Vägen dit har kantats av en svällande organisation där antalet anställda tredubblats. Man har skapat en elefantkyrkogård där före detta chefer placerats som vaktmästare, samtidigt som miljonbelopp betalats ut som verktyg åt den adlige kejsaren.

I skenet av de senaste, mycket svaga och för framtiden djupt oroande rapporterna från ATG, borde fler ställas till svars och avföras från rullorna. Jag tänker särskilt på valberedningar och förtroendevalda som gång på gång tycks ha sett sitt uppdrag som en ärofylld utnämning snarare än ett ansvar att se till travsportens bästa.

I glansen av den svällande ”silvergrisen” vid Bällstaån borde kanske namnet Travsportens Hus varit mer klädsamt än Hästsportens Hus.

Frågan är nu: Kommer travsporten ha råd att fortsätta låna till prismedel? Det är inte längre en retorisk fråga – det är en akut verklighet.

Följande punkter bör nu belysas, klargöras och besvaras av styrelsen: i ett historiskt perspektiv är det alltid hästägarnas och uppfödarnas verksamheter som är solidariskt betalningsansvariga när kassan sinar.

Så, när och hur ska den notan betalas?

– Björn Damm