Fokustema
Insändare
Läs senare

Bike – en het potatis!

Bike eller jänkarbike som den kallas har länge varit en het potatis. Men viktigast av allt är väl först och främst att vi måste bestämma oss för vad en jänkarbike är.
Av
Petter Engblom
Tim Tetrick i en Ufo-vagn. Foto: stalltz.se
Tim Tetrick i en Ufo-vagn. Foto: stalltz.se

I min värld är det en sulky som tillverkats i USA. Men att placera alla bike i ett och samma fack är totalt omöjligt. Naturligtvis finns det flera olika tillverkare som dessutom har flera olika modeller på sina vagnar.

För visst är det även så i USA att en häst kanske inte får plats eller kan gå i en vagn utav ett speciellt märke eller modell. Och då kör man helt enkelt i en annan modell som passar hästen bättre. Precis som de sulkys som tillverkas i Europa och alla dess olika modeller och märken.

Störa hästen så lite som möjligt

Jänkarbikens grundtanke är att störa hästen så lite som möjligt. Bland annat genom att vara tillverkade i ett robust material som inte ger med sig utan spårar rakt bakom hästen. Kusken sitter längre bakom ramen för att skapa en lyftande effekt och ta bort trycket vagnen kan ge över hästens rygg. Det vill säga att hästen inte ska behöva känna att han drar en tung vagn. Några av dessa egenskaper vet jag tillämpas av i stort sett samtliga vagnmakare världen över.

Jag har hört folk säga att den är trång för hästen att gå i. Men då är vi åter igen inne på att det gäller för en tränare att välja rätt vagn för rätt häst. Inte heller ser jag någon direkt skillnad till att ha en smalare vagn jämfört med en bredare utrustad med sidostänger som kusken använder för att hjälpa/tvinga hästen springa rakt.

Tydligen helt ok att använda!

Till exempel har numera de europeiska märkena på vagnar en modell som de kallar för amerikansk modell. Alltså en vagn som är smalare (dessutom i många fall även smalare än en bike) och borde rimligtvis ge samma klaustrofobiska känsla. Men dessa är tydligen helt ok att använda!

Det pratas om fördel i kurvorna och jag antar att man dels menar att biken är smalare mellan hjulen. Något vi också ser blir vanligare att använda sig av även hos europeiska vagntillverkare. Men det är tydligen helt ok att använda!

Å andra sidan antar jag man syftar på att amerikanska bikear ofta kommer som offset. Och med det menas att skalmar och sits är något förskjutna åt vänster i ramen för att hästen ska springa så nära sargen som möjligt. Även detta är ofta ett tillval man kan få hos många av de europeiska vagntillverkarna. Men det är tydligen helt ok att använda!

Nytänkande

Jag var själv på plats på Freehold när en tränare för första gången hade med sig en offsetvagn för att tävla i. Om jag inte minns fel fick vederbörande inte använda vagnen på grund av att man helt enkelt inte visste vad det var för något. Men naturligtvis visade det sig inte vara någon fara utan helt enkelt någon som genom sin uppfinningsrikedom hittat ett sätt att förbättra en produkt genom nytänkande.

Det pratas också om att biken ska tävlas med på milebana inte tusenmetersbana. Men i USA finns det två stora milebanor (Meadowlands och Red Mile). Resten av loppen tävlas på 1.400-, 1.000- och 800-metersbanor. Precis som i Sverige.

Saknar konkreta bevis

Olycksrisken i en jänkarbike kontra en ”vanlig” sulky tycker jag är totalt ointressant att ens börja diskutera innan jag får se konkreta bevis och fakta att fler olyckor faktiskt sker i en bike.

Sysslar man med en sport som lever för att tävla kommer man alltid försöka hitta på sätt att förbättra sporten. Gör man inte det kan man lika gärna sluta tävla. Då kan vi införa kvoteringssystem så att alla tränare får starta från samma startspår lika många gånger under ett år.

Eller förbjuda alla tusentals produkter du kan sätta på hästen i syfte att få den att tävla bättre och springa så fort den bara kan (till exempel helstängt eller rycktussar). För det är väl ändå det som det hela går ut på, att tävla?

Efterlyser studier och information

Naturligtvis kan man diskutera bikens vara eller icke vara i voltstartslopp. Men jag tror även där att det kanske inte finns tillräckligt mycket studier som visar om eller varför den inte skulle passa sig där. Och jag vet dessutom då jag är en del i ett sånt projekt att man ser över möjlighet att ta fram en äkta amerikansk hybrid som i såna fall bättre skulle lämpa sig att starta från snäva voltspår med.

Och här tror jag helt enkelt man måste samla så mycket fakta man bara kan och om du sitter på bra information tar jag gärna emot den.

Man kan säga att jag är jävig i denna situation då jag representerar en tillverkare (Ufo Racing) av amerikanska sulkys, men jag har ledsnat på att läsa ogrundade anklagelser om hur en bike ska vara skadlig för en travhäst.

Och att man skyller drivningar på biken är ju bara löjligt. Det enda som biter på att kuskarna inte ska välja att slå hästen för mycket och hårt är högre bötesbelopp och längre avstängningar. Så kanske man slipper läsa om kuskar som skrattar bort att de kör ut med en fem centimeter för långt körspö i lopp.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Härskarteknik på hög nivå

Nu har ATG, genom dess ordförande Peter Norman och vd Hasse Lord Skarplöth, i ett öppet brev uppmanat trav- och galoppsällskapen i Skåne att samlokalisera.
Lutfi Kolgjini ger sin syn på det öppna brevet från ordförande och vd i spelbolaget.
Av
Lutfi Kolgjini
Härskarteknik kallar Lutfi Kolgjini utspelet från Hasse Lord Skarplöth och Peter Norman i det öppna brev som skrivits till travet och galoppen i Skåne. Foto: Alexander Belov
Härskarteknik kallar Lutfi Kolgjini utspelet från Hasse Lord Skarplöth och Peter Norman i det öppna brev som skrivits till travet och galoppen i Skåne. Foto: Alexander Belov

Nu har ATG, genom dess ordförande Peter Norman och vd Hasse Lord Skarplöth, i ett öppet brev uppmanat trav- och galoppsällskapen i Skåne att samlokalisera.

Låt oss ta det från början. De svenska travsällskapen äger Svensk Travsport. Svensk Travsport äger 91 procent av ATG, resterande nio procent ägs av Svensk Galopp. Det är ytterst tveksamt att ATG ska lägga sig i en process hos några av sina yttersta ägare.

Galoppen sade upp sitt avtal med Jägersro, Skånska Travsällskapet, för cirka tolv (12) år sedan. Galoppens mål och huvudinriktning var att bygga en egen bana i Bara utanför Malmö.

Jägersro och Skånska Travsällskapet har lagt sitt fokus på att bygga en modern travsportanläggning, i den aktiva Öresundsregionen med tre miljoner invånare i närområdet. Närheten attraherar även travsportidkare från Danmark, Tyskland och Nederländerna.

Samtidigt har Jägersro de senaste tio åren blivit styvmoderligt behandlat av både Svensk Travsport och ATG. Planering av tävlingskalendern har gått från att vara en samrådsplanering av banornas sportchefer till att bli en diktering och kravställande av ATG. År 2025 får Jägersro 41 tävlingsdagar, varav tio är lunchtrav. Det tycks vara en främmande tanke hos ATG att några av våra tre miljoner skulle vilja njuta av en underbar sommarkväll på Jägersro. Nej, de förväntas komma i snålblåsten på vinterkvällar.

ATG bör fokusera på annat:

  • 1973 när ATG bildats gick 39 kronor tillbaka per satsad hundring tillbaka till hästägarna. 2024 kommer det tillbaka 18 kronor.
  • 2019 sänktes spelskatten. Detta borde ha skapat 500-600 miljoner kronor/år tillbaka till sporten och hästägarna. Jag saknar bortåt 3 MILJARDER, vilka skulle betytt mycket för sportens utveckling. Jag har ställt frågan mer än en gång, men ännu inte fått något svar på vart de tagit vägen. Ett fall för Uppdrag Granskning?

Ändå gick ATG:s ordförande Peter Norman ut nyligen i en intervju och sa att banorna måste hitta alternativa inkomstkällor, samt att ATG skämt bort banorna med prispengar. Det är upp till var och en att bedöma om 18 kronor tillbaka på satsad hundralapp är att bli bortskämd.

Det finns all anledning för Svensk Travsport att ifrågasätta ATG:s ledning. De måste förklara vart de tre miljarderna tagit vägen, och hur de ska öka de 18 kronorna uppåt för sportens fortsatta framtid.

Sporten står idag inför tuffa utmaningar. Antalet betäckningar minskade 2023-2024 med 21 procent. Det betyder 21 procent färre tävlingshästar om några år. Anta en fortsatt minskning med tio procent per år…

Vad gör ATG då? Virtuella hästar igen? ATG bör fokusera på detta, istället för interna processer hos ägande parter. I sitt öppna brev erbjuder ATG även Svensk Galopp att omförhandla ett lån på 100 miljoner kronor till bättre villkor. På vilket sätt skulle detta gynna travet på Jägersro?

Slutsummarum; ATG vilar på två ben, spelarna som ständigt terroriseras av ATG genom tvång att inkomma med kontoutdrag och lönespecifikationer, samt hästägarna som brottas med sänkt avkastning. Vilken investerare på börsen skulle premiera en sådan företagsledning?

– Lutfi Kolgini

***

Det öppna brevet till travet och galoppen i Skåne – med rubriken ”Den enda hållbara vägen framåt” från Peter Norman, styrelseordförande ATG Hasse Lord Skarplöth, vd ATG kan läsas nedan.

Den enda hållbara vägen framåt

Det handlar inte om att välja mellan trav och galopp – det handlar om att säkra framtiden för båda sporterna. Så släpp känslorna, lyft blicken och enas kring ett Jägersro för både travet och galoppen, skriver Peter Norman, styrelseordförande i ATG, och Hasse Lord Skarplöth, vd ATG, i ett öppet brev. Travet och galoppen i Skåne står inför ett vägskäl. Beslut som fattas nu kommer forma sportens framtid för lång tid framåt.

Trots att samtliga experter, tjänstemän och styrelser är överens om att en samlokalisering till nya Jägersro är den enda ekonomiskt och strategiskt hållbara lösningen, fortsätter känslomässiga argument att stå i vägen för rationellt tänkande.

ATG ser sig därför tvingade att bryta sin tystnad och belysa de obestridliga fakta som står på spel.

Ekonomiska realiteter kan inte ignoreras

Från och med den 31 december 2027 kommer det sannolikt inte att finnas någon galoppbana i Skåne. Samtidigt saknas en finansiär för att bygga en ny bana i Bara, vilket gör alternativet om en separat bana till just nu en vision utan verklig förankring. Att bygga två separata anläggningar är inte bara ekonomiskt oförsvarbart, det skulle innebära årliga kostnader på minst 20 miljoner kronor som travet och galoppen gemensamt måste bära. Detta är pengar som annars skulle kunna användas till prispengar för aktiva, något som direkt påverkar sportens konkurrenskraft och attraktionskraft.

Samlokalisering erbjuder inte bara möjligheten att minimera kostnader genom synergier, utan också att koncentrera ATG:s investeringar i spelupplevelser och tv-sändningar. Genom att samla allt på Jägersro kan vi garantera en upplevelse i toppklass för såväl åskådare på plats som tittare framför skärmen.

ATG:s åtaganden vid en samlokalisering

För att visa på vårt fulla stöd för en samlokalisering är ATG redo att bidra på två konkreta sätt:

  1. Förmånligt lån till Svensk Galopp: Svensk Galopp har idag ett finansiellt krävande lån på 100 miljoner kronor. Vi är beredda att omförhandla detta lån till betydligt bättre villkor, vilket skulle stärka deras ekonomiska position avsevärt. Vid en samlokalisering finns de ekonomiska förutsättningarna för ATG att ge ett motsvarande lån till bättre villkor.
  2. Investeringar i nya Jägersro: Vi kommer investera rejält i att skapa en världsledande spelupplevelse på plats och höja kvaliteten på tv-sändningarna till den högsta nivån. Det här är inte bara en satsning på dagens publik utan också på framtidens generationer av trav- och galoppentusiaster.

Vad är viktigast – egen bana eller sportens överlevnad?

Vill vi prioritera symboliken av en egen bana, trots att resurser saknas och konsekvenserna blir förödande för sportens ekonomi? Eller väljer vi att säkerställa att Skånes tränare och hästägare har bästa möjliga förutsättningar att verka och växa under de kommande 20 åren?
Beslutet måste fattas nu. Nya Jägersro är redan under planering, och för varje dag som går förloras möjligheter att realisera en hållbar lösning.

En uppmaning till ansvarstagande

ATG vädjar till trav- och galoppsällskapen i Skåne att lyfta blicken från den lokala rivaliteten och istället fokusera på helheten. Samlokalisering är inte bara en möjlighet, det är en nödvändighet. Det handlar inte om att välja mellan trav och galopp – det handlar om att säkra framtiden för båda sporterna.

Låt oss fatta ett modigt, rationellt och ansvarsfullt beslut. Framtiden väntar inte.

– Peter Norman, styrelseordförande ATG Hasse Lord Skarplöth, vd ATG

Fokustema
Insändare
Läs senare

Att rösta med fötterna

Rösta med fötterna är ett begrepp inom ekonomin som betyder att man drar undan sitt ekonomiska stöd alternativt säljer sitt ekonomiska engagemang. I föreningsvärlden får begreppet en annan betydelse, skriver Mats Gabrielsson i en insändare idag.
Av
Mats Gabrielsson
Mats Gabrielsson skriver idag vad det innebär att rösta med fötterna och en undermållig utredning.
Mats Gabrielsson skriver idag vad det innebär att rösta med fötterna och en undermållig utredning.

Dålig ledning, orealistiska och ofokuserade  målsättningar samt ”överstatlig” tjänstemannastyrning, gör att föreningsmedlemmarna till slut tappar sitt engagemang både känslomässigt och ekonomiskt. Detta är något som vår travsport, via ST, Travsällskapen och basorganisationerna, har fått erfara under de senaste 15-20 åren.

Föreningstanken bygger på principen att man skall tillföra medlemmarna en nytta, skapa demokratiskt antagna regler samt var behjälplig gentemot omvärlden. När en förening, eller en föreningshierarki, frångår sin ursprungliga idé och ger sig på sina egna medlemmar av skäl som, att vara politiskt korrekta, cementera tjänstemannaordningen, undvika opposition mot styret börjar förfallet. Medlemmar och intressenter röstar med fötterna.

Jag påbörjade min väg mot dörren ut från travvärlden för några år sedan av skäl som ovan, men har fortfarande knappt 100 tävlings- och avelshästar (på väg ned mot ett mycket mindre antal).

Jag har behållit mina medlemskap i föreningsorganisationerna runt travet, men nu är det dags börja gå ur en del av dem då man ser att ”bläckfiskens armar” börjar sätta sina sugkoppar på det fria ordet.

På Solvallas Hästägarföreningens (SHF) höstmötet i onsdags röstades en motion igenom om att lämna NÄT, det vill säga att inte medverka i det oberoende ordet som finns utanför det beslutande rummet. Med en knapp röstövervikt av rösterna från 39 av föreningens drygt 400 medlemmar (21–18).

Detta med stöd av en undermålig utredning som byggde på ett fåtal så kallade djupintervjuer från ej namngivna, vilket kan jämföras med en domstol inför stängda dörrar.

Hade man gjort en enkät bland medlemmarna och gjort en professionell utvärdering av den hade det varit godtagbart. Jag liksom ett antal andra (som jag känner) lämnar SHF och låter den sugas upp av bläckfisken.
 
– Mats Gabrielsson
uppfödare av Tooma-hästarna och ägare av Stall Oxalis

Fokustema
Insändare
Läs senare

De konkurshotades diktatur

Allt eftersom travsportens ekonomi urholkats har ST:s rådgivande och beslutande församlingar utvecklats till något som närmast kan beskrivas som de konkurshotades diktatur.
Av
Ewa Silfverberg Liljeros
Ju fler banor som får ekonomiska problem desto fler blir stråtrövarna i Sherwoodskogen, skriver Ewa Silfverberg Liljeros i en insändare idag. Foto: Luis Del Rio Camacho
Ju fler banor som får ekonomiska problem desto fler blir stråtrövarna i Sherwoodskogen, skriver Ewa Silfverberg Liljeros i en insändare idag. Foto: Luis Del Rio Camacho

Jörgen Westholm torgförde för inte så länge sedan tanken om ”en-häst-en-röst”, som grund för rösträtt i travsportens beslutande organ. Han gjorde det för att stora uppfödare och hästägare anser att de saknar inflytande i sporten. Deras investeringar i sporten värdesätts inte, samtidigt som de helt saknar inflytande över hur prismedlen fördelas. Det var en god tanke, men han utvecklade den inte. Kanske för att förslaget direkt lustmördades av ST:s ordförande. Anders Källström jämförde med det svenska 1800-talet när förmögenhet hade det avgörande inflytandet för rösträtt.

Svensk Travsport (ST) är ingen statlig institution. Det är en helt privatägd serviceorganisation bildat av och för de medlemsägda travsällskapen. Det är helt fel att jämställa medborgarnas rösträtt i en samhällsdemokrati med travsportens interna maktfördelning. Den kan till exempel vara demokratisk (folkvälde), en diktatur (envälde), eller oligarki (fåtalsvälde). Travsportens beslutsordning är formellt en demokrati, men styrs i praktiken av några få dominanta aktörer, ett litet elitskikt som ständigt återkommer på olika uppdrag och positioner.

Banorna ägs, som alla vet, av travsällskapen, och kompletteras i ST av BAS-förbunden. Varje sällskapsmedlem har en röst i sällskapet oberoende av antal hel- eller delägda hästar, eller inga ägda hästar alls. Om tanken är att det enskilt ägda hästinnehavet skulle avgöra röststyrka i ST:s fullmäktige blir det också fel. Enskilda hästägare äger inga travbanor.

Varje bana/BAS-förbund har ett visst antal förutbestämda mandat. Mandatfördelningen bygger däremot i n t e på respektive sällskaps medlemsantal. Det hade varit rimligt utifrån Källströms jämförelse med riksdagsval och ”allas lika rösträtt” som grundbult. Istället bygger rösträtten på ”någonting annat”. Oklart på exakt vad, men ungefär på ”banornas storlek”, ”antal tävlingstillfällen” etcetera. Mandatfördelningen fastställs av Fullmäktige med utgångspunkt från förslag utformat av tjänstemän på ST.

Det pågående stora tappet av hästar kräver en ny maktordning. Den måste bygga på den betydelse som olika travbanor har för travsportens framtid. Framtiden kan inte att bestå av andra banor än de som bidrar med hästar. Travsporten står och faller med tillgången på hästar. De banor som bidrar med flest borde därför väga tyngst när det gäller att påverka centrala beslut.

Antalet hästar på träningslistorna vid respektive travbana vid en viss given tidpunkt (till exempel 15 oktober när unghästarna börjar köras in) är ett utmärkt beräkningsunderlag för mandatfördelning. Ju fler hästar desto fler röster för banan.

Beräkningsunderlaget blir inte heller godtyckligt. Solvalla får samma centrala anslag 2024 som 2019. Det är ett konkret exempel på hur den nuvarande mandat- och maktordningen har blivit ”de konkurshotades diktatur”. Ju fler banor som får ekonomiska problem desto fler blir stråtrövarna i Sherwoodskogen.

Slutligen, BAS-förbunden äger inte heller några egna travbanor. De borde istället stå fria och oberoende och inte sitta i de beslutande rummen. Deras deltagande i ST:s Fullmäktige bör rimligen begränsas till närvaro- och yttranderätt.

– Ewa Silfverberg Liljeros