Redan från årsskiftet gäller denna nya bestämmelse, vilket innebär att samtliga svenska uppfödare som säljer sina hästar och som tävlar utomlands inte längre får någon möjlighet till uppfödarpremier. Om nu inte uppfödaren skulle få en häst som deltar i Grupp I- eller i ett STL (V75)-lopp utomlands.
I vanliga löpningar utomlands blir det alltså inga uppfödarpremier för Sveriges alla uppfödare, vilket innebär att en häst – som någon uttryckte saken – i praktiken är ekonomisk död för den person som fött upp den.
Antalet hästar som tar sig hela vägen till Grupp I-löpningar är inte speciellt stor och för den lilla uppfödaren som lyckats sälja sin häst utanför landets gränser är detta ett slag rätt i ansiktet – om nu inte uppfödaren har sådan tur att hästen blir kvar och tävlar på svensk mark.
Den nya förordningen gäller bara EU- och ESS-länder och inte Nordamerika, Australien och Nya Zeeland. Eftersom Nordamerika inte har Grupp I- eller STL-lopp så suddas Kanada och USA bort från kartan. Detta gäller även Australien och Nya Zeeland, som till sin skillnad mot Nordamerika har kategoriseringen Grupp-lopp.
Detta betyder att om en svenskfödd travare tävlar framgångsrikt i ett storlopp borta i USA, exempelvis Hambletonian Stakes eller VM-loppet, så betyder det ingenting ekonomiskt för uppfödaren.
Detta kallar ST ”förbättringar” i ett pressmeddelande. ST har ju varit synnerligen snälla mot de aktiva under 2020 och tidigare i år har förbundet skicka ut plasthovkratsar till de aktiva.
Det nya systemet innebär förvisso att maxtaket på 100.000 kronor i uppfödarmedel för hästar lyfts bort. De få uppfödare som lyckas får fram en häst som tävlar på en sådan hög nivå utomlands får chansen till en större intäkt, men för alla andra stryps uppfödarmedlen helt.
Kan landets uppfödare vänta sig några fler presenter från ST innan 2020 ringer ut?
