Jag antar att signalen från Svensk Travsport och ASVT är att vi framöver inte ska registrera våra avkommor som svenska. Den signalen har vi förstått. Och vi tar konsekvensen av den. Vi kommer därför inte att registrera fler avkommor i Sverige.
Grattis ST och ASVT – de nya reglerna fungerar!
Att protektionism skulle vara vägen framåt för svensk travsport har jag personligen väldigt svårt att tro på. Efter 40 år i en hårt konkurrensutsatt transportbransch har jag erfarenhet av vad ökad konkurrens kan innebära. När beslutet om den europeiska ”inre marknaden” kom innebar det visserligen skärpt konkurrens, men också något väldigt viktigt: samma spelregler och samma möjligheter för alla.
Därför har jag svårt att förstå de nya svenska reglerna.
Än mer anmärkningsvärt blir det när erfarna svenska uppfödare – människor som fött upp svenska travhästar på svensk halm – beskriver reglerna som bland de dummaste de någonsin har upplevt. Det borde åtminstone få beslutsfattarna att stanna upp och lyssna.
Argumenten om att det skulle vara billigare för oss i Danmark, eller att vädret skulle vara bättre i Frankrike, hjälper knappast till att skapa förståelse för besluten. Det är svårt att se hur sådana resonemang kan utgöra grunden för ett regelverk som ska stärka svensk travsport och svensk uppfödning.
Visst finns möjligheten att registrera hästar som svenska även från Danmark. Men som ”utländsk uppfödare” är det redan tillräckligt svårt att konkurrera på de svenska auktionerna.
Om vi i framtiden skulle komma dit med vad marknaden uppfattar som ”andraklassens” svenskregistrerade hästar – ja, då är det inte särskilt svårt att förstå vad som riskerar att hända med priserna. Lägre uppfödarpremier blir ytterligare en faktor.
När man lägger ihop alla delar blir det ekonomiska beslutet därför ganska enkelt. Vi kan inte bedriva en verksamhet där förutsättningarna förändras så mycket på en redan mycket svår marknad att kalkylen inte längre går ihop.
Det kanske viktigaste i sammanhanget är att vi faktiskt älskar travsport. Vi älskar att föda upp travhästar. Vi älskar att följa dem när de hamnar hos olika tränare. Vi älskar hela resan från föl till tävlingshäst. Men kärleken till sporten räcker inte alltid när de ekonomiska och praktiska förutsättningarna förändras för mycket.
Vi kommer framför allt att sakna de svenska auktionerna. Inte för att våra hästar har sålts för några superpriser – det har de inte – utan för gemenskapen bland uppfödarna. Det har varit fantastiskt.
Trots att vi är danskar har vi känt oss välkomna. Uppfödare hjälper uppfödare och det finns en gemenskap som är svår att ersätta. Det är den delen vi kommer att sakna allra mest.
Vi hoppas kunna fortsätta med ett starkt begränsat antal föl framöver. Men då kommer de i så fall att registreras i Danmark. Även där måste vi naturligtvis väga in de ekonomiska aspekterna.
I år har vi sex föl på gården. Bara två av dem är svenska. Det blir de sista svenskregistrerade hästarna från vår gård i Danmark. Jag hoppas innerligt att jag har fel. Och Gud förbjude att det blir så, men jag är rädd att de nya reglerna, som jag upplever som absurda, riskerar att sätta ytterligare fart på den negativa spiral som svensk travsport redan befinner sig i.
Det är knappast det någon av oss som älskar travsporten vill se.
