Det är anmärkningsvärt att både ASVT och ST:s styrelse tycks utgå från att utveckling skapas genom förbud och begränsningar. I praktiken innebär detta att hästägare som agerar rationellt och söker de bästa förutsättningarna för sina hästar – exempelvis genom uppfödning i länder med bättre klimat eller kostnadsstruktur – straffas ekonomiskt.

Att reducera uppfödarpremier baserat på geografiska val är inte bara kontraproduktivt, det signalerar också en bristande förståelse för hur moderna, internationella näringar fungerar.

Särskilt anmärkningsvärt är att det finns svenska uppfödare som, av affärsmässiga och kvalitetsmässiga skäl, valt att bedriva sin verksamhet utomlands. Dessa aktörer bidrar fortsatt starkt och engagerat till svensk travsport – men möts nu av försämrade villkor. Det är svårt att tolka detta på annat sätt än att systemet aktivt motverkar effektivitet och innovation.

Som småskalig uppfödare resonerar jag annorlunda. Min utgångspunkt är inte hur jag kan motverka andra uppfödare, oavsett var de verkar, utan hur jag själv kan skapa bästa möjliga förutsättningar för att föda upp konkurrenskraftiga hästar i Sverige. Det är genom utveckling och förbättring – inte genom bestraffning av andra – som vi stärker svensk travsport.

Men det som verkligen väcker oro är processen bakom besluten. Valberedningen har valt att presentera endast ett namn som ny styrelseledamot – ASVT:s ordförande Ove Conradsson. Det är dessutom samma person som varit drivande i det bakåtsträvande beslutet att bestraffa uppfödning utomlands. Det sänder en tydlig signal: istället för självrannsakan och kursändring väljer man att förstärka en linje som redan skapat frustration och misstro i stora delar av näringen.

En valberedning har ett ansvar att säkerställa kompetens, bredd och nytänkande. Att istället leverera ett ensidigt förslag som cementerar rådande inriktning är att svika det uppdraget. Det riskerar att ytterligare förstärka bilden av en sluten struktur där interna lojaliteter väger tyngre än sportens bästa.

Svensk travsport har under de senaste åren tappat mark, och det är ingen slump. När beslutsfattande präglas av kortsiktighet, särintressen och ovilja till förändring blir resultatet därefter. Istället för att skapa incitament som attraherar investeringar och stärker ägandet införs åtgärder som driver bort engagemang och kapital.

Det behövs en tydlig kursändring. Hästägarna måste återigen ses som centrala intressenter – inte som ett problem som ska regleras. Regelverk ska utformas för att stimulera utveckling, inte begränsa den. Framför allt krävs en verklig förnyelse i ledarskapet, där kompetens, transparens och svensk travsports långsiktiga bästa står i centrum.

Det är därför avgörande att fler vågar ifrågasätta, att fler röster hörs och att valberedningens arbete granskas kritiskt. Svensk travsports framtid avgörs inte av att hålla fast vid gamla strukturer, utan av förmågan att tänka nytt och agera därefter.

Att fortsätta på den inslagna vägen är inte ett alternativ – tvärtom krävs en genomgripande upprensning. Ta vara på de krafter som har svensk travsports bästa för ögonen, ta nya friska tag och utgå konsekvent från hästägarnas och ATG:s kunders bästa. Gör man det, skapas förutsättningar som gynnar hela sporten och samtliga intressenter.

– Dahn Renholm

hästägare och uppfödare