Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 41:
God kunskap om utfodring är grundläggande för god hästhållning. Inom travet finns dessutom utmaningen att de unga hästarna tränar och i många fall tävlar under tiden de fortfarande växer (den varmblodiga travaren är ofta färdigutvecklad vid 3-3,5 års ålder). Alltså en dubbel utmaning.
För att ha kontroll på utfodringen måste man göra en analys av höet/hösilaget inför varje nytt parti. Det bästa och säkraste provet får man om lantbrukaren redan på fältet tar provet. Analys av grovfodret är helt nödvändigt då innehållet av energi och framför allt protein kan variera enormt mellan olika partier. Man måste uppskatta hästens vikt och förväntad tillväxt och bestämma vilken träningsnivå den ska befinna sig på. Dessutom är hästar olika lättfödda, det är helt individuellt, en del är naturligt mulliga och en del är slanka. Man räknar generellt med att hingstar kräver tio procent mer energi.
Man kan med utfodringen styra tillväxttakten hos unghästen
Avelsston som går dräktiga eller är digivande har också speciella behov. Här ska en individ till utvecklas och särskild vikt måste läggas vid proteinbehovet och proteinets kvalité. Mineraler är också viktiga framförallt hos de växande djuren.
Fakta Anne Haglund
Hästen är ett betande djur och under tusentals år anpassad för att äta gräs under stor del av dygnet. Gräs eller som det måste bli hö eller hösilage (grovfoder) i tillräcklig mängd är avgörande för mag- tarmfunktionen och för beteendet. Hästar är helt enkelt anpassade för att tillbringa huvuddelen av sin tid ätande. För många hästar fungerar det att ge fri tillgång på grovfoder, om man måste begränsa så är riktlinjen 1,5-2 kg torrsubstans (ts)/100 kg häst per dygn. Det är nästan alltid en fördel att så stor andel som möjligt av födointaget är grovfoder. 1 kg ts motsvarar i normalt hö (84 procent ts) 1,2 kg foder och i normalt hösilage (60 procent ts) 1,8 kg foder. En normal 450 kg häst ska alltså äta 8-11 kg hö (84 procent ts) eller 12-16 kg hösilage (60 procent ts).
För tränande och tävlande hästar ska man försöka hitta ett hö med högt energiinnehåll och för avelsston är det viktigt med både högt energi- och framförallt proteininnehåll. Grovfodret ska ges vid minst två tillfällen per dygn. För vuxna konvalescenter, ridhästar och ponnyer är det ofta bäst att ge grovfoder med låga energi- och proteinvärden så att man kan tillfredsställa deras ofta stora aptit genom att ge större givor utan att riskera fetma.
Man har samma krav på vattenkvalité till hästar som till människor
Nu är det dags att plocka fram grovfoderanalysen. Beräkna protein, energi, Ca (kalcium) och P (fosfor) på grovfodergivan du tänkt ge hästen. Om grovfodergivan inte täcker energi och proteinbehovet, lägg till lämpligt kraftfoder i lämplig mängd för att täcka behovet. Räkna därefter ut total mängd av protein, energi, Ca, P, magnesium (Mg) och selen (Se). Komplettera eventuella brister med lämpligt mineralfoder. Kontrollera Ca/P kvoten och behovet av extra vitaminer. En vuxen häst behöver sex gram smältbart protein (smb rp)/MJ för att täcka underhållsbehovet av protein.
Man kan med utfodringen styra tillväxttakten hos unghästen. Intaget av näringsämnen och framför allt energi styr tillväxttakten. Travhästuppfödaren och unghästtränaren vill dock att hästen ska ha maximal tillväxthastighet, då målet oftast är att träna och tävla med unga hästar. En underutfodrad häst får kraftig tillväxtökning när den släpps på bete och hastiga ökningar i tillväxten är inte optimalt när hästen samma höst dessutom ska börja träna. Inom travet är en maximal och jämn tillväxthastighet önskvärd. Proteiner är uppbyggda av ett tjugotal olika aminosyror varav en, lysin, måste finnas i tillräcklig mängd för tillväxt. Proteininnehållet i fodret kan gärna vara något högt hos den växande hästen men inte för lågt om man vill uppnå maximal tillväxt.
Man ska vara försiktig med hög spannmålsgiva till hästar. Majs, korn och även havre innehåller mycket stärkelse. Högt stärkelseinnehåll i fodret orsakar tarmstörningar som kan ge diarré och kolik. Detta beror på att hästen, i förhållande till andra djur, har lite stärkelsenedbrytande enzym i tunntarmen. Om inte all stärkelse brutits ned i tunntarmen, vilket den ska, går stärkelsen vidare till grovtarmen och orsakar rubbningar i tarmfloran så att tarmen blir surare. Detta orsakar sämre foderutnyttjande och ökad gasbildning.
Man har samma krav på vattenkvalité till hästar som till människor. Hästar är känsliga för avvikande lukt och smak till exempel svavel, järn och koppar. En normal häst dricker minst 20 liter vatten per dag, vilket såklart kan ökas flerdubbelt vid värme och hög arbetsintensitet. Gräs innehåller mycket vatten (ca 70-80 procent) och under perioder med frodigt bete dricker hästarna väldigt lite eller inget alls. Det bästa är ett erbjuda hästen vatten från en fri yta.
Många vill av ha vattenkopp till sin hästar men då är det mycket viktigt att kontrollera flödet. Vattenkoppen ska ge 6-8 liter vatten per minut annars är det visat att hästen dricker för lite. Man bör erbjuda hästen saltsten. Det är dock konstaterat att en del hästar äter för mycket salt och en del för lite. Det säkraste är att tillföra salt dagligen i foder eller i vattenlösning. Saltbehovet varierar mycket beroende på svettningsgraden. Saltet till hästar ska vara jodfritt. Hästar är som tur är inte känsliga för salt på samma sätt som människor som lätt får blodtrycksförändringar vid för högt saltintag.
På www.slu.se finns både tips och program för att beräkna foderstat.
***
Fotnot: Denna veckas krönikör är Klaus Koch.