Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: ”Vilka fantastiska känslor som våra hästar ger oss”

Fredrik "Frasse" Fransson om känslor som gör att han tror så enormt på travets framtid och att det finns så mycket vi kan göra och så mycket potential för oss alla.
Av
Cecilia Kristoffersson
Upplåst för dig som är prenumerant
Amatörtränaren Joakim Reiser ville ta hela världen i sin famn efter Klack Viljas seger i ett stolopp i Gävle. Sådana känslor ger hopp om travets framtid, anser 
Sulkysports krönikör.
Foto Christer Norin/ALN
Amatörtränaren Joakim Reiser ville ta hela världen i sin famn efter Klack Viljas seger i ett stolopp i Gävle. Sådana känslor ger hopp om travets framtid, anser Sulkysports krönikör. Foto Christer Norin/ALN

Här kan ni läsa Fredrik ”Frasse” Franssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 21:

Travfamiljen är ett spännande släkte får man lov att säga – det må vara tungjobbat många gånger, kallt, regnigt, skitigt och galopp i första sväng, trav på lördag förmiddag, kvällar, lunchtrav och långa resor.

Men går man på stallbacken vilken tävlingsdag som helst är det väldigt många glada människor man träffar på.

ren och skär kärlek till hästarna och travsporten

Två killar stack ut lite extra i lördags på Gävletravet. Per Linderoth hade tårar i ögonen och rösten darrade när han talade om Donners Am och Joakim Reiser efter segern med Klack Vilja som stod på knä fick knappt fram ett ord på stallbacken. Det var verkligen ren och skär kärlek till hästarna och travsporten. Vilka fantastiska känslor som våra hästar ger oss.

Det är dessa känslor som gör att jag tror så enormt på travets framtid, det finns så mycket vi kan göra och så mycket potential för oss alla – från uppfödare och ägare till tränare och kuskar.

Att hela tiden optimera arbetssättet ligger högt upp på min att-göra-lista. Det kan vara svårt och det ser jag själv på min egen livssituation som delägare i flera olika företag med folk som rycker i en från alla håll.

Det är ett pussel kan jag lova att ena dagen vara hingsthållare, nästa dag träna 20 hästar och sedan vara mitt uppe i en turistverksamhet och med vänstern vara delaktig i en reklambyrå.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 39 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Licens: A-tränare vid Bollnästravet.

Bästa travminnet: Vinst i V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, med Monster Monsun.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

Långa dagar har fått en helt ny innebörd i år då vi har sex stycken avelshingstar på gården – samtidigt är det helt fantastiskt skoj. När de första dräktighetsundersökningarna kommer igång och stoägarna nås av det glädjande beskedet att deras sto är dräktigt, då är det värt allt arbete.

När man har som mest att göra kan de enklaste optimeringarna göra underverk – bara en sådan sak som att vi ifjol installerade StudIT som journalsystem på stuteriet har gjort att vi sparat enormt mycket tid och arbete. Det ingjuter hopp om att det finns massvis med fler förbättringar man kan göra för både oss själva och för andra.

Framför allt blir man påmind om att pappersexcercis tillhör det förflutna. Enda gången jag tycker att det är befogat med papper är faktiskt tidningar, magasin och böcker. Även om jag läser den här tidningen nästan uteslutande i min iPhone så är känslan i handen ändå den bästa.

Vi väntar med spänning!

 

Apropå optimering – här är raka motsatsen; för några veckor sedan infördes ett nytt krav för föl som fraktas mellan Norge och Sverige med sina mödrar som ska betäckas. De nya reglerna, om än luddiga, kräver pass och chip på fölen. Något som för det första inte är speciellt lämpligt (att chippa fölen så tidigt) och för det andra tar tid (att få fram pass) gör att många missar minst en eller två brunstperioder och på så vis kanske hellre låter bli att betäcka sitt sto. Det här med att skicka sperma mellan länderna är inte helt enkelt. Trots att det många gånger är både närmare och enklare till grannlandet är det regler som sätter stopp eller bara gör det onödigt dyrt för att man passerar en osynlig gräns mellan länderna.

Ett annat exempel på byråkrati som inte är optimal är när du ska tävla eller importera häst från Norge – då krävs det att du åker förbi en tullstation som är öppen på rätt tider. En stämpel på ett papper kostar ibland flera tusen kronor extra och/eller omvägar på många mil. Helt i onödan så klart. För mig är det obegripligt att man inte försöker göra det bästa för sina ”kunder”.

Här finns det arbete för ST och DNT att bana vägen för våra uppfödar/hästägare, ta matchen med Mattillsynet och se till att vi kan göra det enklare och bättre för både hästar och människor.

Och… När Svensk Travsport (ST) visar handlingskraft och uppdaterar sina datasystem för hantering av hästägandet – då kommer vi hästägare, uppfödare, säljare, köpare, tränare och kuskar vara överlyckliga. Vi väntar med spänning!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Maria Törnqvist.

Fokustema
Krönika
Läs senare

I en annorlunda tid

Hur tänker opinionen i travsporten idag? Ta en titt på sociala medier.
I veckans gästkrönika på Sulkysport skriver Klaus Koch bland annat om "facebook-tribunalen".
Av
Klaus Koch
Upplåst för dig som är prenumerant
Charlottenlunds travbana på Facebook.
Charlottenlunds travbana på Facebook.

Klaus Koch – idag verkställande direktör på Charlottenlund – har skrivit i Sulkysport under tre års tid och få personer har större kunskap om internationell travsport än Koch. Fortsättningsvis kommer Klaus Koch att skriva om både svensk och utländsk travsport i Sulkysports digitala satsning.

***

Vanligtvis brukar jag inte ha problem med att få till ett vettigt alster när jag sätter mig vid tangentbordet, men just denna gång känns det svårare. Jovisst, det händer mycket i travsporten men det rör sig om händelser som inte passar in i min ”tycka-till-stil” så jag kom på att titta lite på hur opinionen – den som ger sig till kännedom på de sociala medierna – tänker istället.

Travsporten och resten av världen har under senare år fått ett helt nytt verktyg i händerna: de sociala medierna med främst Facebook, Instagram och Twitter. Själv har jag varit på Facebook sedan julafton 2011. Jag har provat Twitter, men det tilltalar inte riktigt mig.

Det senare skulle jag egentligen hemskt gärna vilja, då jag egentligen är en mycket debattglad person

Facebook använder jag, men inte fullt ut. Jag ser först och ”Fejan” som ett medium där jag kan socialisera. Lägga upp roliga bilder och historier, som vi alla kan skratta åt, läsa intressanta artiklar som andra delat, lyssna på musik etcetera.

Två typiska Facebook-aktiviteter undviker jag dock: att posta inlägg om familj och barn och att delta i debatter. Det senare skulle jag egentligen hemskt gärna vilja, då jag egentligen är en mycket debattglad person. Längre nere i krönikan förklarar jag varför jag inte debatterar på Facebook.

Först vill jag dock konstatera att jag efter att ha tillträtt som vd för Charlottenlund Travbana för drygt ett år sedan har jag fått upp ögonen för Facebooks positiva kvaliteter. Att bedriva en FB-sida för ett företag som en travbana är har visat sig vara en mycket lågt hängande frukt.

Ett aktivt och kontinuerligt arbete mot den konsumentgruppen som förväntas använda Facebook som informationsportal är mycket resultatgivande. Travsporten har under de senaste 30 åren letat efter kanaler genom vilka den kan attrahera ny publik. Lösningen finns på Facebook och förmodligen också på andra sociala medier som jag har mindre insikt i.

Genom att lägga upp material som brukaren själv kan förhålla sig till i den mån det passar banar vi för en lätt och okomplicerad väg in i vår sport. ”Spela V75” eller ”Gå med i travskolan nu” kan icke-insatta inte förhålla sig till.

Det kan de däremot till (nästan) kommentarslösa stämningsbilder och erbjudanden som inte erfordrar någon som helst kompetens för att kunna njuta av. I Charlottenlund kör vi nästan dagligen med sådana inslag och att döma efter antalet visningar är vi på helt rätt väg.

Men Facebook har tyvärr också negativa ”kvaliteter”. På den senaste tiden har dessa varit påtagliga. Jag (och andra) kallar det för ”Facebooktribunalen”. Att delta i en diskussionstråd kan vara mycket givande när den är saklig och korrekt, men allt för ofta förstörs den positiva diskussionen nästan omedelbart av personer som känner sig manade att vräka ur sig vidrigheter och osakligheter av sällan skådat slag.

Oavsett om det förekommer inom andra branscher också så är det bara inte okej. Jag förstår inte vad som får folk till att agera på det sättet. Känner de inte till ”rule number one” om att internet aldrig glömmer?

Vad vill man uppnå? Mår man bra av att läsa sitt eget skit?

Vad är syftet med att bedriva en total urskillningslöshet som ofta förstör en annars bra debatt och sårar anständiga och positiva människor? Vad vill man uppnå? Mår man bra av att läsa sitt eget skit?

Utan minsta fog döms andra människor. Även när det finnas fog för kritik måste man väl ändå kunna använda sig av en anständig retorik. Många sätter sig i situationer som är direkt förolämpande och tyvärr sker det som oftast ostraffad.

Klaus Koch. Foto: Mia Törnberg

Frågan är hur stark Facebooktribunalen är? Kan den med sin urskillningslösa retorik ”skrämma” bestämmande instanser till att ta förhastade beslut? Jag tror inte det. Som tur är finns det alltid vettiga människor som förmår att lägga en sordin på de värsta vidrigheterna genom saklig och förnuftig argumentation.

Jag tillåter mig att sälla mig själv till den sortens människor, men jag deltar ändå inte i debatten beroende på att jag aldrig representerar enbart mig själv.

Anses man att representera ett företag eller en institution bör man enligt min uppfattning hålla sig från emotionellt laddade diskussioner och enbart kommunicera fakta på informationsvägar man kan kontrollera.

En Facebooktråd är tyvärr inte en sådan, vilket är synd då det i den bästa av världar är något av det mest ideella sättet att få ut sitt budskap på.

Fokustema
Debatt
Läs senare

Likhet inför lagen

Så kom då domarna snabbt. Mycket bra med hårda straff efter det vidriga vi fått se och uppleva. Tränaren säger att lärlingen varit hos honom i 14 dagar för att lära sig hans filosofi. Kanske var detta examensprovet? Att sedan Svensk Travsport inte haft någon rättssäker process när man kommit fram till domen är inget att förvånas över. Juridik har inte varit förbundets starka sida genom åren.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Men någon form av likhet inför lagen borde ändå gälla. Att samma straffskala borde gälla när man plågar hästar och utsätter travsporten för vanrykte. Och Gud förbjude att det ligger någon form av främlingsfientlighet bakom denna dom.

Ett annat exempel från några år tillbaka i tiden men med samma ledning – dåvarande generalsekreteraren är nu vice vd och juristen på Svensk Travsport är densamme. Hästar skadas allvarligt och plågas ihjäl under en färjetransport från Estland till Sverige. Det visar sig att fordonet de transporterats i var undermåligt och att hästarna inte kunde andas och helt enkelt fick panik.

Någon tillsyn under överfarten har heller inte skett. När de kommer i land och upptäcker förödelsen körs döda och levande hästar inte till veterinär eller djursjukhus utan transporteras tiotalet mil till en gård ute i skogen där de göms undan.

Att de två överlevande hästarna efter några dagar kommer under veterinärvård (den ena av dessa måste omedelbart avlivas på grund av sina skador) beror inte på ansvariga personer utan helt andra människor. Zarina Bi överlevde och undersöktes direkt av veterinär efter misshandeln bara som en jämförelse.

Vad hände med ansvarig tränare (svensk) och ”lärlingen” som utförde transporten? Ingenting! Jo, förresten. Bara några veckor efter händelsen så föräras ”lärlingen” med en svensk proffstränarlicens.

Men något ansvarsutkrävande har inte skett vare sig av de direkt ansvariga eller de som underlät att bestraffa. Detta har allvarligt kritiserats i en utredning som överdomstolens nuvarande ordförande genomförde strax efter händelsen.

Några röster från föreningar för hästägare eller tränare höjdes inte heller. Jag vägrar tro på att det beror på att tränaren – enligt egen utsago till undertecknad – var kompis med tjänstemännen på Svensk Travsport och expert i tv-studion eller att juristen kört amatörlopp med tränarens hästar.

Fokustema
Debatt
Läs senare

Rädda svensk travsport nu – och våra travhästar!

Nu får det verkligen vara nog. När filmen från V75-tävlingarna i Örebro i lördags visade hur Zarina Bi utsattes för regelrätt djurplågeri fick jag som hästveterinär – med 35 års erfarenhet av tävlingshästar – en ångestattack.
Av
Anders Ekfalk
Upplåst för dig som är prenumerant
Anders Ekfalk. Foto: Adam Ström/stalltz.se
Anders Ekfalk. Foto: Adam Ström/stalltz.se

Söndag morgon visade de på TV4 samma film. Hur många tittare har kanalen?
Det är detta vidriga beteende mot ett oskyldigt djur som svenska folket får se och vad skall dom tro? Är detta något som vanligt förekommer inom svenskt trav? I så fall kommer svenskt trav att få många fiender och organisationer som kan komma att kräva ett förbud mot travsport.

Nu får det vara nog!

Alessandro Gocciadoro skulle aldrig ha släppts in i Sverige. Nu har han verkligen förbrukat alla chanser att fortsätta här som travtränare. Vi vet alla att han varit föremål för en snart ett år lång utredning gällande otillåten medicinering. (Vad blev resultatet förresten?)

Vi har sett film där han i något som likar raseri slår sin häst för att vinna ett travlopp i Italien. Sedan igår när hans lärling utövar djurplågeri. Här måste det strikta tränaransvaret gälla; lärling som misshandlar, men tränaren står ansvarig.

Nu en öppen fråga till högst ansvarig på ST, ATG och veterinäravdelningen på ST. Hur tänker ni nu agera och vilka bli konsekvenserna för Alessandro Gocciadoro?

Ni har otroligt kort tid på er att tänka ut detta och agera. Annars kan ni ödelägga svensk travsport. Visa att ni är kraftfulla ledare med råg i ryggen och kärlek till hästen.

Om ni inte agerar kraftfullt nu så kräver jag att ni ställer era platser till förfogande inom Svensk Travsport med omedelbar verkan.

Mina förslag är:

  1. Anmälningsförbud på alla Alessandro Gocciadoros hästar
  2. Ta tillbaka och makulera inbjudan till Elitloppet 2020
  3. Meddela att han inte längre är välkommen på svenska travbanor

Jag älskar hästarna och travsport men hatar djurplågare, fifflare och folk som ljuger.

Förväntar mig ett mycket snabbt styrkesvar.

Fotnot: Anders Ekfalk är Leg Veterinär, Veterinär Medicine Doktor med Specialistkompetens i hästens sjukdomar.