Det är ATG:s ekonomiska rapport för kvartal två som väcker denna långt ifrån sovande björn gällande förutsättningarna för travsportens aktiva och banor.

Faktum är att Svensk Travsport redan haft en väldigt skarp propå från banornas förtroenderåd om att förbättra utbetalningen i år, men som avfärdades av ST:s styrelse. Först ville man invänta ATG:s halvårsrapport. Det var nämligen självklart att de rekordartade – nästan extrema – intäkts- och resultatnivåerna från april och framåt under 2020 inte skulle kunna bibehållas. Att lova att betala ut pengar innan de så att säga fanns i kassakistan är ju obetänksamt.

Men nu är vi där, vid halvårsrapporten alltså. Den var, skriver ATG själva, till och med lite bättre än vad man förväntat sig. Dåså. Det fylls på fint i kassakistan. Det borde alltså finnas läge att göra en ”bonusutbetalning” i år och redan nu deklarara att sportbudgeten för 2022 kan förväntas innehålla högre utbetalningsnivåer till sportens aktiva än 2021.

till och med lite bättre än vad man förväntat sig

Men innan en högre växel på prispengarna (och/eller medel till banorna för investeringar och satsningar) läggs in ska man komma ihåg en viktig sak. 2019-nivån på ATG:s intäkter och rörelseresultat höll på att orsaka ordentlig misär i sportens ekonomi. Koncernbidraget på 934 miljoner kronor utifrån resultatet 2019 var inte ens nära att täcka pokalårsnivån, introducerad 2018, vad gällde prispengar och drift av banorna.

Kostnadsnivån för sporten 2019 utgick från ett budgeterat koncernbidrag på cirka 1,5 miljarder, vilket man under löpande verksamhetsår lånade av ATG. Koncernbidraget blev i slutändan 934 miljoner. Som en konsekvens gjorde ST 400 miljoner kronor i underskott 2019. Balansräkningen blev i sin tur illröd med ett balanserat underskott på 314 miljoner kronor!

Goda råd var dyra, och någon kom på (den urusla) idén att fixa till balansräkningen genom att konfiskera banornas (travsällskapens) tillgångar, i huvudsak i form av byggnader och mark, och lägga allt i en gemensam balansräkning.

Nu behövde man inte försöka tvinga igenom den socialiseringen enligt gammalkommunistisk kolchos-modell eftersom covid-19-pandemin kom och vände upp och ner på världen. När ”allt annat” stannade lyckades Svensk Travsport och Svensk Galopp hos Folkhälsomyndigheten få igenom ett coronaprotokoll för att kunna fortsätta tävlingsverksamheten.

Den bedriften kan vara det bästa ST någonsin gjort!

ATG klarade samtidigt att hantera och kanalisera det enorma spelintresse, nationellt och internationellt, på svenska travhästar som blev följden. Spelbolagets 2020-resultat sprängde alla förväntade nivåer och lagda budgetar

När 2020 summerades blev koncernbidraget från ATG 1.996 miljoner – alltså en fördubbling från 2019! Nu var allt frid och fröjd i balansräkningarna igen – utan att konfiskering av banornas tillgångar behövdes.

Det är nu vi kommer till 2021. I budgeten för detta år förväntas ATG fortfarande leverera ett koncernbidrag på 1,5 miljarder. Att det var svårt att budgetera 2021 förstår alla, och att utgå från någon form av mittläge mellan 2019 och 2020 får anses vara rimligt. De flesta företag brukar sedan kunna justera budgetar och prognoser under årets gång när kunskapen om hur företaget går så att säga växer fram. Där borde även ATG vara nu.

Resultatet första halvåret är 340 miljoner kronor bättre (efter spelskatt men före inkomstskatt) än motsvarande månader 2019. Man ligger till och med totalt sett före 2020 i totonetto med 97 miljoner kronor, vilket måste sägas vara anmärkningsvärt och en klar framgång, och mer en halv miljard före totonettot 2019.

Rörelsresultatutvecklingen svingar dock i negativ riktning med 90 miljoner kronor jämfört med 2020 eftersom totonettot minskat med 43 miljoner kronor på hästspelen i Sverige samtidigt som det ökat på sportspel med 160 miljoner. Rörelseresultatet på totonettot på hästspel i Sverige är klart högre än på sportspel och kasino (och på hästspel som görs från utländska partnerbolag).

Nu återstår andra halvåret innan 2021-facit är klart. Vad vet vi då om utvecklingen för ATG under q3 och q4 2019? Jo då MINSKADE totonettot på de ekonomiskt överlägset viktigaste hästspelen jämfört med 2018, med 34 miljoner kronor under kvartal tre och med hela 75 miljoner kronor under kvartal fyra. Alltså neråt med 100 miljoner kronor.

När den relevanta jämförelsen att göra är med 2019, och denna visar att…

• ATG nu ligger 293 miljoner kronor BÄTTRE i nettospelsintäkter på hästspelen än 2019…
• ATG nu är inne i en halvårsperiod då jämförelsesifforna med hästspelen 2019 är förhållandevis svaga…
• ATG:s verkställande direktör Hasse Lord Skarplöth säger att det nu är helt klart att ATG är på en högre omsättningsnivå…

…då börjar faktiskt argumenten vara övertygande för att göra en begäran om extrautbetalning som lån från det förväntade koncernbidraget för 2021 nu direkt när semestrarna är slut.

150 miljoner kronor begärde banorna, och de aktivas organisationer, enhälligt tidigare i år. Det förutsätter att koncernbidraget kan ökas från förväntade 1,5 miljarder till 1,65 miljarder för att det ska bli ett nollsummespel. ATG:s 2020-rekordekonomi tillät 2,0 miljarder i utbetalning. Dit når man förstås inte, och visst kommer ATG:s hästspel att under resten av 2021 inte nå upp till 2020-siffrorna, Men väldigt mycket tyder på att man kommer att straffa 2019-totonettot på hästspel med bred marginal.

Om man rakt av tittar på kvartal två så är det upp med 141 miljoner kronor i hästspelstototentto jämfört med 2019. Extrapolera det rakt ut till kvartal tre och fyra med 150 miljoner kronor högre totonetto per kvartal, alltså 300 miljoner på andra halvåret. Där är alla fasta kostnader för att arrangera hästspelet redan tagna så svingen i rörelseresultatet (före inkomstskatt) torde därför bli någonstans 200-250 miljoner kronor.

Lägg till det att sportspelet ser ut att fortsätta ticka på med ett vettigt tlllskott (kasinodelen kommer dock att fortsätta vara marginell för rörelseresultatet så länge insättningsgränsen på 5.000 kronor per kontoinnehavare och vecka gäller) och det går mellan tummen och pekfingret uppskatta att ATG kan göra ett rörelseresultat som är mer än en halv miljard kronor bättre än 2019 eftersom resultatförbättringen första halvåret var 340 miljoner. Kanske når man så mycket som 600 miljoner i rörelseresultatförbättring.

I så fall hamnar man inte längre mitt emellan 2019 och 2020 som årsresultat som kan generera koncernbidrag utan närmare 2020 än 2019.

Det börjar då luta åt att det finns täckning för åtminstone 100 av de där begärda 150 miljoner kronorna i ökad utbetalning. Som det i så fall kan beslutas om inom kort, i samband med Derbyhelgen på Jägersro. Banorna får 100 miljoner kronor i år att investera i bra saker för att öka travintresset i sitt närområde, och så kan samma 100 miljoner bli prispengar i nästa års sportbudget. För man måste väl kunna förvänta sig att 2021-siffrorna i princip läggs som budget för 2022?

Det börjar då luta åt att det finns täckning för åtminstone 100 av de där begärda 150 miljoner kronorna

Som det är nu känns på det hela taget ekonomin för de aktiva i förhållande till ATG bakvänd. Hästägarna puttar in cirka 3,0-3,5 miljarder kronor i sina hästar för att tillhandahålla ATG med spelbobjekt, och ”återbäringen” för det blir någonstans 1,0-1,2 miljarder i form av prispengar. Tacka sjutton för att Skatteverket försöker omklassa beskattningen av hästnäringen till att hästägarbolag inte ska vara ”beskattningsbar verksamhet/person” med de grundförutsättningarna i hästägandets ekonomi!

Nu bygger ST under året upp en skuld till ATG eftersom sportbudgeten betalas ut från ATG uppdelad månadsvis. Denna skuld – eller lånet om man så vill – regleras året efter med koncernbidraget när bokslutet är taget. Om koncernbidraget blir högre än vad sportbudgeten innehöll får ST chansen att bättra på sin balansräkning. Det hände i koncernbidraget för 2020, utbetalat i år. Blir koncernbidraget lägre urholkas samma balansräkning. Det hände i koncernbidragsutbetalningen 2020, gällande verksamhetsåret 2019.

ATG;s styrelse med dess statliga majoritet har till hundra procent makten på storleken av koncernbidraget. Det innebär att sporten inte alls styr sitt egenägda spelbolag, och att aktieägarna inte har något avgörande inflytande över ”utdelningen till ägarna”. De statliga ledamöterna i ATG:s styrelse sitter på den yttersta beslutanderätten gällande hur stort trav- och galoppsportens ekonomiska levnadsutrymme ska vara. Travsporten är alltså fortfarande en statligt styrd verksamhet med planekonomitänk – trots att denna modell skulle ha hamnat på historiens sophög när omregleringen till lícensmarknad gjordes 2019 med ATG som en konkurrensutsatt spelmarknadsaktör,

Detta 1970-talspräglade sätt att styra ATG måste givetvis ändras och moderniseras.

Det vore väldigt förvånande om inte de senaste årens svåra huvudvärk inom ST gällande travsportens framtida organisation, med diverse rådslagsprocesser och sedan förkastade organisationsmodeller, åtminstone resulterar i att ST:s styrelse och sportens ledamöter i ATG:s styrelse tillsätts genom två helt skilda valberedningsprocesser. Syftet med det är att göra sig av med nuvarande ”lekmannabesättning” i ATG bestående av människor som är valda att sitta i ST:s styrelse.

De som sitter på sportens mandat i ATG:s styrelse bör ju istället vara riktiga styrelseproffs med kompetens och erfarenhet från att styra företag med miljardomsättningar.

Av totonettot blir nu – trots den stora ”underutbetalningen” för vad hästägarnas kostnader är för att tillhandahålla spelobjekten – inte ens hälften kvar som rörelseresultat. Totonettot första halvåret i år var 2.636 miljoner. Rörelseresultatet (före inkomstskatt) och transaktioner med ägarna var 930 miljoner.

1,7 miljarder försvinner på vägen i spelskatt till staten (524 miljoner kronor) och inom ATG. Löner (240 miljoner), avskrivningar på tidigare gjora investeringar (152 miljoner) och den hiskeligt ohanterliga posten ”övriga kostnader” 1.236 miljoner, varav 364 miljoner är ersättning för ljud, bild och sportdata som går till ST och SG (det är en transaktion med ägarna).

Att ATG:s ägare (banorna) accepterar att det finns en post i ATG:s ekonomiska redovisning som heter ”övriga kostnader” på i praktiken  862 miljoner kronor (1.236 minus sportersättningen 364) för ett halvår är för mig obegripligt.

Detta speciellt om det fortfarande bedöms från ATG:s lednings sida att det behöver avvaktas avseende om ST begär ett extralån som en förutbetalning av vad som kan förväntas vara utrymme att höja koncernbidraget med 100 mijoner kronor, för att tillmötesgå banornas tidigare i år framlagda unisona begäran av 150 miljoner. Då borde man verkligen vilja veta vad som finns i de där 862 miljonerna som ”omöjliggör” att sporten utan att behöva vänta på ett färdigt bokslut kan få ut mer av ATG:s totointäkter,

ATG 340 miljoner bättre än 2019

Fortsatt osäkerhet, anser ekonomichefen