Fokustema
Öppet brev
Läs senare

Varför händer ingenting?

Det har nu gått tio månader sedan Sveriges största dopningsskandal avslöjades och ingenting har hänt.
Hästägaren Lars Våler skriver ett öppet brev och riktar kritik mot såväl Svensk Travsport som Daniel Redén och landets travjournalister.
Av
Lars Våler, Årjäng
Propulsion efter han vunnit Elitloppet ifjol. Foto: Mathias Hedlund/Sulkysport
Propulsion efter han vunnit Elitloppet ifjol. Foto: Mathias Hedlund/Sulkysport

För mig som hästägare och i allmänhet mycket förtjust i travsport är det frustrerande hur mycket tid Svensk Travsport (ST) tillbringat på utredningen av Propulsion-fallet. När Alessandro Gocciadoros stallman använde sitt körspö reagerade ST snabbt med en sexmånaders-avstängning och den reaktionen tog bara en vecka.

Det har nu gått tio månader sedan Sveriges största dopningsskandal avslöjades och ingenting har hänt. Propulsions ägare har dömts att betala tillbaka 26 miljoner kronor till ST, men allt står stilla och Daniel Redéns hästar startar i parti och minut.

Vad händer om jag bestrider nästa faktura från ST? Kan mina hästar tävla, eller kommer de att förbjudas att starta? Det borde finnas jämlikhet inför lagen, eller hur?

Jag har och har haft hästar hos ett antal olika tränare i Sverige. Robert Bergh skickade ett sms i höstas och undrade om jag skulle köpa en häst på auktion. Jag sa, att sanningen var att jag inte vill köpa fler hästar i Sverige förrän jag vet vad som händer i Propulsion-fallet.

Efter detta har jag handlat hästar som jag har i träning utanför Sverige, inklusive i Norge, men jag köper inte hästar i Sverige förrän ST visar att de kan hantera Propulsion-fallet på ett sätt som ger förtroende för att travförbundet är rättvis mot alla aktörer och att hänsyn till tränaransvar tas på allvar, och inte som nu.

Jag kan inte förstå att när den första antydningen att Propulsion var nervsnittad, varför inte Daniel Redén kontaktade USA och kontrollerade om detta var sant eller inte. De flesta skulle förmodligen göra det i en liknande situation. Inte bara slå sig till ro och tro att allt är fel. För det var ju inte fel.

Daniel Redén är direktör för ett företag. Till Expressen har han sagt, att han inte vet vem som är ägare till företaget. Detta är fantastiskt! För egen del äger jag och sitter i styrelser i flera olika företag, men skulle aldrig våga sätta mig i en styrelse för ett bolag där jag inte vet vem som är ägare.

När det gäller Redén och Propulsion är det konstigt att den som tros äga företaget – eller inte? – kan dyka upp i vinnarcirkeln. Är det som ägare eller Redéns inbjudne vän!?

Det är inte heller lugnande att Daniel Redén inte har kommenterat en enda gång – vad jag kan se – om det specifika innehållet i detta fall. Det är konstigt!

Jag förstår inte heller travjournalisterna och i synnerhet de som arbetar inom trav-tv. Här finns ett fall som man inte bör låta vila. Fortfarande ställs inte en enda kritisk fråga till Daniel Redén. Inte en enda!

Daniel Redén intervjuas varje vecka i trav-tv och tidningar, men det är bara gulligull hela tiden. Ingen frågar honom om Sveriges största dopningsskandal någonsin. Istället hyllas han okritiskt och väljs till ”Årets tränare” för 2020, utan att någon av journalist tycker att det är konstigt eller ifrågasätter detta.

Hur tänker de? Är de lydiga hundar utan pondus? Och vad säger och tycker de andra tränarna i Sverige om detta? Det är mest – med några enstaka undantag – tyst. Journalisterna gör likt strutsen och sticker huvudet i sanden.

Propulsion-fallet är inte bara en skandal i sig utan hur den behandlats av Svensk Travsport. Det är ingenting annat än pinsamt och skamligt.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Satsas det på ”rätt ” häst?

Hur budgeterar och bestämmer Svensk Travsport (ST) vart pengarna ska gå som travförbundet får från ATG?
Hur skulle man kunna höja travhästens status efter travlivet? Frågan om pengar kan jag inte svara på, men om att höja travhästens status har jag en idé.
Av
Tamara Skutnabb
Tamara Skutnabb. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Tamara Skutnabb. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS) finansieras via spelet och är en viktig instans som utvecklar och driver hästnäringen framåt på många olika plan och discipliner, bland annat genom forskning och utbildning.

Efter ett gemensamt beslut mellan regeringen, Svensk Travsport och Svensk Galopp så betalas 55 miljoner kronor ut årligen till HNS. Av de 55 miljonerna går 34 miljoner till utbildning.

Utbildningar som HNS står bakom är bland annat hippologprogrammet, vilket till hälften finansieras av HNS. Hippologprogrammet är en lägre universitetsutbildning under Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Inriktningar som hippologprogrammet erbjuder är ridhäst, islandshäst och travhäst. Dock går det inte från och med denna vår att söka till travhäst.

Här kommer min fråga: vad kommer trav (-och galoppsporten) få tillbaka av alla investerade pengar?

Tidigare fick travsporten tillbaka universitetsutbildade travhippologer som kunde bidra i branschen på fler olika sätt och på fler olika positioner och nivåer.
Vad vill jag komma till? Jo, att ST betalar ut stora summor till utbildningar som inte gagnar travsporten på något vis längre. Det är upp till de personer som leder utbildningarna att ta fram lösningar som till exempel en modul för omskolning av travhästar, vilket skulle kunna höja statusen på travhästen bland andra grenar inom hästnäringen.

På sikt skulle det innebära att fler travhästar skulle få ett nytt liv efter avslutad tävlingskarriär och förhoppningsvis bli eftertraktade. Med ett ökat samarbete mellan branscherna så skapas det chans till fler arbetsplatser. Det är upp till oss att ställa krav.

Tamara Skutnabb
examinerad travhippolog och A- tränare

Fokustema
Debatt: Sju proffs tycker till
Läs senare

Framtidens travsport – inte en rasfråga

Det här är en krönika vi helst sluppit att skriva – för oss travälskare handlar inte travets överlevnad och framtid om ras.
Detta är inget försvarstal för i kallblodens tecken – det här är en önskan om att vi ska se på framtidens travsport tillsammans.
Av
Jan-Olov Persson Mats Gällerstedt , Fredrik Fransson , Oskar Kylin Blom , Joakim Reiser , Jerker Bjurman , Wiktor Kylin Blom
Två av Sveriges toppkallblod: Månlykke A.M. och Bäcklös Uriel. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Två av Sveriges toppkallblod: Månlykke A.M. och Bäcklös Uriel. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Vi förstår Adrian Kolgjini och Sabine Kagebrants frustration bakom inlägget i debatten om prispengarnas utveckling de senaste sju åren – men anledningen håller vi inte med om: Vi har för låga prispengar helt enkelt, både för varmblod och kallblod.

Att kalla de senaste årens utveckling för den ”urskillningslösa satsningen på kallblod” är direkt felaktigt när vi tittar på vad som döljer sig bakom siffrorna.

Att göra uttalanden på detta sätt tycker vi är förkastligt. Det skapar dessutom oreda i hästägarleden, bland tränare och aktiva – det skapar större klyftor i en tid då vi ska stå tillsammans för att utveckla travsporten.

Kallblodssporten har klarat av att stå stark när det blåst negativa vindar – det är tack vare otroligt hårt arbete av uppfödare, hästägare, tränare och Travklubben Sleipner. Precis lika hårt arbete som att ta fram ett varmblod till start – skillnaden ligger dock i att belöningen inte kan bli i närheten så stor.

Det blir ett skott i foten för Kolgjini som påstår att två tränare tar hand om 25 procent av prispengarna för kallbloden. Dels är siffran saltad då det handlar om 22 procent (senaste sju åren 19,7 procent) och dels är det i sig inget som skulle vara negativt för sporten.

Det är fullt rimligt att räkna fem varmblodstränare mot en kallblodstränare sett till population och vilka pengar det körs om. Vi är till och med snälla när vi endast räknar ration fem till ett då det bara finns ett fåtal tränare av kallblod som har många hästar. 

De tio varmblodstränare som körde in mest pengar i Sverige 2023 stod för 25,32 procent av prispengarna – det vill säga 216 miljoner. Över dubbelt mot hela kallblodsbudgeten. 

10,84% av prispengarna tilldelades kallbloden 2023, samtidigt var 16,88% av hästarna i träning av den kalla sorten.

2017 delades det ut 50.225 kr/varmblod i träning.
Samma år fick kallbloden 26.741 kr/häst i träning.
Det gav en skillnad på 23.484 kr till varmblodens fördel.

År 2023 var skillnaden mellan varm och kallblod större 27.879 kr/häst.
Skillnaden har alltså växt mellan varm- och kallblod. 2023 fick varmbloden 69.489 kr/häst och kallbloden tävlar om 41.610 kr/häst i träning.

Kallbloden har gått från en låg nivå – till en ännu högre skillnad i plånboken. Den så kallade ”urskillningslösa satsningen” stämmer inte överens med vår verklighet. 

Istället för att peka finger mot varandra – bör fokus istället riktas mot hur vi tillsammans kan utveckla travsporten.

Jan-Olov Persson
Mats Gällerstedt
Fredrik Fransson
Oskar Kylin-Blom
Joakim Reiser
Jerker Bjurman
Wiktor Kylin-Blom

Fokustema
Insändare
Läs senare

Vi vill inte vara hemmablinda

Wångens verkställande direktör Håkan Karlsson svarar på insändaren som var införd i Sulkysport 13 januari 2024.
Av
Håkan Karlsson

På Wången arbetar vi för att utbilda de som vill arbeta professionellt inom hästnäringen. På gymnasieutbildningen (som insändaren handlar om) bor eleverna på Wången under tre år. Insändaren säger att skolverksamheten var bra, men riktar kritik mot arbetet i stallarna och hur det var på fritiden när de gick i skolan.

Vi arbetar kontinuerligt med justeringar av vår verksamhet med fokus på att våra elever ska få en bra skolgång och vara förberedda inför arbetsliv eller fortsatta studier. Det här är några exempel på förändringar som vi gjort under förra året:

  • ökat bemanningen på elevboendet
  • upprättat nya rutiner för samverkan mellan de två organisatoriskt skilda delarna skolverksamhet och elevboende
  • uppdaterat planen mot diskriminering och kränkande behandling
  • Uppdateringarna utgår från studiesociala enkäter där eleverna anonymt får svara på frågor om sin studiemiljö
  • inrättat en visselblåsarfunktion
  • utökat lärarnärvaron under stalljourerna
  • utvecklat ett arbetsmiljöforum där arbetsplatsombud, skyddsombud, chefer och studerande regelbundet möts för att arbeta med så väl den fysiska som den psykosociala arbetsmiljön.

För att möta några av de svårigheter som beskrivs i insändaren har vi ett kompetent elevhälsoteam bestående av specialpedagog, kurator och skolsköterska som finns till för att stötta eleverna.

Angående kritiken om helgjourer så ingår stalljourerna i kursen arbetsplatsförlagt lärande och är en viktig färdighetsträning inför arbetet som hästskötare. Tiden som eleverna har stalljour är skoltid som kompenseras med ledigheter under året. Under skollov och storhelger anställer vi personal som arbetar i stallarna.

Att ungdomarna som läser på gymnasiet ofta bor långtifrån sina föräldrar gör att vi behöver ha ett gott samarbete med elevernas vårdnadshavare. Det samarbetet har vi utvecklat de senaste åren med tätare kontakter och fler föräldramöten.

Jag vet inte när ni som skrev insändaren gick på Wången, men oavsett om det var under min tid som vd eller mycket tidigare så är det ledsamt att läsa vad ni upplevt.

Vi vet att vi haft utmaningar och vi arbetar aktivt för att hela tiden bli bättre. Wången ska bidra till att utveckla travsporten i en positiv riktning. Men vi tar självklart gärna emot feedback för att inte bli hemmablinda.

Välkommen hit och hälsa på!  

Håkan Karlsson, vd Wången AB