Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: ”Vilka fantastiska känslor som våra hästar ger oss”

Fredrik "Frasse" Fransson om känslor som gör att han tror så enormt på travets framtid och att det finns så mycket vi kan göra och så mycket potential för oss alla.
Av
Cecilia Kristoffersson
Upplåst för dig som är prenumerant
Amatörtränaren Joakim Reiser ville ta hela världen i sin famn efter Klack Viljas seger i ett stolopp i Gävle. Sådana känslor ger hopp om travets framtid, anser 
Sulkysports krönikör.
Foto Christer Norin/ALN
Amatörtränaren Joakim Reiser ville ta hela världen i sin famn efter Klack Viljas seger i ett stolopp i Gävle. Sådana känslor ger hopp om travets framtid, anser Sulkysports krönikör. Foto Christer Norin/ALN

Här kan ni läsa Fredrik ”Frasse” Franssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 21:

Travfamiljen är ett spännande släkte får man lov att säga – det må vara tungjobbat många gånger, kallt, regnigt, skitigt och galopp i första sväng, trav på lördag förmiddag, kvällar, lunchtrav och långa resor.

Men går man på stallbacken vilken tävlingsdag som helst är det väldigt många glada människor man träffar på.

ren och skär kärlek till hästarna och travsporten

Två killar stack ut lite extra i lördags på Gävletravet. Per Linderoth hade tårar i ögonen och rösten darrade när han talade om Donners Am och Joakim Reiser efter segern med Klack Vilja som stod på knä fick knappt fram ett ord på stallbacken. Det var verkligen ren och skär kärlek till hästarna och travsporten. Vilka fantastiska känslor som våra hästar ger oss.

Det är dessa känslor som gör att jag tror så enormt på travets framtid, det finns så mycket vi kan göra och så mycket potential för oss alla – från uppfödare och ägare till tränare och kuskar.

Att hela tiden optimera arbetssättet ligger högt upp på min att-göra-lista. Det kan vara svårt och det ser jag själv på min egen livssituation som delägare i flera olika företag med folk som rycker i en från alla håll.

Det är ett pussel kan jag lova att ena dagen vara hingsthållare, nästa dag träna 20 hästar och sedan vara mitt uppe i en turistverksamhet och med vänstern vara delaktig i en reklambyrå.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 39 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Licens: A-tränare vid Bollnästravet.

Bästa travminnet: Vinst i V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, med Monster Monsun.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

Långa dagar har fått en helt ny innebörd i år då vi har sex stycken avelshingstar på gården – samtidigt är det helt fantastiskt skoj. När de första dräktighetsundersökningarna kommer igång och stoägarna nås av det glädjande beskedet att deras sto är dräktigt, då är det värt allt arbete.

När man har som mest att göra kan de enklaste optimeringarna göra underverk – bara en sådan sak som att vi ifjol installerade StudIT som journalsystem på stuteriet har gjort att vi sparat enormt mycket tid och arbete. Det ingjuter hopp om att det finns massvis med fler förbättringar man kan göra för både oss själva och för andra.

Framför allt blir man påmind om att pappersexcercis tillhör det förflutna. Enda gången jag tycker att det är befogat med papper är faktiskt tidningar, magasin och böcker. Även om jag läser den här tidningen nästan uteslutande i min iPhone så är känslan i handen ändå den bästa.

Vi väntar med spänning!

 

Apropå optimering – här är raka motsatsen; för några veckor sedan infördes ett nytt krav för föl som fraktas mellan Norge och Sverige med sina mödrar som ska betäckas. De nya reglerna, om än luddiga, kräver pass och chip på fölen. Något som för det första inte är speciellt lämpligt (att chippa fölen så tidigt) och för det andra tar tid (att få fram pass) gör att många missar minst en eller två brunstperioder och på så vis kanske hellre låter bli att betäcka sitt sto. Det här med att skicka sperma mellan länderna är inte helt enkelt. Trots att det många gånger är både närmare och enklare till grannlandet är det regler som sätter stopp eller bara gör det onödigt dyrt för att man passerar en osynlig gräns mellan länderna.

Ett annat exempel på byråkrati som inte är optimal är när du ska tävla eller importera häst från Norge – då krävs det att du åker förbi en tullstation som är öppen på rätt tider. En stämpel på ett papper kostar ibland flera tusen kronor extra och/eller omvägar på många mil. Helt i onödan så klart. För mig är det obegripligt att man inte försöker göra det bästa för sina ”kunder”.

Här finns det arbete för ST och DNT att bana vägen för våra uppfödar/hästägare, ta matchen med Mattillsynet och se till att vi kan göra det enklare och bättre för både hästar och människor.

Och… När Svensk Travsport (ST) visar handlingskraft och uppdaterar sina datasystem för hantering av hästägandet – då kommer vi hästägare, uppfödare, säljare, köpare, tränare och kuskar vara överlyckliga. Vi väntar med spänning!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Maria Törnqvist.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Bryter tystnaden och trampar i klaveret

Plötsligt träder Svensk Travsports högste representant Marjaana Alaviuhkola ut i offentligheten. Ambitionen måste väl vara att försöka öka förtroendet för Svensk Travsport och sig själv. Men hur gick det?
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Göran Persson sa en gång i tiden att har man en gång trampat i klaveret låter det lika jävligt när man drar ut foten igen. Kanske har Marjaana lyssnat på honom?

Alla vet att det råder djupt delade meningar om ST:s organisationsförslag i allmänhet och förtroendet för styrelse och ledning i synnerhet. Högt uppsatta personer i olika travsällskap har vädrat dessa synpunkter på olika sätt den senaste tiden. Ingen kan ha undgått detta som läser Travronden eller Sulkysport. Jo förresten en person: Svensk Travsports styrelseordförande. Hon av alla!

Efter fredagens möten deklarerade hon ”samsyn och enighet” varpå olika dignitärer – som kommer från olika läger sakligt sett – höjer på ögonbrynen (understatement!) och undrar om de varit på samma möten som ordföranden!

Men hon insisterar! Gör ett nytt uttalande och drar återigen mycket märkligt slutsatsen att det råder ”samsyn och enighet” bara för att man är positiv till ett ”rådslag”? Men det låter som ett halmstrå.

Hur skulle ett rådslag kunna ändra på storbanornas vägran att skänka bort sina egendomar? Är inte hela vitsen med organisationsförslaget att de är med på noterna? Finns det något att belåna för att rädda ST:s ekonomi om inte Solvalla, Åby och Jägersro är med?

Men slåss man för sin överlevnad så vill man kanske fortsätta med foten i klaveret? Det kanske till och med känns skönare än att stå där barfota.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Var vi på samma möte?

I fredags – den 4 september – hölls ST förtroenderåd, samt ett separat ordförandemöte för travsällskapen. ST:s styrelse har genom sin ordförande gett uttryck stor glädje över den samsyn och enighet som rådde under mötet. Detta gör att jag måste ställa mig frågande till om vi befann oss på samma möte.
Av
Anders Holmgren
Upplåst för dig som är prenumerant
Anders Holmgren.

Jag kan naturligtvis inte svara för hur övriga deltagare i förtroenderådet upplevde det, men jag kan bidra med mina egna reflektioner och tankar. Den för tillfället allt annat överskuggande frågan rör den omorganisation av svensk travsport som initierades för ett år sedan, och här råder varken enighet eller samsyn.

Detta är mina reflektioner kring hur detta mottagits av Solvallas styrelse. Jag fokuserar här på bakgrund och förutsättningar i den väsentligaste frågan och väljer att stå över diskussionerna om den högst tveksamma hanteringen av tävlingsprogrammet etc.

Det inledande ordförandemötet var bra. Debatten hade högt i tak och ett flertal synpunkter och tankar kom upp i dagen. Jag hoppas och tror att även Stockholms Travsällskaps synpunkter kom fram på ett tydligt sätt. Jag upplevde samsyn från ett flertal banor (utöver Åby och Jägersro, som helt delar vår syn), vilket inte minst ur principiell synpunkt är glädjande.

När det gäller organisationsfrågan har jag sagt det förr och det tål att upprepas: processen har påbörjats i helt fel ände och på fel premisser. Istället för att förklara vilka problem man vill hantera och hur man vill att travsporten skall fungera om fem, tio och tjugofem år så har man börjat med att diskutera vilken bolagsform man skall ha och hur ägarskapet i denna skall se ut. Travsporten saknar i allt väsentligt en målsatt verksamhetsplan, vilket gör att vi blir tvåa på bollen.

Avsaknaden av en tydlig vision från ST är påtaglig. Då ST:s styrelse varit synnerligen drivande i organisationsfrågan och sedan processens början styrt riktningen mot en ekonomisk förening (övriga presenterade alternativ kan bara beskrivas som alibi-förslag) så är det fullt naturligt att det är här debatten för tillfället står. Det är mycket olyckligt att vi ägnar all energi åt att diskutera ägarfördelning istället för att diskutera nya affärsmöjligheter och utveckling av befintliga affärer.

Alla ska stoppa in sina fastighetsbestånd

I ST:s förslag har hela tiden funnits en parameter av central betydelse: alla travsällskap skall stoppa in sina fastighetsbestånd i en gemensam balansräkning. Detta är en stötesten som oundvikligen kommer att skjuta hela processen i sank.

Stockholms Travsällskap har, precis som Jägersro och Åby, på ett tydligt sätt sagt nej till detta. Budskapet från våra medlemmar är glasklart; våra fastigheter skall inte stoppas in i en gemensam balansräkning. Detta budskap har levererats vid ett flertal tillfällen, och upprepades på Förtroenderådet.

Det är fullt förståeligt att många andra banor suckar åt detta besked, och anser att vi bara ser till vårt eget hus.

Det ligger dock en hel del andra tankar bakom dessa beslut (beslut som för övrigt framtvingats av ST:s oerhört bristande kommunikationsförmåga, där man låtit denna fråga ta plats istället för andra och mer relevanta frågor som borde prioriterats):

  1. Syftet med att skapa en stark balansräkning är, svepskäl till trots, tydlig: genom detta skall man skapa en situation där man kan belåna fastighetsbeståndet för att finansiera verksamheten. Detta är en mycket farlig väg att gå, och undertecknad hade röstat emot alldeles oavsett vilket fastighetsbestånd mitt sällskap suttit på. En lånefinansierad verksamhet kommer aldrig bli konkurrenskraftig.
  2. Vi ser inte våra fastigheter som en långsiktig lösning på den ekonomiska situation ST själva försatt sig i genom sin acceptans av pokalåret och genom att vara oförberedda på den nya situation som omregleringen av spelmarknaden inneburit.
  3. Den befintliga organisationen i ST är till stora delar densamma som suttit eldvakt medan det börjat brinna i huset. Att ge samma organisation förtroendet att förvalta ytterligare miljardvärden och fler ansvarsområden känns för mig som definitionen på företagsekonomiskt vansinne.
  4. Vad händer om tio eller tjugo år, när fastigheterna är full-belånade? Med samma resonemang som förs nu ligger det i farans riktning att man börjar diskutera inkorporering av andra tillgångar.

Jag ställer mig vidare frågande till exakt varför många små- och mellanbanor är så positiva till detta förslag. Den maktkoncentration som detta skulle leda till tror jag inte är något som någon önskar. Betänk att ST:s utgångsförslag innehåller en röstfördelning på runt 50 procent till storstadsbanorna, en siffra som efter reviderad fastighetsvärdering och förhandling naturligt bör vara 70-80 procent. Är detta en situation som är gynnsam för svensk travsport i stort, och för era medlemmar i synnerhet?

Så, Stockholms Travsällskap har sagt nej, och lika lite som jag kan förstå hur Marjaana Alaviuhkola kan uppleva att samsyn och enighet råder, lika svårt har jag att se varför övriga banor är beredda att ta strid för att vi skall ändra oss.

Hot om uteslutning

De som inte säger ja får inte vara med. Hoten om uteslutning av de sällskap som säger nej, vilka framgår i rådslagsmaterialet och som även kom fram i debatten på Förtroenderådet, ger jag heller inte mycket för. För det första är jag tämligen säker på att vi alla ser att travsporten är som starkast när den innehåller en hälsosam mix av bredd och elit, vidare är jag tämligen säker på att Solvalla och övriga banor som önskar vara med skulle klara sig alldeles utmärkt om vi ställdes utanför. Jag vill dock understryka att vi verkligen inte önskar denna utveckling.

Tvärtom, vi ser flera vägar framåt och vi tar gärna en aktiv roll i den fortsatta processen. Jag både tror och hoppas att vi ägare och medlemmar i ST gemensamt kan backa bandet och skapa en process utifrån rätt premisser.

Vad är det då Solvalla och Stockholms Travsällskap vill? Inom Stockholms Travsällskap har vi redan under sommaren genomfört de rådslag som nu föreslagits, och jag kommer inom kort presentera den syn som styrelsen och Stockholms Travsällskaps medlemmar efter dessa möten kommit fram till.

Anders Holmgren

V. Ordförande Stockholms Travsällskap

Fokustema
Insändare
Läs senare

Aldrig har splittringen varit så stor…

Vi har fantastiska hästar, tränare och körsvenner i Sverige. Den sportsliga kvaliteten är på en nivå som aldrig tidigare. Samtidigt tornar mörka orosmoln upp sig på himlen när det gäller den administrativa, organisatoriska och ekonomiska delen av vår sport.
Av
Claes Lundell
Upplåst för dig som är prenumerant

Efter att i över 60 år från olika positioner följt sportens ledning och administration måste jag tyvärr konstatera att aldrig har splittringen varit så stor som nu. Där olika intressen spelas ut mot varandra. Samtidigt som ST:s styrelse mot fleras vilja och med hot om ekonomiska sanktioner försöker tvinga fram en ny organisationsform. En sammanslutning som skapas på detta sätt har inga som helst förutsättningar att bli långlivad. Ett utslag av mycket dåligt ledarskap.

Ekonomin har havererat med flera hundra miljoner i skulder och underskott. Att skylla detta på separationen från ATG är givetvis bara ett svepskäl. Förändringen av spellagstiftningen drevs mycket aktivt från ST där vi alla dessutom ombads att medverka i kampanjen. Konsekvenserna var kända på förhand.

Personligt betalningsansvar bör övervägas

Problemet är att ST:s styrelse inte klarat att hantera situationen. Nu blir det hästägarna som får stå för notan i form av framtida lägre prispengar. Styrelsens misskötsel av ekonomin är så grav att personligt betalningsansvar bör övervägas.

Vi har bara under det här året sett flera exempel på hur rättsskipningen inom sporten har kollapsat. Jag behöver väl knappast lämna några exempel – de är alltför välkända.

Med nuvarande organisation har under decennier skapats en fantastisk utveckling av den svenska travsporten. Dock har under de senaste åren väldigt få initiativ synts av fortsatt sportslig utveckling.

Det är säkert så att förändringar behövs för att möta framtiden. Men det måste vara förändringar som är hållbara och som medlemmarna står bakom och är eniga kring. En styrelse som helt har misslyckats med nuvarande organisationsform har små möjligheter att lyckas i en ny organisation.

Förmåga till ledarskap saknas helt

Förtroendet för ST:s styrelse och valberedning är nu så kört i botten att det inte går att reparera. Förmåga till ledarskap saknas helt.

Det är en uppgift för ägarna det vill säga travsällskapen att agera. Låter man misskötseln fortsätta tar man på sig ett mycket tungt ansvar.

Svensk Travsport måste förenas i en gemensam framtidsvision där alla intressenter aktivt tillsammans kan bidra till att vända utvecklingen i positiv riktning under ett nytt och starkt ledarskap.

Krönika