn Goop-tränade Eagle Eye Sherry till seger i Oaks under fjolåret. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Finns det några saker du oftare kan ägna dig åt dig idag eller ta dig tid för som du inte kunde göra under tiden som egen tränare?
– Nej, det har inte blivit riktigt så ändå. Innan man åker till tävlingar kan man sova en halvtimme eller läsa programmet lite mer ordentligt innan. Det försöker jag att hinna med varje dag så långt som det går, det var man inte bortskämd med som egen tränare utan då gick det i ett lite högre tempo och fanns sällan ett utrymme för det.

När man börjar ett nytt typ av liv eller ett nytt arbete så får man ju ofta en nytändning, men på alla arbetsplatser så blir det ju någon form av vardag till slut. Händer det ofta att du dras med motivationsbrist?
– Nej, det kan jag inte påstå. När vi går mot mörkare tider påverkas man som alla andra, det är inte riktigt lika kul att köra trav när det är två grader, regnar och är kolsvart kontra i augusti, när man kör i kortarmat och det är 22 grader. Men, det var likadant när man var tränare, det var ingen skillnad då egentligen.

”Ångrar inte saker”

Beslutet att lägga den egna verksamheten på is tycks inte vara något han har ångrat.
– Nej. Det har jag inte gjort och jag är inte den typen som går runt och ångrar saker. Vill jag vara tränare igen så är det bara att dra igång, det finns inget som hindrar mig.

Kör du så pass mycket nuförtiden att du i princip kan öppna ett program till Jägersro eller Åby och känna att du har bra koll på nästan alla hästar eller har det blivit ännu viktigare för dig att lägga tid på att läsa på inför loppen?
– Jag ger mig själv mer tid att läsa på. I och med att jag är iväg och kör så mycket så är givetvis antalet hästar under en tävlingsdag som jag någonsin kört allt fler. Idag lägger jag en helt annan tid på att förbereda mig inför loppen än vad jag gjorde tidigare.

Tittar man i statistiken på ST:s hemsida över dina senaste 300 körda lopp så är det extremt många olika tränarnamn som dyker upp. Det verkar som du kör åt allt och alla, men inte har någon stor, fast kund?
– Jag tycker bara det är kul att köra åt många olika. Man kan ramla in lite hos vem som helst. Visst hade det varit en drömtillvaro att ha som Örjan Kihlström och köra Daniel Redéns hästar, men jag är nöjd som jag har det. Det man kan sakna är att få bygga upp en häst från början av tävlingskarriären. Att köra en häst start efter start, forma dem till tävlingshästar. Ibland får man inte det förtroendet i den här branschen. Man kan sitta fast två gånger i rad och sedan blir man utbytt, men det finns även tränare som jag vet att jag får fortsätta köra åt även om det blir fel någon gång. Jag kan tycka att det är de kunderna man presterar bäst åt.

Tycker du själv att du är en bättre kusk idag än vad du var för säg tre år sedan?
– Det är svårt för mig att svara på som är mitt upp i det, men rent allmänt kan man ju säga att det här med att bli en duktig kusk handlar mycket om att köra mycket lopp. Det finns nog 30-40 kuskar som om de får köra samma hästar under ett år så tror jag inte att resultaten blir sådär jätteannorlunda utan det skulle nog bli rätt så likvärdiga resultat. Men som svar på din fråga om jag är en bättre kusk; jo, det är jag helt klart och det handlar som sagt väldigt mycket om detta att jag tävlar mer regelbundet, avslutar Stefan Persson.

Fakta

Stefan Perssons om lördagens chanser:

Sweetman (V75-1):
– Han är 30 procent bättre i ledningen än bakifrån så det här är ett iskallt utgångsläge för hans del. Det blir väldigt svårt att vinna härifrån.

Dionysos L.I. (V75-2):
– Han har bara blivit bättre och bättre hela tiden. Eric Martinsson är jätteduktig på att bygga hästar. Att matcha dem lite billigare, få dem modiga och växa. Jag säger inte att hästen är förstastrecket, men de springer inte ifrån honom. Hästen är snabb iväg, men det är minst ett par på insidan som han inte tar sig förbi.

Four Guys Dream (V75-3):
– Han fick gå först i tredjespår sista 600 meterna senast på Solvalla och höll bra. Jag tycker att hans uppgift ser intressant ut och bedömer det inte som att finnas några oslagbara konkurrenter. Andraspår är helt okej dessutom, han kommer sitta bra till och peppar-peppar känns han väldigt stabil i voltstart så det bör ej vara ett problem. Om man ska säga något på minuskontot så kanske han gjort sina vassaste lopp i jänkarvagn av någon anledning, men det är ändå min klart bästa chans på lördag.

Van Gils (V75-5):
– Har jag inte kört förut, men hästen gör riktigt bra lopp för jämnan. Det här blev ett tufft lopp. Han är häst som kan starta i sådana här sammanhang, men får nog bedömas som fjärde-femtehäst på förhand för det var några bra hästar med på framspår. Jag tycker att hästen verkar tåla att göra lite jobb själv.

Ups Face (V75-6):
– Kan jag inte formstatusen på i nuläget. Vad jag kunnat läsa mig till så har Lars I Nilsson varnat för stor galopprisk och hästen främst startar här för att det är hemmaplan, men som sagt; Jag har ingen riktig chans att värdera hästen.