Daniel Wäjersten var kungen bland tränarna under Östersunds V75-dag och allra mest värmde segern med Riet Hazelaar (e. S.J.’s Caviar) i silverdivisionen. Två imponerande segrar i Wäjerstens regi följdes av en svagare insats i bronsfinalen under Elitloppshelgen.
– Hon var superbra i de två första starterna och jag var så himla säker på att hon skulle vinna under Elitloppshelgen. Hästen var inte som bäst den dagen och det var skönt att hon studsade tillbaka och vann nu, även om hon inte var riktigt lika bra som i de två första starterna, sade Daniel Wäjersten.

Anrika Storsjöpokalen, som namnet på silverdivisionen är, blev en minst sagt rafflande och rivigt lopp. Parveny (e. Quite Easy) försvarade lendingen från innerspår och efter drygt 500 meter fick han sällskap på utsidan av en het Hidalgo Heldia (e. Raja Mirchi) efter 1.08,8 första 500 meterna. Då hade Alessandro Gocciadoro strax före halvvarvspassering lämnat andra utvändigt med Zeudi Amg (e. Ideale Luis) för att ta sig fram utvändigt ledaren, men blev hängade i tredjespår.
Tempot var 1.10,1 första kilometern.

Daniel Wäjersten och Riet Hazelaar då? Ja, duon kunde gotta sig i rygg i andraspår bakom den stridande tättrion. Wäjersten lyfte ut henne ett spår i rygg på Zeudi Amg i slutsvängen och när hon fick marschorder på upploppet avgjorde det tyskfödda stoet enkelt.
– Vi hade mycket betänketid vilken väg jag skulle välja och tog rygg på Gocciadoro, det löste sig bra. Jag tycker väldigt mycket om den här hästen, sade Wäjersten som dessförinnan fått se två av hans hästar vinna V75-lopp med andra kuskar.

Lånekuskar levererade

I ett minst sagt rivigt klass II-försök satte Wäjersten-tränade Cherokee Face (e. Bold Eagle) och Per Linderoth nosen först efter en rejäl 600-metersrökare i tredjespår utan rygg från tredje utvändigt. Fast innan Linderoth kastade loss hade mycket hänt. Tidiga ledaren J.J.Dragon utmanades i omgångar, favoriten Heavenly Zet blev pigg på utsidan och kördes till spets 700 kvar i stentufft tempo.
På upploppet hade en tapper Heavenly Zet dock problem att springa rakt och Örjan Kihlström kunde inte köra för fullt. Det utnyttjade Cherokee Face som i sista stegen avgjorde.
– Det var spännande ändringar med jänkarvagn och rycktussar för första gången på Cherokee Face och det gav bra utslag, sade tränaren Daniel Wäjersten.

Fjärde- och tredjespår första 700 meterna i en stentuff öppning kan sänka de flesta, men inte Daniel Wäjerstens norska sto Dutchess Sun (e. Maharajah). Segern i diamantstofinalen på Solvalla för två veckor sedan – på 1.11,3a/2.140 meter! – verkar ha satt fram Dutchess Sun ytterligare, för dagens insats var mycket imponerande. Mitt på sista bortre långsidan satte Oskar Florhed in sista stöten mot ledande Önas Rose och sedan blev det ren och skär uppvisning.
– Normalt är det kanske inte bra att köra så två gånger i rad, men hästen är väldigt hård i psyket och det är nästan som att hon trivs med att slå dem från utsidan. Hon gör sitt jobb och gör det väldigt bra. Man ska inte göra som jag gjorde och var rädd att inte ens komma ned i dödens, men jag lät henne lägga en speed, sade Oskar Florhed.

Sedan satte chefen själv punkt för V75-omgången med stallets fjärde V75-triumf – och femte tränarsegern för dagen då Competivo (e. Bird Parker) inledde tävlingarna. Fyraårige Kilgore (e. Chapter Seven) spårade klass I-försöket och vann med krafter i behåll före stallkamraten Zaxton (e. Trixton).
– Vi har verkligen haft marginalerna på vår sida idag. Hästen snubblade till lite 900 kvar, men höll sig i trav. Det är en väldigt trevlig häst och han känns jättefin för dagen. Han är tillbaka i bra slag och på den nivå han håller, sade Wäjersten. 

”Flöt fram över banan”

I övrigt från Östersunds tävlingar noteras:

Tufft tempo i ledningen var inga som helst problem. Daniel Redén-tränade Poleposition (e. Propulsion) var bländande fin när han gled till ledning i första sväng tillsammans med Magnus A Djuse och sedan stack undan lekande lätt över upploppet. Segern var andra raka i bronsdivisionen.
– Det är roligt, speciellt att vinna med en väldigt fin häst. Han gjorde det väldigt enkelt idag, han kändes väldigt fin även om det gick väldigt fort första varvet. Jag hade en god känsla ut på slutrundan, han kändes perfekt och flöt fram över banan, sade Magnus A Djuse.

***

Jämtländska toppstoet Franceska Stars Minne hedrades med ett långlopp före V75-spelet och även om Franceska Star hade styrkan som sitt främsta vapen fanns speed i hennes kropp i regi Karl Halvarsson.
Att vinnaren i hennes lopp har styrka och snabbhet råder inte heller några tvivel om. Björn Goop körde till ledning in i första sväng med hollandsfödde fyraåringen Nectar Occagnes (e. S.J.’s Caviar) och fick inleda långloppet efter lugna 1.18,1 första kilometern. Sedan skruvades farten upp rejält och Chestnut (e. Jocose) utmanade efter ett mellanvarv i tredjespår, men på upploppet sade Nectar Occagnes tack och adjö till motståndarna och visade kapacitet att kliva längre upp i klasserna.
– Han är duktig, har varit valpig och speciell, men har en bra utvecklingskurva, sade Björn Goop i vinnarcirkeln.