Fokustema
Gästkrönika
Läs senare

”Vi måste sätta våra hästar i fokus. Hästen och ingen annan”

I förra veckans utgåva var Roger Walmann gästkrönikör och ni kan läsa texten i sin helhet här.
Av
Roger Walmann
Roger Walmann var förra veckan gästkrönikör i Sulkysports utgåva. Foto Mia Törnberg
Roger Walmann var förra veckan gästkrönikör i Sulkysports utgåva. Foto Mia Törnberg

Drivningar till höger.

Utredningar om otillåtna medicineringar eller otillåtna medel till vänster.

Det kastas ut en bot här, ett förbud för en kusk att använda körspö där.

Som hästmänniska oroas jag över den underliggande kulturen.

Var finns passionen och kärleken till djuret?

Jag tänker inte peka finger åt någon enskild, men jag har tydligt märkt en förändring de senaste åren. Varför finns det de svenska, duktiga, tränare som till exempel använder italienska veterinärer?

Och de kuskar/tränare som fullständigt tappar konceptet i lopp, framför publik och tv-kameror, hur agerar de hemma på gården? Vilka gränser är de redo att passera för att vinna lopp? Att ge dem 500 eller 5.000 i böter när de går över styr i direktsändning hjälper inte. Kanske tre månader teori i ämnet respekt för hästarna och travsportens regelverk på Wången kan göra det?

När ekonomiska intressen sätts före våra djur är framtiden för vår sport mörk. Ska vinnaren vara veterinären eller den som håller i sprutan, den som klappar på hårdast eller den som med respekt och långsiktighet tränar sin häst?

Det känns också som att fuskarna har ett alldeles för stort försprång gentemot jägarna. Att det kommer nya medel eller metoder innan Svensk Travsports Hästtvälfärdsavdelning har börjat fundera på ett sätt att upptäcka det gamla.

Bitvis känns det faktiskt som att man missar öppet mål. Smått ofattbara prestationer, formförbättringar helt utan förklaring eller segerprocenter som ingen tränare tidigare varit i närheten av rullar förbi utan att någon frågar sig varför. Om det nu inte är någon italiensk häst eller tränare. Då vet ju alla vad som hänt.

Jag tror att vi måste ta ett steg tillbaka och fundera vad vi vill med vår sport och våra hästar. Det är ingen självklarhet att vi i framtiden får eller kan tävla med djur.

Ska vi få göra det måste vi sätta våra hästar i fokus.

Hästen och ingen annan.

Fokustema
Gästkrönika
Läs senare

”Vi måste sätta våra hästar i fokus. Hästen och ingen annan”

I förra veckans utgåva var Roger Walmann gästkrönikör och ni kan läsa texten i sin helhet här.
Av
Roger Walmann
Roger Walmann var förra veckan gästkrönikör i Sulkysports utgåva. Foto Mia Törnberg
Roger Walmann var förra veckan gästkrönikör i Sulkysports utgåva. Foto Mia Törnberg

Drivningar till höger.

Utredningar om otillåtna medicineringar eller otillåtna medel till vänster.

Det kastas ut en bot här, ett förbud för en kusk att använda körspö där.

Som hästmänniska oroas jag över den underliggande kulturen.

Var finns passionen och kärleken till djuret?

Jag tänker inte peka finger åt någon enskild, men jag har tydligt märkt en förändring de senaste åren. Varför finns det de svenska, duktiga, tränare som till exempel använder italienska veterinärer?

Och de kuskar/tränare som fullständigt tappar konceptet i lopp, framför publik och tv-kameror, hur agerar de hemma på gården? Vilka gränser är de redo att passera för att vinna lopp? Att ge dem 500 eller 5.000 i böter när de går över styr i direktsändning hjälper inte. Kanske tre månader teori i ämnet respekt för hästarna och travsportens regelverk på Wången kan göra det?

När ekonomiska intressen sätts före våra djur är framtiden för vår sport mörk. Ska vinnaren vara veterinären eller den som håller i sprutan, den som klappar på hårdast eller den som med respekt och långsiktighet tränar sin häst?

Det känns också som att fuskarna har ett alldeles för stort försprång gentemot jägarna. Att det kommer nya medel eller metoder innan Svensk Travsports Hästtvälfärdsavdelning har börjat fundera på ett sätt att upptäcka det gamla.

Bitvis känns det faktiskt som att man missar öppet mål. Smått ofattbara prestationer, formförbättringar helt utan förklaring eller segerprocenter som ingen tränare tidigare varit i närheten av rullar förbi utan att någon frågar sig varför. Om det nu inte är någon italiensk häst eller tränare. Då vet ju alla vad som hänt.

Jag tror att vi måste ta ett steg tillbaka och fundera vad vi vill med vår sport och våra hästar. Det är ingen självklarhet att vi i framtiden får eller kan tävla med djur.

Ska vi få göra det måste vi sätta våra hästar i fokus.

Hästen och ingen annan.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: ”Vi ska lägga fokus på förbättringar”

Fredrik "Frasse" Fransson var förra veckans krönikör och han anser att framtiden är ljus för kallbloden – med några små justeringar här och där i tävlingsprogrammet.
Av
Fredrik Fransson
Bäcklös Uriel vinner Kallblodskriteriet i år före Byske Philip, även det en lovande svensk uppfödning genom Leif Tommy Sandberg. Foto Girlpower HB
Bäcklös Uriel vinner Kallblodskriteriet i år före Byske Philip, även det en lovande svensk uppfödning genom Leif Tommy Sandberg. Foto Girlpower HB

Här kan ni läsa Fredrik ”Frasse” Franssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 35:

Både sto- och den öppna klassen i årets Kallblodskriterium gick till sven­ska ekipage – ni kommer väl ihåg att jag skrev i den senaste krönikan att de svenska treåringarna är bättre än någonsin?

Sett till bredden då det är riktigt bra tränat på många håll.

Framtiden är ljus för kallbloden – med ­några små justeringar här och där i tävlingsprogrammet, lite fler stolopp, lite mindre tilläggslopp, lite bättre möjligheter för häst­ägarna på travsport.se – då är vi riktigt ”rätt på det”.

Vår sommar har varit helt magisk – över 100 kallblodsston har blivit betäckta på vårt stuteri och det är för oss en rejäl ökning. Vi – min fru och jag – har som litet stuteri tagit ett ­rejält kliv i år, det kan till och med vara så att vi ­betäckt flest kallblodsston i landet – vi är i alla fall med där uppe. Det har såklart att göra med att Ingbest stått hos oss i sommar – en helt fantastisk kompis att jobba med och när han nu åkte hem till Norge efter att vårt  ­kontrakt gått ut var det verkligen med stolthet och enorm tacksamhet vi lämnade honom åter till ägaren Ragnar Lövseth.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 39 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Licens: A-tränare vid Bollnästravet.

Bästa travminnet: Vinst i V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, med Monster Monsun.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

Nu är siffran inte helt komplett ännu, men minst 73 dräktiga ston just nu (potentialen är 78). känns som en riktigt bra siffra av de 85 han betäckt, verkligen starkt då några bara fick chansen med ett enda skick.

Om allt går som vi hoppas kommer vi att träffa Ingbest fler gånger i framtiden – med den talangen, tekniken och lynnet tror jag det är en topphingst. Har ni sett ­avkommorna i Norge föresten? Herregud det kallar jag ­moderna kallblod!

Den vanligaste frågan jag får från både hingst- och stoägare de senaste veckorna är; ”Vilka hingstar ska du ha nästa år?” – jag ­tolkar det som att stoägarna ser ljust på ­f­ramtiden och hingstägarnas följdfråga är ”Vad tror du om min hingst?”…

Det känns väldigt inspirerande att vi kan locka båda dessa kundgrupper till Järvsö.

När vi stängde stuteributiken för några veckor sedan kunde vi konstatera att trots över 200 hästar i omlopp med avelshingstar, ston, fölungar och tävlingshästar har det ­flutit på över förväntan, inte en enda sjuk häst, inte en skada på varken folk eller djur, inte ens en ­fölunge har varit lös i magen – tacksamheten är enorm till alla härliga hästar och ägare vi träffat.

Avelshingstarna har varit en fröjd att arbeta med, från ­lille Nor­heim Faksen till enorme ­Pydin, från världens snällaste häst Bro Viking till gentlemannen I­ngbest, självsäkre Mjölner Herkules och nybörjaren Lome Diamant. Killarna har gått i trådhagar intill varandra, knappt ett ont gnägg har hörts och jag tror dom sporrat varandra under hela sommaren på ett otroligt positivt vis.

Idel glada miner!

Jag är helt säker på att vi kommer se Made in Järvsö i de stora loppen även i framtiden – inte för att det är en ny stämpel på kvalitets­kallblod, men det känns läckert att kunna ha ett finger med i spelet.

För övrigt – en favorit i repris… Om landets travtränare hade engagerat sig lika mycket i förbättringar av ­exempelvis TDS-systemet som man diskuterar starttiden av V75 skulle vi vara en bra bit på väg mot enklare och bättre häst­ägande. Vi ska lägga fokus på förbättringar av hästägandet.

Svensk Travsport – vi behöver er hjälp att bli bättre!

*** 

Fotnot: Denna veckas krönikör är Maria Törnqvist

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Både nöjd och inte alls nöjd med travmedia”

Kristian Borell var förra veckans krönikör och han undrar om det inte vore på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det talade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redo­vis­ande av dags­­form.
Av
Cecilia Kristoffersson
Vore det inte på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det ­ta­l­ade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redovisande av dags­­form. Foto Jeannie Karlsson
Vore det inte på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det ­ta­l­ade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redovisande av dags­­form. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 34:

På i runda slängar tre år har jag gått från
100–0 till gissningsvis 80–20, och jag är jättenöjd. Det handlar om procent jag lägger på olika sporter i mitt värv som sportjournalist. Det var fotbollen som ­tidigare sopade rent och det är travet som nu, sakta men säkert, tar allt mer tid.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Sulkysport onsdagsdunsar i brevlådan, inter­­net är ständigt tillgängligt med ­ovärder­lig trav­historisk information och ett fåtal böcker med sanningar och idéer om hur man skall lösa ett visst problem eller närma sig en viss situation. Vid det här laget vet ni att jag låter dåtid ta stor plats, för att kunna förstå nutid och framtid. Hopplöst konservativ approach tycker många, sunt förnuft säger jag. Om saker och ting sker konsekvent, klokt och med spelförståelse.

Dåtiden till trots, största delen av mina travprocent tillbringar jag med nutida lopp, värmningar och kusk- och tränarintervjuer. En stor del av handlar om just värmningar. Eftersom hästar inte kan prata, i alla fall inte med oss alla, så har ett visst antal personer upp­draget att prata med hästar åt oss. Det finns två huvudspår för att ta sig an problematiken med att få information om hästens tillstånd. Du kan prata med tränare/kusk och du kan okulärt studera hästen och på så sätt dra slutsatser.

Den nutida travtill­varon ­innehåller en ocean av värmningar som för­klaras på föga övertygande vis – ”En läcker individ”, ”Det går inte att se bättre ut”, ”Inget att anmärka på”, ”Ser bra ut i lugna farter”, ”En typisk (valfritt kusknamn)-värmning” och ”Hästen svettas väldigt mycket och det gillar inte jag”. ­Iakttagelser som säger allt eller inget. Eller är till för att ­fylla ut sändningar och locka till mer spel? Som vanligt är källkritik a och o. Det är vem som säger vad som spelar roll. Det viktiga är inte nödvändigtvis att hämta in så mycket ­information som möjligt, utan att rätt ­värdera en eller ett fåtal källor. Och, den enda ­eller ­fåtalet källor behöver inte ens ha rätt. Att identifiera en ­källa som allt som oftast har fel är värt hur mycket som helst.

För att vara tydlig. Jag ifrågasätter vikten travet ger värmningar och sättet de ­förmedlas på. Eller så ifrågasätter jag vikten andra ­sporter ger värmningar, uppträdande och uppsyn innan lopp, match eller tävling. För hur mycket betyder hästen och hur mycket betyder kusken? Hur stor vikt bör läggas vid värmning och hur stor vikt vid senaste veckans träning?

Om jag nu är nöjd med min övergripande travprocent, så är jag både nöjd och inte alls nöjd med travmedia. Det skrivna, det ­talade och det tittade ordet. Det tittade ordet, de stora tv-sändningarna, är det stora skyltfönstret, och det finns att reflektera över. Den första, ­roliga, reflektionen handlar om hur bra de som
uppträder framför kameror och mikro­foner står sig jämfört med andra sporter (läs fotbollen). Kompetensen är ofta stor och de som intervjuas får ofta ur sig hur mycket som helst jämfört med nonchalanta fotbollstränare och överspända -spelare.

Den andra, mindre roliga, reflektionen hand­lar om procenten. Den mellan spel och sport. Tänk om en sändning hade nått ovan nämnda 80–20, istället för att harva kring 100–0 i spelets favör. Vad det spelar för roll? Med så mycket spel blir sporten såklart sårbar. Det spelar till slut inte så stor roll vilken sport det handlar om, så länge det kan spelas. 100–0 i spelets favör må vara rationellt i ett kort perspektiv, men förödande i ett längre. Bevis finns. Det är bara att titta på det svenska travintresset de senaste 30 åren, när spelet helt fått dominera och kvävt sporten.

Min förhoppning är att någon eller ­några tänker till, inte minst med tanke på den bryt­ningstid där monopolmurar faller, och ­berättar sporten. Inte bara undantagsvis i det skrivna ordet, utan också i det tittade och i det talade ordet. Kanal 75:s nybonade spegelsal (mediasveriges visuellt tråkigaste studio?) måste ­vikta om och det talade ordet måste in i matchen. Med det talade ordet menar jag till exempel poddar om sporten trav. ­Fråvaron av travpoddar där man berättar om och ­reflekterar över sporten och inte spelet, är ett ödesdigert fattig­domsbevis som behöver åtgärdas snarast.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson