Sulkysport har de senaste dagarna berättat om två olika drivningsärenden som anmälts till länsstyrelsen av banveterinär, varav det ena fallet lett till åtal. Gemensamt för båda ärendena är att prispengarna för hästägarna hålls inne av Svensk Travsport tills dom faller.
En regel som funnits sedan 15 år tillbaka, enligt ST:s jurist Göran Wahlman, men som hamnat mer och mer i skottgluggen sedan Svensk Travsport skärpt reglementet gällande drivningar i flera olika omgångar och senast vid årsskiftet.
Frommings hästägare har väntat på prispengar sedan juni förra året och väntar fortfarande. Hur länge är det acceptabelt att behöva ge sig till tåls? En månad, tre månader, ett år eller flera år?
Ja, det beror förstås när dessa fall behandlas och det är väl knappat så att mål av denna typ har någon högre prioritet hos landets rättsväsende…
Men det finns också ett annat bekymmer. Likhet inför lagen gäller inte eftersom de fall som banveterinärerna rapporterar in till länsstyrelsen inte meddelas vidare till Svensk Travsport.
Mikael Melefors, ordförande i Hästägarna, gav sin syn på saken i Sulkysport förra veckan:
”Jag får helt enkelt inte något grepp om det eftersom det inte finns någon connection mellan länsstyrelsen, Jordbruksverket och Svensk Travsport. Om ett fall uppdagas av massmedia, eller på något annat sätt, och Svensk Travsport får kännedom om det. Då hålls prismedlen inne, annars inte.”
Det är alltså slumpens skördar som avgör om Svensk Travsport betalar ut prispengar eller inte. Blir fallet inte känt för ST – då betalas prismedel ut oavsett om det anmälts till länsstyrelsen eller Jordbruksverket.
Att Svensk Travsport inte har ett rapporteringssystem där fall som banveterinären anmäler till länsstyrelsen eller Jordbruksverket också meddelas till ST är ingenting annat än svagt.
Vad hindrar en banveterinär – som är arvoderad av travsporten – att skicka in en kopia på sin anmälan till Svensk Travsport?
Hur svårt kan det vara…
