Ädla motiv? Knappast! Intresset för sporten har inte ökat ett dugg sedan dess utan nästan alla siffror pekar tyvärr åt helt fel håll.
Genom åren har publiksiffror mörkats och/eller kryddats (stryk det som önskas!) med travförbundets goda minne. En vacker fasad har målats upp…till glädje för vem?
Tidigare räknades endast betalande publik i svensk travsport, men när besöksantalet började dala efter införandet av totomater (spelterminaler utanför travbanorna) i mitten på 1980-talet var trenden skoningslös tydlig.
Bara på några få år tappade travsporten hundratusentals besökare och för att inte förlora ansiktet helt lyftes fribiljetter in i den officiella statistiken för publikräkningen. Senare förvandlades fast anställd personal vid banorna, funktionärer, restaurangstab och aktiva också till ”publik”.
För att pigga upp minnet kan det vara värt att peka på några historiska datum. 1986 betalade 1.638.155 personer entré till svenska travbanor. När den siffran sjönk med drygt 200.000 personer på två år valde Svensk Travsport att börja räkna in de personer som erhållit fribiljetter i publiksiffrorna.
1992 var första året som betalande publik understeg en miljon personer och när antalet besökare hade minskat till 768.799 personer 1999 var det sista året som Svensk Travsport officiellt redovisade betalande publik.
Är det någon som minns ST(C)-dokumentet Trav 2000? Där var målsättningen att öka banpubliken med 100.000 besökare varje år. Inte ett enda år lyckades travförbundet med detta och ifjol var första året som ”all publik” ramlade under miljonstrecket.
Den officiella siffran uppgavs till 969.856 personer i ST:s årsstatistik, eller 874 besökare i snitt per travdag. Även detta ett bottenrekord – det tidigare låg på 1.207 personer.
För en tid sedan lyfte Svensk Travsports verkställande direktör Maria Croon fram några glädjeämnen (inte precis att man går i taket, se nedan!) som skett på senare tid i Svensk Travsport.
När corona-tiden är över i Sverige och när travbanornas publikområden öppnas igen så borde Svensk Travsport för en gångs skull lägga ordentlig med kraft på publikfrämjande åtgärder och visa att man menar allvar.
Ett sådant arbete kräver tålamod, uppriktighet och sker inte över en kafferast. Att sälja travsport är en konst – klarar någon av det 2020? Om inte är det kanske lika bra att tänka krasst och förvandla travet till en ren tv-sport. Det verkar ju fungera, åtminstone för tillfället…