I svallvågorna efter pandemin försvann totoluckorna, kontanthantering försvann, möjligheten att socialisera begränsades, ATG:s kunder betraktades som potentiella penningtvättare och travrestaurangerna blev det viktiga för stor- och mellanbanor.
Självklart är det bra och viktigt att banorna erbjuder företagare och andra möjligheter till representation precis på samma sätt som man i Fotbollsallsvenskan hanterar sina loger. Den stora skillnaden är att man inom fotbollen insett att utan stå- och sittplatspublik försvinner den stämning som möjliggör att sälja ut logerna och även att rekrytera nya besökare.
Travbanorna behöver göra väldigt mycket mer för att stå- och sittplatspubliken ska uppleva travet som det sociala andningshål som det en gång var. Polarna träffades och tjatade om vem som skulle vinna och efteråt varför den inte vann.
Det gick att handla en korv eller en dagens till hyfsade priser och travet blev en mötesplats för ALLA. Jag tror att småbanorna någorlunda har lyckats att behålla detta och jag tror att de större banorna måste tänka om, åtminstone om man vill ha ny publik och därmed i förlängningen nya hästägare, tränare och ett ökat intresse för sporten.
ST och ATG är stereotypa kolosser lika flexibla för förnyelse som en tegelsten och detta måste ändras. Storbanorna måste få fasta dagar, Solvalla alla onsdagar, Jägersro och Åby varannan tisdag respektive torsdag. V86 varannan onsdag på Solvalla och var fjärde tisdag respektive torsdag på de andra två banorna. Inget mer saxtrav. Fredagarna kan man arrangera V86 på mellanbanor i ett rullande schema.
Några lösa tankar. Glöm inte att Jägersro har fyra miljoner boende på tolv mils avstånd från banan. Storbanorna behöver stärkas, det är där rekryteringspotentialen är störst. Fördelning av medel till banorna utifrån var hästarna tränas och finns är inte framtidslutande.
Tänk om Johan Untersteiner plötsligt fick för sig att köpa en gård i Asarum. Skulle då Karlshamn bli en mellanbana?
