I en gästkrönika i Ridsport tar Lisa Lidbeck upp ett alltid lika aktuellt ämne under rubriken ”Handlar det bara om svensk präktighet?” och anser att det är obegripligt att Svenska Ridsportförbundet inte följer FEI:s regelverk (Fédération Équestre Internationale) gällande medicinering utan istället valt att göra sällskap med trav- och galoppsportens karens- och förbudslista i Sverige.
Som motivering skriver Lisa Lidbeck bland annat om ett regelverk för extrem påfrestning och om hästar som presterar på nära max som tvååringar och många gånger är förbrukade innan de fyllt sju år.
Är det någon som känner igen den bilden av travsporten i Sverige?
Jag gör det inte och fakta är att tvååringstävlandet ligger på en väldigt sparsam nivå i Sverige. Ifjol uppgick antalet starter för alla åldrar i Sverige till 77.163 och tvååringarna stod för 0,7 procent – eller 571 starter – av den siffran. För att göra det ännu mer tydligt; tvååringarna tävlade om 1,9 procent av den totala priskakan på 860.070.400 kronor på svensk mark under 2022.
De äldre hästarna – sex år och uppåt – stod för 33.881 starter, eller 43,9 procent av samtliga starter förra året. Förbrukade innan hästarna fyllt sju år? Glöm det!
Kan man verkligen få kasta ut sig vilken dynga som helst utan någon som helst faktakontroll? Tydligen går det alldeles utmärkt om man är veterinär och heter Lisa Lidbeck.
