Ständigt får vi höra om att det är mycket publik på travbanorna och ibland väldigt mycket publik och inte sällan nämns ordet folkfest i travets sändningar. Ett uttryck som överlevt sig själv i travsporten och som knappast har med dagens publikläge att göra.
Under Sprintermästarhelgen blev vi återigen påminda om att folket har svårt att hitta tillbaka till travbanorna, men några analyser gjordes inte i travets sändningar mer än att ”det var mycket folk” och att det var ”roligt med all publik”.
I torsdags kom 4.215 personer för att se Francesco Zet vinna Sprintermästaren och i lördags räknades publiken till 4.067 på Halmstadstravet. Ett tapp från 11.374 till 8.282 personer jämtfört med året innan corona. 2018 besöktes Sprintermästarhelgen av 18.325 personer och 2017 av 23.590 personer.
Anledning till eftertanke och analys? Inte en chans. Publikfesterna fortsätter i svensk travsport oavsett hur mycket folk som kommer. Svårare än så behöver inte de ansvariga göra det för sig när travets ska skrudas i så vackra färger som möjligt.
Har travbanorna blivit något av Fort Knox, som Lennart Forsgren uttryckte saken, att det är svårt att komma in på arenorna?
En bov i dramat när det gäller publik till travbanorna är onekligen det nya biljettsystemet som lämnar mycket övrigt att önska. Det verkar dessutom vara ett system som nästan har en öststatsdoft över sig. Kallt och stelbent och utan inbyggda finesser…
Hästtransportörer utan biljett får tjata sig in på stallbackarna för att leverera spelobjekten (hästar) och skötare (tar hand om hästarna) till travbanorna, folk som erhållit så kallade guldkort (fri entré till alla banor) av Svensk Travsport (ST) för insatser i travets tjänst har fått delar av sina förmåner indragna och för de som inte löst en digital biljett innan de anländer till en travbana straffas på vissa banor med det dubbla entrépriset.
Och ständigt hörs det klagan över alltför höga biljettpriser i samband med större travtävlingar och då finns det inte alltid totoluckor att spela i på alla banor.
Det kanske är dags att öppna grindarna om travet verkligen vill ha publiken tillbaka? Som det är nu är travet på väg att mota bort de sista entusiasterna med den ena dumheten efter den andra…
Finns det ingen som kan sätta ner foten eller rent av klacken i backen? Idag saknar travsporten en ledargestalt värd namnet och en person med sådana kvaliteter behövs mer än någonsin.
